Otrohetens tragiska konsekvenser

”Jag har lämnat dig”, sade rösten i telefonen. Det var förmodligen de mest förödande ord Pata någonsin hört sin man säga. ”Jag kunde helt enkelt inte tro att han hade svikit mig”, säger hon. ”Det jag alltid hade fruktat mest av allt — att min man skulle lämna mig för någon annan — hade blivit en fruktansvärd realitet.”

PAT, som är 33 år, ville verkligen göra sitt bästa för att äktenskapet skulle fungera, och hennes man hade försäkrat henne att han aldrig skulle lämna henne. ”Vi hade lovat varandra att hålla ihop vad som än måtte hända”, förklarar Pat, ”och jag var övertygad om att han menade det. Och sedan gör han så här. Nu har jag ingenting, inte ens en katt eller en guldfisk, ingenting!”

Hiroshi glömmer aldrig den dag då det uppdagades att hans mor hade ett förhållande med en annan man. ”Jag var bara 11 år”, berättar han. ”Mamma kom stormande genom huset, och strax efter kom pappa och ropade: ’Vänta lite. Vi kan väl prata om saken.’ Jag kände på mig att något hade gått på tok. Pappa var förkrossad. Han hämtade sig aldrig helt. Han hade inte heller någon att anförtro sig åt, så han vände sig till mig. Tänk dig det — en man i 40-årsåldern som kommer till sin 11-årige son för att få tröst och empati!”

Vare sig det rör sig om de skandalhistorier som har skakat kungligheter, politiker, filmstjärnor och religiösa ledare eller det gäller svek och tårar i våra egna familjer, är otrohet i äktenskapet något som fortsätter att utkräva sin tragiska tribut. ”Äktenskapsbrott tycks vara lika universellt, och i vissa fall lika vanligt, som äktenskap”, konstaterar The New Encyclopædia Britannica. Vissa forskare beräknar att mellan 50 och 75 procent av alla gifta personer har varit otrogna vid något tillfälle. En expert på samlevnadsfrågor, Zelda West-Meads, säger att även om många fall av otrohet aldrig uppdagas, ”pekar alla bevis på att antalet utomäktenskapliga förhållanden ökar”.

En lavin av känslor

Även om statistiken när det gäller otrohet och skilsmässa är nog så chockerande, avslöjar den inte vidden av problemet i människors dagliga liv. Förutom de stora ekonomiska konsekvenserna kan vi tänka på alla de känslor som döljer sig bakom dessa siffror — alla tårar som utgjutits och all den förvirring, sorg, oro och plåga som de drabbade har fått utstå, plus alla de nätter som familjemedlemmarna har legat sömnlösa. Offren kan överleva pärsen, men den efterlämnar förmodligen svårläkta sår. De skador som vållats utplånas inte så lätt.

Boken How to Survive Divorce förklarar: ”En skilsmässa utlöser vanligtvis en enorm känslostorm, som ibland hotar att fördunkla ditt omdöme. Vad skall du göra? Hur skall du reagera? Hur skall du klara av situationen? Du kan pendla mellan visshet och tvivel, mellan vrede och skuld, mellan tillit och misstänksamhet.”

Det var så Pedro kände det när han fick veta att hans hustru hade varit otrogen. ”När man blir bedragen, uppslukas man av en flod av motstridiga känslor”, förklarar han. Dessa förkrossande känslor kan offren själva knappast förstå sig på — hur mycket mindre då utomstående, som inte känner till situationen. ”Ingen kan förstå hur jag känner det”, säger Pat. ”När jag tänker på att min man är tillsammans med henne, känner jag en påtaglig fysisk smärta, en värk som är omöjlig att förklara.” Hon tillägger: ”Det finns tillfällen då jag tror att jag håller på att bli tokig. Den ena dagen känner jag mig så stark, nästa dag känner jag mig helt knäckt. Den ena dagen saknar jag honom; nästa dag kommer jag ihåg alla intriger och lögner och förödmjukelser.”

