Homosexualiteten i tilltagande

ATT den tid vi lever i är kritisk och svår att komma till rätta med beror bland annat på att homosexualiteten tilltar alltmer. Vi läser om att ”kanske ända till 12 millioner amerikanska män och kvinnor” är homosexuella. (Time för 24 oktober 1969) I Nederländerna har homosexualiteten ökat så mycket att landet har kallats ett ”de homosexuellas mekka”. Homosexualiteten utgör också numera ofta ledmotivet eller övertonerna i teaterpjäser och bioföreställningar, ja, även i TV-programmen.

Tendensen att i lag erkänna homosexualiteten bidrar till dess allt större utbredning. För några år sedan fastslog man i England att vuxna personer skall ha rätt till sexuellt umgänge med medlemmar av samma kön, om de så vill. I Canada och Västtyskland har man gjort samma sak under förra året. Två av Förenta staternas delstater har också antagit liknande lagar. I Sverige ändrade man redan år 1944 lagen beträffande homosexualitet, så att homosexuella handlingar inte längre är straffbara, såvida de inte begås med någon som är under 18 år.

Inställningen hos ett växande antal präster har en inte ringa andel i att homosexualiteten sprider sig. För ett par år sedan meddelades det att nittio präster inom episkopalkyrkan försvarade homosexuella handlingar mellan vuxna, som av fri vilja ägnar sig åt sådana, och framhöll att de inte är orätta i sig själva. Prästerskapets allt välvilligare inställning till homosexualiteten antyds också av svaren på en rundfråga till 3.000 protestantiska präster. I redogörelsen för resultatet, införd i tidskriften McCall’s för februari 1968, hette det:

”Att följa en enda röd tråd genom 3.000 brev är inte lätt; men en sådan tråd var så tydligt skönjbar att den är oförglömlig — den häpnadsväckande medkänslan med de homosexuella.” — Sid. 147.

På vissa håll lever de homosexuella praktiskt taget i sin egen värld. Så skryter till exempel en affärsman i Los Angeles, som äger två hem, vart och ett värt 300.000 kronor, i det han säger: ”Jag lever i en totalt levnadsglad [homosexuell] värld. Min advokat är levnadsglad, min husläkare är levnadsglad, min tandläkare är levnadsglad.”

Vad är det fråga om?

Många människor tycks ha en ganska vag uppfattning om vad homosexualitet är. Man har ofta för sig att homosexualitet är detsamma som sodomi, dvs. sexuellt umgänge mellan män. Sodomi är mycket riktigt homosexualitet, men inte all homosexualitet är sodomi. Enligt Websters Third New International Dictionary är homosexualitet ”erotiska handlingar bedrivna tillsammans med en medlem av det egna könet ... libidinös [sexuell, vällustig] tillfredsställelse eftersträvad med medlemmar av det egna könet”.

Kyssar, kel och smek, petting och vilka som helst andra förehavanden, som syftar till att väcka lidelse hos en annan människa av samma kön, är alltså homosexualitet. Och även om flertalet människor tänker på män, då de hör ordet homosexuell, är ordet lika tillämpligt på kvinnor som utför handlingar av jämförbart slag. Det finns emellertid andra ord som uteslutande används om homosexualitet bland kvinnor, nämligen lesbisk kärlek och tribadi.

Kan lagändringar göra det rätt och riktigt?

Även om man i den ena staten efter den andra i lag erkänner homosexualitet mellan vuxna, som av fri vilja ägnar sig åt homosexuella handlingar, kan man fråga: Gör detta homosexualitet till något rätt och riktigt? Om de lagstiftande myndigheterna anser homosexualitet vara en privat angelägenhet eller en straffbar handling är något som dessa myndigheter får svara för. Men varje individ måste själv avgöra vilken hållning han för egen del skall inta till homosexualiteten. De som älskar Gud, sanning och rättfärdighet intar samma ståndpunkt som aposteln Paulus: ”Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock ’var människa är en lögnare’.” — Rom. 3:4.

Bibeln, Jehova Guds ord, ger oss ett varnande exempel, då den talar om människorna i Sodom och Gomorra, som levde för mer än 3.800 år sedan. I likhet med många homosexuella i nutida fängelser önskade dessa människor i forntiden tillfredsställa sina lustar genom att våldta män, i det här fallet två änglar som hade kommit till patriarken Lot, Abrahams brorson, såsom hans gäster. Om folket i Sodom och Gomorra säger oss lärjungen Judas att eftersom de hade ”löpt efter kött för onaturligt bruk, [ställs de] fram för oss såsom ett varnande exempel genom att undergå det rättsliga straffet evig eld”. — Jud. v. 7, NW; 1 Mos. 19:1—29.

