Löna ingen med ont för ont!

1. Varför lever vi nu i ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”?

NÄR vi plöjer igenom dagstidningarna nu för tiden, är det inte svårt att dra den slutsatsen att människorna har blivit själviska, penningkära, inbilska, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, illojala, kärlekslösa mot sina närmaste, svåra att komma överens med, begivna på förtal, utan självbehärskning, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod, nöjesälskande mer än Gudälskande och att de har ett sken av gudsfruktan men inte vill veta av dess kraft. Det tycks finnas många onda människor som går allt längre i ondska. När du gör en sådan realistisk värdering av världsförhållanden, är du inte negativ i ditt tänkesätt, utan du ser bara dagens faktiska förhållanden i ögonen. Du blir kanske förvånad om du får veta att du inte är den förste att göra en sådan värdering. En man som levde för snart 2.000 år sedan blev av Jehova Gud inspirerad till att profetiskt skriva om de dagar som vi nu upplever. Den här mannen, aposteln Paulus, kallade vår tid för de yttersta dagarna och sade: ”Men vet detta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider, svåra att komma till rätta med, vara här” (NW), och sedan beskrev han vad som är kännetecknande för vår tids människor, deras inställning och handlingssätt, och använde då de ord och uttryck som vi just har anfört. — 2 Tim. 3:1—5, 13.

2. Vilka förhållanden på Noas tid var jämförliga med dem som råder nu, och vad sade Jesus om dem?

² Har människans ondska vid någon annan tid i historien varit så överflödande på jorden? Ja, människans historia meddelar följande i 1 Moseboken 6:5, 11 och 12: ”Följaktligen såg Jehova att människans ondska överflödade på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden. Och jorden blev fördärvad i den sanne Gudens ögon, och jorden blev uppfylld av våld. Därför såg Gud på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom allt kött hade fördärvat sin väg på jorden.” (NW) Det är en tröst att tänka på att den allsmäktige Guden, Jehova, inte var likgiltig inför allt detta onda utan grep in för att befria jorden från sådan ondska. Detta uttalande och andra upplysningar i bibeln är till tröst för dem som hatar onda handlingar, eftersom de bevisar att Gud ingriper i sådana onda tider. För oss som lever nu är dessa kritiska tider ett av bevisen för att Kristus Jesus är närvarande såsom himmelsk konung och härskar mitt ibland sina fiender. När Jesus var på jorden, profeterade han, såsom vi läser i Matteus 24:37—39: ”Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse [närvaro, NW]. Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag, då Noa gick in i arken; och de visste av intet [tog ingen notis om något, NW], förrän floden kom och tog dem allasammans bort — så skall det ske vid Människosonens tillkommelse” eller närvaro. I samma kapitel (Mt 24 v. 34) sade Jesus också: ”Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.” Eftersom slutet är nära för denna onda tingens ordning, förstår vi varför aposteln Paulus kallade den här tiden för de yttersta dagarna. — Ps. 110:1, 2.

3. Hur påverkar det som nu händer i världen somliga människor?

³ Eftersom förhållandena nu är sådana som aposteln Paulus beskrev och faktiskt blir allt värre och värre, finns det mycket ont i världen som övar inflytande på människorna och åstadkommer en hel del lidande bland dem. Det sker många orättvisor, och många människor har lidit stor skada. I denna tid av våld och oro reagerar människor ganska olika beroende på sina känslor och sina kunskaper. Krig och strid fortsätter, såväl som protester, upplopp, demonstrationer och vedergällningsaktioner för verkliga eller inbillade oförrätter. Nationalismen vållar också många svårigheter. Somliga människor sluter sig samman för att utföra våldsdåd. Andra försöker på organisatorisk väg finna möjligheter att förbättra denna tingens ordning. Varje människa ställs inför ett avgörande beträffande hur hon skall reagera och vilket handlingssätt hon skall följa.

4. Hur reagerar den kristne inför de nuvarande förhållandena i världen?

⁴ Det råder inget tvivel om att de händelser som vi hör talas om eller kanske själva upplever kan väcka harm och förtrytelse hos oss, men den som i sann mening är en kristen måste tänka på att sanna kristna befinner sig i världen men inte är en del av den och inte är lika den. (Joh. 15:17—16:4) Den kristnes reaktion leder honom till att ägna ännu allvarligare uppmärksamhet åt Skriften, att ge akt på hur världsförhållandena utvecklas enligt bibelns profetior, som nedtecknades för många hundra år sedan, och att under detta inte lockas bort från den levnadskurs och verksamhet som de sanna kristna skulle ägna sig åt just i denna tid. Vi får hjälp att bevara jämvikten, om vi tänker på Kristi Jesu exempel. Jesus såg många orättvisor och mycket ont i denna tingens ordning, däribland den orättfärdiga halshuggningen av en så god man som Johannes döparen, men han försökte inte reformera världen på sin tid. Han fullgjorde det verk som Gud sände honom att utföra. Han fortsatte med att predika budskapet om Guds rike. — Joh. 9:4.