Ilska och oro

”Ibland”, erkänner en bedragen äkta man, ”är den dominerande känslan ren och skär ilska.” Offren känner inte bara förtrytelse över det orätta och den skada som vållats dem, utan, som en journalist förklarade, de sörjer också ”det som kunde ha varit och som gick förlorat”.

Något som också är vanligt är känslor av mindervärdighet och otillräcklighet. Pedro erkänner: ”Man tänker: ’Är jag inte tillräckligt attraktiv? Är det något annat fel på mig?’ Man börjar dissekera sig själv för att hitta felet.” Zelda West-Meads, som är verksam vid British National Marriage Guidance Council, bekräftar detta i sin bok To Love, Honour and Betray: ”Ett av de problem som är svårast att tackla ... är ens knäckta självkänsla.”

Skuldkänslor och depression

Hack i häl på dessa känslor kommer vanligtvis känslor av skuld. En missmodig hustru säger: ”Jag tror att kvinnor ofta drabbas av skuldkänslor. Man anklagar sig själv och tänker: ’Vad gjorde jag för fel?’”

En man vars hustru var otrogen pekar på en annan aspekt av det han kallar en känslomässig berg- och dalbana och säger: ”Depression blir en ny faktor som dyker upp som ett oväder.” En hustru berättar att det inte gick en dag utan att hon grät, när hennes man hade lämnat henne. ”Jag minns tydligt den första dagen utan tårar några veckor efter det att han hade lämnat mig”, förklarar hon. ”Det dröjde några månader innan jag upplevde min första vecka utan tårar. Dessa dagar och veckor utan tårar blev milstolpar på min väg mot tillfrisknande.”

Ett dubbelt svek

Det många inte inser är att den som begår äktenskapsbrott ofta sviker sin make eller maka i dubbel bemärkelse. På vilket sätt? Pat ger oss en ledtråd: ”Det var ett svårt slag för mig. Han var inte bara min man, utan också min vän — min bästa vän — i många år.” Ja, en hustru vänder sig i de flesta fall till sin man för att få tröst och hjälp när problem uppstår. Nu har han inte bara vållat sin hustru stora problem, utan han har också slutat upp att vara en källa till välbehövlig hjälp och tröst. Han har i ett slag förorsakat henne stort lidande och berövat henne hennes förtrogne vän.

Den oskyldiga parten plågas därför ofta av en djup känsla av svek och raserat förtroende. En äktenskapsrådgivare förklarar varför otrohet i äktenskapet kan vara så känslomässigt förlamande: ”Vi investerar så mycket av oss själva, våra förhoppningar, drömmar och förväntningar i vårt äktenskap ... för att få någon som vi verkligen kan ha förtroende för, någon som vi alltid kan lita på. Om detta förtroende plötsligt raseras, kan det vara som ett korthus som blåser omkull i vinden.”

Som det framhålls i boken How to Survive Divorce behöver de drabbade därför ”hjälp med att reda ut sina kaotiska känslor. ... De kan behöva hjälp med att inse vilka valmöjligheter de har och vilka beslut som måste fattas.” Vad är det då för valmöjligheter och beslut som de ställs inför?

Är en försoning möjlig i vårt fall? kanske du undrar. Eller skall jag ta ut skilsmässa? I synnerhet om förhållandet mellan makarna har varit spänt kan det vara mycket frestande att snabbt dra slutsatsen att skilsmässa är den enda lösningen. Bibeln tillåter ju faktiskt skilsmässa vid äktenskapsbrott, kanske du tänker. (Matteus 19:9) Å andra sidan kanske du resonerar som så att Bibeln inte kräver att man skall skiljas. Du kanske därför tycker att det skulle vara bättre att ni försonas och försöker bygga upp och stärka ert äktenskap.

Om man skall ta ut skilsmässa eller inte i en sådan situation är ett personligt beslut. Hur kan du då veta vad som är bäst i ditt fall? Vi vill uppmana dig att undersöka några av de faktorer som kan hjälpa dig att avgöra om en försoning är möjlig.

[Fotnot]

Är en försoning möjlig?

”Det är lätt att ta ut skilsmässa rent impulsivt”, sägs det i boken ”Couples in Crisis”, ”och ändå måste det finnas många äktenskap som är värda att bygga vidare på och som skulle kunna bli lyckliga om problemen reddes ut.”

