Lär känna din Gud
Vad innebär det att känna Gud? Vilka plikter har föräldrar i detta sammanhang?
KONUNGEN hade härskat nästan i fyrtio år, och nationen hade tillväxt och blomstrat under hans kloka styrelse. Men nu var han gammal och skulle snart sluta sina dagar. Därför lät konungen — för att få förordnandet av sin efterträdare bekräftat och för att försäkra sig om att nationen gav honom sitt stöd — kalla samman alla furstarna och andra högt uppsatta män i hela landet.
På utsatt tid församlades alla dessa ledande män till huvudstaden, Jerusalem, och den åldrige konung David gav dem visa råd till avsked. Han uppmanade dem att omsorgsfullt söka alla Jehovas bud. Därpå vände sig konungen till tronföljaren, och inför den församlade folkskaran sade han till honom:
”Och du, Salomo, min son, lär känna din faders Gud och tjäna honom med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ; ty Jehova rannsakar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han. Om du söker honom, skall han låta sig finnas av dig; men om du övergiver honom, skall han förkasta dig för alltid.” — 1 Krön. 28:8, 9, NW.
Vilka utmärkta råd från en fader till hans son! Hur lämpligt var det inte att David i närvaro av hela nationens framstående män gav Salomo dessa föreskrifter om att lära känna Gud och söka honom! Det är lika lämpligt att föräldrar ger liknande föreskrifter åt sina barn i denna tid. Men vad menade konung David, då han sade: ”Lär känna din faders Gud”? Menade han bara att Salomo skulle känna till att det var Jehova som var hans Gud och inte Molok, Baal eller någon annan gudomlighet? Vad innebär det att känna Gud?
Ordets innebörd
Ordet ”känna” har en mycket skiftande innebörd. En person som aldrig träffat Dwight Eisenhower skulle till exempel kunna säga: ”Visst känner jag till Dwight Eisenhower. Han har varit Förenta staternas president.” Å andra sidan skulle en person som vid flera tillfällen har träffat den förutvarande presidenten kunna säga: ”Nej, jag känner inte Eisenhower.”
I det första fallet menar den som använder ordet ”känna” att han vet om att Eisenhower tidigare varit Förenta staternas president. Men i det senare fallet används ordet ”känna” med hänsyftning på en personlig bekantskap med den förre presidenten, en bekantskap som personen i fråga säger att han inte har. Man kan således känna till en viss persons existens och veta vilken titel och ställning han har, men ändå inte känna denna person ingående såsom en nära vän eller kamrat. På det forntida hebreiska språket, som konung David talade, hade det hebreiska ord som svarar mot ordet ”känna”, nämligen jada, en lika skiftande innebörd.
Detta framgår av några exempel på hur ordet har använts. Låt oss undersöka vad som sägs om översteprästen Elis söner, som på sin tid tjänade i Jehovas tabernakel i Silo. Dessa präster var ytterligt onda, och den bibliska skildringen säger så här om dem: ”Men Elis söner voro Belials barn och kände icke Jehová.” — 1 Sam. 2:12, Åk; AS.
Det heter visserligen: ”Elis söner ... kände icke Jehova”, men dessa präster måste naturligtvis ha känt till den Gud, i vars tabernakel de tjänade. Det hebreiska ordet för ”känna” i det här sammanhanget betecknar mera än just kunskap om Guds namn och vissa andra fakta om honom. Därför återger andra översättningar denna vers med: de ”ville icke veta av”, ”frågade intet efter” och ”erkände icke Jehova”. (1917; Melin; NW) Prästerna visste vem Jehova var, men de hade inte strävat efter att öka sin uppskattning av honom, så att de kunde känna sig manade att troget tillbedja och dyrka honom.
På liknande sätt har det hebreiska ordet använts i 1 Konungaboken 9:27 (Young), som lyder: ”På flottan sände Hiram sina tjänare, skeppsmanskap som kände till sjön, med Salomos tjänare.” Att Hirams skeppsmanskap ”kände till sjön” innebar inte att sjömännen bara hade ytliga kunskaper om sjön, att de bara hade hört talas om sjön eller kanske bara hade sett den vid något tidigare tillfälle. Nej, det hebreiska ord som har använts här tyder på stor förtrogenhet med sjön och dess beteende. Därför heter det i andra översättningar att de var ”sjökunnigt skeppsmanskap”, att de ”förstodo sig på skepp och till sjöss förfarna voro” och att de var ”förtrogna med sjön”. — 1917; AV; AS; Äldre sv. övers.; Melin; RS; AT.
Ett annat exempel, där en form av detta hebreiska ord innebär intim bekantskap eller förtrogenhet, finner vi i 2 Konungaboken 10:11 (NW). Vi läser där: ”Vidare företog sig Jehu att slå ned alla som funnos kvar av Ahabs hus i Jisreel och alla hans förnäma män och hans bekanta [dvs.: dem som han kände] och hans präster, till dess han icke låtit någon överlevande som tillhörde honom bliva kvar.” Jehu dödade inte alla som Ahab bara tillfälligt hade träffat eller känt utan endast dem som var närmare bekanta med honom. Därför heter det också i en del översättningar att Jehu slog ned ”hans förtrogna”, ”hans vänner”. — Åk; 1917; Äldre sv. övers.; RS; AT.