5. Vad är förutsättningen för att man skall kunna älska sina fiender?

⁵ Jesus levde som han lärde. I en av hans tidiga läroframställningar, som vi finner i bergspredikan, angavs goda skäl till att Guds barn skall älska också sina fiender. ”Ni har hört, att det är sagt: ’Du skall älska din nästa och hata din fiende.’ Men jag säger er: Älska edra fiender, ... och bed för dem som förföljer er, så att ni blir barn till er Fader i himmelen. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör icke publikanerna på samma sätt? Och om ni visar vänlighet endast mot edra bröder, är det något märkvärdigt? Gör icke hedningarna på samma sätt? Därför skall ni vara fullkomliga, liksom er Fader i himmelen är fullkomlig.” (Matt. 5:43—48, Hd) Det är uppenbart att ett sådant handlingssätt kräver en hel del mogen eftertanke och självbehärskning, och därtill långmodighet, men man kan följa det med hjälp av Guds ande; ja, aposteln Paulus framhöll i Galaterna 5 att återhållsamhet eller självbehärskning och tålamod är några av Guds andes frukter.

6, 7. Ge några exempel på hur Jesus utövade självbehärskning då han fick lida.

⁶ Kristus Jesus hade förmåga att tänka lugnt och sansat och att dirigera sina handlingar; inte ens när han blev personligen skymfad och förföljd sökte han ta någon hämnd. Just innan Jesus blev olagligen gripen och i det att en av dem som var i hans sällskap högg av örat på översteprästens tjänare, ”sade Jesus till honom: ’Stick ditt svärd tillbaka i skidan; ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd. Eller menar du, att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?’” (Matt. 26:52, 53) Fastän han alltså hade möjlighet att kalla minst 60.000 änglar till sin hjälp, fortfor han att utöva självbehärskning.

⁷ Litet senare, efter det att Jesus hade blivit mycket förödmjukad och hade utstått svåra smärtor, visade han ingen hatiskhet då han hängde döende på tortyrpålen. ”Men Jesus sade: ’Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.’ Dessutom kastade de lott för att dela hans kläder emellan sig. Och folket stod och såg på. Men rådsherrarna hånlog och sade: ’Andra har han frälst; må han frälsa sig själv, om denne är Guds Kristus, den Utvalde.’ Också soldaterna gjorde narr av honom, i det de kom tätt intill honom och erbjöd honom surt vin och sade: ’Om du är judarnas konung, så fräls dig själv.’ Där var också en inskrift över honom: ’Detta är judarnas konung.’ Men en av de hängda ogärningsmännen började smäda honom och säga: ’Du är ju Kristus, eller hur? Fräls dig själv och oss.’ Till svar näpste den andre honom och sade: ’Fruktar du inte alls Gud, nu då du är under samma dom? Och vi sannerligen med rätta, ty vi får till fullo vad vi förtjänar för sådant som vi har gjort; men denne man har inte gjort någonting otillbörligt.’ Och han sade vidare: ’Jesus, kom ihåg mig, när du kommer i ditt rike.’ Och han sade till honom: ’Jag säger dig i sanning i dag: Du skall vara med mig i paradiset.’” — Luk. 23:34—43, NW.

8. Vad kan Jesu Kristi efterföljare förvänta?

⁸ Just i det kapitel, där Paulus skrev om de yttersta dagarna, sade han också om de kristna: ”Ja, alla de som åstundar att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Tim. 3:12, NW) Det ingår alltså i en sann kristens liv att i någon mån utstå smälek, förföljelse eller lidande, och detta är anledningen till att det är så viktigt för oss att tänka på Jesu exempel i fråga om gott förstånd och självbehärskning. Petrus uppmanar oss: ”Ni är ju kallade till detta, därför att Kristus led för er och lämnade efter sig ett exempel, för att ni skulle följa i hans spår. ’Han hade ingen synd gjort, och ingen falskhet fanns i hans mun.’ Han vedergällde aldrig smädelse med smädelse. Han led, men han uttalade aldrig några hotelser. Han överlämnade sin sak åt den rättfärdige domaren.” — 1 Petr. 2:21—23, Hd.