DENNA iakttagelse stämmer överens med det som Jesus Kristus för länge sedan lärde om äktenskap och skilsmässa. Även om han förklarade att den oskyldiga parten hade rätt att skiljas när ett äktenskapsbrott hade begåtts, sade han inte att han eller hon måste göra det. (Matteus 19:3–9) En trogen make eller maka kan ha goda skäl att försöka rädda äktenskapet. Äktenskapsbrytaren kanske fortfarande älskar sin hustru.a Han kanske är en kärleksfull äkta man och far som plikttroget drar försorg om sin familj. Med tanke på sina egna och barnens behov kanske hustrun väljer att förlåta sin man i stället för att ta ut skilsmässa. Vilka faktorer bör man ta hänsyn till i en sådan situation, och hur kan äktenskapet byggas upp på nytt?

Redan från början bör det framhållas att varken en skilsmässa eller en försoning är någon lätt sak. Att bara förlåta äktenskapsbrytaren löser förmodligen inte heller de bakomliggande problemen makarna emellan. Det krävs vanligtvis en hel del smärtsam självrannsakan, öppenhjärtiga samtal och hårt arbete för att rädda äktenskapet. Gifta par underskattar ofta den tid och ansträngning som fordras för att reparera ett havererat äktenskap. Många har emellertid gjort de ansträngningar som krävs och har nu ett stabilt äktenskap.

Frågor som kräver ett svar

För att kunna fatta ett välgrundat beslut måste den oskyldiga parten reda ut sina känslor och fundera över de valmöjligheter som står till buds. Hon kan behöva ställa sig följande frågor: Vill han komma tillbaka? Har han definitivt gjort slut på det utomäktenskapliga förhållandet — eller är han ovillig att göra detta? Har han bett om förlåtelse? Är han i så fall verkligt ångerfull över det han gjort? Eller har han en tendens att ge mig skulden för det som hänt? Är han uppriktigt ledsen över den skada han vållat? Eller är han bara upprörd över att hans utomäktenskapliga förhållande avslöjats och avbrutits?

Hur blir det i framtiden? Har han börjat rätta till de attityder och handlingssätt som ledde fram till äktenskapsbrottet? Är han fast besluten att inte upprepa det orätta? Eller har han fortfarande en tendens att flörta och uppträda på ett otillbörligt sätt mot det motsatta könet? (Matteus 5:27, 28) Är han verkligen inställd på att bygga upp äktenskapet på nytt? Vad gör han i så fall åt saken? Positiva svar på dessa frågor kan ge dig skäl att tro att äktenskapet kan repareras.

Vikten av att kommunicera

”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal”, sägs det i Bibeln. (Ordspråken 15:22) Så förhåller det sig verkligen när den oskyldiga parten känner ett behov av att tala med sin make eller maka om det som hänt. Utan att behöva gå in alltför mycket på detaljer kan makarna ha ett uppriktigt och ingående samtal, som kan uppenbara vad som verkligen hänt och rätta till missuppfattningar. Detta kan hindra makarna från att glida isär ännu mer på grund av missförstånd och uppdämd förtrytelse. Sådana samtal kan givetvis vara plågsamma för både mannen och hustrun, men många par har funnit att de är en viktig del av återuppbyggnadsprocessen.

Ett annat viktigt steg till verklig försoning är att försöka identifiera problemområden i äktenskapet — sådant som båda makarna måste arbeta på. Zelda West-Meads ger rådet: ”När ni har talat ut om tråkigheterna, när ni har bestämt er för att saken definitivt är utagerad och att ni fortfarande vill hålla ihop, ... [bör ni] ta reda på vad som har gått snett och bygga upp äktenskapet på nytt.”

Ni kanske har tagit varandra för givna. Andliga aktiviteter kan ha försummats. Ni kanske inte har tillbringat tillräckligt mycket tid tillsammans. Du kanske inte har gett din partner så mycket kärlek, ömhet, uppmuntran och aktning som han eller hon behöver. Att ni tillsammans omprövar era mål och värderingar kan hjälpa er att komma närmare varandra och förhindra otrohet i framtiden.

