Kapitel 7

Vad man kan förvänta av dem som skall vara domare i tusen år

1. Vad blev givet åt dem som satt på de troner som Johannes fick se?

NÄR den inspirerade aposteln Johannes nedtecknade sin förhandssyn av den nära förestående tusenårsperiod som skall föra med sig nära nog ofattbara under, skrev han följande ord: ”Och jag såg troner, och där var några som satte sig på dem, och makt att döma blev given åt dem.” — Uppenbarelseboken 20:4, NW.

2. Varför har tanken på ”dom”, som här framhålls, en tendens att kasta en skugga över det som annars skulle vara en strålande beskrivning?

² ”Troner” som innehades av dem åt vilka makten att döma blev given! Är detta en hoppfull, trösterik framtidsutsikt, eller kastar det en mörk skugga över det som annars skulle vara en strålande beskrivning av detta nära förestående millenniernas millennium? Hur betraktade aposteln Johannes själv denna framtidsutsikt? Hur skall vi i våra dagar betrakta den? Är vi inte djupt besvikna på det rättssystem som är rådande i våra dagar, också i kristenheten? I våra dagar har såsom aldrig tidigare de profetiska orden i Psalm 82:5 gått i uppfyllelse på män med dömande befogenheter, som är lika ”gudar” men har svikit sitt ämbete: ”De veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla.” Eller som den romersk-katolska Jerusalem Bible återger denna bibelvers: ”Okunniga och oförnuftiga, som de är, går de vidare i blindo och undergräver det jordiska samhällets själva grundval.”

3, 4. a) Vilken känsla bör synen av dessa troner ge oss med tanke på vad Johannes fick se omedelbart dessförinnan? b) Varför kan vi tack vare dessa ”troner” med rätta förvänta lättnad för den orättvist dömda mänskligheten?

³ Lättnad är vad mänskligheten åstundar i denna tid! Och det som aposteln Johannes såg beträffande dessa domartroner var lyckligtvis något som skänker oss stor lättnad i sinnet, inte något som väcker dystra farhågor. Låt oss påminna oss att Johannes hade sett en profetisk förhandssyn av kriget mellan den himmelske konungarnas konung och ”konungarna på jorden” med deras ”härskaror” och den världsomfattande politiska organisationen. Alla dessa konungar och deras jordiska understödjare blev besegrade och tillintetgjorda. På så sätt blev de troner eller härskarsäten lediga från vilka de politiska härskarna hade fällt sina domar. Omedelbart härefter såg Johannes hur Guds ängel kom ner till jordens närhet och därefter hur Satan, djävulen, och hans demoner blev kedjade och slungade i avgrunden för att hållas fängslade där under Guds insegel i tusen år. — Uppenbarelseboken 19:11—20:3.

⁴ Denna tillintetgörelse av den av djävulen behärskade tingens ordning krävde sannerligen ett utbyte av dem som skall döma mänskligheten, särskilt med tanke på att det himmelska herraväldet över mänskligheten nu hade övergått till den segerrike konungarnas konung, som är ”’Trofast och sannfärdig’, och han dömer och strider i rättfärdighet”. (Uppenbarelseboken 19:11—16) I tingens rätta ordningsföljd kommer alltså nya domartroner till. Man kan inte förvänta att något annat än en bättre domarkår skall inneha dessa nya domartroner, som upprättas genom Guds myndighet i himlarna. Man kan förvänta att den vanstyrda, orättvist dömda mänskligheten alltifrån den tiden får känna lättnad i rättsligt avseende.

5, 6. Vilka är de domare som skall inneha dessa ”troner”, enligt vad Jesus sade till sina elva trogna apostlar strax innan han blev förrådd?

⁵ Vilka är dessa nya domare över mänskligheten? Jesu Kristi ord till en grupp som representerade dessa blivande domare visar vilka som skall tillhöra denna krets av himmelska domare.

⁶ Den natt då Jesus blev förrådd och gripen och blev föremål för en orättvis rättegång inför Högsta domstolen i Jerusalem, sade han till sina återstående trogna apostlar: ”Ni är emellertid de som har förblivit hos mig i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, på det att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Lukas 22:28—30, NW) Dessa trogna apostlar var de främsta av de 144.000 som av Jesus Kristus blir förda in i förbundet om det himmelska riket med dess domartroner. (Matteus 19:27, 28) Dessa 144.000 meddomare kommer naturligtvis att vara underställda den presiderande domaren, Jesus Kristus.

7. Hur skall den bebodda jorden dömas vid Guds fastställda tid, enligt Paulus’ ord till Areopagens domstol i Aten?

⁷ Här påminner vi oss aposteln Paulus’ ord, när han blev dragen inför Areopagens domstol i Aten omkring år 51 v.t. När Paulus förklarade sitt fall för dessa domare, som tycktes ”vara mera benägna för fruktan för gudomligheterna än andra är”, sade han slutligen: ”Visst har Gud haft överseende med tiderna av sådan okunnighet, men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne, eftersom han har fastställt en dag, på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” (Apostlagärningarna 17:22—31, NW) Den bebodda jorden skall alltså dömas ”i rättfärdighet”, och den främste som Gud skall använda i detta domarvärv är hans uppväckte Son, Jesus Kristus.

8, 9. a) Hur kommer denne förordnade domare att kunna döma mänskligheten så som ingen mänsklig domare kunnat göra? b) Hur skall Jesus i överensstämmelse med sina ord i Johannes 5:27—30 se till att alla blir dömda?

⁸ När aposteln Paulus skrev sitt sista brev till sin missionärskamrat Timoteus, nämnde han den man vid namn som hade blivit förordnad till att utföra detta domsverk. Han sade: ”Jag ålägger dig högtidligen inför Gud och Kristus Jesus, som är bestämd till att döma de levande och de döda, och vid hans manifesterande och hans rike.” (2 Timoteus 4:1, NW) Denne av Gud förordnade domare kommer i egenskap av juridisk ämbetsman att handla så som ingen mänsklig domare på jorden någonsin handlat eller kunnat handla; han skall döma fler än blott och bart de människor som är vid liv. Han skall också döma de döda människorna. Ingen mänsklig domare som förordnats av människor kan kalla fram de döda för att döma dem. Men denne av Gud förordnade domare kan göra det. Och dessa döda människor kommer att få denna dom under de tusen åren, även om detta kräver att de blir återförda från de döda för att de skall kunna få denna dom, som de såväl som ”de levande” är berättigade till på grund av Kristi offerdöd. Lägg märke till Jesu ord:

⁹ ”Alldeles som Fadern uppväcker de döda och gör dem levande, så gör också Sonen dem levande som han vill. Ty Fadern dömer alls ingen, utan han har anförtrott allt dömandet åt Sonen, på det att alla må ära Sonen alldeles som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte Fadern, som har sänt honom. Och han har gett honom myndighet att döma, ty Människoson är han. Förundra er inte över detta, ty den stund kommer då alla de som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrev dåliga ting till en domens uppståndelse. Jag kan inte göra någonting alls av mitt eget initiativ; alldeles så som jag hör [från Fadern], så dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, ty jag söker inte min egen vilja, utan dens vilja som har sänt mig.” — Johannes 5:21—23, 27—30, NW.

