Ting som ”himmelriket” är likt

”Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid?” — Luk. 13:18.

1, 2. Vilken profetia uppfyllde Jesus genom att använda liknelser i sin undervisning?

LIKNELSER utgjorde en framträdande beståndsdel i den undervisningsmetod Jesus Kristus använde för nitton hundra år sedan. På så sätt uppfyllde han en profetia i bibeln. Detta får vi reda på i den skildring av Jesu Kristi liv som skrevs av hans apostel Matteus Levi. Denne levnadstecknare säger oss:

² ”Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten, som sade: ’Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara, vad förborgat har varit från världens begynnelse.’” — Matt. 13:34, 35; Ps. 78:2.

3. Vad kan liknelser som syftar på Guds rike kallas, och hur inledde Jesus dem?

³ Dessa liknelser, som särskilt syftade på Guds messianska rike, kan mycket väl kallas liknelser om Riket. Ibland inleddes de med orden: ”Himmelriket liknar” eller ”Vad skola vi likna Guds rike vid?” eller ”Vad skall jag likna Guds rike vid?” — Matt. 13:47, Hd; Mark. 4:30; Luk. 13:20.

4, 5. a) Hur många liknelser framställde Jesus, och vilken serie liknelser framställde han i Matteus, kapitel tretton? b) Under vilka omständigheter var det som Jesus, enligt Lukas 13:17—21, framställde liknelserna om senapskornet och surdegen?

⁴ Jesus omtalas ha framställt trettio liknelser. Enligt det trettonde kapitlet i Matteus’ evangelium framställde Jesus en gång en serie om sju liknelser om Riket i nära förbindelse med varandra. Först var det liknelsen om såningsmannen, sedan den som handlade om vetet och ogräset, och därefter kom liknelserna om senapskornet, surdegen som blandades i degen, skatten som blivit gömd i åkern, den dyrbara pärlan och noten. (Matt. 13:1—50) Evangelieskribenten Lukas inleder liknelserna om senapskornet och surdegen på ett annat sätt och säger:

⁵ ”När han sade detta, blygdes alla hans motståndare; och allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar, som gjordes av honom. Så sade han då: ’Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid? Det är likt ett senapskorn, som en man tager och lägger ned i sin trädgård, och det växer och bliver ett träd, och himmelens fåglar bygga sina nästen på [fann tillhåll bland, NW] dess grenar.’ Ytterligare sade han: ’Vad skall jag likna Guds rike vid? Det är likt en surdeg, som en kvinna tager och blandar in [tog och gömde, NW] i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.’” — Luk. 13:17—21.

6. Vad kan man vara benägen att mena att Jesus ville visa genom liknelserna, med tanke på att han framställde dem efter det att folket glatt sig över de gärningar han gjorde?

⁶ På grund av att ”allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar, som gjordes av honom”, kan man vara benägen att mena att Jesus reagerade på den glädje som ”allt folket” gav uttryck åt på så sätt att han framställde två profetiska liknelser för att visa hur Guds rike inte skulle utgöras av enbart en ”liten hjord”, som Jesus hade antytt tidigare, i Lukas 12:32. I stället, kan man tänka, skulle det växa och uppnå stor omfattning, och hela världen av människor skulle likna fåglar genom att de fann tillhåll i den tillflykt som Riket erbjöd. Det skulle också innebära att den stora massan av människor skulle genomsyras av kristendomens sanna läror. Det heter till exempel i teologie doktor H. A. W. Meyers bok Critical and Exegetical Handbook to the Gospel of Matthew (engelska upplagan av år 1884), på sidan 259, stycket tre:

Liknelsen om senapskornet är avsedd att visa att det stora brödraskap som består av dem som skall ha del i det messianska riket, dvs. Guds sanna folk utgörande det framtida rikets statskropp, är bestämt att utvecklas från en ringa begynnelse till en stor skara och därför skall växa vitt och brett; ... ”från att vara en liten hjord växte de till att bli en tallös skara”. Liknelsen om surdegen är å andra sidan ämnad att visa hur det messianska rikets specifika inflytande (Ef. iv. 4 ff.) gradvis genomtränger alla framtida undersåtar till dess att hela skaran genom detta medel intensivt förs in i detta andliga tillstånd, som gör den kvalificerad att bli upptagen i riket.

7, 8. Vilken allvarlig fråga och vilken av Jesu liknelser om Riket upptecknar Lukas därefter?

⁷ Det är emellertid ett faktum som här är värt att tas i betraktande som betydelsefullt. Det är följande: Omedelbart efter det att Lukas redogjort för dessa två liknelser som Jesus framställde och därefter omtalat att Jesus vandrade från plats till plats och undervisade, inskjuter evangelieskribenten en fråga som ställdes av en viss man: ”Herre, är det allenast få, som bliva frälsta?” Tycktes Jesu svar vara i överensstämmelse med den antydan som låg i frågan? Vittnade det om ett rike med en ”liten hjord”? — Luk. 13:22, 23.

⁸ Lyssna: ”Då svarade han dem: ’Kämpen [Bemöda er kraftigt, NW] för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det. Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: ”Herre, låt upp för oss”, så skall han svara och säga till eder: ”Jag vet icke, varifrån I ären.” Och I skolen då säga: ”Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.” Men han skall svara: ”Jag säger eder: Jag vet icke, varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.” Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.’” (Luk. 13:23—28) Alla som verkligen kommer in genom den ”trånga dörren” måste alltså ”bemöda ... [sig] kraftigt”. — Lägg också märke till Lukas 13:5—9.

9. Vilken förklaring av liknelsen om surdegen gav J. H. Paton i ett bidrag till Zion’s Watch Tower för april 1881?

⁹ I tidskriften Zion’s Watch Tower (Zions Vakt-Torn) för april 1881 fanns på sidan 5 ett bidrag som skrivits av J. H. Paton. Det handlade om liknelsen om surdegen. I sitt resonemang sade han:

Detta verk av framåtskridande och lysande framgång tycks vara illustrerat genom Frälsarens liknelse, i vilken han jämförde himmelriket med surdeg, som en kvinna tog och gömde i tre skäppor mjöl till dess alltsammans var syrat. Matt. 13:33. En mycket rimlig och, vill vi tillfoga, kraftfull invändning mot denna tillämpning av liknelsen grundas på det förhållandet att surdeg i bröd och surdeg som gäller lära i bibeln omtalas som element kännetecknade av orenhet och av fördärv. Skulle Frälsaren låta himmelriket vara representerat av ett element eller en process som kännetecknas av fördärv? Vi förstår att Frälsaren i liknelsen använder en enda egenskap hos surdegen, nämligen dess kraft att tränga igenom. Den upphör inte förrän verket är utfört, och därför kommer Guds rike inte att upphöra med sin verksamhet förrän förbannelsen är avlägsnad.

10. Vilken kommentar till liknelsen om surdegen gavs i Zion’s Watch Tower för 15 maj 1900?

¹⁰ Men i Zion’s Watch Tower för 15 maj 1900, sidan 154, framfördes invändningar mot denna uppfattning. Under underrubriken ”Liknelsen om surdegen” hette det: ”Surdeg representerar fördärv genom hela Skriften. I alla övriga exempel på hur ordet används i bibeln framställs surdeg som något ont, en orenhet, något som befläckar. ... Det förefaller inte rimligt att vår Herre här skulle använda ordet surdeg så som kristna människor i allmänhet antar, nämligen i god bemärkelse, som någonting som antyder något den helige andes ynnestbevis. Tvärtom lägger vi märke till konsekvens i alla hans läror, och vi kan vara lika säkra på att han inte skulle använda surdeg som en symbol av rättfärdighet som att han inte skulle använda spetälska som en symbol av helighet.”

11. Hur förklarades liknelsen om surdegen i The Watch Tower för 15 juni 1910?

¹¹ I The Watch Tower för 15 juni 1910, sidan 205, följdes samma tankegång. Det hette där under rubriken ”Surdeg gömd i mjöl”: ”Liknelsen om ’surdegen’ (v. 33) förklarar den process varigenom kyrkan eller församlingen, precis som det blivit förutsagt, skulle komma i ett orätt tillstånd. Precis som när en kvinna tog sin deg och lade surdeg (jäst) i den och resultatet blev att hela degen syrades, så skulle det också bli med Kristi kyrka; den föda som allt husfolket hade skulle bli syrad eller fördärvad. Varje del skulle bli mer eller mindre förvrängd genom de falska lärornas surdeg, som skulle genomtränga alltsammans. På så sätt har i vår tid nästan varje lära som inskärptes av Jesus och hans apostlar blivit mer eller mindre förvänd eller förvanskad genom de mörka tidsåldrarnas villfarelser.” — Se också The Watch Tower för 15 juni 1912, sidorna 198, 199, under rubriken ”Liknelsen om surdegen”.

Surdeg och vin

12. Vad kunde den tidigare nämnde medarbetaren i Zion’s Watch Tower som en invändning ha insisterat på, och vilken liknelse som Jesus framställde angående vin och läglar kunde han ha nämnt?

¹² Om J. H. Paton, i likhet med redaktören för The Watch Tower, C. T. Russell, hade varit vid liv vid den tiden, kunde han ha protesterat mot dessa artiklar i de här numren av The Watch Tower under åren 1900, 1910 och 1912. Han kunde ha yrkat på att The Watch Tower skulle hålla fast vid ”en enda egenskap hos surdegen [i Jesu liknelse], nämligen dess kraft att tränga igenom”. Eftersom denna kraft att tränga igenom beror på den jäsning som orsakas, kan han ha hävdat att jäsning är jäsning, någonting som skall betraktas objektivt. Därför kan han ha hänvisat till Matteus 9:17, där Jesus säger: ”Ej heller slår man nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.” — Även Markus 2:22; Lukas 5:37, 38.

