Vad tror du? Godkänner Gud krig? Vems sida står han i så fall på i olika konflikter? Det är viktiga frågor, och svaren kan påverka din syn på krig. Låt säga att du visste att Gud godkänner krig och att han har tagit parti för samma sida som du. Det skulle nog kännas betryggande eftersom din sida då utan tvivel skulle gå segrande ur striden. Men hur skulle det kännas om du fick reda på att Gud stod på motståndarsidan? Det skulle antagligen få dig att tänka om.

Men kan det här resonemanget påverka något ännu viktigare? Ja, för Guds syn på krig kan påverka din syn på honom. Om du är en av de miljontals människor som har fått lida på grund av krig, finns det säkert frågor som är viktiga för dig. Till exempel: Frossar Gud i krig och lidande? Eller är han helt likgiltig för det lidande som krig och konflikter leder till?

Bibelns svar på de här frågorna kanske förvånar dig. Till skillnad från vad de flesta tror har Gud faktiskt alltid haft samma syn på krig. Vi ska se närmare på hur Gud såg på krig under både gammaltestamentlig tid och det första århundradet. Det kommer att hjälpa oss att förstå hur Gud ser på krig i vår tid och om krig kommer att finnas i framtiden.

Gud är inte emot krig i alla lägen. Det förstår vi av att han själv förde krig mot egyptierna och att han vid vissa tillfällen godkände att hans folk, Israel, deltog i krig. Han befallde dem till exempel att gå ut i krig mot de fruktansvärt onda kanaanéerna. (5 Moseboken 9:5; 20:17, 18) Senare sa han åt kung David att strida mot de grymma filistéerna och försåg honom rentav med en krigsstrategi som gav honom segern. (2 Samuelsboken 5:17–25)

De här bibelskildringarna visar att Gud godkände krig när israeliterna blev förtryckta och grymt behandlade. Och syftet var då alltid att skydda sitt folk och sann tillbedjan. Lägg märke till följande gemensamma drag för de strider som Gud godkänner.

1. GUD AVGÖR VEM SOM SKA DELTA I KRIGET. Vid ett tillfälle sa Gud till israeliterna: ”Ni skall inte behöva strida i detta fall.” Varför sa han så? För att Gud själv skulle strida i deras ställe. (2 Krönikeboken 20:17; 32:7, 8) Och det gjorde han många gånger, till exempel i striden som nämndes i början av artikeln. Men andra gånger befallde Gud sitt folk att själva dra ut i krig, och då gick striderna alltid ut på att försvara landet han hade gett dem. (5 Moseboken 7:1, 2; Josua 10:40)

2. GUD AVGÖR NÄR KRIGET SKA UTKÄMPAS. Guds folk skulle vänta på hans bestämda tid innan de slog tillbaka mot förtryck och ondska. De fick inte ge sig in i strider på eget bevåg. Om de gjorde det skulle de förlora Guds stöd. Bibeln visar att det ofta slutade i katastrof när israeliterna gav sig in i krig på eget initiativ.a

3. 

   GUD TYCKER INTE OM NÄR MÄNNISKOR DÖR, INTE ENS OM DE ÄR ONDA. Jehova är källan till liv och skaparen av hela människosläktet. (Psalm 36:9) Han vill därför inte att någon enda ska dö. Men sorgligt nog finns det människor som intrigerar för att trycka ner andra, eller till och med döda andra. (Psalm 37:12, 14) Ibland har Gud tillåtit krigföring för att stoppa sådan grymhet. Men under alla de år han lät israeliterna delta i sådana strider var han alltid ”barmhärtig” och ”sen till vrede” mot Israels motståndare. (Psalm 86:15) Han bestämde till exempel att israeliterna alltid skulle ”tillkännage fredsvillkoren” innan de gick till angrepp mot en stad. Då fick invånarna chansen att ändra sig och undvika ett krig. (5 Moseboken 20:10–13) Det är tydligt att Jehova ”inte [finner] behag i den ondskefulles död, utan i att den ondskefulle vänder om från sin väg och får leva”. (Hesekiel 33:11, 14–16)b

Vi kan dra slutsatsen att Gud tyckte att krig var ett acceptabelt sätt att få slut på ondska och förtryck under gammaltestamentlig tid. Men det var alltid Gud – inte människor – som avgjorde när krigen skulle utkämpas och vilka som skulle delta. Var Gud blodtörstig? Letade han efter möjligheter att ge sig in i krig? Absolut inte. Han hatar våld. (Psalm 11:5) Men hur såg Gud på krig när hans son, Jesus Kristus, kom till jorden under det första århundradet? Hade hans syn förändrats?