10. a) Varifrån skall domaren befria de döda för att kunna verkställa denna dom? b) Vilket slags handling ledde till denna befrielse, och vilken fråga uppstår därför om syftet med uppståndelsen?

¹⁰ Tänk bara! Denne domare, som på jorden var känd såsom Människosonen, kommer att förhärliga sitt tusenåriga domarskap genom att befria alla de döda i minnesgravarna. Den tusenåriga domens dag kommer att bli uppståndelsens dag för alla dessa i minnesgravarna, för vilkas skull Människosonen dog såsom ett fullkomligt mänskligt offer. Detta betyder hela den återlösta mänskligheten, bortsett från de 144.000 meddomarna, som har del i den ”första uppståndelsen”, en himmelsk uppståndelse. (Uppenbarelseboken 20:4—6) Skall vi nu tro att denna kärleksfulla handling att befria dem som är döda och begravna, denna jordiska uppståndelse, skall användas till skada för de uppståndna? Utförs en kärleksfull handling för att leda till skada för den som blir föremål för handlingen? Det vi vill framhålla är detta: Denna uppståndelse skall inte endast vara för dem som anses vara rättfärdiga, utan också för dem som kallas ”orättfärdiga” i jämförelse med de förra. ”De döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15) Vi är inte oroliga för de rättfärdigas skull, men hur förhåller det sig med de orättfärdiga?

11. a) Vilken fråga uppstår om syftet med att uppväcka de ”orättfärdiga”? b) Varför är fallet med den döende ogärningsman som visade medkänsla med Jesus av betydelse i detta sammanhang?

¹¹ Skall de ”orättfärdiga” visas den oförtjänta omtanken att bli uppväckta endast för att ställas inför en sträng, barsk domare, som påminner dem om all den orättfärdighet de har övat och på detta sätt visar dem varför han nu dömer dem till det straff som innebär fullständig utplåning ur tillvaron? Till vilken praktisk nytta skulle uppståndelsen vara för dessa ”orättfärdiga”, om detta var syftet med deras uppståndelse? Var det för detta syfte som den ”ogärningsman” skulle uppväckas som hängde på en avrättningspåle bredvid Jesus Kristus på Golgata och sade till honom: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike”? Han blev inte förvandlad från en ogärningsman till ett helgon bara för att han riktade dessa om medkänsla vittnande ord till Jesus, eller hur? Jesu tröstande svar till ogärningsmannen innebar inte att han blev förklarad rättfärdig eller blev rättfärdiggjord genom tro redan fyrtiotvå dagar innan den uppståndne Jesus for upp till sin himmelske Faders närvaro för att frambära förtjänsten av sitt mänskliga offer, eller hur? (Lukas 23:39—43) Mannen dog ändå som en fördömd ogärningsman och måste räknas som en av de ”orättfärdiga”, som skulle bli uppväckta.

DOMARE FRÅN FÖRKRISTEN TID

12. Varför kommer både de ”rättfärdiga” och de ”orättfärdiga” att behöva något mer än befrielse från minnesgravarna genom en uppståndelse?

¹² Vad kommer de dödas uppståndelse att innebära för dem som kallas ”orättfärdiga” och för dem som kallas ”rättfärdiga”? De har allesammans dött därför att de ärvt synden och dess straff, döden, från det olydiga människoparet Adam och Eva. De har alltså alla dött utan att äga någon egen rättfärdighet. (Romarna 5:12; 3:23) När de kommer tillbaka i uppståndelsen utan att ha blivit förvandlade med avseende på sina personliga egenskaper, kommer inte ens de ”rättfärdiga” att äga mänsklig fullkomlighet eller vara fria från ofullkomlighet och syndfullhet. Så förhöll det sig med de män och kvinnor som profeterna Elia och Elisa och Herren Jesus Kristus och hans apostlar uppväckte eller återförde till liv på jorden. (Hebréerna 11:35) Med tanke på detta kommer både de ”rättfärdiga” och de ”orättfärdiga” att behöva något mer än att bara bli befriade ur minnesgravarna genom en uppståndelse från de döda. Också de ”rättfärdiga” behöver bli befriade från syndfullhet och mänsklig ofullkomlighet. Den himmelske domaren Jesus Kristus kan följaktligen inte omedelbart förklara dem oskyldiga, fullkomliga, fria från syndens fördömelse och samma dag som de uppstår fälla utslaget att de är värdiga att få leva för evigt på jorden.

13. a) Varför anslår Gud tusen år åt Jesus Kristus att vara mänsklighetens domare? b) Vad visar ”Domarboken” om vad man kan förvänta av Guds domare under de tusen åren?

¹³ Om Kristi uppdrag som domare vore begränsat till att endast fälla utslag på den dag då de uppståndna ”rättfärdiga” och ”orättfärdiga” träder inför honom, varför får han då tusen år på sig att tjäna som domare till gagn för mänskligheten? Denna långa tidsperiod anslås för att ett verk skall utföras och inte enbart för att det skall fällas domar och rättsliga utslag. De män i bibeln som Gud uppreste till domare åt sitt utvalda folk i förkristen tid ägnade sig inte blott och bart åt att bilägga tvister mellan enskilda individer eller uttala och verkställa rättsliga beslut. Dessa ”domare” från Gud var hans utvalda folks befriare. Det finns en bok i bibeln som heter ”Domarboken”. Som bok betraktad är den en thriller! I denna bok läser vi om de modiga bedrifter som dessa män utförde, vilka Gud, ”hela jordens domare”, uppreste för att befria sitt förtryckta folk. Hell den domens dag som började då Gud uppreste en domare till att verkställa dom åt sina betryckta!

14. Återge i korthet vad vi kan läsa om domarna Ehud och Barak.

¹⁴ Vi läser om Ehud, som började sitt domarverk genom att på egen hand döda moabiternas ovanligt fete kung, Eglon, i hans eget konferensrum och därefter flydde, organiserade israeliterna och ledde dem till seger över de moabitiska förtryckarna. Vi läser om Barak, som visade att han blivit utvald till domare för sin nation genom att besegra den kananeiske kungen Jabins mäktiga krigshär, som gjorts skräckinjagande genom att utrustas med nio hundra stridsvagnar med liar av järn på hjulen.

15. Vad läser vi vidare om Gideon och om Jefta?

¹⁵ Vidare var det Gideon, en blygsam man, som med bara tre hundra män, som hade tro på Gud, jagade midjaniterna och österlänningarna på flykten, dessa fiender som hade svärmat in i Israels land likt oräkneliga gräshoppor. I nattens mörker, då Gideon och hans tre hundra praktiskt taget omgav de sovande fiendernas läger, slog de samtidigt sönder sina krukor, höll upp sina blottade facklor, blåste i basunerna och ropade: ”Jehovas svärd och Gideons!” (NW) Panik bröt ut i lägret, och de överrumplade fienderna flydde under det att de dräpte varandra, och Gideon och hans tre hundra började förfölja de överlevande. Många år därefter uppstod en annan krissituation i det utlovade landet, och Jehova uppreste Jefta, en utstött man, till att strida mot de övermodiga Ammons barn. Jefta hyste sådan glödande nitälskan för Guds sak att han på eget initiativ gav Gud ett löfte att han skulle offra åt honom vad som än kom för att möta honom, när han återvände hem, om Gud gav honom seger. När han återvände i segeryra och först möttes av sitt enda barn, sin dotter, visade han sin hängivenhet för Gud genom att överlämna henne åt Guds tjänst.