13. a) I vilken bemärkelse används alltså vinjäsningen som en symbol? b) Vilken fråga uppstår med tanke på detta beträffande den symboliska innebörden i jäsning som orsakas av surdeg?

¹³ Den ännu pågående jäsningen av det nya vinet orsakar gasbubblor och spränger de gamla läglarna, som inte är elastiska. Vinjäsningen verkar för ett gott ändamål, och därför används jäsningen här på ett gott sätt och är en symbol av någonting gott. Men talar detta för att den jäsning som orsakas av surdeg används som en symbol av någonting gott i liknelsen om kvinnan som gömde surdeg i tre skäppor mjöl till dess alltsammans hade bringats till jäsning? Och finns det således ett undantag eller två från bibelns bruk av surdeg som en symbol av det som är dåligt och ont? Använder bibeln surdeg som en symbol på ett tvåfaldigt sätt, dels som en symbol av det som är gott och rättfärdigt och dels också som en symbol av det som är dåligt och ont?

14. Vilket faktum visar att bibeln inte jämställer vinjäsning med jäsning orsakad av surdeg som blivit tillsatt i en deg?

¹⁴ Men hur kan det med rätta hävdas att bibeln använder surdeg på ett sådant tvåfaldigt sätt, när det vid firandet av påsken och den sju dagar långa högtid som följde därpå förhöll sig så att det var tillåtet att dricka vin, under det att all surdeg var förbjuden och överträdelse av detta förbud straffades med döden? (3 Mos. 23:5—13; Luk. 22:7—20) Behandlar således bibeln alla jäsningsprocesser och deras genomträngande kraft på samma sätt? Behandlar bibeln enbart den genomträngande kraft som orsakas av jäsningen som den enda faktor som skall tas i betraktande, oberoende av vad som orsakar jäsningen? Det skriftenliga svaret är: Nej! I annat fall skulle vi inte finna den tydliga skillnaden vid firandet av påsken och den veckolånga osyrade brödets högtid som följde på påsken.

15. Vad är den avgörande faktorn när det gäller jäsning, och har således liknelsen om surdegen positiv eller negativ innebörd?

¹⁵ Det är därför tydligt att jäsningen med sin genomträngande kraft inte i sig själv är den avgörande faktorn, så att den intar en ställning som är antingen god eller dålig, när det gäller den symboliska innebörden. Den avgörande faktorn är i stället det som fogas till för att befrämja jäsningen. I den Heliga skrift är jäsningen (som faktor) inte isolerad från det som orsakar den. Följaktligen förhåller det sig så att den jäsning som av naturen uppkommer vid vinframställning inte jämställs med den jäsning som befrämjas i en deg genom en tillsats, jäst, nämligen surdeg.a När alltså någon hänvisar till jäsningen av nytt vin som hälls i nya läglar för att visa att surdeg som tillfogas vid brödbak är en symbol av det som är gott och rättfärdigt, har han inte fattat vad saken gäller. Hans argument är inte grundat på bibeln. Av detta skäl gäller inte det argument som framfördes av J. H. Paton i Zion’s Watch Tower för april 1881. Den inspirerade bibeln förpliktar oss verkligen att göra skillnad i fallet med surdeg som symbol. Följaktligen är liknelsen om surdegen inte en liknelse med positiv innebörd; den har tvärtom negativ innebörd. Men vi skall lägga fram mera i denna sak som gäller surdeg längre fram i vårt dryftande.

”Himmelriket är likt” olika ting

16, 17. Varför kan någon göra invändningar mot det här sagda på grund av hur liknelserna om senapskornet och surdegen inleds? Men vad slags inledning ges åt liknelsen om noten, och i vad slags funktion används noten?

¹⁶ Är det så att den tidigare förklaringen av liknelsen om surdegen, den som framfördes i The Watch Tower år 1900, 1910 och 1912, gäller i dag, när Jesu liknelser når höjdpunkten i sin uppfyllelse? Ja, verkligen! Somliga som studerar bibeln kan vara benägna att göra invändningar, eftersom, säger de, det är ”himmelriket” som sägs vara likt surdeg och likt ett senapskorn. (Matt. 13:31—33) Ja, men det är också så att Jesus i den sjunde och sista liknelsen i serien i Matteus’ trettonde kapitel sade:

¹⁷ ”Himmelriket [är] likt en not, som lades ut i havet och samlade ihop fiskar av alla slag. När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. — Så skall det ock ske vid tidens ände [avslutningen på tingens ordning, NW]: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.” — Matt. 13:47—50; v. 47 enl. NW.

18. a) Vilka frågor väcks alltså med avseende på liknelsen om noten och liknelsen om de förståndiga och de oförståndiga jungfrurna? b) Vad var det uppenbarligen Jesus menade med orden ”himmelriket är likt”?

¹⁸ Nu vet vi ju att de som utgör ”himmelriket” eller det messianska ”Guds rike” är Lammet, Jesus Kristus, och hans 144.000 andliga israelitiska efterföljare. (Upp. 7:4—8; 14:1—5) Därför är vi här förpliktade att fråga: Menade Jesus att rikesklassen, som består av 144.001 medlemmar, är lik en not, som inom sig har ”onda” och ”rättfärdiga” individer, och att den hanteras av änglar som är underlägsna Jesus Kristus? Vi kommer också ihåg att Jesus inledde en annan liknelse med orden: ”Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen. Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.” (Matt. 25:1, 2) Skall vi förstå detta så att rikesklassen, som består av ett hundra fyrtiofyra tusen en medlemmar, är uppdelad i hälften oförståndiga individer och hälften förståndiga? Aldrig skulle det kunna vara så! Det är alltså uppenbart att Jesus med uttrycket ”himmelriket är likt” menade att det i förbindelse med himmelriket finns en detalj som är lik det ena eller det andra. Det kan också vara så att angelägenheter i förbindelse med Riket kommer att vara på det ena eller det andra sättet.

19, 20. a) Vad behöver vi veta om syftet med serien av liknelser för att vi skall komma fram till den rätta insikten? b) Varför var det som Jesus, enligt vad han själv sade, talade till folket i liknelser?

¹⁹ Denna insikt om uttryckens innebörd medger att Jesus illustrerar dåliga såväl som goda utvecklingstendenser med avseende på ”himmelriket” eller det messianska ”Guds rike”. För att komma till den rätta insikten måste vi ta hänsyn till i vilket syfte liknelsen eller serien av liknelser framställdes. Jesus själv underrättade oss om detta syfte. Sedan han offentligt hade framställt liknelsen om de fyra slagen av jord i vilka såningsmannens säd föll, frågade hans lärjungar honom: ”Varför talar du till dem i liknelser?” Låt oss nu lägga märke till Jesu svar:

²⁰ ”Eder [dvs. lärjungarna] är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom [för att citera från Jesaja 6:9, 10] de med seende ögon intet se och med hörande öron intet höra och intet heller förstå. Så fullbordas på dem Esaias’ profetia, den som säger: ’Med hörande öron skolen I höra och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se och dock alls intet förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.’” — Matt. 13:10—15.

21. a) Hur uppfylldes Jesaja 6:9, 10 i fråga om Israel genom att Jesus använde liknelser? b) Hur belyste liknelsen om de fyra slagen av jord detta faktum?

²¹ Detta var Jesu angivna syfte med att tala till Israels folk i liknelser — att uppfylla Psalm 78:2. Genom liknelser visade Jesus också att profetian i Jesaja 6:9, 10 skulle bli uppfylld, nämligen att jämförelsevis få, en kvarleva, skulle ta emot hans sanna budskap och bli verkliga kristna som var värdiga ”himmelriket”. I liknelsen om såningsmannen talade han till exempel om fyra olika slag av jord, men tre av dessa fyra jordar visade sig vara improduktiva. Bara det goda slaget av jord gav avkastning i överflöd, trettiofalt, sextiofalt, hundrafalt, i fråga om kungörandet av budskapet om Riket. (Matt. 13:3—8) I den allra första liknelsen i serien dominerade alltså den negativa aspekten vad ”himmelriket” beträffar.

22. På vilken klass uppfylls Jesaja 6:9, 10, när det gäller Jesu liknelse om vetet och ogräset?

²² I den därpå framställda liknelsen om vetet och ogräset sådde fienden ogräs i veteåkern, så att åkern, när skördetiden var inne, var vanställd genom överflödet av ogräs. Jesus förklarade att den ”goda säden” är de sanna smorda kristna, ”rikets barn”. Ogräset är motsatsen till detta — de är skenkristna, i själva verket ”den ondes söner” (Åk), söner till djävulen, som sådde dem. Skördetiden är ”avslutningen på en tingens ordning” (NW), där vi nu befinner oss. När vi ser ut över det andliga skördearbete som har pågått sedan våren 1919, vad lägger vi då märke till? ”Rikets barn”, som blir inbärgade under änglars vägledning, är enbart en kvarleva, som i denna tid uppgår till omkring tio tusen som tar del av emblemen, bröd och vin, vid firandet av Herrens aftonmåltid. Sedan år 1948, då rapporten visar att de uppgick till 25.395, har de minskat i antal. Å andra sidan uppgår de som till skenet är ”rikets barn”, vilka profetian i Jesaja 6:9, 10 uppfylls på, till omkring ett tusen millioner medlemmar av kristenhetens kyrkosamfund. — Matt. 13:24—30, 36—43.