Vi ser alltså att det hebreiska ord som svarar mot ”känna” kan ha avseende på nära vänskap eller intim gemenskap. Men hur hjälper oss dessa upplysningar att bättre förstå Davids uppmaning till sin son: ”Lär känna din faders Gud”? Och vad bör dessa ord bidra till att inskärpa hos föräldrar i denna tid med avseende på deras barns behov?
Det är mycket som inbegrips i att känna Gud
Det som här har sagts hjälper oss att förstå att Davids faderliga råd hade en djup innebörd. Vid den här tiden var hans son visserligen en helt ung man, men han kände redan till Gud. Salomo hade tillgång till omkring en tredjedel av de inspirerade hebreiska skrifterna, och det är bara rimligt att tänka att David hade sett till att han var förtrogen med dessa skrifter om Jehova. När David gav Salomo sitt råd att lära ”känna ... Gud”, tänkte han på mycket mera än att Salomo bara skulle lära känna några få grundläggande fakta om Gud, t. ex. hans namn, att han är från evighet till evighet osv.
Vad David verkligen önskade var att Salomo skulle lära känna Jehova Gud som en sann, levande person. Gud skulle vara mycket mera för honom än bara ett namn eller en lära som man läser om i en bok. Jehova är inte rätt och slätt ett ord som har skrivits ned på papper, ett påfund av mänsklig inbillning. Han är en mäktig, osynlig varelse, som man kan nalkas i bön och som man i vishet skall tillbedja och lyda. Översteprästen Elis söner ville inte inse detta; de ”kände icke Jehová” (Åk), och de blev dödade därför att de inte brydde sig om Guds föreskrifter. (1 Sam. 2:34) David å andra sidan önskade att hans son Salomo alltid skulle erkänna Jehova Gud och respektera honom och hans lagar.
Liksom Hirams sjömän var ”förtrogna med sjön”, önskade David att Salomo skulle bli förtrogen med Jehova och skaffa sig ingående kännedom om hans vägar. Sådan förtrogenhet vinner man inte i en handvändning; det tar tid.
Människor som verkligen ”känner” varandra har vanligen samma intressen, står i intim kontakt med varandra och är vänner. Så förhöll det sig med dem som kände konung Ahab. Förmodligen följde de ett och samma levnadssätt, hade samma intressen och hyste sådana begär som den onde Ahab, och därför sökte Jehu utrota dem. Det stora antal människor som bara hörde Ahab tala till folket eller hörde andra tala om honom drabbades naturligtvis inte av Jehus svärd. De kunde inte med rätta sägas ”känna” Ahab; de var inte ”hans förtrogna”, ”hans vänner”.
Konung David önskade att hans son Salomo skulle känna Gud i den bemärkelsen att han skulle bli nära vän till Gud. Detta innebar att Jehovas intressen måste bli Salomos intressen, i sitt uppförande måste han efterlikna Guds upphöjda handlingssätt, och det som han utförde måste han företa sig under Jehovas ledning och med hans godkännande. Detta kunde ske om han lärde känna Guds krav och uppsåt och lät denna kunskap genomsyra sitt hjärta. Sedan han lärt känna Jehovas vilja, måste han göra den. Och dessutom måste Salomo regelbundet meddela sig med Gud genom bön. Endast på detta sätt kunde han verkligen lära känna Jehova.
En högt skattad gemenskap
På samma sätt är det i våra dagar. Vi måste läsa bibeln och låta det som Gud säger där genomsyra hjärtat, så att vi känner oss gripna av det och så att det påverkar oss, leder oss på livets väg. Vi måste följa de råd som ges i bibeln, och vi får inte ta vissa saker i den med reservation eller ignorera vad den säger, till exempel om världsligt umgänge, om att gifta sig med en icke troende osv. (1 Kor. 15:33; 7:39) Vidare behöver vi ha gemenskap med Gud genom enskild bön. Endast på det sättet kan vi räknas till Guds förtrogna. (Ps. 25:14) Och hur privilegierade är vi inte då!
Men en sådan gemenskap måste man slå vakt om och odla, eftersom ens nära bekanta på nytt kan bli främlingar. Detta händer ganska ofta i äktenskapet. Äkta makar, som en gång stått varandra mycket nära, har i många fall glidit ifrån varandra, ja, det har hänt att de sagt: ”Vi bor i samma hus, men vi är fullständiga främlingar för varandra.” Hur kan sådant hända? Det beror i huvudsak på att de inte längre talar om saker och ting med varandra, de bryr sig inte om vad den andra parten gör, och de odlar inte längre några gemensamma intressen. Gemenskapen med Gud kan undermineras genom liknande försummelse.