16, 17. a) Hur tjänade Simson som Israels domare? b) Vad säger den inspirerade skribenten i Hebréerna 11:32—34 om domarna?

¹⁶ Och vem har inte hört talas om Simson, den man vars födelse blev förutsagd för hans föräldrar och som visade sig vara den fysiskt starkaste man som någonsin levat på jorden! Alldeles ensam befriade han sitt folk, Israel, från deras förtryckare, filistéerna, men på den dag då han dog som filistéernas blinde fånge fick han Dagons tempel i Gasa i Filistéen att störta samman över mer än tre tusen personer som firade en fest. På detta sätt dödade han fler filistéer på sin dödsdag än han hade gjort under hela sitt liv.

¹⁷ Den inspirerade kristne skribenten inbegriper dessa domare bland människor med segerrik tro på Gud och säger i Hebréerna 11:32—34: ”Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna, om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten.”

18, 19. a) Vilka bar skulden för det trångmål som drabbade israeliterna, sedan de hade slagit sig ner i det utlovade landet? b) Varför var det nödvändigt att en rad domare blev uppresta åt dem?

¹⁸ Israeliterna på dessa domares tid bar visserligen själva skulden för det trångmål fienden försatte dem i, därför att de hade avvikit från den rena tillbedjan av Jehova såsom den levande Guden. Men när de vände åter till honom i uppriktig ånger och tillbedjan, visade han dem ynnest. Skildringen i Domarboken 2:16—19 lyder:

¹⁹ ”Då lät HERREN domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för HERRENS bud och gjorde icke såsom de. När HERREN alltså lät någon domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand, så länge domaren levde; ty då de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig HERREN. Men när domaren dog, vände de tillbaka och togo sig till, vad fördärvligt var, ännu mer än deras fäder, så att de följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo dem; de avstodo icke från sina gärningar och sin hårdnackenhet.”

ODÖDLIGA HIMMELSKA DOMARE

20. a) Varför kommer inte mänskligheten under de tusen åren att lämnas åt sig själv gång på gång, såsom under domartiden i Israel? b) Varför kommer även den ”stora skaran” av dem som överlever vedermödan att behöva bli ytterligare befriad?

²⁰ Men de domare som samme Jehova Gud uppreser i Jesus Kristus och hans 144.000 meddomare skall inte dö och lämna jordens inbyggare åt sig själva, även om Satan, djävulen, och hans demoner har blivit avlägsnade från jordens närhet genom att slungas i avgrunden. Eftersom dessa domare är i besittning av ”ett oförstörbart livs kraft”, skall de allesammans tjäna kontinuerligt under hela den tusenåriga domsperioden. De skall inte bara sitta på troner och fälla beslut och utslag, utan de skall också verka som befriare, precis som de trogna domare gjorde som fick Jehovas godkännande i forna tider. Också ”de levande”, som överlever den ”stora vedermödan” under gudomligt beskydd och förblir vid liv sedan Satan och hans demoner blivit slungade i avgrunden, kommer ändå att behöva bli ytterligare befriade. På grund av sin rättfärdiga ställning inför Gud bevaras de vid liv på jorden in i den tusenåriga domens dag, men det är något mera som dessa behöver bli befriade ifrån. Vad är det? Det är deras syndfullhet, ofullkomlighet, svaghet och döende tillstånd, som de har blivit bevarade med genom denna tingens ordnings tillintetgörelse, som är förbunden med att Satan och hans demoner blir slungade i avgrunden.

21, 22. a) Varför kommer de döda att behöva ytterligare befrielse, sedan de blivit uppväckta? b) Varför skall somliga, till exempel Job och David, räknas för att vara ”rättfärdiga”, när de blir uppväckta?

²¹ Det förhåller sig på samma sätt med ”de döda”, som behöver bli återförda från minnesgravarna: Vare sig de räknas för att vara ”rättfärdiga” eller ”orättfärdiga”, när de blir uppväckta ur dödens sömn, behöver de allesammans bli befriade från syndfullhet, tillkortakommanden, bristfällighet, mänskliga svagheter och slaveri under döden. Det förhållandet att några räknas för att vara ”rättfärdiga” innebär inte att de är mänskligt och moraliskt fullkomliga i köttet. Men att de är rättfärdiga i Guds ögon innebär att de är män och kvinnor som bevarat sin ostrafflighet mot Gud, liksom den tålmodige Job i landet Us. (Job 2:3, 9; 27:5; Jakob 5:11; Hesekiel 14:14, 20) Eller som kung David i Jerusalem, som inte var rädd för att bli dömd av sin Gud. David sade ju i Psalm 26:1—3, 11 (NW):

²² ”Döm mig, o Jehova, ty jag själv har vandrat i min egen ostrafflighet, och på Jehova har jag förtröstat, på det att jag inte må vackla. Rannsaka mig, o Jehova, och sätt mig på prov; rena mina njurar och mitt hjärta. Ty din kärleksfulla godhet är inför mina ögon, och jag har vandrat i din sanning. För min del skall jag vandra i min ostrafflighet. O förlossa mig och visa mig ynnest.”

23, 24. a) För vilket slags uppståndelses skull vägrade dessa förkristna människor, som ägde ostrafflighet, att köpslå med de ogudaktiga? b) Vad sägs det om dessa i Hebréerna 11:35—40?

²³ Andra människor från förkristen tid, som dog i sin ostrafflighet och vägrade att vara illojala mot Jehova Gud genom att på något sätt köpslå eller kompromissa med de ogudaktiga, var de män och kvinnor som namnges eller omtalas i kapitel elva i den bok som skrevs till de kristnade hebréerna. De såg fram emot en uppståndelse till liv under bättre förhållanden på jorden, under en bättre regering, under vilken de kunde leva för evigt i fullkomlig frid och lycka och ostrafflighet inför den levande Guden. Detta framhålls i Hebréerna 11:35—40 (NW):

²⁴ ”Kvinnor fick ta emot sina döda genom uppståndelse; men andra människor blev torterade, eftersom de inte ville ta emot befrielse genom någon lösen, för att de skulle kunna uppnå en bättre uppståndelse. Ja, andra fick sin provsättning genom begabberi och gisselslag, och i sanning mer än så, genom bojor och fängelse. De blev stenade, de blev satta på prov, de blev söndersågade, de dog genom att dräpas med svärd, de gick omkring i fårhudar, i gethudar, medan de led brist, utstod vedermöda och misshandel; och världen var dem inte värdig. De strövade omkring i öknar och berg och jordens hålor och grottor. Och fastän alla dessa fick vittnesbörd buret åt sig genom sin tro, fick de likväl inte uppfyllelsen av löftet, eftersom Gud förutsåg någonting bättre för oss, för att de inte måtte göras fullkomliga förutan oss.”

25, 26. a) Varför kommer dessa ”rättfärdiga” inte att frukta för domens dag, när de blir uppväckta? b) Varför kommer dessa ”orättfärdiga” att ha ett handikapp i jämförelse med de ”rättfärdiga”, när de blir uppväckta?