23. Hur många vidtar en positiv åtgärd i liknelsen om den gömda skatten?

²³ I liknelsen om den skatt som blivit gömd i en åker är det en enda man som upptäcker denna skatt och ”säljer allt vad han äger och köper den åkern”. Alla de övriga hade sin uppfattning om vad som var värdefullt inriktad åt ett annat håll, eftersom deras ögon var som förblindade och inte såg det dolda värdet i denna åker. — Matt. 13:44.

24. Hur många resande köpmän var villiga att betala priset för pärlan i liknelsen om den dyrbara pärlan?

²⁴ I liknelsen om ”en pärla av högt värde” är det en enda ”resande köpman” som längtar efter att äga den mest sällsynta pärla som står att få. Han var den ende som ”gick ... bort och sålde genast allt vad han hade och köpte den”. Alla de övriga resande köpmännen sökte någonting annat som de menade vara värdefullt, sannolikt någonting som inte skulle kosta dem allt vad de hade för att de skulle kunna få ihop det belopp som krävdes för att köpa det. — Matt. 13:45, 46, NW.

25, 26. a) Vid vilken tid når liknelsen om noten och liknelsen om veteåkern höjdpunkten i sin uppfyllelse? b) Hur uppfylls profetiorna när det gäller de ”rättfärdiga” och när det gäller de skenkristna?

²⁵ I liknelsen om noten är det så att detta redskap för storfiske, skött av fiskare som föreställer ”änglarna”, samlar ihop ”fiskar av alla slag”, fiskar som är lämpliga att äta för judar som håller lagen och andra fiskar som är förbjudna enligt Mose lag. Bara de fiskar som var lämpliga att äta samlades i kärl — de övriga kastades bort som avskyvärda. — Matt. 13:47—50.

²⁶ Det är här på jorden, i ”avslutningen på tingens ordning”, som vi befinner oss i sedan år 1914, som liknelsen om veteåkern kommer till höjdpunkten i sin uppfyllelse. Allteftersom de olika åtgärderna för att ”skilja de onda från de rättfärdiga” vidtas, under osynlig vägledning av Guds heliga änglar, vad lägger vi då märke till vara fakta i förbindelse med ”himmelriket”? Är de ”rättfärdiga”, som kallas till det himmelska riket, i överväldigande majoritet? Tvärtom är de en oansenlig andlig ”kvarleva”, under det att kristenhetens kyrkomedlemmar, som förväntar att komma till himmelen vid döden, räknas i hundratals millioner. Profetian i Jesaja 6:9, 10 uppfylls i fråga om dessa skenkristna. De kommer att kastas i den ”eld” som hör samman med den ”stora vedermöda”, som ligger alldeles framför oss. (Matt. 13:47—50) Kristenheten, förfalskningen av ”himmelriket”, är således inte platsen för någon som nu söker en tillflykt.

Den falska rikestillflykten avslöjad

1. Vilken avsikt hade Jesus med att framställa liknelsen om senapskornet, och vilken profetia stämde detta överens med?

VAD måste då vara avsikten med Jesu liknelse om senapskornet, ett frö som är mycket litet i sitt embryonala tillstånd men utvecklas till ett träd? Avsikten måste vara att visa någonting som är i överensstämmelse med den hänvisning Jesus gjorde till den negativa bilden i Jesaja 6:9, 10. (Matt. 13:13—15) När Jesus framställde denna liknelse, den tredje i en serie om sju, sade han: ”Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tager och lägger ned i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på [kommer och finner tillhåll bland, NW] dess grenar.” — Matt. 13:31, 32.

2. Hur förklarade Zion’s Watch Tower i numret för 15 maj 1900, där det träd som kommit av senapskornet liknades vid namnkyrkan, det förhållandet att himmelens fåglar fann tillhåll bland trädets grenar?

² I Zion’s Watch Tower för 15 maj 1900 hette det på sidan 153: ”Den tredje liknelsebilden av riket i dess nuvarande embryonala utvecklingstillstånd är avsedd att visa att denna evangelieålders namnkyrka från en mycket liten begynnelse skulle uppnå ansenliga proportioner. ... Likväl är det inte nödvändigtvis så att denna väldiga utveckling betecknar en fördel eller någonting särskilt önskvärt. Nej, tvärtom blir den en olägenhet, nämligen på så sätt att himmelens fåglar kommer och slår sig ned i dess grenar och besudlar det. ’Himmelens fåglar’ i den tidigare liknelsen om såningsmannen representerade Satan och hans redskap, och vi menar att vi är berättigade att göra en liknande tillämpning här och förklara att detta betyder att den kyrka som grundades av Herren Jesus blomstrade snabbt och mycket rikligt och att, på grund av dess insikt, styrka osv., Satan genom sina redskap kom och slog sig ned i de olika grenarna av kyrkan. De har under dessa många århundraden haft sitt tillhåll bland denna evangeliekyrkas grenar, och de finns fortfarande inom den — ett besudlande element.”

3. Vad sades det i The Watch Tower för 15 juni 1910 att ”trädet” vid sin fulla utveckling representerade tillsammans med fåglarna?

³ I The Watch Tower för 15 juni 1910, sidan 204, framfördes en uppfattning som liknar den som just anförts: ”Den undervisning som gavs i denna liknelse bör alltså leda oss till att dra slutsatsen att Kristi kyrka en gång var så obetydlig i världen att det var en skam och en vanära att tillhöra den, men att den slutligen skulle bli hedervärd och stor och att motståndarens tjänare skulle finna behag i dess skugga. Bibeln visar att produkten av denna utveckling är Babylon, i det att den förklarar att det som till namnet är Kristi kyrka som helhet, med de olika grenarna och trosriktningarna, är babyloniskt. Lyssna till Herrens ord: Det har blivit ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.” — Se också The Watch Tower för 15 juni 1912, sidan 198, under rubriken ”Likt ett senapskorn”.

4. a) Vad sades det inte i dessa två artiklar i The Watch Tower att det symboliska ”trädet” var? b) Vad slags bild och scen är det liknelsen om senapskornet inte visar, när det gäller tid och plats?

⁴ Nu är det år 1976, och den stora frågan är: Vad är detta fullväxta träd, som kommit av ett senapskorn, en bild av? Det stora Babylon, säger de här ovan citerade två numren av tidskriften The Watch Tower. De säger inte att denna kryddväxt i form av ett träd är en bild av rikesklassen, de på tronen insatta 144.001 kristna i himmelsk makt. Men vad skall vi i denna tid säga? För det första måste vi komma ihåg att denna liknelse om senapskornet inte framställer en bild som tillhör millenniet, en bild som skulle visa det slutliga antalet av rikesklassen regerande i himmelsk härlighet, medan hela mänskligheten söker tillflykt under detta messianska rikes skydd. Liknelsen framställer inte en himmelsk scen med avseende på arvingarna till ”himmelriket”. Liknelsen framställer en bild av ett jordiskt sakernas tillstånd under en särskild tidsperiod.

5. Vad är den särskilda tidsperiod i vilken liknelsen når höjdpunkten av sin uppfyllelse, och var äger denna uppfyllelse rum?

⁵ Den särskilda tidsperioden är den tid som angavs av Jesus i liknelsen om vetet och ogräset och i liknelsen om noten. I liknelsen om veteåkern som det såddes ogräs i sade Jesus: ”Skörden är en avslutning på en tingens ordning, och skördemännen är änglar.” (NW) I liknelsen om noten sade Jesus: ”Så skall det ock ske vid tidens ände [avslutningen på tingens ordning, NW]: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.” (Matt. 13:39, 49, 50) ”Skörden” äger rum här på jorden, där ”ogräset”, som behöver avskiljas, finns. Likaså skils de passande ”fiskarna” från de dåliga eller odugliga här på jorden, där fiskevattnen finns. Det symboliska ”ogräset” och de symboliska odugliga ”fiskarna” är de till bekännelsen kristna, vilkas hjärtan är förstockade, oemottagliga, vilkas öron är tillslutna och vilkas ögon är förblindade, så att det är omöjligt att dessa till bekännelsen kristna kan få andlig läkedom. — Jes. 6:9, 10; Matt. 13:14. Jämför Apostlagärningarna 28:25—28. Se artikeln ”Ingen läkedom förrän husen blir utan folk” i Vakttornet för 15 februari 1967.

6. Vad påstår sig denna kryddväxt i form av ett ”träd” vara i denna tid, och varför kan därför detta symboliska ”träd” inte vara det stora Babylon?

⁶ Under ”avslutningen på tingens ordning” i vår tid borde detta symboliska träd som kommit av senapskornet vara fullt utväxt. Detta stadium av tillväxt motsvarar skördetiden. Eftersom skörden av det andliga ”vetet” eller ”rikets barn” har försiggått sedan år 1919, kan vi nu urskilja det symboliska trädet som kommit av senapskornet i sin fulla växt här på jorden. Detta träd, denna kryddväxt, påstår sig representera ”himmelriket”, eftersom Jesus sade att ”himmelriket är likt” det. Av detta skäl kan det träd som kommit av senapskornet inte vara en bild av det stora Babylon, eftersom denna organisation är det världsvälde av falsk religion som började med det forntida Babylon. Det stora Babylon som helhet påstår sig inte vara eller representera ”himmelriket” eller det messianska ”Guds rike”. Men den talrikaste och mest framträdande delen av det stora Babylon påstår sig verkligen representera Guds himmelska messianska rike. Denna synnerligen mäktiga del av det stora Babylon är kristenheten, med dess tusen eller fler religiösa grenar och trosriktningar.

