”Sök friden och trakta efter den”

1. a) Hur kan vi ”söka friden och trakta efter den” i denna värld av våld? b) Varför bör vi innerligt frambära ödmjuk bön till Jehova i svåra situationer?

HUR kan vi följa det råd av aposteln Petrus som citeras ovan, omgivna som vi är av en värld av våld? Petrus svarar med att uppmana oss att ”vända [oss] ... bort från det som är ont och göra det som är gott”. Vi behöver således göra uppriktiga ansträngningar för att komma i ett fridfullt förhållande till Jehova Gud på grundval av tron på Jesu Kristi offer. Därefter traktar vi efter friden genom att noggrant följa de normer som Gud har ställt upp i sitt ord. ”Ty Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras ödmjuka bön; men Jehovas ansikte är emot dem som gör onda ting.” (1 Petrus 3:11, 12) När de onda försöker göra ont mot oss kan vi innerligt frambära ödmjuk bön till Jehova. Vi kan högt anropa honom vid namn om hjälp, till exempel när vi möter en våldtäktsman eller någon annan ogärningsman. — Jämför 5 Moseboken 22:25—27.

2. Vilken förtröstan, som David gav uttryck åt, kan vi hålla fast vid när vi utsätts för våld?

² I våldsamma situationer har obetingad förtröstan på Jehova ofta varit nyckeln till att man fått överleva. Gång på gång har Jehovas vittnen blivit välsignade då de har hållit fast vid den förtröstan som David gav uttryck åt i bön i Psalm 18:47,  49 (Åkeson): ”Jehová lever! Och högtlovad vare min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud! Han ... räddar mig från alla mina fiender! Ja, du bringar mig i säkerhet för mina motståndare, du befriar mig från våldsverkare.” De mer än två millioner Jehovas vittnen i dag som med stark tro ser fram mot uppfyllelsen av Guds löfte om att ”de rättfärdiga skall besitta landet [jorden, NW] och bo i det evinnerligen” blir också försäkrade om följande: ”Till de rättfärdiga kommer frälsning från Herren [Jehova], han är deras värn i nödens tid.” — Psalm 37:29, 39.

3. a) Vad säger oss 5 Moseboken 32:10 och Daniel 3:19—27? b) Vad visas av hur Rahab och en nutida pionjär blev räddade?

³ Oavsett vilka situationer som kan uppstå i denna av våld präglade värld kan Jehova bevara sitt folk ”som sin ögonsten”. (5 Moseboken 32:10; Daniel 3:19—27) Han kan till och med, om han så önskar, bevara sina egna genom något så fruktansvärt som ett kärnvapenangrepp. Det visades den 6 augusti 1945 av det som en trogen Jehovas tjänare som utstod förföljelse och var i ett fängelse i Hiroshima i Japan fick uppleva. Den morgonen ledde en avvikelse från hans vanliga schema till att han befann sig på en plats där han lämnades helt oskadd av atombombsexplosionen.a Större delen av fängelset jämnades med marken, men på samma sätt som Rahab överlevde Jerikos våldsamma förstöring överlevde Katsuo Miura ödeläggelsen i Hiroshima. (Josua 6:23, 24) Han var tacksam mot Jehova för att han, som han uttryckte det, blev ”atombombad ut ur fängelset” och kunde använda de återstående åren av sitt liv i pionjärtjänsten. (Jämför Psalm 116:15, NW.) Ingenting är alltför underbart för vår suveräne Herre, ”den sanne Guden, den store, den väldige, vars namn är härskarors Jehova”. — Jeremia 32:17—19, NW.

Håll dig nära intill Jehovas organisation

4. Hur beskrivs tillståndet hos Guds organisation i den här tiden i Jesaja, kapitel 60?

⁴ Vi behöver Jehovas moderliga organisations ömma vägledning för att modigt kunna möta denna av våld präglade tid. Sedan år 1938 har ett förbättrat teokratiskt tillstånd rått bland Guds folk, alldeles som Jehova hade förutsagt: ”Jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare. Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land, om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för ’frälsning’ och dina portar för ’lovsång’.” Den frid och den kärlek till rättfärdighet som nu utmärker Jehovas organisation världen utöver har bidragit mycket till att ”den minste”, några få tusen förkunnare av Riket för 64 år sedan, har blivit ”ett talrikt folk”, till antalet 2.477.000, som går framåt i 205 länder på jorden. Rapporter från fältet visar att Jehova, nu när vi närmar oss ”slutet”, uppfyller det han har sagt om att han ”skall låta det ske hastigt [skall påskynda det, NW], i sinom tid”. — Jesaja 60:17, 18, 22; vers 22 delvis enligt Åkeson; Matteus 24:14.