Att arbeta på att förlåta

Trots uppriktiga ansträngningar kanske en bedragen hustru inte har så lätt att förlåta sin man, och ännu mycket mindre den andra kvinnan. (Efesierna 4:32) Hon kan emellertid fortsätta att arbeta på att bli kvitt sin förtrytelse och bitterhet. ”Den trogna parten måste inse att det kommer en tid då de måste sluta upp att tänka på det förflutna och gå vidare”, förklarar en samlevnadsexpert och tillägger: ”Det är viktigt att du inte fortsätter att straffa din partner genom att dra upp hans gamla synder så snart ett gräl uppstår.”

Många har funnit att de genom att uppriktigt försöka motarbeta och avlägsna känslor av bitterhet så småningom har slutat upp att hysa agg mot sin partner. Detta är mycket viktigt, om äktenskapet skall kunna repareras.

Att bygga upp tilliten på nytt

”Kommer vi någonsin att kunna lita på varandra igen?” undrade en orolig hustru. Hennes oro var befogad, eftersom äktenskapsbrytarens svek har raserat — eller åtminstone allvarligt skadat — förtroendet makarna emellan. I likhet med en dyrbar vas är förtroendet för en annan människa lätt att förstöra men svårt att reparera. Ett förhållande måste bygga på ömsesidig tillit och respekt för att inte bara överleva, utan också blomstra och utvecklas.

Vanligtvis innebär detta att makarna måste lära sig att lita på varandra igen. I stället för att okänsligt kräva sådan tillit kan den skyldiga parten hjälpa till att bygga upp det skadade förtroendet genom att vara fullständigt öppen och ärlig beträffande sina göranden och låtanden. Kristna uppmuntras att ”lägga bort lögnen” och tala sanning med varandra. (Efesierna 4:25) För att återvinna förtroendet kanske du i början kan ”hålla din partner informerad om allt du gör”, säger Zelda West-Meads. ”Tala om för din partner vart du går och när du kommer tillbaka och se till att du är där du har sagt att du skall vara.” Om dina planer ändras, bör du upplysa henne om det.

Att bygga upp ett skadat självförtroende kan kräva tid och ansträngning. Den skyldiga parten kan hjälpa till genom att vara frikostig med ömhetsbetygelser och beröm och försäkra sin hustru om att hon är älskad och uppskattad. En aktad äktenskapsrådgivare gav en gång rådet: ”Ge henne beröm för allt hon gör.” (Ordspråken 31:31, Today’s English Version) Hustrun i sin tur kan arbeta på att bygga upp sitt självförtroende genom att koncentrera sig på sådant i livet som hon är bra på.

Det tar tid

Med tanke på all den sorg och smärta som otrohet vållar, är det inte förvånande att tydliga och plågsamma minnen kan dyka upp många år senare. Men medan såren så sakta läks, kan ödmjukhet, tålamod och uthållighet från båda parters sida återställa makarnas förtroende och respekt för varandra. — Romarna 5:3, 4; 1 Petrus 3:8, 9.

”Den fruktansvärda vånda som man känner de första månaderna varar inte i evighet”, sägs det tröstande i boken To Love, Honour and Betray. ”[Den] försvinner så småningom. ... Till sist kommer du att märka att det kan gå dagar, veckor, månader och till och med år utan att du tänker på den.” När du fortsätter att tillämpa Bibelns principer i ditt äktenskap och söker Guds vägledning och välsignelse, kommer du utan tvivel att få erfara de lugnande verkningarna av ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. — Filipperna 4:4–7, 9.

”När jag nu ser tillbaka”, säger Pedro, ”inser jag att den här erfarenheten har förändrat våra liv. Vi behöver fortfarande göra vissa förbättringar i vårt äktenskap då och då. Men vi har klarat av pärsen. Vi är fortfarande gifta, och vi är lyckliga.”