7. Vad har kristenhetens största tillväxt i historien berott på, och när och hur fick den i verkligheten sin början?

⁷ Kristenheten påstår sig härstamma från den ursprungliga lilla kristna församlingen i Jerusalem under det första århundradet v.t. I denna tid räknas kristenhetens församlingar i millioner. Den har uppnått sin största växt! Men dess skandalösa världslighet och brist på andlighet i denna tid gör det säkert och visst att dess ofantliga tillväxt inte har berott på dess andliga dygder och på att den äger bibelns sannings tilltagande ljus. Religionshistorien visar att kristenheten i själva verket grundades på 300-talet av den hedniske romerske kejsaren Konstantin den store, som påstod sig ha blivit omvänd till kristendomen år 312 men som förblev odöpt intill kort före sin död den 22 maj 337. Han gjorde sin tids förnedrade kristendom till det romerska väldets statskyrka och använde omkring tre hundra avfälliga, kompromissande ”biskopar” till att göra det. I egenskap av det romerska väldets pontifex maximus sammankallade han det första kyrkomötet i Nicaea i Mindre Asien och bestämde i fråga om de lärosatser som kyrkomötet beslöt skulle vara kyrkans lära.

8. Vad i fråga om läror och sedvänjor genomsyrar kristenheten i vår tid? Vilken liknelse uppfylls därigenom?

⁸ Vad är det som i vår tid genomsyrar alla kyrkosamfund i kristenheten? Är det sann biblisk lära och struktur? Följer man bibeln, och lever man verkligen efter den? Nej! Det är den sammansmälta religion som pontifex maximus Konstantin befrämjade och i vilken de babyloniska lärorna och tillvägagångssätten är grunden i stället för Guds inspirerade heliga ords läror. Konstantin var den som presiderade vid kyrkomötet i Nicaea, och i denna egenskap avgjorde han tvisten angående Jehova Guds personlighet och egenskaper genom att fatta beslut till förmån för den babyloniska läran om treenigheten. Jesus Kristus förutsade denna process som innebar att kristen lära och kristet tillvägagångssätt fördärvades, och han gjorde detta genom att framställa liknelsen om surdegen. Han sade: ”Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.” — Matt. 13:33.

9. Hur länge har detta i religiöst avseende fördärvande inflytande verkat i kristenheten, och vilken möjlighet har det gett djävulens redskap?

⁹ Detta syrande av kristenheten, alltsammans i den, har nu kunnat pågå under sexton hundra år. Vem kan förneka att kristenheten i denna tid är fullständigt genomsyrad av det fördärvande inflytande som utövats av babyloniska läror och babylonisk världslighet och Nimrodliknande trots mot Jehova Guds universella suveränitet? Detta fördärvande av alla dem som till skenet är ”rikets barn” inom kristenheten har gjort detta falska jordiska ”Guds rike” till en ypperlig plats för dem som är redskap åt Satan, djävulen, att ta sin tillflykt till, alldeles som ”himmelens fåglar” finner tillhåll bland grenarna i det fullväxta trädet som kommit av senapskornet. — Matt. 13:31, 32.

10, 11. a) Varför är det inte någonting som är till gagn för mänskligheten som visas i bild i liknelsen om senapskornet? b) Vilket ”rike” i vår tid är alltså ”trädet” som kommit av senapskornet en bild av?

¹⁰ Att alla dessa symboliska ”himmelens fåglar” funnit tillhåll i de många utgreningarna av kristenheten har inte varit till andligt gagn för kristenheten. Den är precis som det träd som växte upp ur senapskornet som jordbrukaren sådde i sin trädgård eller åker. Himmelens fåglar, som hade sitt tillhåll bland dess grenar, kunde äta senapsfröna, precis som fåglarna i Jesu liknelse om de fyra slagen av jord, de fåglar som åt upp de sädeskorn som föll från såningsmannens hand och hamnade vid vägen. (Matt. 13:4) Så långt Jesu liknelse gick tjänade trädet inte till något gagn för någon människa. Liknelsen säger till exempel inte någonting om att den som sådde senapskornet längre fram, när trädet nått full storlek, kom och jagade bort de där fåglarna och samlade ihop en stor mängd senapsfrön för att göra en god sås till att krydda vissa maträtter. Men det var helt visst så att jordbrukaren inte sådde senapskornet i sin trädgård bara för att sörja för ett tillhåll åt ”himmelens fåglar”.

¹¹ När allt tagits med i beräkningen, är det uppenbart att det symboliska ”trädet” som kommit av senapskornet i vår tid är förfalskningen av ”himmelriket”, nämligen kristenheten, med dess prästerskap som uppträder som herrar över lekmännen. Det fullt utbildade ”trädet” kan inte med bibehållen konsekvens anses vara en bild av kvarlevan av de med insegel tecknade andliga israeliterna som är på jorden i denna tid, eftersom dessa bara är en bråkdel av hela antalet och inte alls det fullständiga antalet om 144.000 arvingar till Riket. I själva verket har den andliga kvarlevan hållit på att minska i antal i mer än tjugosju år. Vid åminnelsefirandet år 1975 hade deras antal minskat till 10.454.

En senapsväxt som skiljer sig från vad man kan förvänta

12. Vilken invändning kan någon, på grundval av den bibliska regeln att ett frö måste frambringa någonting av sin egen art, helt logiskt uppresa mot förklaringen att det ”träd” som kommit av senapskornet är en bild av kristenheten?

¹² Mot den föregående framställningen kan någon helt logiskt komma med följande invändning: I Jesu liknelse var det så att den man som sådde senapskornet gjorde det med goda avsikter. Från detta frö väntade han att det skulle växa upp en senapsväxt ”efter sin art”. (1 Mos. 1:11, 12) Han förväntade inte något främmande i förhållande till det han hade sått. Han tänkte inte på en förfalskning av en senapsväxt. När det nu förhöll sig så, hur kan vi då säga att en sådan förfalskning är precis vad såningsmannen fick? Hur kan vi följaktligen säga, som gjorts här förut, att det ”träd” som växte upp ur senapskornet representerade kristenheten, förfalskningen av ”himmelriket”?a Är inte detta i strid med Guds lag att ett frö måste frambringa en växt av sin egen art? Skulle inte denna gudomliga lag, när den tillämpas i andligt avseende, utesluta tanken på kristenheten, motsatsen till ”himmelriket”?

13, 14. a) Varför skulle det inte ha funnits någonting sådant som kristenheten, om Jesus Kristus inte hade funnits? b) Enligt vilken norm håller Gud kristenheten ansvarig inför honom, och vad är den motsvarigheten till?

¹³ I detta hänseende fick det hela sin början med Jesus Kristus. Om Kristus inte hade funnits, så skulle kristenheten inte heller ha funnits. Ett enkelt påstående, men likväl sant! På 300-talet enligt den vanliga tideräkningen fäste sig kristenheten vid den sanne Kristus, inte vid en falsk Kristus, en falsk Messias, och den gjorde detta för att förfalskningen skulle bli svårare att urskilja. Den antog till och med hans officiella benämning genom att kalla sig kristenheten. Den har tillskansat sig de olika ting som är förbundna med Jesus Kristus. Den praktiserar dop i vatten, och somliga av dess kyrkosamfund tillämpar än i dag fullständig nedsänkning i vatten. Den firar Herrens nattvard med bröd och det som kommer av vinrankan. Den har sina äldste eller biskopar och diakoner. (Fil. 1:1, Eng. aukt. övers.) Och när det gäller bibeln som helhet, så har de biblar som vi kristna vittnen för Jehova använt, fram till dess att Nya Världens översättning av den Heliga skrift började utges år 1950, kommit till oss från de bibelsällskap som kristenhetens kyrkosamfund begagnat.

¹⁴ Det är klart och tydligt att Jesus Kristus är inbegripen i bildandet av kristenheten, som fram till nu har gett sig ut för att vara hans sanna kyrka. Dessutom tar Jehova Gud kristenheten på orden, behandlar den enligt dess egna anspråk. Av detta skäl uppfordrar Jehova den att leva i enlighet med dess anspråk, och han håller den ansvarig för underlåtenheten att leva i enlighet med hans krav. På grund av detta skall han låta vederbörlig bestraffning komma över den. Under ”avslutningen på tingens ordning” dömer han den skyldig till trolöshet mot sina egna religiösa förklaringar. Kristenheten är den nutida motsvarigheten till det trolösa Israel i forntiden.

15, 16. Hur visar Jesu liknelse om vetet och ogräset att han varit förbunden med kristenhetens tillväxt fram till denna tid?

¹⁵ Någonting som kommer som ett tillägg till det skriftenliga beviset för att Jesus Kristus är förbunden med kristenhetens tillväxt är liknelsen om vetet och ogräset. Det är sant att Jesus Kristus, ”Människosonen”, inte sådde ogräset i sin egen åker. Hans fiende, Satan, djävulen, gjorde det. I liknelsen såg såningsmannens slavar snabbt att det fanns ogräs i veteåkern. De ville rycka upp det späda ogräset. Men såningsmannen, veteåkerns ägare, lät dem inte göra det. I sitt tålamod och i sin långmodighet befallde han slavarna att låta ogräset och vetet växa tillsammans fram till skörden omkring tiden för pingsten. Först då skulle han låta skilja ogräset, vid den tiden fullt utväxt, från vetet.