²⁵ Eftersom dessa ”rättfärdiga” dött i sin ostrafflighet mot Gud, kommer de också att bli uppväckta i sin ostrafflighet gentemot Gud, även om de inte blir uppväckta i mänsklig fullkomlighet och med oklanderligt uppförande. De kommer inte att frukta för den stora, tusenåriga domens dag som de har blivit uppväckta till. Den ostrafflighet som de utvecklat före sin död och som de kommer att bli uppväckta med ger dem en fördel framför de ”orättfärdiga”, när det gäller att göra framsteg mot verklig mänsklig fullkomlighet och fullständig frihet från synd. De får så att säga ett försprång framför de ”orättfärdiga” i loppet mot detta mål.

²⁶ Om detta är det skrivet: ”Bättre är en fattig man, som vandrar i ostrafflighet, än en man, som har vrånga läppar och därtill är en dåre.” Och vidare: ”Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det väl efter honom.” (Ordspråksboken 19:1; 20:7) Det kommer däremot att bli mycket svårare för de ”orättfärdiga”, som fram till sin död odlat syndfulla tendenser, dåliga vanor och onda begär. Detta blir ett handikapp, en nackdel, en black om foten för dem i loppet för att vinna evigt liv i syndfri, mänsklig fullkomlighet på en paradisisk jord. Många av dessa ”orättfärdiga” har också i detta livet underlåtit att ta vara på de andliga möjligheter och föranstaltningar som varit tillgängliga men som de ignorerat, föraktat, avfärdat eller motstått. De har därför en otacksam, obstinat läggning som de måste övervinna. Det kommer därför att bli en svår, vetyngd tid för dem. Jesus Kristus gav exempel på sådana fall, när han sade till de obotfärdiga städerna Korasin, Betsaida och Kapernaum:

27. Hur belyste Jesus det han nu sagt genom att använda Korasin, Betsaida och Kapernaum som en illustration?

²⁷ ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar, som äro gjorda i eder, hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska. Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bliva drägligare än för eder. Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar, som äro gjorda i dig, hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag. Men jag säger eder, att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.” — Matteus 11:20—24.

28, 29. a) Varför skall de forntida nineviterna och drottningen av Söderlandet bli de judar som levde på Jesu tid till dom? b) Hur skall det på domens dag bli ombytta roller, till exempel mellan de för närvarande lyckligt lottade och de i religiöst avseende olyckligt lottade?

²⁸ Jesus riktade sig med följande ord till det släkte av judar som besmittade sitt förhållande till Gud genom att vara världsliga och grunda sin tro på synliga tecken: ”Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas’ predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.” — Matteus 12:38—42.

²⁹ Vilka överraskningar kommer det då inte att bli för många egenrättfärdiga religionsanhängare, som är tillfreds med sig själva, självbelåtet formalistiska religionsanhängare, som varit säkra på att de var rättfärdigare än de som de kallade hedningar! De kommer att finna att de själva varit religiösa skrymtare, under det att de hedningar som de såg ned på var uppriktigare, mera läraktiga, visade större uppskattning och på grund av sin okunnighet var mindre klandervärda. Då kommer den uppriktighet och inställning som visats av i religiöst avseende sämre lottade individer att bli de privilegierade till dom, dessa som uppsåtligt eller likgiltigt försummat sina möjligheter. Det kommer alltså enligt rättvisans krav att bli ombytta roller, till exempel mellan de för närvarande lyckligt lottade människorna och de olyckligt lottade.

FÖRDELARNA MED DOMENS DAG

30, 31. a) Behöver alla människor på domens dag få sitt tidigare tillstånd framdraget i ljuset, för att det skall uppenbaras huruvida de är oskyldiga eller skyldiga? b) Vad bevisades beträffande hela mänskligheten genom att judarna blev underställda lagen?

³⁰ Man kan inte förneka sannfärdigheten i följande uttalande i Romarna 3:22, 23: ”Här är ingen åtskillnad. Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud.” På domens dag är därför alla, ”de levande och de döda”, i trängande behov av att, med hjälp av de himmelska domare som Jehova Gud reser upp, bli befriade från alla spår av synd, moralisk svaghet och kroppslig ofullkomlighet som de är behäftade med, när de träder in i domens dag. Hela bevismaterialet och vittnesmålet är till nackdel för mänskligheten, och hur vittomfattande detta förhållande är framhålls i Romarna 3:23 och i andra skriftställen, och man behöver därför inte dra fram allt detta inför dem som skall dömas för att se om de är oskyldiga eller skyldiga. Genom att de köttsliga judarna misslyckades med att hålla den lag som Gud gav dem genom Mose bevisades det att ingen del av mänskligheten, inte ens de gynnade judarna själva, kunde hålla Guds lag fullkomligt. Genom denna praktiska demonstration med judarna, som stod under lagen, blev varje människas mun tystad i fråga om att försvara sin ägare, och hela människovärlden bevisades stå med skuld inför Gud. Det är precis som aposteln Paulus skrev för länge sedan:

³¹ ”Nu veta vi, att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud.” — Romarna 3:19.

32. a) Kommer människorna att få ”ännu en chans” på domens dag? b) På vem kommer det alltså att bero huruvida de skall få leva på den paradisiska jorden eller inte, och varför förhåller det sig så?

³² Därför att människorna blivit födda syndiga och under dödens fördömelse har de aldrig haft ”en chans”. De har aldrig kunnat rättfärdiggöra sig själva inför den Gud, som kräver absolut fullkomlighet, genom att göra fullkomliga rättfärdighetsgärningar och på så sätt befria sig själva från syndfullhet. Domens dag erbjuder därför inte människorna vad man kallar ”ännu en chans”. I stället ger den mänskligheten dess första verkliga möjlighet att vinna evigt liv i mänsklig fullkomlighet och absolut oskuld i ett jordiskt paradis. Domens dag ger människorna den möjlighet som Kristi fullkomliga mänskliga offer innebär för dem att bli renade från synd och bli upplyfta till den hela och fulla ”härligheten från Gud”, som de nu är i avsaknad av. Med tanke på detta beror det på vad ”de levande och de döda” gör under domens dag huruvida de skall få ta den paradisiska jorden i besittning för evigt eller inte. Deras tidigare gärningar är redan gjorda och kan inte göras ogjorda, och dessa gärningar medför nu fördelar eller nackdelar för dem. Domens dag kommer att ge dem möjlighet att visa sitt hjärtas uppriktiga åstundan att för alltid göra sig av med synden. Det kommer att vara de himmelska domarnas uppgift att hjälpa dem med anvisningar och vägledning.

33. Hur ges i Uppenbarelseboken 20:11—15 en beskrivning i symboliska ordalag av den möjlighet som domens dag skall innebära?

³³ Denna möjlighet som domens dag innebär framställs i bild för oss i Uppenbarelseboken 20:11—15 (NW) med följande symboliska språk: ”Och jag såg en stor vit tron och den som satt på den. För honom flydde jorden och himmelen bort, och ingen plats blev funnen för dem. Och jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen, och bokrullar öppnades. Men en annan bokrulle öppnades; det är livets bokrulle. Och de döda blev dömda efter det som var skrivet i bokrullarna, i överensstämmelse med sina gärningar. Och havet gav ifrån sig de döda som var i det, och döden och hades gav ifrån sig de döda som var i dem, och de blev dömda individuellt i överensstämmelse med sina gärningar. Och döden och hades slungades ned i eldsjön. Detta betyder den andra döden, eldsjön. Dessutom blev var och en som inte fanns skriven i livets bok slungad i eldsjön.”