Vad var det som hände? Varför försvarade inte Gud judarna som han hade gjort i det flydda? Och varför tillät han inte att judarna själva slog tillbaka mot förtrycket? Hade Guds syn på krig förändrats? Nej, utan det var något som gällde judarna som hade förändrats. De ville inte erkänna att Guds son, Jesus, var Messias. (Apostlagärningarna 2:36) Och därför förlorade nationen sin speciella relation till Gud. (Matteus 23:37, 38)

Judarna och landet de bodde i stod inte längre under Guds beskydd. Och judarna kunde aldrig mer hävda att de hade Guds stöd när de deltog i krig. Precis som Jesus hade förutsagt skulle Gud inte längre välsigna den bokstavliga nationen Israel. Nu välsignade han i stället en ny, andlig nation som Bibeln senare beskrev som ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16; Matteus 21:43) Under det första århundradet blev pånyttfödda kristna utvalda till att vara Guds andliga Israel. Dessa kristna fick uttryckligen höra: ”Nu är ni Guds folk.” (1 Petrus 2:9, 10)

Nu var de kristna Guds folk. Betydde det att han skulle strida för dem och befria dem från romarna? Eller skulle han tillåta att de kristna själva tog till vapen och slog tillbaka mot sina förtryckare? Nej. Varför inte det? Som vi läste i föregående artikel är det alltid Gud som ska avgöra när strider ska utkämpas. Han gav sig inte in i strider för de första kristnas skull, och han tillät inte heller att de själva deltog i krig. Det första århundradet var med andra ord inte rätt tid för Gud att föra krig mot ondska och förtryck.

De kristna under det första århundradet behövde alltså vänta in Guds bestämda tid att ta itu med ondska och förtryck, precis som Guds tjänare i forntiden fick göra. Och medan de väntade hade de ingen rätt att ge sig in i krig på eget initiativ. Det blev tydligt i Jesus undervisning. Han sa aldrig till sina efterföljare att de skulle delta i krig. Däremot sa han: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” (Matteus 5:44) Och när Jesus förutsade romarnas angrepp mot Jerusalem sa han inte till sina efterföljare att de skulle stanna och slåss, utan att de skulle fly. Och det var precis vad de gjorde. (Lukas 21:20, 21)

Dessutom skrev aposteln Paulus: ”Hämnas inte er själva, ni älskade, ... det står ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Romarna 12:19) Paulus citerade något som Gud hade sagt många hundra år tidigare och som finns nerskrivet i 3 Moseboken 19:18 och i 5 Moseboken 32:35. Som vi såg i den föregående artikeln kunde Gud hämnas för sitt folks räkning genom att hjälpa dem i strid. Paulus ord visar att Guds syn på krig inte hade ändrats. Gud tyckte att krig var ett godtagbart sätt att utkräva hämnd och sätta stopp för ondska och förtryck även under det första århundradet. Men precis som i forna tider var det alltid Gud själv som avgjorde när sådana strider skulle utkämpas och vilka som skulle delta.

Gud tillät alltså inte att de kristna under det första århundradet deltog i krig. Men hur är det i dag? Har Gud gett någon särskild grupp tillåtelse att gå ut i krig? Eller är det tid för honom själv att föra krig för sina tjänares skull? Hur ser Gud på krig i vår tid egentligen? Den sista delen i den här artikelserien kommer att besvara de frågorna.