¹⁶ För att detta drag i liknelsen skulle uppfyllas avstod Jesus från att låta tillintetgöra kristenheten så snart den visade sig. Han tillät den att breda ut sig. I denna bemärkelse är han förbunden med kristenhetens tillväxt till dess nuvarande proportioner, de största i dess historia. Ännu när detta skrivs har Jesus Kristus inte tillintetgjort kristenheten. Genom hans tillåtelse upptar kristenheten fortfarande utrymme på såningsmannens ”åker”, hans religiösa ”åkerfält”. — Matt. 13:24—27; jämför 1 Korintierna 3:9.

17. Av vilka har den symboliska ”noten” hanterats, och vad sades det år 1891 och år 1912 att denna ”not” var en bild av?

¹⁷ Någonting som ytterligare belyser Jesu samband med kristenheten är liknelsen om noten. (Matt. 13:47—50) De fiskare som hanterar noten är en bild av änglarna under ledning av den förhärligade Jesus Kristus. Men vad är själva noten en bild av? Betyder liknelsens ord, att ”himmelriket [är] likt en not” (NW), att noten är en bild av de 144.001 medlemmarna av himmelrikesklassen? Nej, det kan inte vara så. Det finner vi när vi tänker på alla detaljerna i liknelsen. I boken ”Tillkomme Ditt Rike”, utgiven år 1891 (på engelska; på svenska år 1898), sades det på sidan 223 att noten är en bild av ”den namnkristna församlingen”. I The Watch Tower för 15 juni 1912 hette det på sidan 201 under rubriken ”Liknelsen om ett fisknät” att noten är ”evangelienätet, med dess fullständiga sortering av kyrkliga företeelser av alla slag”.

18. Vad sades det i Vakttornet för 1 maj 1968 att noten var en bild av?

¹⁸ Närmare i tiden, i Vakttornet för 1 maj 1968, inflöt studieartikeln ”Kasta ut edra nät till fångst”. På sidan 197, i paragraf sex, heter det att ”noten symboliserar den jordiska organisation som bekänner sig vara Guds församling, som är med i det nya förbundet med Gud genom medlaren Jesus Kristus. Den gör alltså anspråk på att vara det andliga Israel, den heliga nation som är smord med Guds ande till att regera med Jesus Kristus i det himmelska riket. Den inbegriper de sanna bekännarna och de falska eller otrogna bekännarna. Följaktligen inbegrips kristenheten med dess hundratusentals till bekännelsen kristna, som tillhör hundratals sekter som kallar sig kristna.”

19, 20. a) Vilken erfarenhet, som Jehova haft enligt Jeremia 2:21—23, har Jesu erfarenhet med det symboliska senapskornet varit lik? b) Hur visade Jehova i Hosea 10:1—4 Israels degeneration som ett symboliskt ”vinträd”?

¹⁹ I liknelserna om Riket visade Jesus alltså att han är förbunden med bildandet och tillväxten av den namnkristna organisationen kristenheten. Hans förbindelse med kristenheten liknar den förbindelse som hans himmelske Fader, Jehova, hade med det avfälliga Israel i forntiden. Jehovas uppsåt med att upprätta Israels nation år 1513 f.v.t. var gott och rättfärdigt. Men vad hände med denna nation, som han hade utvalt och planterat i det utlovade landet, i Palestina? Jehova själv besvarar den frågan i Jeremia 2:21—23. Där säger han: ”Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd? Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN [den suveräne Herren Jehova, NW]. Huru kan du säga: ’Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna’? Besinna, vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk, vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.”

²⁰ Och i Hosea 10:1—4 säger Jehova: ”Israel var ett frodigt vinträd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han åt sig; ju bättre det gick hans land, dess präktigare stoder reste han. Deras hjärtan voro hala [Deras hjärta är falskt, Åk]; nu skola de lida, vad de hava förskyllt. ... De tala tomma ord, de svärja falska eder, de sluta förbund; men såsom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fåror.”

21. a) Hur visade den judiska generationen på Jesu tid sin avfällighet? b) Vems erfarenhet besvarar frågan om Jesus kunde ha sått ett symboliskt senapskorn och ha fått en främmande växt?

²¹ På Jesu Kristi och hans apostlars tid var Israels nation precis lika avfällig som på Jeremias och Hoseas tid. Ja, det var den generationen i Israel som gjorde att Jesus, Messias, blev dödad och som förföljde hans apostlar och lärjungar under första århundradet. Det var i synnerhet sådana israeliter som, enligt vad Jesus såväl som Jesaja sade, hade förblindat sina ögon, tillslutit sina öron och förstockat sina hjärtan, så att det inte fanns någon andlig läkedom för dem. (Jes. 6:9, 10; Matt. 13:13—15; Apg. 28:24—28) Följaktligen drabbades denna avfälliga generation av en nationell olycka år 70 v.t. Är det alltså nu någon som ställer frågan: Hur kunde Jesus som såningsmannen i liknelsen så det symboliska senapskornet och ändå låta det bli ett träd av främmande art, den fördärvade förfalskning som kallas kristenheten? Jehova Guds erfarenhet i fråga om Israels nation i forntiden ger Guds svar till en som frågar på detta sätt!

22. Varför kunde Jesus framställa liknelsen om senapskornet och tänka på att det fullväxta ”trädet” skulle vara en bild av en förfalskad organisation?

²² Med sitt profetiska förutseende kunde Jesus på förhand känna till vad det skulle bli av det symboliska senapskorn som han sådde under första århundradet. Han var förtrogen med Israels historia och kände alla profetiorna. Därför kunde han framställa liknelsen om senapskornet och tänka på förfalskningen av ”himmelriket”, kristenheten, såsom framställd i bild genom den fullväxta senapsväxten, i vilken ”himmelens fåglar” fann tillhåll. — Lägg märke till Matteus 13:25, 38, 39; 24:23—25.

23. a) Vad bör vi inte sluta oss till av att liknelsen inte visar att det ”träd” som kommit av senapskornet blir förstört? b) Vad är det liknelsen om noten inte visar i fråga om detta fisknät?

²³ I sig själv eller så långt den gick visade Jesu liknelse inte att det som symboliserades av det av fåglar hemsökta ”trädet” skulle bli förstört. Likväl är detta inte något argument för att en sådan förstöring inte kommer att drabba det symboliska ”trädet”, nämligen kristenheten. (Jämför Lukas 13:5—9.) Detsamma kan sägas med avseende på noten: Jesu liknelse visar inte att noten skulle försvinna ur tillvaron. Men liknelsen visar inte heller att noten någonsin blev använd igen. Om den skulle komma till användning igen, skulle den återigen hämta upp ur ”havet” precis samma blandning av havsdjur som skildrades i liknelsen. Det förhållandet, att liknelsen inte går så långt att den visar det, betyder alltså inte att det som visas i bild genom noten inte kommer att bli undanröjt i Guds rätta tid. Verksamhet av olika slag under änglars ledning har bedrivits med denna symboliska not under de gångna nitton hundra åren. Men när en gång verket att skilja de olika former av havsdjur åt som har dragits in med hjälp av denna symboliska not är fullbordat, kommer denna fiskeverksamhet inte att upprepas.

24. Varför kommer den symboliska noten att bli undanröjd i Guds rätta tid, trots att detta inte visas i liknelsen?

²⁴ Eftersom noten var en bild av ”den namnkristna församlingen” eller organisationen av till bekännelsen kristna, både de sanna och de falska, kommer den symboliska noten i själva verket att bli undanröjd. En sådan religiös anordning som inbegriper kristenheten kommer att kastas bort och aldrig bli använd igen. Vid slutet av ”avslutningen på tingens ordning” kommer Jehova Gud att ha fångat alla sina goda ”fiskar” för det sanna ”himmelriket”. (Matt. 4:17; 13:47—50) Det förhållandet, att liknelsen inte visar någonting sådant, är alltså inte bevis för att den bildliga noten inte kommer att fullgöra det som är syftet med den och sedan bli undanröjd, bli bortlagd, för att aldrig mera bli använd igen. Och ändå sade Jesus att ”himmelriket” var likt denna not. Det är alltså säkert och visst att noten i sig själv inte är en bild av rikesklassen med 144.001 medlemmar.

Hur förhöll det sig med de syrade bakverk som offrades åt Jehova?

25. Vilken fråga kan någon, trots att den namnkristna organisationen är genomsyrad av babyloniska ting, fortfarande ha i fråga om surdegen som kvinnan gömde i degen? Vad kan vara orsaken?

²⁵ Det råder inget tvivel om att den namnkristna organisationen, som visas i bild genom det av fåglar hemsökta ”träd” som kommit av senapskornet, har blivit fördärvad med babyloniska läror och sedvänjor. Det har tidigare under detta dryftande framhållits att detta fördärvande av den till bekännelsen kristna organisationen visades i bild i Jesu liknelse, i vilken en kvinna gömde en bit surdeg i tre skäppor mjöl för att alltsammans skulle bli syrat. (Matt. 13:33) Likväl kan någon fortfarande finna det svårt att godta denna förklaring av liknelsen. Han kan fråga sig själv: Är det verkligen så att surdegen i denna liknelse är en bild av någonting dåligt, någonting som fördärvar religionen? Kunde den inte vara en bild av den kraft som gör att den sanna kristna församlingen av arvingar till Riket genomsyras av rättfärdighet och helighet? Ja, se på de bakverk som offrades åt Jehova Gud enligt Mose lag och som innehöll surdeg och godtogs av honom! Tyder inte detta på att den Heliga skrift använder surdeg som en symbol av godhet och rättfärdighet? Skulle det inte också kunna vara så i Jesu liknelse om surdegen som doldes i en stor deg?

26. Hur kan någon som ställer en sådan fråga resonera i fråga om surdegen i de två vetekakor som översteprästen frambar på pingstdagen?