I sina lagar till Israels nation fördömde Jehova Gud klart och tydligt homosexualiteten såsom något avskyvärt och föreskrev till och med dödsstraff för homosexuella handlingar: ”Du skall icke ligga hos en man, såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.” ”Om en man ligger hos en annan man, såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.” — 3 Mos. 18:22; 20:13.

De kristna grekiska skrifterna ger lika klart och tydligt till känna hur avskyvärd homosexualiteten är i Jehova Guds ögon: ”Det var därför som Gud prisgav dem åt skamlig sexuell åtrå, ty både bytte deras kvinnor ut det naturliga bruket av sig själva mot ett onaturligt och lämnade även männen likaså det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta gentemot varandra, män med män, i det de bedrev anstötliga ting och på sig själva fick uppbära den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse. ... De som bedriver sådant är förtjänta av döden.” Samma apostel (Paulus) säger oss dessutom mycket uttryckligt att ”varken män som hålls i och för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike”. — Rom. 1:26, 27, 32; 1 Kor. 6:9, 10; NW; 1 Tim. 1:9, 10.

Ja, även om man ger lagligt erkännande åt homosexualiteten, även om den blir aldrig så populär, även om hela världen blir ett Sodom och Gomorra, så äger Guds ords sanning fortfarande gällande kraft för de kristna — homosexualitet är något avskyvärt, för både Jehova Gud och människor med moral.

Leder till besvikelse, är emot allt förnuft

Eftersom Jehova Guds lagar stiftats med människans bästa för ögonen, förvånar det inte de kristna att så många läkare och andra som tagit till uppgift att hjälpa sjuka människor har uttalat sig emot homosexualiteten. De talar ofta om hur besviken den homosexuelle känner sig. En framstående auktoritet på området, dr D. J. West i London, som i förbigående sagt håller på tolerans när det gäller homosexuella handlingar mellan vuxna som av egen drift ägnar sig åt sådana, har gjort det här uttalandet: ”Ingen läkare bör råda en ung människa att nöja sig med att vara homosexuellt orienterad utan att först ha gett henne en allvarlig varning för den känsla av missräkning och tragik som så ofta är förenad med ett sådant levnadssätt.”

Att detta inte uteslutande är den heterosexuella synen på förhållandet framgår av en nyutkommen bok, skriven av två homosexuella. Sedan författarna framhållit att det finns en viss rangordning för mötesplatserna vad beträffar det anseende de åtnjuter — den ”levnadsglada” baren har det bästa anseendet och gatan det sämsta —, säger de vidare:

”Ett sammanträffande på gatan är ännu mer opersonligt än de andra slagen; samtalet är kortare, tidspillan mindre, man kommer till saken med en ohyfsad och brutal snabbhet som till och med personerna i fråga önskar skulle kunna nedbringas på något sätt.

De träffas, de har umgänge, och de känner inte varandras namn. De kände sig ensamma innan, och de är ensammare efteråt, gripna som de är av modfälldhet och av besvikelse över sig själva. ... De vandrar bort i natten utan mål ... kanske söker de ... på de sämsta ställena, just därför att de har så låga tankar om sig själva och det slags sexuella liv de lever.” — D. W. Cory och J. P. Le-Roy: The Homosexual and His Society.

Så har naturligtvis inte alla homosexuella det. Men flertalet kan ha det så. Doktor West talade ju om ”den känsla av missräkning och tragik som så ofta är förenad med ett sådant levnadssätt”.

Följande uttalande av en person som lever ett homosexuellt liv ger eftertryck åt dr Wests ord. Han avger den här bekännelsen: ”Mitt liv är en fullständig röra. Men jag vill inte att ni skall tro att jag är lycklig. Det är jag inte. Jag är förtvivlad och söker efter en utväg. ... Jag är förtvivlad och besviken och plågad.”

Är det att undra på att den homosexuelle så ofta känner sig besviken? Skaparen danade de båda könen för att de skulle komplettera varandra; båda skulle ha del i uppsåtet att ”uppfylla jorden” och skulle inge varandra en känsla av fullbordan och lycka. Att mannen och kvinnan var ämnade för varandra vittnar könsorganens själva utformning om. Ett intimt äktenskapligt samliv, med hänsyn tagen till den andra parten, stärker äktenskapsbandet såväl som bådas personlighet. Ja, i de fall där såväl man som hustru fullgör sin tilldelade uppgift enligt Guds normer är äktenskapet något vackert och uppbyggande. — 1 Kor. 7:3—6; Ef. 5:22—33.