5. Vad har enligt Psaltaren bevarat Jehovas folk starkt trots våld?

⁵ Mycket av denna ökning har skett trots att Jehovas vittnen har mötts av våld, som det som de fick uppleva i Hitlers koncentrationsläger och under pöbelangrepp i Förenta staterna under andra världskriget. Våldet fortsätter att trappas upp på många håll i världen. Få länder, om ens något, har upplevt mer våld på senare tid än Libanon. Men ändå är våra bröder där starka. Vad har bevarat dem starka? Att de obetingat har förlitat sig på Jehova och att de har varit fast beslutna att fortsätta att komma tillsammans till möten och till annan kristen verksamhet. — Psalm 73:28; 149:1, NW.

6. Hur bör vi betrakta regelbunden mötesnärvaro? Varför det?

⁶ Detta bör lära oss att vi aldrig får underlåta att komma tillsammans i tider av våld. (Hebréerna 10:24, 25) Och om detta är så viktigt för att vi skall bygga upp oss mot våldet i Satans värld, så är det också nödvändigt för att vi skall vinna styrka för att kunna stå emot djävulens mera förslagna anslag. Vår regelbundna mötesnärvaro betyder liv för oss!

7. a) Hur försöker Satan bryta ner Guds folk? b) På vilka sätt uppammar Satan våldets och omoraliskhetens ande? c) Hur kan vi trakta efter friden, och med vilket mål i sikte?

⁷ I dessa fruktansvärda tider försöker Satan bryta ner Guds folk genom att göra dem till människor som är ”egenkära, penningkära [och älskare av de glittrande materiella ting man kan få för pengar], ... älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. Det är sådana saker som kan dra oss bort från ett regelbundet umgänge med Guds folk. (2 Timoteus 3:1, 2, 4) Hur viktigt är det inte att vi, i stället för att insupa Satans ande av våld och omoraliskhet som förhärligas av vissa TV-program, en del videospel och liknande, fortsätter att genom vårt personliga studium, genom begrundan och på våra möten inhämta och tillämpa den exakta kunskap som ”betyder evigt liv”! — Johannes 17:3; Filipperna 1:9—11; Kolosserna 1:9—11.

Vari ligger vårt skydd?

8. a) Hur reagerar många världsliga människor på denna tid av våld? b) Visa genom exempel varför deras handlingssätt är oförståndigt.

⁸ Våldet injagar skräck i hjärtat på människor som lever i de stora städerna på jorden. Enligt en gallupundersökning är 45 procent av amerikanerna rädda för att gå ut ensamma om kvällen även i sitt närmaste grannskap. Många är beväpnade. Men är det denna väg Jehovas vittnen bör slå in på — att möta eventuellt våld genom att förbereda sig för att själva ta till våld? De många olyckor som är förknippade med ”vapen för självförsvar” — då barn till och med har dödat andra barn — bör få oss att stanna upp och undersöka situationen. Det är allmänt bekant att en van revolverman som ser ett annat skjutvapen skjuter — och han skjuter för att döda. Vad har då den beväpnade ”amatören” för chans?

9. Var och hur kommer den kristne att finna beskydd?

⁹ Den kristne kommer inte att finna skydd genom att äga skjutvapen, utan genom att ”söka friden och trakta efter den”. (1 Petrus 3:11) Förlita dig på Jehova. Om du möter en brottsling, låt honom då få veta att du är ett Jehovas vittne. Stå inte emot den som hotar med våld; ge honom de materiella saker han begär. Ditt liv är värt mer än sakerna. Om du hamnar i en hotande situation, anropa då Jehova om hjälp. Kom ihåg: ”Herrens [Jehovas] namn är ett starkt torn, den rättfärdige hastar dit och blir beskyddad.” — Ordspråksboken 18:10.

10. a) Vad visar skildringarna i Esra, kapitel 8, och 2 Korintierna, kapitel 11, angående självförsvar? b) Vad säger oss rapporter från Afrika och Irland om det dåraktiga i att bära skjutvapen?