²⁶ Ett framträdande exempel, som man kan hänvisa till, på hur syrade bakverk offrades åt Jehova på befallning av honom och godtogs av honom, är de två kakor syrat bröd, bakat på vete, som den judiske översteprästen offrade vid veckohögtiden eller pingsten, som inföll den sjätte dagen i vårmånaden Sivan. Detta var den femtionde dagen efter den 16 Nisan, då översteprästen frambar förstlingen av kornskörden. (3 Mos. 23:15—17; 5 Mos. 16:9—12; Apg. 20:16; 1 Kor. 16:8) Med tanke på all den aktning som visades dessa två kakor kan man resonera på följande sätt: På denna högtidsdag godtar Jehova dessa två vetekakor, vilka innehåller surdeg. Visar inte det förhållandet att Jehova i detta fall godtar någonting som är syrat att surdegen här får en gynnsam innebörd? Bevisar inte detta att surdeg ibland har ett gott symboliskt värde inför Gud? Ja, tänk också på att syrat bröd var ett favoritbröd bland Jehovas utvalda folk i forntiden, under det att det osyrade brödet kallades ”betryckets bröd”. (5 Mos. 16:1—3) Detta måste helt visst ge ett gynnsamt drag åt surdeg, när sådan används som symbol i bibeln!

27. Om vi följer detta resonemang, till vilken slutsats leds vi då, när det gäller innebörden av surdegen i motbilden till de två vetekakorna vid pingsten?

²⁷ Om vi följer ett sådant resonemang i fråga om de två syrade brödkakor av vete som frambars vid veckohögtiden, till vad kommer vi då följdriktigt att ledas? Till detta: Dessa två brödkakor vid pingsten var förebildliga, de förebådade ting som skulle komma enligt Guds uppsåt. I motbilden till detta frambärande av de två syrade brödkakorna den 6 Sivan måste alltså det som visas i symbol genom surdegen i brödkakorna vara någonting gott, rättfärdigt, dygdesamt. Följaktligen frågar vi: Vad är det som dessa två syrade vetekakor själva förebildar? De förebildar den sanna kristna församlingen av ofullkomliga mänskliga troende, den församling som blev till på pingstdagen år 33 v.t. (Zion’s Watch Tower för 1 mars 1898, sidan 68, paragraf 4) Om det nu vid pingsten var så att surdegen var en bild av någonting gott, då måste det följdriktigt vara så att den nya kristna församlingen framställs börja med en motbildlig surdeg av godhet i sig själv, något särskilt ”den helige andes ynnestbevis”. Och allt detta innan den heliga anden blev utgjuten!

28. Men vad är, i överensstämmelse med The Watch Tower, surdegen i de förebildliga vetekakorna vid pingsten en bild av?

²⁸ Men var det så att de mänskliga medlemmarna av den kristna församlingen började med någon egen, inneboende förtjänst på pingstdagen, då Guds heliga ande utgöts över dem? Nej; de ägde ingen egen rättfärdighet. Därför har det länge förklarats att den surdeg som fanns i det offer som utgjordes av förstlingen av veteskörden betyder synd, den synd som medlemmarna av den kristna församlingen av medarvingar till Riket ärvt från den olydige Adam. (Rom. 5:12; se The Watch Tower för 15 juni 1912, sidan 198, andra paragrafen, under rubriken ”Liknelsen om surdegen”.) Men då, på pingstdagen år 33 v.t., kom det att bli så med de ofullkomliga medlemmarna av den kristna församlingen att ”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd”. — 1 Joh. 1:7; se boken The Temple av Alfred Edersheim, 1881 års upplaga, från och med sidan 229, paragraf 1, fram till slutet av sidan 231.b

29. a) Med vilken dag då förstlingen av kornskörden frambars är pingsten förbunden? På vilket sätt? b) Hur förhåller det sig med surdegen när det gäller denna tidigare dag då förstlingen av skörden frambars?

²⁹ En sådan förklaring av surdegen i de två brödkakorna av vete vid pingsten understöds av ett annat faktum. Det är följande: Pingsten, veckohögtiden (schavuot), är genom att de mellanliggande dagarna räknades förbunden med den dag då förstlingen av kornskörden frambars som offer. Detta offer frambars den 16 Nisan, den tredje dagen efter den judiska påskdagen. (3 Mos. 23:9—17) När översteprästen den 16 Nisan viftade ”den kärve, som är förstlingen av ... [Israels] skörd” av korn fram och tillbaka, skulle ingen surdeg offras tillsammans med den. Två tiondels efa fint mjöl, begjutet med olja, offrades tillsammans med en fjärdedels hin vin, men ingen surdeg. (3 Mos. 23:13) Denna ceremoni inföll i själva verket inom den sju dagar långa högtid som kallades det osyrade brödets högtid, och under hela denna tid skulle man inte ha någon surdeg hemma eller äta någon surdeg. Men varför fanns det ingen surdeg vid denna ceremoni den 16 Nisan, under det att man hade surdeg vid den besläktade pingsthögtiden?

30. a) Om surdeg förebildade någonting rättfärdigt, vad skulle då visas av att surdeg inte förekom den dag då förstlingen av kornskörden frambars? b) Vad var kärven av förstlingen av kornskörden en bild av?

³⁰ Om surdeg skulle betraktas som en gynnsam symbol på grund av att Gud godtog den på pingstdagen, varför var den då inte tillåten i de offer som frambars tillsammans med att kärven av förstlingen av kornskörden viftades? Om surdegen var en symbol med god mening, skulle då inte frånvaron av surdeg tyda på att det var någonting gott som saknades i offret av kornkärven, som frambars av översteprästen? Ja, det skulle då visa en bild av att det i uppfyllelsen av denna profetiska bild skulle saknas någon dygd eller något ”den helige andes ynnestbevis”. Men är detta verkligen fallet? För att få svar måste vi begrunda vad som förebildades av kärven med förstlingen av kornskörden. Det är ingen annan än den uppväckte Herren Jesus Kristus själv. — 1 Kor. 15:20.

31. a) Vilken dag blev Jesus uppväckt? Varför just då? b) Vad för någonting i fråga om Kristi uppståndelse visades i bild genom att surdeg inte var tillåten i Israel den dagen?

³¹ I överensstämmelse med detta faktum blev Jesus Kristus uppväckt från de döda söndagen den 16 Nisan år 33 v.t., i mitten av den veckolånga högtid som kallades det osyrade brödets högtid. Vid sin härliga uppståndelse saknade han helt visst inte någonting gott, någon dygd eller något ”den helige andes ynnestbevis”, någonting som skulle ha visats i bild, om den frånvarande surdegen skulle betraktas som en gynnsam symbol, som en så kallad rättfärdighetens surdeg. Alldeles tvärtom var det så att frånvaron av surdeg den 16 Nisan, då kärven med förstlingen av kornskörden viftades, förebildade att Jesus Kristus blev uppväckt som en fullkomlig, rättfärdig, syndfri andevarelse. Vid sin uppståndelse blev han, som det heter i 1 Timoteus 3:16, ”förklarad rättfärdig i ande”. (NW) Det fanns ingen symbolisk ”surdeg” hos honom.

32. a) Vad sade Jesus om den brödkaka som han bröt, då han instiftade Herrens aftonmåltid? b) Vad symboliserades alltså genom att denna brödkaka inte var syrad?

³² Följande faktum har samband med detta: Den 16 Nisan, den dag då förstlingen av kornskörden frambars inför Jehova Gud, var den tredje dagen efter den judiska påsken. Sedan Jesus Kristus firat påskmåltiden den 14 Nisan år 33 v.t., tog han ett osyrat bröd och bröt det och sade till sina trogna apostlar: ”Tag, ät. Detta betyder min kropp.” (Matt. 26:26, NW) Betyder det förhållandet att det inte fanns någon surdeg i den brödkaka som användes — om man resonerar på den grundvalen att surdeg är en god symbol — att Jesu kropp av kött saknade någonting absolut nödvändigt, saknade rättfärdighet, saknade något ”den helige andes ynnestbevis”? Absolut inte! Den osyrade egenskapen hos den brödkaka som Jesus sade förebildade hans kropp var en bild av att Jesu kropp av kött var fri från all synd och ofullkomlighet. — Hebr. 7:26.

33. Hur använder alltså den Heliga skrift surdeg som en symbol, och vilka vittnen har vi till stöd för detta?

³³ I överensstämmelse med allt det här sagda hade alltså tidskriften The Watch Tower för 15 maj 1900 och 15 juni 1910 rätt, när det där hette att surdeg som symbol används genom hela bibeln i ogynnsam betydelse eller i en betydelse av negativ art. Från det att surdeg omnämns första gången i bibeln, i 2 Moseboken 12:15—20; 13:7, och fram till det sista omnämnandet i Galaterna 5:9 har den Heliga skrift använt surdeg som en symbol av det som är ont och dåligt. Om vi behöver vittnen beträffande detta, har vi åtminstone TVÅ vittnen som vittnar om att bibeln oföränderligt använder surdeg till att symbolisera någonting dåligt eller orättfärdigt, villfarelse eller synd. Jesus omnämnde fariséernas surdeg och Herodes’ surdeg. (Matt. 16:6—12; Mark. 8:15; Luk. 12:1) Aposteln Paulus varnar för den surdeg som syrar hela degen. Han syftar på den förebildliga osyrade brödets högtid och förklarar tydligt vad surdeg är en symbol av, eftersom han säger: ”Vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus. Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.” — 1 Kor. 5:6—8; se 5 Moseboken 17:6, 7; 19:15; 1 Timoteus 5:19; Hebréerna 10:28.c

34. Vad är det följaktligen som liknelsen om surdegen visar?

³⁴ Med tanke på detta gjorde Jesus inte något undantag i fråga om surdegens innebörd, när han framställde liknelsen om kvinnan som gömde en bit surdeg i tre skäppor mjöl. I överensstämmelse med sin konsekventa undervisning använde han där surdeg som en symbol av någonting ogynnsamt. Därför måste liknelsen visa någonting ogynnsamt i fråga om angelägenheter som har att göra med ”himmelriket”. Där är syrandet av den stora degen en bild som profetiskt visar hur den till bekännelsen kristna församlingen fördärvades med babyloniska villfarelser i fråga om läror och sedvänjor. Den är en bild av det symboliska syrandet av det som visades genom den fullt utbildade senapsväxten. Det är alltså med rätta som både Matteus och Lukas placerar liknelsen om surdegen tillsammans med liknelsen om senapskornet, och vidare placerar Lukas dessa liknelser omedelbart efter en svidande tillrättavisning av skrymtaktiga religiösa ivrare. — Luk. 13:10—21.