34. a) Inbegriper den uppståndelse, som där beskrivs, dem som har del i den ”första uppståndelsen”? b) Vad innehåller de ”bokrullar” som då öppnas inte någon redogörelse för, och varför inte?

³⁴ Denna symboliska bild inbegriper inte dem som har del i den ”första uppståndelsen” och som inte löper någon risk att drabbas av den ”andra döden”, enligt vad som sägs i Uppenbarelseboken 20:4—6. Denna bild gäller dem som har del i en uppståndelse till liv på jorden och som kommer att bli dömda värdiga evigt liv först vid slutet av de tusen åren, då de kommer att kunna visa sin till fullo uppnådda rättfärdighet i mänsklig fullkomlighet. De ”bokrullar” som öppnas och i enlighet med vilkas innehåll de blir gynnsamt eller ogynnsamt dömda är inte bokrullar som innehåller en redogörelse för alla deras forna ofullkomliga, syndiga gärningar i det nuvarande livet under denna tingens ordning. De himmelska domarna behöver inte tillbringa tusen år med att granska redogörelser för människors förflutna för att på så sätt fastställa varje uppväckt individs skuld eller oskuld. De är inte så okunniga eller illa underrättade om mänsklighetens förflutna. Domarna är inte intresserade av mänsklighetens förflutna, utan av mänsklighetens framtid. Människorna behöver vägledning för framtiden!

35, 36. a) Vad är då dessa ”bokrullar” en bild av, och vilka skall känna till deras innehåll? b) Varför skall ingen på jorden kunna ursäkta sig med att han inte kände till lagen?

³⁵ Dessa ”bokrullar” som öppnas är följaktligen den nya uppsättning instruktioner, anvisningar och befallningar som kommer att förmedlas genom dessa domare, som handlar med mänskligheten på Guds vägnar. Hela mänskligheten kommer således att bli informerad om innehållet i dessa öppnade ”bokrullar” för att känna till de normer enligt vilka människorna skall dömas och vad som förväntas av dem, när det gäller deras framtida uppförande och gärningar. Människorna kommer inte att lämnas i okunnighet, och alla skall vara skyldiga att känna till hur lagen lyder enligt de bokrullar som skall användas vid dömandet. Satan, djävulen, och hans demoner kommer inte att finnas i jordens osynliga närhet för att förblinda och vilseleda människor och förvränga de tillkännagivna lagarna och anvisningarna. Nej, sannerligen inte; dessa gamla ”himlar” skall då ha flytt bort från Guds ansikte, hans som har fastställt tiden för denna domens dag. Det kommer alltså inte att finnas några häxmästare, andemedier eller fjärrskådare, inga astrologer med sina horoskop, ingen försäljning av ouijabord och liknande demoniska anordningar. Endast de ”nya himlarna” skall då finnas till, och de skall låta rättfärdighet strömma ner, som vi läser:

³⁶ ”Drypen, I himlar därovan, och må skyarna låta rättfärdighet strömma ned. Må jorden öppna sig, och må dess frukt bliva frälsning; rättfärdighet låte den ock växa upp. Jag, HERREN [Jehova], skapar detta.” — Jesaja 45:8.

JORDISKA ”FURSTAR”

37. a) Hur kommer de himmelska domarna att förmedla innehållet i dessa ”bokrullar” till mänskligheten? b) Hur skall mänskligheten veta när man genomdriver åtlydnad för Guds lagar och påbud?

³⁷ Det sägs ingenting i bibeln om hur de osynliga himmelska domarna skall förmedla innehållet i de öppnade ”bokrullarna” till jordens inbyggare. Men det kommer att finnas direkta representanter på jorden för Guds himmelska rike. Deras närvaro bland människorna skall vara ett officiellt bevis för att en ”ny jord” har blivit till med sitt nya mänskliga samhälle. Den gamla ”jorden”, som osynligen behärskats av Satan, djävulen, har flytt bort från Guds ansikte, och ingen plats har blivit funnen för den, utan endast förintelse. Domstolarna, juristerna, advokaterna och rättsväsendet hör nu det förgångna till; nu är det Guds lag som man bör vara väl hemmastadd i, som man bör döma efter och tillämpa. Och när Rikets jordiska representanter handlar, kommer folket att veta och klart förstå att det är Guds lag och påbud man genomdriver åtlydnad för.

38. Skall den himmelske konungen Jesus Kristus vara beroende av sina jordiska förfäder för att vinna berömmelse, eller skall han själv vinna sådan berömmelse?

³⁸ De profetiska skrifterna innehåller antydningar om denna anordning under den tusenåriga domens dag. Låt oss som exempel ta Psalm 45, som är en lyrisk dikt om Guds smorde konung, Jesus, Messias eller Kristus. Sedan det profetiskt talats om det himmelska bröllopet mellan Jesus Kristus och hans brudförsamling och om dem som ledsagar brudklassen, heter det i psalmen: ”De gå in i konungens palats. På dina fäders plats skola dina söner vara; dem skall du sätta till furstar över hela jorden.” (Psalm 45:16, 1715, 16, Åk) Den himmelske konungen Jesus Kristus har visserligen haft berömda förfäder, som uppräknas i bibelns skildring, vare sig de har suttit på kung Davids jordiska tron i Jerusalem eller inte. Men den himmelske konungen är inte beroende av dem för att vinna berömmelse. Jesus Kristus kommer själv att vinna berömmelse, trots att han, när han var på jorden som en fullkomlig människa, vägrade att sätta sig på någon materiell tron i Jerusalem eller någon annanstans.

39. Hur skall konungen Jesus Kristus överträffa till och med kung David, när det gäller storleken av hans landområde?

³⁹ Den himmelske konungen Jesus Kristus skall överträffa till och med David i fråga om ryktbarhet, ära och berömmelse. Han skall utvidga sitt rikes gränser långt utanför det område som kung David på sin tid erövrade enligt Guds löfte till Abraham. (1 Moseboken 15:17—21) Ja, dit där öst möter väst och norr möter söder, över hela planeten, ”över hela jorden”. Som det är skrivet ”till Salomo” såsom en profetisk förebild till konungen Jesus Kristus: ”Gud, giv konungen dina domar och din rättfärdighet åt konungens son. Han skall döma ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt. Han skall härska från hav till hav, från floden intill jordens ändar.” — Psalm 72:1, 2, 8, Åk.

40. Vilket problem när det gäller furstliga söner tycks uppstå här, med tanke på att Jesus inte fick några barn medan han var på jorden och med tanke på att han är kung Davids förblivande arvinge?

⁴⁰ Men tycks detta ge upphov åt ett problem? Denne konung, som är större och visare än kung Davids son Salomo, gifte sig inte medan han var här på jorden såsom en fullkomlig man med fortplantningsförmåga i sina länder till att frambringa en fullkomlig mänsklig familj. Hur kan då den profetian gå i uppfyllelse att ”på dina fäders plats”, lägg märke till detta, ”skola dina söner vara; dem skall du sätta till furstar över hela jorden”? Den himmelske Jesus Kristus är ju dessutom kung Davids förblivande arvinge, och därför att han har ”ett oförstörbart livs kraft”, skall han regera utan några efterträdare, utan att behöva någon son till att efterträda honom. Som ängeln Gabriel sade till Maria om hennes blivande Son, Jesus: ”Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt härska som konung över Jakobs hus, och hans rike skall inte få något slut.” — Lukas 1:32, 33, NW.