¹⁰ Men kan det inte finnas tillfällen då Jehovas vittnen skulle kunna klara sig bättre om de bar skjutvapen i självförsvarssyfte, till exempel när man reser genom farliga, upproriska områden? Svaret är uttryckligen Nej. (Jämför Esra 8:21—23, 31; 2 Korintierna 11:23—27.) Ta till exempel våra resande tillsyningsmän i ett visst afrikanskt land. På senare tid har dessa bröder ofta varit tvungna att passera genom krigszoner när de betjänar församlingarna. Ibland har de stött på gerillamedlemmar eller säkerhetsstyrkor. Om dessa hade funnit skjutvapen hos dem skulle det ha kostat dem livet. Deras identitet som Jehovas vittnen och det förhållandet att de inte har haft några som helst vapen har med få undantag gjort att de fritt har fått fortsätta till sin destinationsort. Det är på samma sätt i det av strider sönderslitna Nordirland, där det har sagts att ”döden är en del av landskapet”. Jehovas vittnens neutralitet är väl känd, och som fredsälskare finner de skydd både i katolska och i protestantiska områden.

11. a) Vad är det som tydligt klargör att de kristna inte bör väpna sig med dödliga vapen? b) Vem bör vi enligt bibeln förtrösta på?

¹¹ Bibeln klargör tydligt att det inte är tillrådligt att enskilda kristna bär eller har i sin ägo, vare sig i hemmet eller på andra platser, ett skjutvapen eller något annat dödligt vapen att brukas mot människor som angriper eller gör intrång, och detta bestyrks av Jehovas vittnens nutida erfarenheter. (Jesaja 2:4; 1 Petrus 3:11) Den som bereder sig för våld inbjuder till våld. Den kristne bör i stället i första hand förtrösta på Jehova, sin Gud. — Psalm 18:49; 140:2,  5; Ordspråksboken 3:5—7.

12. a) Varför kan de kristna enligt bibeln begära polisskydd? b) Använder en kristen någonsin skjutvapen i en nödsituation, eller tar han någonsin lagen i egna händer?

¹² I överensstämmelse med Romarna 13:1, 4 kan de världsliga ”överordnade myndigheterna” överlåta åt särskilda myndigheter att bevara friden, till exempel polisen, vars enskilda polismän i vissa fall kan vara beväpnade i tjänsten för att skydda landets medborgare och deras egendom. Eftersom sådana myndigheter som tillåts av Gud beskrivs som ”Guds tjänare, en hämnare till att utgjuta vrede över den som bedriver det som är ont”, är det helt på sin plats att den kristne begär och får skydd av en sådan myndighet. Men även om han finner det nödvändigt att försvara sig eller sina närmaste med vadhelst som finns tillgängligt, bör han inte använda skjutvapen. Han bör inte heller ta lagen i egna händer. I många länder är det till och med olagligt att inneha skjutvapen i självförsvarssyfte. — Matteus 22:21; jämför 2 Moseboken 22:2.

13. Varför använder inte en kristen de österländska kampsporterna i självförsvarssyfte?

¹³ Men kan inte den kristne i självförsvarssyfte träna sig i de österländska kampsporterna, sådana som den kinesiska kung fu? Lägg märke till att denna den dödligaste av dessa stridskonster utvecklades för mer än 1.400 år sedan av buddistiska zenmunkar i klostret Shaolin på sluttningen av Songshan, ett av Kinas heliga berg. Från samma religiösa källa härstammar också de japanska stridskonsterna — bushido, som ordagrant betyder ”krigarens väg”. Många experter på judo, kendo och karate hämtar fortfarande inspiration från religiös meditation. Karate har till syfte att försätta offret ur stridbart skick, vilket kan leda till allvarliga skador eller till döden. De som förlitar sig på Jehova tar helt visst inte till sådan stridskonst i självförsvar! — Ordspråksboken 3:31, Åkeson, NW.

14, 15. a) Varför skulle det vara på sin plats att en kristen jagar eller dödar djur för att få mat? b) Vad kan emellertid göra att en kristen inte är kvalificerad för särskilda privilegier? Varför det?

¹⁴ Är det på sin plats att den kristne innehar skjutvapen i syfte att jaga djur för att få mat? Sedan floden har Gud tillåtit människan att döda djur för att få mat, men blodet måste hon låta rinna ut på marken; det får inte ätas. (1 Moseboken 9:3, 4; 5 Moseboken 12:23—25) När lagen så tillåter har en del vittnen gevär för att skydda sig mot vilda djur eller till jakt. (Matteus 22:21) Detta kan för dem vara ett viktigt eller praktiskt sätt att skaffa sig mat. Men ingen bör någonsin mena att Jehova godkänner att man dödar djur för nöjes skull, för spänningen i att döda — som forntida och nutida efterföljare till Nimrod har gjort. Eftersom ”allt kötts själ är i blodet”, är det dyrbart i Jehovas ögon.b — 3 Moseboken 17:11, 14.