Salomo är ett framträdande exempel på detta. Till en början följde han sin fars råd och lärde känna Gud, kanske bättre än flertalet människor före honom eller efter hans dagar. Han var en märklig konung, och Gud brukade honom till att skriva en avsevärd del av bibeln — Predikaren, Höga Visan, större delen av Ordspråksboken och en eller två av psalmerna i Psaltaren. Men på äldre dagar underlät Salomo att följa sin Guds visa föreskrifter och gifte sig med kvinnor som tjänade falska gudar. Detta ledde till att han blev påverkad av dem och utvecklade en sådan hårdhet som kännetecknar dem som utövar falsk religion. Han gjorde om intet det goda förhållandet han stod i till sitt folk, och han kom allt längre bort från sin Gud. — 5 Mos. 7:3, 4; 1 Kon. 11:1—11; 12:4; Neh. 13:26.
Låt aldrig något sådant hända dig! När du har lärt känna Jehova Gud genom att du studerat hans ord och regelbundet varit tillsammans med dem som gärna talar om det, bör du låta hans förträffliga egenskaper genomsyra ditt hjärta. Visa sedan att du verkligen har lärt känna Gud genom att efterlikna honom i kärlek, vänlighet, godhet, långmodighet och andra underbara egenskaper. Vänd dig regelbundet till honom i bön, och ta del i det arbete med att tjäna andra, som han har anförtrott sina vänner. Slå sedan svartsjukt vakt om denna värdefulla gemenskap med Gud. — Gal. 5:22, 23; Hebr. 13:15, 16.
Hjälp barnen att lära känna Gud
Om du har barn, är det viktigt att du också uppmanar barnen att nalkas Gud genom att tjäna honom. Lägg märke till att konung David påvisade det nära sambandet mellan att känna Gud och att tjäna honom, då han sade: ”Och du, Salomo, min son, lär känna din faders Gud och tjäna honom med fullständigt hjärta och med glädjefylid själ.” Ja, om ungdomar verkligen skall lära känna Gud, då måste de tjäna honom. Därför bör ni föräldrar handla såsom den gudfruktige David, som inpräntade detta hos sin son.
Men man får inte nöja sig med att ungdomarna inhämtar en del grundläggande fakta om Gud. De måste också lära sig vad dessa upplysningar innebär. De måste få dem framställda för sig på ett sådant sätt att de får en önskan att tjäna Gud, och det ”med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ”.
Det räcker till exempel inte med att barnen får kännedom om att en av Guds främsta egenskaper är vishet. De måste få påvisat för sig varför och på vilket sätt Guds lagar och föreskrifter är förnuftiga och till deras eget gagn. De måste kunna tillägna sig lärdomen, så att de förstår den och sätter värde på den. Man måste ge dem exempel som visar hur katastrofala följderna kan bli, om man förkastar Guds visa råd, och vilken nytta det medför att följa dem.
Med tiden kommer sådan omsorgsfull vägledning att visa sig vara värd besväret. (Ords. 22:6) Att Jehova är vishetens Gud kommer då inte längre att bara vara ett erkänt faktum för barnet, utan det kommer att vara personligen övertygat om detta. Med glädjefylld själ kommer den unge att avstå från dåligt umgänge, dryckenskap, otukt och annat dåligt uppförande, eftersom han förstår att Guds visa råd har blivit givna till gagn för honom personligen. Han kommer att inse att Guds lagar verkligen är ett skydd och inte bara en massa regler som fördärvar allt roligt i livet.
När en sådan inställning utvecklas hos en människa, får hon inte bara en ytlig kunskap om Gud, utan hon börjar odla en nära gemenskap med Gud. Jehova Gud blir en verklig, levande person för henne, som hon regelbundet vänder sig till i bön och vars intressen ligger henne varmt om hjärtat. Och vilken högt skattad gemenskap är inte detta! Det för så stort gagn med sig att verkligen känna Gud, att verkligen vara hans vän.
I den nuvarande tiden av nöd i världen visar sig Jehova sannerligen ofta vara en tröstens Gud! (2 Kor. 1:3, 4) Hur underbart blir det inte att i en nära framtid få lära känna honom såsom den som skyddar och bevarar, då han skall rädda sitt folk när slutet kommer för denna onda tingens ordning, alldeles som han frälste Noa och hans familj och förde dem igenom syndafloden! (2 Petr. 2:5; 3:5—7) Vilken stor glädje blir det inte sedan att få lära känna Jehova såsom den som läker och helar, när han botar alla fysiska skröpligheter och hejdar ålderdomens och dödens ursinniga anlopp! (Ps. 103:3; Upp. 21:3, 4) Hur hänryckta kommer inte Guds vänner därefter att bli, när de får lära känna sin Gud såsom den som uppväcker de döda! — Apg. 24:15.
Ja, det finns många skäl till att du nu bör lära känna Jehova Gud! Dröj därför inte med det! Ta omedelbart de första stegen för att lära känna Gud.
”Gud är kärleken.” (1 Joh. 4:8) ”Klippan — fullkomlig är hans verksamhet. ... En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finnes; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Mos. 32:4, NW) ”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!” (Rom. 11:33) ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning, som bevarar kärleksfull godhet åt tusenden, överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han fritaga från straff.” — 2 Mos. 34:6, 7, NW.