Men hur är det om den oskyldiga parten inte har välgrundade skäl att förlåta den otrogne? Eller hur är det om hon förlåter honom (i den bemärkelsen att hon inte längre hyser agg mot honom) och ändå på goda grunder väljer att utnyttja sin skriftenliga rätt att ta ut skilsmässa?b Vilka krav kan en skilsmässa ställa på en make eller maka? Nästa artikel tar upp en del av de faktorer som är inbegripna och visar hur somliga har klarat av situationen.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 6]

HUR ANDRA KAN STÖTTA PÅ ETT MENINGSFULLT SÄTT

Med tanke på alla de faktorer som är inbegripna, kan det vara bra att söka hjälp av en erfaren och balanserad rådgivare. Jehovas vittnen har till exempel kärleksfulla och medlidsamma församlingsäldste som de kan fråga till råds. — Jakob 5:13–15.

Rådgivare, vänner och släktingar bör inte förespråka sina egna personliga uppfattningar och inte rekommendera eller fördöma vare sig skilsmässa på skriftenliga grunder eller försoning. En kristen kvinna som har gått igenom en skilsmässa säger: ”Ge oss bara massor av uppmuntran och låt oss själva bestämma vad vi skall göra.”

De råd som ges bör vara grundade på Bibeln. ”Tala inte om för dem hur de skall känna det eller hur de inte skall känna det”, säger en frånskild kvinna. ”Låt dem bara prata ut.” Empati, broderlig tillgivenhet och öm medkänsla kan hjälpa till att läka de djupa sår som otroheten vållat. (1 Petrus 3:8) En erfaren rådgivare sade en gång: ”Det finns de som talar obetänksamt såsom med svärdsstötar, men de visas tunga är en läkedom.” — Ordspråken 12:18.

”Jag behövde förståelse, tröst och uppmuntran”, säger en trogen äkta man. ”Och min hustru behövde speciell hjälp och även beröm för de ansträngningar hon gjorde — ett handfast stöd som kunde hjälpa henne att gå vidare.”

Om någon efter moget övervägande bestämmer sig för att lämna sin äktenskapspartner av skriftenliga skäl, bör råd aldrig ges på ett sådant sätt att det får honom eller henne att känna sig skuldtyngd. Man bör i stället försöka hjälpa personen i fråga att övervinna obefogade skuldkänslor.

”Om du vill vara till verklig tröst och hjälp”, sade en man vars hustru hade varit otrogen, ”glöm då aldrig att djupa mänskliga känslor är inbegripna.”

[Ruta på sidan 7]

VARFÖR SOMLIGA VÄLJER ATT STANNA KVAR

I många samhällen har hustrun knappast något annat val än att stanna kvar hos sin man, även om han är otrogen. Somliga kristna hustrur som bor i fattiga eller krigshärjade områden har således valt att stanna kvar hos en otrogen äkta man som inte är troende men ändå fortsätter att sörja för sin familj. I och med detta har de ett hem, beskydd, en stadig inkomst och den stabilitet som det innebär att ha en man i huset — även om han är otrogen. De har resonerat som så att fastän det varken är önskvärt eller lätt att stanna kvar hos mannen, har detta — i deras speciella situation — medfört att de fått större kontroll över sina liv än de skulle ha haft om de försökt klara sig på egen hand.

Efter att ha uthärdat sådana förhållanden — ibland i åratal — har en del av dessa kvinnor med tiden fått glädjen att se sina män ändra sig och bli trogna och kärleksfulla kristna. — Jämför 1 Korinthierna 7:12–16.

De som väljer att stanna kvar hos en otrogen make — även om han inte ångrar sig — bör därför inte kritiseras för det. De har tvingats fatta ett svårt beslut och bör få all den hjälp och uppmuntran som de behöver.

[Ruta på sidan 8]

VEMS ÄR FELET?

I vissa fall kan naturligtvis den oskyldiga partens ofullkomligheter ha bidragit till de spända förhållandena i ett äktenskap. Men Bibeln visar att ”var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. Sedan, när begäret har blivit fruktsamt, föder det synd.” (Jakob 1:14, 15) Även om det kan finnas många bidragande faktorer, är det således i första hand den otrognes ”eget begär” som bär ansvaret för äktenskapsbrottet. Om ens partners fel och brister ställer till problem i äktenskapet, är äktenskapsbrott verkligen inte det rätta sättet att lösa dem på. — Hebréerna 13:4.