Vi kan börja med att konstatera att Gud ser lidandet i världen i dag och att han kommer att göra något åt det. (Psalm 72:13, 14) Han lovar i sitt ord, Bibeln, att de som ”utstår vedermöda [skall] få lindring”. Men när? ”Vid Herren Jesu uppenbarelse från himlen ... när han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus.” (2 Thessalonikerna 1:7, 8) Den uppenbarelse som det talas om här kommer att ske i framtiden under ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, ett krig som även är känt som Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:14, 16)

Gud kommer att låta sin son, Jesus Kristus, och andra mäktiga andevarelser utkämpa det kriget – inte människor. De här himmelska styrkorna kommer att sätta stopp för allt förtryck. (Jesaja 11:4; Uppenbarelseboken 19:11–16)

Gud har samma syn på krig i dag som han alltid har haft. Han tycker fortfarande att krig är ett berättigat sätt att göra slut på ondska och förtryck. Men även i vår tid är det bara Gud som har rätt att avgöra när sådana strider ska utkämpas och vilka som ska delta. Som vi har sett har Gud redan bestämt att det ska utkämpas ett krig i framtiden för att göra slut på ondska och förtryck, och den som ska leda striden är hans son, Jesus Kristus. Det betyder alltså att Gud inte godkänner de krig som pågår runt om på jorden i dag, även om man menar att man strider för en god sak.

Vi kan ta ett exempel. Tänk dig två bröder som börjar bråka när pappan inte är hemma. De avbryter bråket för att ringa sin pappa. Den ene menar att det var den andre som började, men den andre hävdar att det är han som har blivit illa behandlad. Båda hoppas på att pappan ska ställa sig på deras sida. Men när pappan har hört båda sidorna säger han åt dem att sluta bråka och att vänta på att han kommer hem, så att han kan hjälpa dem att lösa konflikten. Bröderna väntar ett tag, men det dröjer inte länge förrän de är i gång igen. När pappan kommer hem är han naturligtvis besviken på båda två eftersom ingen av dem gjorde som han sa.

Stridande nationer vänder sig ofta till Gud för att få hjälp. Men Gud tar inte parti i dagens konflikter. Han har däremot sagt: ”Återgälda ingen med ont för ont” och ”Hämnas inte er själva”. (Romarna 12:17, 19) Dessutom har han sagt att vi människor ska ha tålamod och vänta på att han rättar till saker och ting, vilket han kommer att göra i Harmageddon. (Psalm 37:7) Många nationer går ut i krig i stället för att vänta på att Gud ska ingripa. Han godkänner absolut inte sådana våldsamma angrepp! I Harmageddon kommer de skyldiga att få stå till svars, och Gud kommer att få ”krigen att upphöra intill jordens yttersta ände”. (Psalm 46:9; Jesaja 34:2) Harmageddon är kriget som kommer att göra slut på alla krig.

Världsfred är bara en av alla de fantastiska välsignelser som Guds rike kommer att medföra. Och det var just det riket Jesus talade om i den här välkända bönen: ”Låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske, så som i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Guds rike kommer inte bara att ta bort alla krig, utan även själva roten till krig – ondskan.a (Psalm 37:9, 10, 14, 15) Inte undra på att Jesus efterföljare väntar så ivrigt på att Guds rike ska ta makten. (2 Petrus 3:13)

Men hur länge måste vi egentligen vänta innan Guds rike tar itu med lidande, förtryck och ondska? Bibliska profetior visar att vi lever i ”de sista dagarna” av den här världsordningen. (2 Timoteus 3:1–5)b I det nära förestående Harmageddonkriget kommer Guds rike att sätta punkt för de här sista dagarna.

Som vi såg tidigare kommer de som ”inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus” att gå under i det slutliga kriget. (2 Thessalonikerna 1:8) Men kom ihåg att vi konstaterade att Gud inte tycker om när människor dör, inte ens om de är onda. (Hesekiel 33:11) Och eftersom han ”inte vill att någon skall drabbas av förintelse”, ser han till att de goda nyheterna om Jesus blir ”predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna” innan slutet kommer. (2 Petrus 3:8, 9; Matteus 24:14; 1 Timoteus 2:3, 4) Jehovas vittnen predikar för människor över hela jorden och hjälper dem att lära känna Gud, att lyda de goda nyheterna och att få uppleva den tid då alla krig är slut.