Framhäver inte själva den sundhet som präglar bibelns heterosexuella ståndpunkt utan vidare hur osund den homosexuella ståndpunkten är? I ett homosexuellt förhållande spelar ofta den ena parten det motsatta könets roll, i fysiskt, mentalt och känslomässigt avseende, och därför bygger förhållandet på en lögn. I boken Homosexuality, utgiven av en undersökningskommission tillsatt av en psykoanalytisk förening i Förenta staterna, heter det: ”Det är mot allt förnuft att söka finna feminina egenskaper hos en manlig sexualpartner.”

Att homosexualiteten är i tilltagande innebär att många människor slår in på en väg som ofta leder till besvikelse och olycka. Homosexualiteten är något avskyvärt och vämjeligt i Guds ögon och i deras ögon som älskar rättfärdighet. Det är förståndigt att man skaffar sig kännedom om hur man skall kunna undgå att råka i ett så olyckligt tillstånd, ett tillstånd som Gud ogillar. I artikeln som följer här redogörs det för vad som kan leda till homosexualitet och hur man kan skydda sig.

Hur man kan undgå homosexualitetens snara

FÖR att undgå sådant som kan få mycket tragiska följder är det förståndigt att man skaffar sig kännedom om de tänkbara orsakerna. När det gäller homosexualiteten, råder det stor ovisshet om vad det är som orsakar den. Det anses nu allmänt att fysiska faktorer, t. ex. kroppsbyggnaden eller hormoner, inte i första hand bär ansvaret för en homosexuell läggning. Vad menar man då vara orsaker av verklig betydelse?

Några tänkbara orsaker framhåller dr Albert Ellis i sin bok om orsaker till och botemedel mot homosexualitet, Homosexuality, Its Causes and Cure (1965). Han tror att tillståndet i hög grad beror på vissa slag av fruktan. Han beskriver att han lyckats bota ett stort antal homosexuella genom att hjälpa dem att bli kvitt denna djupare liggande fruktan. Att det ligger något i detta framgår av det råd som har getts av en av förgrundsmännen bland Amerikas homosexuella, Donald Webster Cory. Det lyder:

”Behandlingen bör ha som mål att mildra känslan av fientlighet och fruktan i förhållandena till det motsatta könet, såväl sexuella som andra förhållanden. ... Skälet härtill är tvåfaldigt: ... att hjälpa den homosexuelle att gå till botten med problemet och inte att angripa det som bara är ett symptom — hans problem är inte så mycket att han dras till män utan att han flyr från kvinnor.”

Det kan också vara så att en yngling börjar med homosexuella handlingar, därför att han lockas till det av homosexuella män. I Vancouver i Canada lockade till exempel några homosexuella trettiofem pojkar mellan 10 och 14 år att slå in på denna väg och gjorde sig sedan förtjänster på dem.

I många fall gav de äldre männen pojkarna vin eller sprit i vetskap om att dessa sedan lättare skulle ge efter för deras omoraliska närmanden, alldeles som det heter i Guds ord: ”Lösaktighet [Otukt] och vin och must taga bort förståndet.” (Hos. 4:11) Profeten Habackuk framhöll också till en varning att alkoholhaltiga drycker kan användas som en inledning till försök att förföra: ”Ve dig som iskänker vin åt din nästa ... och berusar honom för att få skåda hans blygd!” (Hab. 2:15) När äldre män, kanske främlingar, vill bjuda en pojke på någon alkoholhaltig dryck, kan de följaktligen göra detta med vissa baktankar.

Föräldrarnas ansvar

När en ung man visar sig dragen åt det homosexuella, görs det nu för tiden ofta antydningar om att hans far och mor kan ha lagt grunden till sonens onaturliga beteende. Auktoriteter påstår att föräldrar kan göra detta till och med innan barnet uppnår sexårsåldern. Enligt dr Irving Bieber, som är internationell auktoritet i det här ämnet, utgör en likgiltig far och en alltför dominerande mor den perfekta kombinationen för att frambringa en homosexuell son. Han har också sagt: ”Jag tror inte att det är möjligt att frambringa en manlig prostituerad, om en far är kärleksfull mot sin hustru och sin son och tänker på att stötta sonens maskulina läggning.”