41, 42. a) Varför är de 144.000 medarvingarna inte de ”söner” som skall förordnas till furstar på jorden? b) Hur skall den himmelske Jesus Kristus få jordiska ”söner”, och vilken titel, som blivit profetiskt förutsagd, skall då ges honom?

⁴¹ Vi vet att Jesu Kristi 144.000 medarvingar inte är hans andliga söner, utan är Guds söner, ”Guds arvingar och Kristi medarvingar”. (Romarna 8:17) Vilka är då dessa som kallas ”dina söner ... ; dem skall du sätta till furstar över hela jorden”? Dessa är uppenbarligen inte himmelska söner till konungen Jesus Kristus. De måste vara jordiska söner som, eftersom de befinner sig på jorden, kan förordnas till furstar ”över hela jorden”. Dessa kommer att bli hans söner genom uppståndelsen för de döda, i synnerhet för de ”rättfärdiga” döda. Den titel han fått löfte om enligt profetian i Jesaja 9:6, 7, nämligen Evig fader, kommer inte att vara blott och bart en tom hederstitel. Han skall verkligen vara en fader åt det uppståndna människosläktet. Han är ”den siste Adam”, som blev ”en livgivande ande”. (1 Korintierna 15:45, 47, NW) Den första människan, Adam, sålde alla sina mänskliga avkomlingar till slaveri under synd och död, men den ”andra människan”, som är ”av himmelen”, utgav sitt fullkomliga mänskliga liv för att återköpa dem från denna adamitiska arvedel. Vi läser således:

⁴² ”Det finns en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” (1 Timoteus 2:5, 6, NW) ”Vi ser Jesus, som har gjorts litet lägre än änglar, krönt med härlighet och ära därför att han lidit döden, på det att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa.” — Hebréerna 2:9, NW.

43. a) Hur skall konungen bli fader till den ”stora skaran” av dem som överlever vedermödan och som inte behöver någon uppståndelse? b) Hur skall han bli Evig fader åt människorna?

⁴³ Genom att Jesus Kristus i överensstämmelse med Guds vilja offrade sitt eget liv vann han rätten att förläna liv åt det döende människosläktet och blev på så sätt detta människosläktes fader. Han skall ge liv åt de ”döda”, både de ”rättfärdiga” och de ”orättfärdiga”, genom att kalla fram dem ur deras minnesgravar eller ur deras våta gravar och därefter upplyfta alla de villiga till fullkomligt mänskligt liv. När det gäller de ”levande”, som överlever den ”stora vedermödan” och kommer in under Kristi tusenårsregering, skall han lyfta även dessa ”rättfärdiga” överlevande upp till en nivå av liv ”i överflöd”, liv såsom mänskliga skapelser i strålande fullkomlighet. (Johannes 10:10, NW; 2 Timoteus 4:1; Apostlagärningarna 24:15) Han skall ha fullbordat allt detta vid slutet av de tusen åren. Men detta hans jordiska barns överflödande liv kan fortsätta för evigt, och det kommer att finnas sådana som bevisar sig förtjänta av evigt liv genom att bevara sin ostrafflighet i fullkomlighet. De skall vara hans eviga barn, och han skall bokstavligen talat vara deras Evige fader.

44, 45. a) Hur skall konungen börja sin regering med ett tillräckligt antal furstar på jorden, och varför kan alla som förordnas till detta räknas som ”furstar”? b) Är kunglig härstamning nödvändig för att en föreståndare för andra skall kunna kallas en furste (sar)?

⁴⁴ Vid början av sin tusenårsregering skall den ärorike konungen Jesus Kristus börja ta ut lämpliga individer bland sina jordiska barn till att vara ”furstar över hela jorden”. Ett antal av dessa ”furstar” kommer att tas ut bland de ”levande”, som har överlevt den ”stora vedermödan” och fängslandet av Satan och hans demoner. Bland de ”rättfärdiga” av de ”döda”, som blir uppväckta ur dödens sömn, skall ytterligare andra tas ut, så att det blir tillräckligt många för att det skall kunna finnas förordnade ”furstar över hela jorden”. Psalm 45:1716 (Åk) tycks innebära att dessa ”furstar” skall inbegripa ”rättfärdiga” män bland Kristi uppväckta ”fäder”. Dessa var en gång hans förfäder, men nu blir de hans ”söner” genom uppståndelsen. Eftersom dessa som blir förordnade är den himmelske konungens söner, kan de räknas som ”furstar”.

⁴⁵ Vi bör emellertid lägga märke till att det hebreiska ordet för ”furstar” i Psalm 45:1716 är sarím. Bland de forntida israeliterna var inte alla som kallades ”sar” av kunglig släkt. Bland dem användes titeln ”sar” om en föreståndare för tusen, en föreståndare för hundra, en föreståndare för femtio och till och med en föreståndare för tio män. Till och med föreståndaren för de kungliga hovmästarna eller föreståndaren för de kungliga bagarna kunde kallas ”sar”. — 2 Moseboken 18:21, 25; 5 Moseboken 1:15; 20:9; 1 Samuelsboken 8:12; 1 Moseboken 40:2. Jämför 1 Moseboken 23:5, 6.

46, 47. a) Måste alla de som blir förordnade vara kungliga eller patriarkaliska förfäder till konungen, och vilket slags män måste de vara? b) Vilkas intressen måste de verkligen vara intresserade av, som det beskrivs i Jesaja 32:1, 2?

⁴⁶ Alla som förordnas till att vara ”furstar över hela jorden” behöver inte vara Jesu Kristi kungliga eller patriarkaliska mänskliga förfäder. Först och främst måste de vara ostraffliga män, ”dugande män”, ”visa och erfarna män”, sådana som profeten Mose förordnade till att vara domare och om vilka vi läser: ”Mose utvalde dugande män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare [sarím], somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla ringare ärenden skulle de själva avdöma.” (2 Moseboken 18:25, 26; 5 Moseboken 1:15, NW) De jordiska furstar som förordnas av konungen Jesus Kristus kommer verkligen att vara intresserade av folkets välfärd och av att bilägga tvister fridsamt och i godo. De kommer modigt att träda upp till försvar för det som är rätt, precis som de furstar som beskrivs i Jesaja 32:1, 2 (Åk):

⁴⁷ ”Se, en konung skall vara konung i rättfärdighet, och furstar [sarím] skola styra rättvist. Och var och en skall vara såsom ett skjul för vind och skydd för störtregn, såsom vattenbäckar på torr mark, såsom skuggan av en väldig klippa i trängtande land.”

48, 49. a) Vilken uppfattning, som brottslingar uppmuntrats att lägga sig till med på grund av de nuvarande rättsliga förhållandena, har lett till en ökning av brottsligheten? b) Kommer det att gå väl för återfallsförbrytare, enligt vad som sägs i Predikaren 8:11—13, eller vilka kommer det att gå väl för?