¹⁵ Om ett större antal vittnen i en församling blir oroade över att någon jagar djur endast för nöjes skull och inte för att skaffa sig mat, kanske denne på grund av sitt rykte inte är i en sådan ställning att han kan få ta emot särskilda tjänsteprivilegier. — 1 Timoteus 3:2.

16. Hur kan äldste ge hjälp, men vad kan följden bli för den som inte följer bibelns råd i paragraferna 9—15 här ovan?

¹⁶ Det förhåller sig på liknande sätt om ett Jehovas vittne skulle insistera på att bära eller ha skjutvapen i sin ägo i syfte att försvara sig mot människor, eller om han skulle insistera på att lära sig någon kampidrott. De som är äldste i andligt avseende bör vidta omedelbara åtgärder för att ge honom råd och hjälpa honom att rätta till situationen. (Mika 4:3) Vemhelst som på så sätt fortsätter att bära egna vapen eller på annat sätt gör sig själv till ”en våldsman” är inte längre kvalificerad för särskilda privilegier i församlingen. — 1 Timoteus 3:2, 3.

Bruk av vapen i förvärvsarbetet

17. Varför undviker de flesta vittnen anställningar som inbegriper att man behärskar någon kampidrott eller bär skjutvapen?

¹⁷ Vad bör man göra om man har ett arbete som inbegriper att man bär vapen som kan komma att brukas mot andra människor eller om det krävs att man utbildas i någon kampidrott, till exempel judo eller karate? När man fattar sitt personliga beslut, måste man komma ihåg att en Jesu efterföljare skall trakta efter friden. (Romarna 12:17, 18) Med tanke på vad som sägs i Jesaja 2:4 undviker de flesta Jehovas vittnen en sådan anställning. Även om syftet med anställningen är att skydda allmänheten (eller egendom) i överensstämmelse med Romarna 13:4, har erfarenheten visat att man alltid löper risken att ådra sig blodskuld genom att använda vapnet till att döda, vilket gör att samvetet skadas och dessutom medför att man själv riskerar att bli skadad eller dödad som vedergällning. (Psalm 51:16, Åkeson, NW; jämför 4 Moseboken 35:11, 12, 22—25.) Det är helt visst bäst att undvika sådana faror genom att välja ett arbete i vilket de inte förekommer.

18. a) Hur skiljer sig en mogen kristens syn från världens syn? b) Hur kan han försöka förändra situationen för att bevara ett rent samvete?

¹⁸ I dessa ”yttersta dagar” är det många anställda som förväntas bära skjutvapen. Detta kan till och med krävas av bank- eller säkerhetsvakter, väktare och polismän, för att de skall få behålla sina anställningar. Men hur är det med den kristne, som är förpliktad att ”sörja för sina egna”? (1 Timoteus 5:8) Hans enligt bibeln övade samvete är annorlunda än de världsliga människors samvete, vilka känner sig fria att bära sådana vapen och att använda dem på det sätt de anser lämpligt i en farlig situation som kan uppstå. (Efesierna 5:15—17) Han vill undvika blodskuld med tanke på Jehovas syn på blodets helgd. (1 Moseboken 9:6; Psalm 55:24, Åkeson, NW) En mogen kristen bör försöka finna en anställning där det inte krävs att han är beväpnad.c En del vittnen har genom att tala med sin arbetsgivare lyckats få en arbetsuppgift i vilken det inte krävs att man bär vapen.

19. För vilka privilegier kan en broder vara olämplig tills en förändring har gjorts? (2 Korintierna 13:11)

¹⁹ Världen blir alltmer präglad av våld, och vi kan inte längre betrakta en broder som föredömlig om han fortsätter att ha ett arbete som innebär att han är beväpnad. Han kan få sex månader på sig att vidta förändringar. Om han inte gör det, är han inte i en ställning så att han kan ha särskilda privilegier av tjänst och ansvar i församlingen. — 1 Timoteus 3:2; Titus 1:5, 6.

Låt oss alla trakta efter friden

20. a) Varför bör fridens kurs rekommenderas? b) Vad blir slutresultatet för dem som bevarar sin ostrafflighet trots allvarliga provsättningar och till och med trots att de blir dödade? c) Vem förtröstar du på?