Enligt samme läkare är det också så att ”fäder tycks ha förmåga till absolut veto emot att deras söner utvecklas till homosexuella”. Rätt fostrade pojkar har ingen rädsla för kvinnor.

På homosexualiteten, såväl som på så många andra av livets problem, kan alltså det gamla ordspråket tillämpas: ”Det är bättre att förebygga än att bota.” Varje far bör visa ett levande intresse för sin son och hjälpa honom att utveckla en stark maskulin läggning. Hur kan han göra det? Först och främst genom att vara ett gott föredöme. Så här uttryckte aposteln Paulus det: ”Håll er vakna, stå fasta i tron, skicka er som män, bli starka.” (1 Kor. 16:13, NW) Först och främst måste man utöva självbehärskning. Den som har en stark maskulin läggning blir inte hetsig, han har god jämvikt, är resonlig, inte känslosam, och visar att han på allt sätt vill skydda sin familj. Varje far bör också hos sin son inprägla att han skall hedra och respektera kvinnorna; och detta kan han göra genom att uppträda kärleksfullt mot sin hustru.

I samma mån bör varje mor respektera sin mans ställning såsom huvudet i familjen och ta sig till vara för att bli alltför dominerande och översvallande i sin strävan att ”rå om” familjen. Annars kan hon bli skuld till att hennes söner gärna vill dra sig undan kvinnor.

Vidare kan både far och mor uttryckligt varna sina barn för allt det onda som följer med homosexualitet. Sådan kunskap om homosexualiteten är ett skydd. Om fäder och mödrar underlåter att upplysa och varna sina söner på lämpligt sätt, kan de falla offer för beräknande homosexuella personer.

Den enskildes ansvar

Även om föräldrarna har ett visst mått av ansvar, vilar ansvaret i första hand på individen själv. Alla ungdomar måste vara på sin vakt för att kunna undgå homosexualitetens snara. Man får inte glömma hur stark könsdriften, den sexuella åtrån, är och vilka fallgropar den kan leda en ned i. I ett människohjärta där det inte finns någon fruktan för Gud eller någon naturlig kärlek till det som är gott — faktorer som skulle kunna utgöra ett återhållande band — kan det lätt uppstå en önskan att pröva på onaturliga metoder för att erfara sinnlig njutning. Ju häftigare en sinnlig människa vänder sig emot det som är normalt och rätt, desto obevekligare tycks hon dras till det som är onaturligt och orätt. (1 Mos. 8:21; Jer. 17:9, 10) Även om det inte bara är den homosexuelle som känner denna dragningskraft, tycks den ändå delvis utgöra svaret på frågan varför homosexualiteten har detta fasta grepp om så många människor.

Även om flertalet ungdomar anser homosexualitet vara något avskyvärt, bör en människa, om hon hos sig upptäcker någon som helst benägenhet för homosexualitet eller någon nyfikenhet på den, ta en fast ståndpunkt emot sådant och därmed lyda aposteln Paulus’ råd: ”Avsky det som är ont.” — Rom. 12:9, NW.

Unga människor gör alltså väl i att hata sådana handlingar som kan leda till ett homosexuellt leverne med dess besvikelser. Beträffande denna sida av saken har dr D. J. West sagt: ”Kyssar, kel, nära kroppskontakt och ömsesidig onani är vanliga former av kärleksyttringar som både manliga och kvinnliga homosexuella börjar sin sexuella bana med.”

Det kan därför vara till stor hjälp, om man gör klart för sig att självtillfredsställelse, masturbation eller onani, inte är något oskyldigt tidsfördriv utan en ovana som kan leda till homosexualitet. Hur så? Därför att det för den som gör självframkallad onani till en vana blir mycket lättare och mera frestande att utöva ömsesidig onani, som är ett slags homosexualitet. När en ung människa uppriktigt vinnlägger sig om att avhålla sig från denna ovana, utgör detta ett kraftigt skydd.

Den som vill undgå homosexualitetens snara har också stor hjälp av att tänka på vad som har sagts om den besvikelse homosexualiteten leder till och hur onaturligt ett homosexuellt liv är. Att homosexualiteten är ytterligt självisk och förhärdande framgår av de homosexuellas efterhängsenhet mot främlingar, av deras sätt att locka och narra pojkar och av vågen av homosexuella våldtäkter i fängelserna. Alla tecken tyder på att det är mycket svårare att göra sig till herre över ett abnormt sexuellt begär än över normala, sunda begär.