⁴⁸ När den himmelske Fridsfursten (sar) regerar, kommer rättvisans upprätthållande och räkenskapens dag för förbrytarna inte att dröja på grund av brist på domare och juridiska ämbetsmän som omedelbart kan rannsaka alla förbrytarna. Det förhållandet att det har tagit lång tid, i många fall flera år, att ställa ogärningsmän inför rätta och att rätta till orättvisor och upprätthålla rättvisan har uppmuntrat brottslingar och fått dem att tro att de faktiskt kan komma undan straff. Brottsligheten har ökat oerhört under senare hälften av 1900-talet, men redan på 1000-talet före den vanliga tideräkningen skrev den vise, inspirerade skribenten, som ägde skarp iakttagelseförmåga:

⁴⁹ ”Eftersom domen över en ond gärning inte med hast har verkställts, därför har människornas söners hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra vad ont är. Fastän en syndare kan göra orätt hundra gånger” — tänk bara! Men den inspirerade skribenten fortsätter: ”och fortsätta en lång tid såsom han behagar, är jag likväl också medveten om att det skall gå dem väl som fruktar den sanne Guden, därför att de fruktade honom. Men det skall inte alls gå väl för den som är ond, inte heller skall han förlänga sina dagar, vilka är lika en skugga, därför att han inte fruktar Gud.” — Predikaren 8:11—13, NW.

50. a) Vad för något som behärskar mänskligheten är orsaken till att rättvisans upprätthållande fungerar så trögt i denna tid? b) Hur kommer den ”nya jorden” att ge gensvar till de ”nya himlarna” när det gäller rättfärdighet?

⁵⁰ Att det för närvarande går så lång tid innan ogärningsmännen dras inför rätta och att de i vissa fall aldrig ställs till ansvar för sina gärningar beror på att vi lever på den ”gamla jorden” under de ”gamla himlarna”, vilket innebär att Satan, djävulen, och hans ”ondskans andemakter i himlarymderna” behärskar det mänskliga samhället. Att det gamla, korrumperade mänskliga samhället blir tillintetgjort och Satan och hans demoner blir fängslade kommer att undanröja alla hinder för rättvisan under det tusenåriga domarskap som skall utövas av Fridsfursten (sar) och hans 144.000 meddomare. Som en följd av att de ”nya himlarna” dryper av rättfärdighet, som strömmar ner över den ”nya jorden”, kommer dess mänskliga jordmån att ge gensvar och bära frukt i överensstämmelse med detta. Jehova har förutsagt detta med orden: ”Må jorden öppna sig, och må dess frukt bliva frälsning; rättfärdighet låte den ock växa upp. Jag, HERREN, skapar detta.” — Jesaja 45:8.

51. Vilken era trängtar alltså vår själ efter, i likhet med Jesajas?

⁵¹ Trängtar vi inte efter en sådan tidsålder av rättfärdighet och rättvisa? Under denna tid kommer den rättfärdiges väg inte att vara så knagglig som den nu är, utan den kommer att jämnas ut. Profeten Jesaja, som såg fram emot en jordisk uppståndelse, skrev under inspiration om vad som kan förväntas under denna önskvärda era: ”Den rättfärdiges väg är jämn; åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig. Ja, på dina domars väg, HERRE, förbidar vi dig; till ditt namn och ditt pris står vår själs trängtan. Min själ trängtar efter dig om natten, och anden i mig söker dig bittida; ty när dina domar drabba jorden, lära sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet. Om nåd bevisas mot den ogudaktige, så lär han sig icke rättfärdighet [Men om än de ogudaktiga nåd tillbjuden varder, så lära de dock icke rättfärdighet; äldre sv. övers.]; i det land, där rätt skulle övas, gör han då, vad orätt är, och ser icke HERRENS höghet.” — Jesaja 26:7—10.

52, 53. a) För vilka kommer det att vara svårt att lära sig rättfärdighet, trots att de befinner sig i det land där rätt skall övas och blir föremål för gudomlig ynnest? b) Vilken princip, som aposteln Petrus framhåller, tycks passa in på dem?

⁵² Det land där rätt skall övas under de tusen åren, där människorna skall behandlas rätt och skall behandla varandra rätt, kommer att vara en plats där stor ynnest visas hela mänskligheten i dess medfödda mänskliga ofullkomlighet. Somliga medlemmar av människosläktet har sjunkit djupare i syndfull förnedring än andra och har blivit förhärdade och tillägnat sig en orättfärdig personlighet, därför att man länge underlåtit att dra dem inför rätta. De har en invand böjelse för sådant som är orätt. Det är lätt att förstå att ogudaktiga människor av detta slag kommer att finna det svårt att lära sig rättfärdighet och rättrådighet, trots att rättvisa är rådande runt omkring dem och de blir föremål för gudomlig ynnest genom konungen Jesus Kristus. Trots all den hjälp som erbjuds dem, kommer de att vara benägna att handla orätt. De kommer inte att vilja erkänna Jehovas höghet såsom den rättmätige laggivaren och inte heller att de levnadsnormer han anger är rätta. Den princip som aposteln Petrus riktar uppmärksamheten på tycks passa in på dem:

⁵³ ”Ty det är den fastställda tiden, då domen skall börja med Guds hus. Om den nu tar sin början med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte är lydiga mot Guds goda nyheter? ’Och om den rättfärdiga människan blir frälst med svårighet, var skall man då finna den ogudaktiga människan och syndaren?’” — 1 Petrus 4:17, 18, NW.

54. Måste de som förgäves blir föremål för Guds nåd och som förfelar dess syfte bli bevarade till slutet av domens dag? Ge skäl för svaret!

⁵⁴ Individer som i det land där rättfärdighet skall övas förgäves blir föremål för Guds ”nåd”, människor som förfelar dess kärleksfulla syfte och visar sig oförbätterliga, måste inte med nödvändighet bli bevarade till slutet av de tusen åren innan de blir avrättade såsom ovärdiga evigt liv i det paradis som blivit återupprättat på jorden. Dessa som visar sig vara omöjliga att föra till rätta kan utan att någon orättvisa sker bli avrättade av den som Gud har förordnat till att döma den bebodda jorden i rättfärdighet. Dessa får inte sina namn skrivna ”i livets bok”, och följaktligen är de inte värda något annat än ”den andra döden”, som framställs i symbol genom ”den brinnande sjön”, vilken innebär fullständig tillintetgörelse. (Uppenbarelseboken 20:14, 15) Hur vist och förståndigt är det då inte att nu vara lydig mot ”Guds goda nyheter” och att uppodla kärlek till rättfärdighet med tanke på denna domens dag, som nu närmar sig!

Kapitel 8

Vad man kan förvänta när den tusenåriga domens dag slutar

1. Varför är det inte för mycket att förvänta att jordens inbyggare skall lära sig rättfärdighet under de tusen år då Satan hålls fängslad i avgrunden?

UNDER de tusen år då Satan, djävulen, hålls fängslad i avgrunden kommer jorden och dess inbyggare att bli föremål för Guds domar i världsomfattande skala. De himmelska domarna kommer att fälla utslag och handla på Jehova Guds vägnar. De furstliga representanterna på jorden skall handla på samma sätt. De skall handla precis som de domare som kung Josafat i Jerusalem anställde i hela landet till att föra folket tillbaka till Gud. Josafat sade till dessa domare: ”Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS [Jehovas] dom, och han är närvarande, så ofta I dömen. Låten alltså nu fruktan för HERREN [inte för människor] vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.” (2 Krönikeboken 19:4—7) Med tanke på att sådana himmelska domare och deras furstar med dömande befogenhet på jorden skall råda är det inte för mycket att förvänta att den paradisiska jordkretsens inbyggare under loppet av de tusen åren skall lära sig rättfärdighet. — Jesaja 26:9.