[Fotnoter]

I överensstämmelse med det förut sagda läser vi i boken Biblical Commentary on The Old Testament, av Keil och Delitzsch (Band II — Pentateuken), under underrubriken (sidan 437) ”Helgandet av sabbaten och Jehovas högtider. — Kap. XXIII”, nämligen på raderna 16—34 på sidan 443:

”’... V. 20. Prästen skall vifta dem (de två lammen i tackoffret) såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de båda lammen (de två just nämnda); de (brödkakorna) skola vara helgade åt HERREN och tillhöra prästen.’ ... Syndoffret skulle väcka känslan av och medvetenheten om synd hos Israels församling, för att de, medan de åt sitt dagliga syrade bröd, inte skulle frambära sin gamla naturs surdeg, utan söka och inför Herren, sin Gud, bedja om förlåtelse och rentvagning från sin synd.”

”Surdeg betraktas som symbolen av fördärv och orenhet. ’Jästen i degen’ är ett av de ting som ’hindrar oss att utföra Guds vilja’ (Ber. 17a). Denna tanke blev i hög grad utvecklad i kabbala. Nya testamentet talar också om ’elakhetens och ondskans surdeg’, som ställs i kontrast till ’renhetens och sanningens osyrade bröd’ (1 Kor. 5:8). På liknande sätt tillämpades ordet på det som betraktades som fariséernas och sadducéernas fördärvade lära (Matt. 16:12; Mark. 8:15).

Ordet tillämpades särskilt på blandningen av element av oren härkomst i en familj. (Syrad) ’deg’ ställdes i detta sammanhang i kontrast till ’rent, siktat mjöl’. ...”

Fly till den sanna tillflykten — Guds rike!

1. a) Hur har den organisation blivit avslöjad som i Jesu liknelse visades i bild genom det ”träd” som kommit av senapskornet? b) Hur har de flesta människorna i kristenheten visat sig motsvara beskrivningen i Jesaja 6:8—10?

DEN organisation som visas i bild genom det ”träd” som kommit av senapskornet i Jesu liknelse har blivit avslöjad genom Jehovas kristna vittnens världsomfattande predikande. (Matt. 13:31, 32) Relativt få till bekännelsen kristna har flytt från denna religiösa organisation, nämligen kristenheten, och funnit tillflykt under Guds messianska rike, som kungörs av Jehovas kristna vittnen. I likhet med profeten Jesaja på 700-talet f.v.t. har dessa vittnen gått till kristenhetens folk och går fortfarande gång på gång till dem, men vilket andligt tillstånd visar sig det överväldigande flertalet inom kristenheten befinna sig i? Precis det tillstånd som profeten Jesaja förutsade — deras ögon är förblindade, deras öron är tillslutna, och deras hjärtan av uppskattning är förstockade eller oemottagliga för budskapet om Riket. — Jes. 6:8—10.

2. Hur länge kommer sådana andligen sjuka människor att stanna kvar i kristenheten?

² Hur länge kommer sådana personer att förbli i detta andligen sjuka tillstånd, dvs. kvar i kristenheten? Jehova besvarade profetiskt denna fråga i de ord som är upptecknade i Jesaja 6:11—13. De kommer att stanna där till dess kristenheten, det symboliska ”trädet” som kommit av senapskornet, blir utplånad i den annalkande ”stora vedermödan”. (Matt. 24:21, 22) Se artikeln ”Har du sagt: ’Se, här är jag, sänd mig’?” som inflöt i Vakttornet för 15 februari 1967.

3. Varför har gudfruktiga människor tagit sin tillflykt till Guds upprättade messianska rike, och vad har Gud fört dem in i?

³ Dessa gudfruktiga människor, som har flytt från den till undergång dömda kristenheten, har i ljuset av bibelns profetior granskat förhållandena och angelägenheterna i världen sedan år 1914. Genom en sådan jämförelse har de urskilt att Guds messianska rike under hans Son, Jesus Kristus, föddes i himlarna under detta krigshärjade år. De har inte tagit sin tillflykt till Nationernas förbund såsom det ”politiska uttrycket för Guds rike på jorden” och inte heller till det nutida Förenta nationerna såsom mänsklighetens ”sista hopp”. I ett öppet avvisande av sådana uppfattningar, som framförts av kristenhetens präster, har dessa människor med öppna ögon och öron och mottagliga hjärtan flytt till Guds upprättade rike och tagit sin tillflykt till det, i det de så att säga flytt ”till bergen” utanför farozonen innan den ”stora vedermödan” bryter ut. (Matt. 24:16—22) Följaktligen har de kommit in i ett ”paradis” av andligt slag, ett paradis som Jehova Gud har upprättat för sitt återställda folk sedan år 1919 i uppfyllelse av bibelns profetior om en återställelse. — Jes. 35:1—10; 65:17—25.

4, 5. a) Hur beskrivs i Jesaja 32:1, 2, 17, 18 deras frid och trygghet som förs in i det andliga paradiset? b) Vilka är i uppfyllelsen av profetian de ”furstar” som omnämns, och hur bidrar de till de lugna och fridfulla förhållandena i paradiset?

⁴ Den frid och trygghet som dessa nu erfar under det messianska riket beskrivs målande i Jesaja 32:1, 2, 17, 18 i dessa ord: ”En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare [furstar, Åk], som skola härska med rättvisa. Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land. Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid. Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.”

⁵ De män på jorden som motsvarar de ”furstar” som beskrivs här är inte några ”kyrkofurstar” i kristenheten. De är de ”äldste”, de förordnade ”tillsyningsmännen”, i de mer än trettioåtta tusen församlingarna av Jehovas befriade och återställda folk. Eftersom de är direkt ansvariga inför den himmelske konungen, Jesus, Messias, fullgör de klokt och förståndigt sin herdeliknande omvårdnad om hjorden ”med rättvisa”. På detta sätt bidrar de till friden, ron, pålitligheten och tryggheten i det andliga paradis som Jehova har fört sina återställda tillbedjare in i sedan år 1919.

Under Messias’ kommande tusenåriga regering

6. Hur kommer det sig att Guds nya ordning på jorden kommer att ta sin början med ett andligt paradis, men vilket jordiskt arbete kommer att ligga framför dem som befinner sig i detta paradis?

⁶ Precis som den vattentäta arken förde Noa och hans familj och par av alla djur och fåglar genom den världsomfattande floden år 2370—2369 f.v.t., skall det andliga paradiset under Jehovas beskydd överleva den kommande katastrofen under den ”stora vedermödan”. Trogna tillbedjare av Jehova, som uppehåller sig inom detta andliga paradis, kommer att leva igenom med det under denna ”’vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma”. (Matt. 24:21, 22; Upp. 7:9—14) Av detta skäl kommer Guds rättfärdiga nya tingens ordning på jorden efter vedermödan att ta sin början med ett andligt paradis ”fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap” och bebott av hans trogna tillbedjare. (Jes. 11:9) Framför den ”stora skaran” av överlevande, som motsvarar Noas tre söner och tre sonhustrur, kommer att ligga arbetet att försköna hela den bokstavliga jorden så att den blir lik ett paradis, lik en Edens lustgård i global skala. Den bebodda jorden kommer alltså i framtiden, under Jesu Kristi och hans 144.000 medförbundna konungars regering, att bli ett paradis i bokstavlig mening. Jesus Kristus själv lovade detta, i det han nämnde det vid namn. — Luk. 23:43.

7, 8. a) Vilka överlevde tillsammans med Noa och hans familj i arken? b) Varför hyste inte Noas familj någon fruktan för de lägre jordiska varelserna, när de gick ut ur arken?

⁷ År 2369 f.v.t., sedan Noas ark stannat på ett berg i Ararat och Noa fått tillåtelse att öppna den dörr som Jehova Gud hade stängt, gick Noa och hans familj ut i det fria. Men de var inte ensamma om att göra det, eftersom vi i 1 Moseboken 8:19 får veta att ”alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur, som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten”. De skulle föröka sig på jorden precis på samma sätt som de människor som överlevde vattenfloden. — 1 Mos. 1:20—25.

⁸ Hur skulle det vara med dessa lägre jordiska skapelsers förhållande till människan? Gud angav detta förhållande, när han sade, sedan han välsignat Noa och hans familj: ”Och fruktan för er och förskräckelse för er skall förbli över varje levande varelse på jorden och över var och en av himmelens flygande varelser, över allt som rör sig på marken och över alla havets fiskar. I er hand blir de nu givna.” (1 Mos. 9:1, 2, NW) När människorna gick ut ur den ark som skyddat dem, hade de alltså inga förskräckande framtidsutsikter, ingenting att frukta för ens från djuren. Människorna hade inte hyst någon fruktan för djuren inne i arken, där till och med lejonet åt växter, precis som oxen.