Äktenskapliga problem kan däremot lösas om både mannen och hustrun är noga med att tillämpa Bibelns principer. Detta innebär bland annat att de bör ”ha fördrag med varandra och ... villigt förlåta varandra”. De bör också uppriktigt sträva efter att lägga i dagen sådana egenskaper som ”medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet”. Framför allt bör de ”klä ... [sig] i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband”. — Kolosserna 3:12–15.

[Bild på sidan 7]

Att makarna lyssnar noga på varandra kan hjälpa dem att bygga upp äktenskapet på nytt

Alternativet skilsmässa

”Om ens äktenskapspartner dör, är människor förstående, även om man inte har varit någon särskilt bra maka. Men om ens man lämnar en, tror somliga att man inte har ansträngt sig tillräckligt mycket. Snälla ni, HJÄLP!” — En läsare i Sydafrika.

OTROHET och skilsmässa kan vara en mycket traumatisk upplevelse. Även om många tycker sig ha skäl att försonas med sin make eller maka och försöka rädda äktenskapet, finns det andra som på goda grunder väljer den gudagivna möjligheten att skiljas från en otrogen partner. (Matteus 5:32; 19:9) En trogen hustru kan till exempel tycka att hennes och barnens säkerhet, andlighet och allmänna välbefinnande hotas. Hon kan också vara rädd för att bli smittad med någon sexuellt överförbar sjukdom. Det kan också hända att hon har förlåtit sin man för själva äktenskapsbrottet men tycker att hon inte har välgrundade skäl att tro att hon skall kunna lita på honom igen eller fortsätta att leva tillsammans med honom.

”Det var det svåraste beslutet i mitt liv”, medgav en bedrövad hustru. Och det är verkligen ett svårt beslut — inte bara därför att själva sveket är så smärtsamt, utan också därför att en skilsmässa har långtgående konsekvenser som kommer att påverka hela hennes liv. Om en hustru skall skilja sig från sin otrogne make eller inte är därför en personlig fråga. Bibeln ger den oskyldiga parten rätt att fatta ett sådant beslut, och det bör respekteras av andra.

Men tragiskt nog är det många som bestämmer sig för skilsmässa utan att först beräkna kostnaden. (Jämför Lukas 14:28.) Vilka är då några av de faktorer som man bör ta hänsyn till, innan man bestämmer sig för skilsmässa?

Om det finns barn med i bilden

”Barnens behov glöms ofta bort eller ignoreras av föräldrar som är alltför upptagna av sina egna problem”, sägs det i boken Couples in Crisis. Den som överväger att skiljas bör därför också tänka på barnens andlighet och välbefinnande. Många forskare har konstaterat att ju fridsammare en skilsmässa är, desto mindre skada tar barnen. Även under svåra omständigheter kan mildhet hjälpa en förälder att ”inte strida, utan ... vara mild och vänlig mot alla, ... i det han behärskar sig under onda förhållanden”. — 2 Timoteus 2:24, 25.a

Den som väljer att skiljas bör tänka på att det är mannen och hustrun som skiljer sig från varandra — inte barnen. Barnen behöver fortfarande både mamma och pappa. Det finns naturligtvis extrema fall, då barnets liv är i fara på grund av misshandel eller andra övergrepp. Men religiösa och personliga meningsskiljaktigheter bör aldrig tas som en förevändning att förvägra barnen rätten att ha två föräldrar.

Något som man också bör ta hänsyn till är barnens ömtåliga känslor och deras stora behov av uppmuntran, kärlek och ömhet. ”Att föräldrarna fortsätter att visa dem kärlek ger dem både förutsättningar och möjligheter att klara av den nya situationen”, säger en expert. Att man dagligen ägnar uppmärksamhet åt deras andliga behov kan också hjälpa dem att bevara sin mentala stabilitet. — 5 Moseboken 6:6, 7; Matteus 4:4.