9. Vilket råd åt dem som lever i onda tider finner vi i Romarna 12?

⁹ De som följde Kristus såsom Guds tjänare i första århundradet av den vanliga tideräkningen utsattes för avsevärt övervåld till följd av onda människors missriktade nit. Romarriket gjorde sig känt för att förfölja de kristna. De kristna på den tiden blev ganska talrika, men när de utsattes för förföljelse, handlade de inte på ett sådant sätt som syndiga människor menar vara ”naturligt”, dvs. att vedergälla, hämnas. De måste övervinna sådana impulser genom att göra om sina sinnen, såsom den ofta förföljde aposteln Paulus förklarade för dem: ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medlidande, om att frambära edra kroppar till ett offer, som är levande, heligt, välbehagligt för Gud, en helig tjänst med er omdömesförmåga. Och sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja. Fröjda er i hoppet som ligger framför er. Härda ut under vedermöda. Framhärda i bön. Fortsätt att välsigna dem som förföljer, välsigna och förbanna inte. Vedergäll ingen med ont för ont. Dra försorg om det som är förträffligt inför alla människor. Om möjligt, så vitt det beror på er, var fridsamma mot alla människor. Hämnas inte er själva, mina älskade, utan lämna rum för vreden; ty det är skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’ Men ’om din fiende är hungrig, så ge honom att äta; om han är törstig, så ge honom något att dricka; ty genom att göra det kommer du att samla glödande kol på hans huvud’. Låt dig inte besegras av det onda, utan fortsätt med att besegra det onda med det goda.” — Rom. 12:1, 2, 12, 14, 17—21, NW.

10. Hur kan vi avhålla oss från att begå synd genom att hämnas?

¹⁰ Enbart genom att förvärva samma sinnesinställning som Jesus hade kan vi avhålla oss från att begå en allvarlig synd genom att hämnas. Den är ett slags vapenrustning som tjänar till vårt skydd. Petrus gav det här rådet: ”Då nu Kristus led i köttet, så väpna också ni er med samma sinnesinställning; ty den människa som har lidit i köttet har avstått från synder.” — 1 Petr. 4:1, NW.

11. a) Vad hände med Dina, och varför råkade hon så illa ut? b) Vilken synd begick Simeon och Levi, sporrade av den skymf som tillfogats deras syster? c) Vad blev följden för Simeon och Levi därför att de hämnats på det sättet?

¹¹ När vi studerar bibeln, kommer vi till insikt om varför detta är ett gott råd för onda dagar. Vi läser till exempel i Första Moseboken, kapitel 34, om vad som hände med Dina. Den här dottern till Jakob handlade mycket oförståndigt genom att söka umgänge med dem som inte tillbad Jehova Gud eller höll Guds lag. Detta ledde till att hon blev våldtagen av en ung man vid namn Sikem. Dina råkade alltså illa ut. Hennes far, Jakob, visade ingen hämndlystnad, men hans söner blev mycket vreda och gjorde upp en plan för att hämnas på folket i Sikem. Simeon och Levi dödade alla männen i den stad där Dina, deras syster, hade blivit våldtagen, och deras bröder slöt sig till dem i att plundra staden. I synnerhet Simeon och Levi drog blodskuld över sig, vilket misshagade deras far. Längre fram i tiden, då Jakob var döende och tiden kom för honom att välsigna sina söner, sade han följande om dem: ”Simeon och Levi är bröder. Våldets verktyg är deras dräpande vapen. Träd inte in i deras förtroliga krets, o min själ. Bli inte förenat med deras församling, o mitt sinnelag, ty i sin förbittring dödade de män, och i sitt godtycke skar de av hassenan på tjurar. Förbannad vare deras förbittring, ty den är grym, och förbannat deras raseri, ty det handlar obändigt. Låt mig ge dem en del i Jakob, men låt mig förskingra dem i Israel.” (1 Mos. 49:5—7, NW) När Simeon och Levi lönade ont med ont, var detta en synd som inte förde något gott med sig.

12. a) Jakob talade alltså inte väl om Simeon och Levi, men vilken välsignelse fick Josef av honom? b) Hur föredrog Josef att leva sitt liv, vilket gjorde honom förtjänt av en sådan välsignelse?