²⁰ Jehovas vittnen har många gånger funnit skydd — i fysiskt, moraliskt och andligt avseende — när de har traktat efter fridens väg! Det är helt klart denna skriftenliga kurs som vi bör följa. I de få fall då trogna kristna har blivit dödade har deras oräddhet inför döden gett dem en möjlighet till en tidig uppståndelse. (Hebréerna 11:36—40; Uppenbarelseboken 2:10) Ibland tillåter Jehova att Satan utsätter hans folk för allvarliga prövningar. Så var det i Jobs fall, och slutresultatet av att han bevarade sin ostrafflighet blev lyckligt för honom. (Job 1:18, 19; 42:12—15) Låt oss aldrig vackla i vår ostrafflighet, vad som än kan komma att hända i denna tid av våld. Låt oss förtrösta på Gud. ”Ty Herrens [Jehovas] ögon sveper över hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom.” — 2 Krönikeboken 16:9.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

□ Vem måste den kristne förtrösta på i alla situationer då våld hotar?

□ Vilken nytta har vi av att hålla oss nära Jehovas organisation och noggrant följa dess råd?

□ Varför är det dåraktigt att bära skjutvapen eller att lära sig kampidrotter i självförsvarssyfte?

□ Vilken kurs blir de kristna rådda att följa med avseende på anställningar som innebär att man är beväpnad, och varför det?

[Ruta på sidan 22]

Våldet trappas upp — var skall det sluta?

”Ett totalt kärnvapenkrig mellan Förenta staterna och Sovjetunionen kan leda till att ... omkring 80 procent av världens befolkning dör.” — The Express för 29 mars 1982, grundat på en intervju med en senator från Kalifornien.

”Bombade från vettet — Faran är att de politiska ledarna, sovjetiska och amerikanska, ... kommer att övertygas om att kärnvapenkrig är något tänkbart. Faktum är naturligtvis att ett kärnvapenkrig, i vilket hela eller en stor del av den sovjetiska och amerikanska kärnvapenarsenalen används, fullständigt skulle ödelägga norra halvklotet.” — Doktor Frank Barnaby, fredsforskare, 26 december 1982.

”Om krigsberedskapen är en förutsättning för fred, då kan freden aldrig ha varit bättre garanterad. En million Hiroshimabomber är upplagrade på jorden, men detta förhindrar ändå inte att var och en av dess 4.200.000.000 invånare lägger ut 115 brittiska pund per år på vapen.” — André Fontaine i Le Monde, på nytt publicerad i The Guardian för 9 januari 1983.

”FN-chefen säger att hotet om kärnvapenkrig växer — ’Valet står mellan nya generationer av vapen och framtida generationer av människor’, sade han.” — Citat av FN:s generalsekreterare, Javier Pérez de Cuéllar, i The New York Times för 16 februari 1983.

”Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.” ”Och endast en liten tid ännu, så skall den som är ond inte vara mer; ja, du skall ge akt på hans plats, och han skall inte finnas till. Men de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.” — Predikaren 1:4, Psalm 37:10, 11, NW.

[Ruta på sidan 23]

Jehovas vittnen uthärdar tider av våld i Tripoli i Libanon

”De fick verkligen genomgå svåra tider, men de missade aldrig ett möte. De berättade för oss att när de höll sin områdessammankomst församlades en grupp på 117 personer i en broders hem, och när den sista systern kom in exploderade en raket precis utanför dörren. Under hela mötet regnade raketer och granater runt omkring dem. De visade oss de nedmejade lyktstolparna och de omgivande byggnaderna som hade perforerats av granatsplitter — men ingenting hade träffat den lägenhet där de var församlade!

Två familjer undrade vid ett tillfälle om de skulle försöka gå till mötet med tanke på beskjutningen. De beslöt sig för att bege sig av, och det räddade deras liv. Medan de var på mötet hade nämligen den ena familjens hus bombats och totalförstörts och det andra huset träffats av så mycket granatsplitter att ingen skulle ha kunnat överleva i det.

En familj av vittnen, som bodde i ett område som kontrollerades av vänsterstyrkorna och som högerfalangister intog, skulle föras ut och avrättas. Men en släkting, som inte var i sanningen men var medlem av partiet, hörde om det och fick tag i dem innan exekutionspatrullen kom. Han förde dem till partiets högkvarter, där de förklarade allt om vittnenas neutralitet. De kunde avge ett gott vittnesbörd och blev frisläppta. Sådana händelser har upprepats många gånger.” — Berättat av en besökare.

[Bild på sidan 25]

Skall man bemöta våld med våld eller förtrösta på Jehova?