Ekonomiska och juridiska frågor

En skilsmässa berövar alltid båda makarna en hel del inkomster, ägodelar, bekvämlighet och kanske också ett mycket kärt hem. Eftersom man ofta får ökade utgifter men minskade inkomster, är det förståndigt att göra upp en realistisk och skräddarsydd budget. Man bör försöka motstå frestelsen att kompensera förluster och sårade känslor genom att göra av med mer pengar än man har råd med och kanske sätta sig i skuld.

Om man beslutar sig för att skiljas, måste man också komma överens med sin partner om hur gemensamma banktillgodohavanden skall utnyttjas. För att förhindra missbruk av medel som finns innestående på ett gemensamt bankkonto kan det till exempel vara förståndigt att ordna så att banken kräver underskrift av båda makarna vid alla penninguttag, tills mannen och hustrun har hunnit få skilda konton.

Det är också viktigt att makarna för noggranna anteckningar över inkomster och utgifter som en förberedelse för förhandlingar om ett eventuellt underhåll. Och i många länder är makarna enligt lag skyldiga att informera skattemyndigheterna om sina förändrade levnadsomständigheter.

I de flesta fall är det också bra att konsultera en jurist — en som har erfarenhet av skilsmässofrågor. I somliga länder har makarna möjlighet att kontakta en medlare eller förlikningsman som kan hjälpa dem att arbeta fram lösningar som båda kan godkänna. De överenskommelser som träffas vid ett sådant förfarande kan sedan göras bindande genom ett domstolsutslag. I synnerhet om det finns barn med i bilden, föredrar många föräldrar att få hjälp av en opartisk expert. I stället för att försöka roffa åt sig så mycket som möjligt för egen del bör var och en av föräldrarna göra allt för att undvika konflikter och sårade känslor. Materiella fördelar är helt enkelt inte värda priset — varken i känslomässigt eller i ekonomiskt avseende.

Förändrade relationer

”Vi bör inte underskatta den förlägenhet och osäkerhet som många känner inför sina frånskilda vänner”, säger en forskare. Även om en trogen hustru har både juridisk, moralisk och skriftenlig rätt att ta ut skilsmässa, kan det mycket väl finnas somliga som menar att det är hon som bär skulden för skilsmässan. Deras reaktioner kan variera från avmätta hälsningar till direkt undvikande. Ibland kan till och med personer som tidigare varit hennes nära vänner visa öppen fientlighet.

Många inser helt enkelt inte hur mycket stöd en person som går igenom en skilsmässa behöver; de kanske tror att det räcker med ett kortfattat brev eller ett kort. Det finns emellertid i regel vänner som ”har den rätta känslan”, förklarar boken Divorce and Separation, ”och som tittar in för att se om man behöver bli skjutsad någonstans, vill ha något gjort eller bara har lust att prata”. Vid en sådan tidpunkt i livet behöver man verkligen ”en vän som är mer trogen än en bror”, som Bibeln uttrycker det. — Ordspråken 18:24.

Att försöka komma över sorgen

Sexton år efter sin skilsmässa förklarar en kvinna: ”Det finns fortfarande stunder då jag känner mig fruktansvärt ensam — även när jag är tillsammans med andra.” Vad har hon gjort för att klara av sin situation? ”Jag har byggt upp ett slags försvar genom att ha fullt upp att göra i mitt arbete och med att ta hand om min son och sköta hemmet. Jag började också besöka Jehovas vittnens möten, tala med mina medmänniskor om min tro och göra saker och ting för andra. Det har varit till stor hjälp.”

Vissa speciella dagar och tider på året kan väcka plågsamma minnen och känslor: den dag otroheten uppdagades, den dag han lämnade hemmet och den dag då fallet var uppe i domstol. Lyckliga tilldragelser som makarna brukade uppleva tillsammans — till exempel semestrar och bröllopsdagar — kan också vara svåra att påminna sig. ”Jag klarar av de dagarna genom att ordna så att jag är tillsammans med familjen eller med nära vänner som känner till min situation”, säger Pat. ”Vi gör sådant som skingrar tankarna på det förflutna och ger oss nya minnen. Men den största hjälpen är mitt förhållande till Jehova — att veta att han förstår hur jag känner det.”

Misströsta inte!