9. Vad visar detta att Gud kommer att göra efter den ”stora vedermödan”, för att det som han befallde Adam och Eva med avseende på de lägre jordiska varelserna skall uppfyllas?

⁹ Detta var utan tvivel någonting som visade fram emot vår egen framtid på den bebodda jorden. Tillsammans med de människor som tillber Jehova i sitt andliga paradis kommer jordiska varelser av lägre slag att bli bevarade, så att de kan bli till nytta och nöje för människorna. När den ”stora vedermödan” är förbi, kommer Gud utan tvivel att ge sina överlevande tillbedjare på jorden en försäkran med avseende på fiskarna, de flygande varelserna och landdjuren. Den allsmäktige Skaparen kommer att ingjuta fruktan för människan i alla dessa lägre jordiska varelser, så att de inte kommer att ofreda människan. I enlighet med vad Gud befallde den förste mannen och den första kvinnan, Adam och Eva, kommer människorna att ha alla dessa lägre varelser i underdånighet. De kommer att vara människornas hörsamma och ofarliga underlydande. — 1 Mos. 1:27, 28.

10. Är alla lägre jordiska varelser nu underdåniga människan, och hur pekade David profetiskt fram emot den människa som de skulle vara underdåniga?

¹⁰ Mer än tretton hundra år efter syndafloden, när kung David i Jerusalem skrev Psalm 8, var inte alla de lägre jordiska varelserna människan underdåniga i den betydelsen att de var tama och ofarliga för människan. Men i denna psalm pekade David profetiskt fram emot en människa som skulle ha dem alla i underdånighet. I denna psalm sade David: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom? Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter: får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar.” — Ps. 8:4—9.

11. Var och hur ges namnet på den människa som Gud har bestämt till att ha allting på jorden sig underlagt?

¹¹ Vem har nu Jehova Gud bestämt till att vara den ”människa”, som allting på jorden skall vara underlagt? I Hebréerbrevet i den inspirerade bibeln, kapitel två, verserna fem till och med nio Hebr. 2:5—9, förklaras detta för oss: ”Ty det är inte under änglar som han har lagt den kommande bebodda jorden, om vilken vi talar. Men ett visst vittne har någonstans gett bevis och sagt: ’Vad är människan, att du tänker på henne, eller människosonen, att du tar dig an honom? Du gjorde honom litet lägre än änglar; med härlighet och ära krönte du honom och satte honom över dina händers verk. Allting lade du under hans fötter.’ Ty i det att Gud lade allting under honom, lämnade han ingenting som inte är honom underdånigt. Nu ser vi ju inte ännu allting vara honom underdånigt; men vi ser Jesus, som har gjorts litet lägre än änglar, krönt med härlighet och ära därför att han lidit döden, på det att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa.” — NW.

12. Vilka jordiska levande varelser kommer också att vara Jesus underlagda på den ”kommande bebodda jorden”?

¹² Detta betyder att efter den ”stora vedermödan”, och efter det att Satan, djävulen, och hans demoner blivit bundna med kedjor och fängslade i avgrunden, skall ”den kommande bebodda jorden” vara underlagd Jesus, Messias. Så skall det också vara med allting som finns på den bebodda jorden, däribland ”får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar”. (Ps. 8:8, 9) ”Vildmarkens djur” inbegriper alla de vilda djur som för närvarande är rovlystna och farliga för människan, sådana som lejonet, björnen, leoparden, kobran och varje annan giftig orm. ”Vad som vandrar havens vägar” kommer att omfatta pirayafiskar, hajar och späckhuggare.

13. Hur kommer Jesus Kristus, som nu är förhärligad i himmelen, att visa att alla dessa lägre jordiska varelser är honom underlagda på den ”kommande bebodda jorden”?

¹³ Jesus, Messias, som nu är krönt med härlighet och ära i himmelen, har inte förlorat sin makt över vilda och otämda djur. (Mark. 1:13; 11:2—7) Han kommer att visa att dessa för närvarande farliga varelser är underdåniga honom. Hur då? Genom att göra dem underdåniga den ”stora skaran” av arvingar till det framtida jordiska paradiset, vilka kommer att överleva den ”stora vedermödan” och komma in i Guds nya ordning för vår jord. På så sätt kommer de i vår tid vilda, rovlystna, farliga djuren att göras ofarliga för de jordiska tillbedjarna av Jehova Gud. Det från faror befriade förhållande mellan djur och människa som då skall råda kommer att motsvara beskrivningen i Jesaja 11:6—9, som redan har fått sin uppfyllelse i det andliga paradis som Jehovas kristna vittnen nu åtnjuter.

14. Varför kommer de återlösta, döda människorna inte att ha någonting att frukta för, när de kommer ut på ”den kommande bebodda jorden”?

¹⁴ På så sätt kommer Guds, Skaparens, ursprungliga uppsåt att hela djurskapelsen på jorden skulle vara den fullkomlige mannen och den fullkomliga kvinnan underdånig i en världsomfattande Edens lustgård att förverkligas. Det hela jorden omfattande paradiset kommer att kännetecknas av fred och säkerhet. Alla de återlösta döda människor som kommer att föras fram ur sina gravar och befinna sig på ”den kommande bebodda jorden” skall inte ha någonting att vara rädda för. (Apg. 24:15; Joh. 5:28, 29; Upp. 20:11—14) Det ”rytande lejonet”, Satan, djävulen, och hans demoner kommer inte att finnas i närheten. Den förhärligade ”Människosonen” i himlarna skall upprätthålla frid över hela jorden mellan människa och människa och mellan människa och djur och mellan djur och djur. ”Jordkretsens inbyggare” skall lära sig rättfärdighet, och frukten och verkan av sådan rättfärdighet över hela jorden kommer att vara frid, ro, orsak till sann tillförsikt, och trygghet. (Jes. 26:9; 32:17, 18) Vilken storslagen plats kommer inte jorden att bli för människan att bo på till evig tid som hennes paradisiska hem! Det kommer att vara så på grund av att ”den kommande bebodda jorden” skall lyda under det sanna ”himmelriket”. — Matt. 4:17; 5:3, 10.

15. Vad har vi nu privilegiet och möjligheten att göra, med avseende på de människor som befinner sig i fara på grund av att den ”stora vedermödan” ligger alldeles framför oss?

¹⁵ Detta är det ”himmelrike” som vi nu har privilegiet och tillfället att kungöra över hela världen. Vi som redan har tagit vår tillflykt till det är intresserade av andras säkerhet i denna tid av världsnöd utan motstycke. Den största av alla vedermödor ligger alldeles framför oss. Låt oss med tanke på detta fortsätta att visa alla läraktiga människor vägen till det sanna messianska ”himmelriket” och hjälpa dem att finna en säker tillflykt under dess styre. Deras frälsning ur världens största nöd beror på detta!

Vad ligger bakom kristenhetens religiösa arkitektur?

MÅNGA människor kan bli förvånade när de får veta att denna världens religioners arkitektur inte har något ädelt ursprung. Den har i stället mycket gemensamt med ett byggnadsprojekt som företogs för många hundra år sedan i trots mot Guds uppsåt för människosläktet att sprida ut sig över jordens yta. — 1 Mos. 11:4.

Detta inträffade kort efter den världsomfattande syndafloden på Noas tid. Ett avsevärt antal av den mänskliga familjen slog sig ner på Sinears lågslätt längs floden Eufrat. (1 Mos. 11:2) Där började de bygga en stad, Babel, och ett torn. Detta torn var utan tvivel en ziggurat, som skulle användas vid dyrkan av falska gudar. I Encyclopædia Judaica heter det:

”Forskarna är överens om att den byggnad som omtalas i Första Moseboken, kapitel 11, uppenbarligen är en ziggurat, ett mesopotamiskt tempeltorn. Ziqquraten ... var den centrala delen av de stora tempel som byggdes i alla betydande städer i Mesopotamien.” — Band 4, sidan 23.

Den som låg bakom byggandet av Babel och dess torn var utan tvivel mannen Nimrod, en sonsonsson till Noa. Detta antyds av att Nimrods rike enligt bibeln ”hade sin begynnelse i Babel”. (1 Mos. 10:9, 10) Den judiska traditionen, som upptecknats av Josefos i det första århundradet v.t., förbinder dessutom Nimrod med detta projekt. Vi läser: ”Han förvandlade också så småningom styrelsen till tyranni, eftersom han inte såg något annat sätt att vända människor bort ifrån att frukta Gud än att bringa dem i ständigt beroende av hans makt. ... Nu var den stora hopen mycket redo att följa Nimrods beslut och att betrakta det som ett utslag av feghet att underkasta sig Gud; och de byggde ett torn.”

Skaparen, Jehova Gud, gäckade planerna för dem som byggde Babel. Han förbistrade deras språk och tvingade dem att skingra sig. (1 Mos. 11:7—9) Men detta innebar inte att man slutade bygga höga byggnader för gudsdyrkan. I boken Error’s Chains: How Forged and Broken (Villfarelsens kedjor: Hur de smitts och brutits) heter det:

”De heliga byggnaderna [i Kaldeen] tycks ofta ha varit byggda i form av en pyramid med trappsteg eller avsatser, som bildade en serie terrasser, var och en av dem mindre än den närmast under. Detta är den traditionella byggnadsstil som härrör från Babels torn. Samma