¹² Josef visade sig däremot ha ett helt annat sinnelag, och han blev välsignad av sin far: ”Din faders välsignelser skall i sanning vara överlägsna välsignelserna från de eviga bergen, överlägsna de till obestämd tid bestående höjdernas prydnad. De skall förbli över Josefs huvud, ja, över dens hjässa, som utvalts bland sina bröder.” (1 Mos. 49:26, NW) Tidigare hade Josefs bröder tillfogat honom mycket ont, då de sålde honom till slaveri, vilket resulterade i att han fördes ned till Egypten. Tack vare Jehovas välsignelse vann Josef en mycket framträdande ställning och stor makt i Egyptens land. När hungersnöd bröt ut, begav sig hans bröder till Egypten för att söka skaffa mat. Den mäktige Josef visade ingen hämndlystnad mot dem. Han lönade dem inte med ont för ont utan visade kärlek och en förlåtande ande. ”Så föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals. Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.” (1 Mos. 45:14, 15) Detta handlingssätt förde mycket gott med sig. Hela familjen återförenades, och med Josefs hjälp kunde de överleva hungeråren.

13. a) Vilken skara människor i det forntida Israel fick lida mycket ont? b) Hur belyser Davids upplevelser detta mycket bra? c) Vilket råd ger Jakob med tanke på dessa erfarenheter?

¹³ Alla Jakobs avkomlingar handlade inte på samma sätt i fråga om det onda. Somliga vållade ont, men andra led ont. Till dem som led mest ont hörde Jehovas profeter, som talade i hans namn. Det lidande de utstod härrörde i första hand från medlemmar av deras egen nation, vilka hade förlorat Jehovas ande och gav efter för köttets böjelser. Saul, som blev den förste konungen, var högt ärad bland människor i denna nation. Han hade tillfälle att göra mycket gott, men i stället handlade han dåraktigt, höll inte Guds bud och fick fördenskull inte åtnjuta Jehovas ynnest. David, som var en av hans samtida, bevisade sig vara välsignad av Jehova genom segern över Goljat. Därför var Saul rädd för David, kom att hata honom och planerade att låta döda honom. Saul försökte själv döda David med sitt spjut, men David undkom. Gång på gång ansträngde sig Saul för att göra David ont. Men David lade Guds ande i dagen och lät sig inte uppretas till att löna Saul med ont för ont. David kände sig bedrövad för Sauls skull och var fast besluten att lämna avgörandet i Jehova Guds hand. (1 Sam. 18:15, 25; 19:10, 11; 24:5—16) David var bara en av de profeter som led ont; det finns många andra som också har gett oss ett gott exempel att efterlikna. Det är uppenbart att just de som hade tålamod med ogärningsmän fick Guds ynnest. Låt oss handla på samma sätt: ”Bröder, ta profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i fråga om att lida ont och utöva tålamod. Se, vi kallar dem lyckliga som har uthärdat. Ni har hört om Jobs uthärdande och har sett den utgång som Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint i sin tillgivenhet och barmhärtig.” — Jak. 5:10, 11, NW.

[Bild på sidan 56]

Josefs bröder hade gjort honom ont; men sedan han blivit herre över hela Egypten lönade han dem inte med ont för ont

Hur vi nu kan övervinna det onda med det goda

1, 2. a) Nämn något av det onda som Jehovas vittnen nu på 1900-talet har fått lida. b) Har detta fått dem att upphöra med att fullgöra sitt uppdrag? c) Varför har Jehovas vittnen vänt sig till domstolarna? d) Vilka Jesu ord har varit till tröst för dem?

JEHOVAS vittnen i denna tid är pliktiga att sprida de goda nyheterna om Guds rike och att leva i överensstämmelse med Guds ord och lag. På grund av den uppriktighet, med vilken de tillber Jehova Gud, har de ofta utsatts för häftig förföljelse. Somliga har blivit dödade för sin tros skull. Andra har tvingats utstå stor vanära och lida många oförrätter. Man har ljugit om dem och förvägrat dem deras lagliga rättigheter. Deras barn har avvisats från skolor. Deras hem och egendom har förstörts. Lagstridiga blodtransfusioner har påtvingats dem. Affärsmän har konkurrerats ut och arbetstagare har avskedats för sin tros skull. De har på ett framträdande sätt blivit utsatta för det som är ont. Men trots allt detta har den nya världens samhälle av Jehovas vittnen inte tagit blicken från sitt uppdrag att predika de goda nyheterna om Guds rike. De kristna har rätt att med lagens hjälp försvara sig i tider av förföljelse, och Jehovas vittnen har gett ut mycket pengar