Oskyldiga makar som tillämpar Bibelns principer och väljer att utnyttja sin gudagivna rätt att skiljas från en otrogen äktenskapspartner behöver inte ha dåligt samvete eller frukta att Jehova har övergett dem. Det Gud hatar är den otrognes förrädiska handlingssätt, som har vållat så mycket ”gråt och suckan”. (Malaki 2:13–16) Jehova är en Gud som hyser ”öm medkänsla”, och han vet hur det känns att bli övergiven av någon som man älskar. (Lukas 1:78; Jeremia 3:1; 31:31, 32) Du kan därför vara förvissad om att ”Jehova är en som älskar rättvisa, och han kommer inte att överge sina lojala”. — Psalm 37:28.

Det bästa vore naturligtvis om otrohet och dess tragiska konsekvenser kunde förhindras. Boken Hemligheten med ett lyckligt familjelivb är en praktisk vägledning för familjen, och den har hjälpt många världen över att få ett lyckligt äktenskap och undvika otrohet. Den innehåller många goda råd om hur man kan bygga upp ett lyckligt äktenskap, fostra sina barn och ta itu med äktenskapliga problem. Om du vill veta mer, är du välkommen att kontakta Jehovas vittnen i din hemtrakt eller utgivarna av den här tidskriften.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 10]

BARNEN HAR INTE GJORT SIG FÖRTJÄNTA AV SKILSMÄSSA

Framlidna prinsessan Diana i England sade år 1988 att enbart där i landet får ända upp till 420 barn om dagen vara med om att deras föräldrar tar ut skilsmässa. En tredjedel av dessa barn är yngre än fem år. Tragiskt nog förlorar hela 40 procent av barnen kontakten med den ena av föräldrarna efter skilsmässan.

Tvärtemot vad många tror är det ”mycket få barn som välkomnar föräldrarnas skilsmässa”, konstaterar en respekterad medicinsk skribent och tillägger: ”De flesta barn skulle föredra att föräldrarna höll ihop, även om atmosfären i familjen är olustig.” Även om makarna grälar mycket när otroheten uppdagats, bör de inte vara för snara att dra slutsatsen att en skilsmässa är bäst för barnen. Om de ändrar sin inställning och sitt beteende, kanske de kan fortsätta att leva tillsammans, och det kan bli till nytta för hela familjen.

Författaren Pamela Winfield skriver: ”Äkta män som är otrogna borde tänka på sorgen i sina barns ögon när hemmet upplöses, vilket kommer att bli följden av deras dårskap.”

[Ruta på sidan 11]

HATAR GUD ALLA FORMER AV SKILSMÄSSA?

”Det som oroade mig mest”, förklarar Pat, ”var tanken på att ’Jehova hatar skilsmässa’. Innerst inne tänkte jag alltid: ’Gör jag verkligen det som behagar Jehova?’”

För att få en rätt förståelse av det som sägs i Malaki 2:16 skall vi se lite närmare på sammanhanget. På Malakis tid var det många israelitiska män som skilde sig från sina hustrur, ibland för att gifta sig med yngre, hedniska kvinnor. Gud fördömde detta svekfulla, förrädiska handlingssätt. (Malaki 2:13–16) Det Gud hatar är således att en person lättsinnigt förskjuter sin äktenskapspartner för att kunna skaffa sig en annan. En man som svekfullt begår äktenskapsbrott och sedan antingen själv tar ut skilsmässa eller får sin hustru att göra det är verkligen förrädisk och begår en svår synd.

Dessa verser fördömer emellertid inte alla former av skilsmässa. Detta framgår tydligt av Jesu ord: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” (Matteus 19:9) Jesus visar här att otukt är en skriftenlig grund för skilsmässa — i själva verket den enda godtagbara grunden till att någon har lov att gifta om sig. En oskyldig maka eller make kan bestämma sig för att förlåta en otrogen äktenskapspartner. Men den som väljer att använda Jesu uttalande som grund för att skiljas från en otrogen partner gör inte något som Jehova hatar. Det är den otrogna partens svekfulla uppförande som Gud hatar.

[Bilder på sidan 10]

Oskyldiga makar och deras barn är i stort behov av kärleksfullt stöd