Hur man frigör sig från denna träldom

Många homosexuella försäkrar att de inte kan ändra på sig. Men många läkare intygar att de kan ändra sig, om de verkligen önskar det. I den förut nämnda boken Homosexuality står det att ”varje homosexuell är en latent heterosexuell”. Dessutom vittnar bibeln om att man kan överge smutsiga och fördärvbringande vanor. Sedan aposteln Paulus framhållit att homosexuella inte skall få ärva Guds rike, tillägger han: ”Likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har blivit rentvagna.” — 1 Kor. 6:9—11, NW.

Den homosexuelle som verkligen vill ändra sig måste ständigt påminna sig om att hur lätt det än är att fortsätta att leva ett homosexuellt liv och hur stor den sinnliga njutningen än kan vara, så är detta något ont. Han måste ta det här rådet till hjärtat: ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont.” Ja, han måste verkligen hata onda ”nöjen”. Vidare måste han fortsätta med att tänka på sådant som är kyskt, dygdigt och lovvärt. Om han fyller sinnet med Guds sanning, hjälper detta honom. Jesus sade ju: ”Sanningen skall försätta er i frihet.” — Ps. 97:10; Fil. 4:8; Joh. 8:32; NW.

Det är mycket viktigt för den homosexuelle att inse att han inte kan behaga Gud, om han inte lägger bort denna avskyvärda ovana. Den är så vedervärdig i Guds ögon att de moraliskt orena människor, som hänger sig åt den, kallas hundar i bibeln. Guds lag till Israel löd: ”Du skall icke bära skökolön och hundpenningar [en manlig prostituerads inkomst, AT] in i HERRENS, din Guds, hus till gäldande av något löfte; ty det ena som det andra är en styggelse för HERREN, din Gud.” (5 Mos. 23:18) Alla som i likhet med rännstenarnas hundar ägnar sig åt sådana avskyvärda ovanor som sodomi och lesbianism eller tribadi saknar möjlighet att vinna evigt liv i Guds nya tingens ordning. (Upp. 22:15) Hur viktigt är det då inte att man allvarligt strävar efter att behaga Gud genom att inte ha något som helst med homosexualitet att göra!

En människa som gör framsteg i sina strävanden att behaga Gud bör inte känna sig missmodig, om hon inte genast kan jaga bort alla orätta tankar och känslor ur sitt sinne och sitt känsloliv. Men hon måste fortsätta med att kämpa, i det att hon känner sig uppmuntrad av det förhållandet att till och med aposteln Paulus bekände att han inte helt och fullt förmådde göra det som han ville göra. Han upphörde emellertid inte att kämpa. Han gav inte efter för köttet, utan han behandlade sin kropp strängt, i det han ledde den som en slav, så att han kunde säga: ”För allt har jag styrka tack vare honom som förlänar mig kraft.” — 1 Kor. 9:27; Fil. 4:13; NW; Rom. 7:13—25.

Ett av de bästa hjälpmedlen i den här kampen är bön till Jehova Gud. Be om förlåtelse, be också om hjälp och i synnerhet om mer av Guds heliga ande. Ja, ”håll ut i bön”. — Rom. 12:12, NW; Fil. 4:6, 7.

Homosexualiteten är i tilltagande, fastän den innebär ett felaktigt, onaturligt sätt att leva, som också medför besvikelser. De som råkat i träldom under den kan bli frigjorda från den, om de verkligen önskar bli det. Det gäller det eviga livet! Gör därför ditt yttersta för att undgå homosexualitetens snara.

Tillkännagivanden

Tjänst på fältet

”Låt oss förbereda oss för den annalkande tusenåriga freden!” Detta är det tema som Jehovas vittnen världen runt har för sin verksamhet på fältet under september månad i år. De tänker då speciellt på orden i Uppenbarelseboken 20:6, som säger att Kristus skall regera i tusen år och låta hela jorden bli Guds paradis, där rättskaffens människor får bo i evig fred och lycka. Tiden för denna fredens regering är nu nära, och det gäller för alla som skall få uppleva den att nu undersöka bevisen och ta ståndpunkt för Guds rike. Hur Skaparens uppsåt skall fullbordas visas bland annat i boken Blev människan till genom evolution eller genom skapelse? Den fås mot bara kr. 1:25.

Bibelstudium med ledning av ”Vakttornet”

Veckan den 27 september: Dop av dem som är lärjungar. Sidan 413. Sånger: 24, 28.

Veckan den 4 oktober: Ditt samvete inför Jehova. Sidan 420. Sånger: 29, 32.