2, 3. a) Vilken betlehemit var Jesus genom David avkomling av, och vad för något liknar därför Jesaja Jesus vid i förhållande till denne förfader, med avseende på början av Jesu jordiska levnadslopp? b) Vad skall känneteckna den ande som skall vila på honom, och hur skall han döma?

² Vilken kvalificerad, pålitlig högste domare hela mänskligheten kommer att ha i de ”nya himlarna” under hela denna domens dag, som omfattar tio århundraden! Den profetiska beskrivning av denne domare som Jesaja nedtecknade på 700-talet före den vanliga tideräkningen glöder av värme. Denne förutsagde domare är Herren Jesus Kristus, den messianske avkomlingen av kung David, som var son till Isai från Betlehem. Skulle Jehova Gud kunna tillhandahålla och förordna en bättre domare till att bringa ordning i människornas angelägenheter och se till att folket får rättvisa och att rättfärdigheten för evigt blir befäst på jorden? Var därför mycket uppmärksam, när profeten under inspiration talar om vilka egenskaper som skall känneteckna denne framtida domare, som härstammar från betlehemiten Isai genom kung David. Jesaja liknar denne avkomling i början av hans jordiska levnadslopp vid ett litet skott, som växer fram ur stammen på ett avhugget träd, och säger i profetiska ordalag:

³ ”Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning från dess rötter skall bära frukt. Och på honom skall HERRENS [Jehovas] Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och fruktans Ande. Han skall hava sitt välbehag i HERRENS fruktan; och han skall icke döma efter som ögonen se eller skipa lag efter som öronen höra. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden. Och han skall slå jorden med sin muns stav och med sina läppars anda döda de ogudaktiga. Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter.” — Jesaja 11:1—5.

4. a) I vems fruktan skall han döma mänskligheten? b) Hur skall han bli mer än blott och bart ett ”skott” eller en ”telning” ur ”Isais avhuggna stam”, och varför skall han inte bli till besvikelse eller irritation för mänskligheten?

⁴ Denne högste domare finner sann glädje, verkligt välbehag i Jehovas fruktan, och han kommer därför ofelbart att utföra sitt domarvärv för Jehova och inte för människor. Han fruktar alltså endast Gud när han fäller sina utslag, inte människor. Han måste utan tvivel vara vis på grund av denna hälsosamma fruktan för den ende levande och sanne Guden, Jehova. Han förblev inte lik ett ringa ”skott” eller en ”telning” från Isais fast rotade ”stam”, utan växte upp till ett stort och starkt träd med kunglig, himmelsk värdighet, såsom den större David, Son till den levande Guden, Jehova. (Jesaja 61:3; jämför Hesekiel 17:22—24.) Jehovas starkhets ande vilar på denne upphöjde i hans kungliga, majestätiska ställning och förlänar honom kunskap, förstånd och vishet, som han så väl behöver i sitt ansvarsfyllda ämbete. Eftersom denne konung sitter på tronen på Guds högra sida, kommer han att vara till ära för Jehova. Denne domare, som blivit förordnad av Gud, kommer inte att bli till besvikelse eller irritation för jordens inbyggare.

5. Hur kommer han att handla till förmån för den absoluta rättvisan med större opartiskhet och urskillning än till och med domaren Salomo?

⁵ Rättvisan skall befästas på jorden. Den himmelske domaren skall ådagalägga ännu större urskillning än sin förebild, kung Salomo, som fällde så förträffliga domar, till exempel i det svåra fall som de två skökorna förelade honom. Ingen av dem ville kännas vid det döda barnet, men båda påstod sig vara mor till det levande barnet. Beträffande Salomos enastående sätt att ta reda på vem som verkligen var mor till det levande barnet heter det: ”När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hade fällt, häpnade de över konungen, ty de sågo, att Guds vishet var i honom till att skipa rätt.” (1 Konungaboken 3:16—28) På liknande sätt kommer den större Salomo inte att döma efter hur tingen skenbart ter sig och inte heller på grundval av hörsägen, utan han kommer att se till att de verkliga fakta kommer i dagen och att ett sant vittnesmål blir avgivet, för att på så sätt kunna uttala och verkställa en rättvis dom. Han skall inte gynna de höga framför de arma eller de högmodiga framför de ödmjuka.

6. Hur kommer han genom sina gärningar i samband med den ”stora vedermödan” att visa att hans tusenåriga domarskap skall vara rättfärdigt?

⁶ För att visa hur hans tusenåriga domarskap skall vara kommer denne domare, som är så uppfylld av Jehovas ande, att bevisa sig vara en befriare av de arma och ödmjuka i den annalkande ”stora vedermöda” som skall nå sin kulmen i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. (Matteus 24:21; Uppenbarelseboken 7:14; 16:14, 16) Hans befallningar och anvisningar till sina himmelska härskaror skall vara som en ”stav”, som går ut ur hans mun. I uppfyllelse av det han säger i egenskap av befälhavare skall nämligen den orättfärdiga ”gamla jorden” bli slagen och krossas till spillror. Jehovas ande skall driva denne domares läppar att ge uttryck åt Jehovas inställning och känslor gentemot de ogudaktiga på jorden, och detta kommer att innebära att de blir dödade. Hela vårt jordklot skall befrias från de högdragna, högmodiga och ogudaktiga. Och Satan, den osynlige härskaren över dessa, kommer naturligtvis att bli kedjad och kastad i avgrunden.

7, 8. a) Hur skall domaren till godo för mänskligheten vara liksom omgjordad med rättfärdighet och trofasthet? b) Vilka förändringar skall detta frambringa hos människorna?

⁷ Människorna har sannerligen ingenting annat att förvänta av Jehovas förordnade domares, Jesu Kristi, tusenåriga domarskap än rättfärdighet och trofasthet när det gäller deras intressen. Det skall vara som om denne himmelske domare får sitt stöd av rättfärdighet, såsom av ett bälte. Han skall omgjorda sig för rättfärdighetens verk. Ja, det är som om han spänner egenskapen trofasthet som ett bälte omkring sina länder, som om han omgjordar sig till stöd för den trofasta omsorgen om de människors intressen som han dömer i enlighet med Guds normer. Vilken frid och ro kommer inte detta att skänka jorden! Hur kommer inte människors inställning till varandra att förändras, hur kommer inte deras personlighet att förändras till godo för andra! Jesaja beskriver detta i ljuvliga profetiska ordalag:

⁸ ”Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter. Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar. Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hål och ett avvant barn sträcka ut sin hand efter basiliskens öga. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” — Jesaja 11:5—9.

PERSONLIGHETSFÖRVANDLING

9. Sedan när har Guds ande åstadkommit en sådan förvandling i fråga om personlighetsdrag, och hos vilka har detta skett?

⁹ Föreställ dig vilka personligheter bland människor som liknas vid vargen, pantern, björnen, lejonet, huggormen och basilisken! Det har funnits många människor med liknande personlighet som till slut har gett gensvar till budskapet om Guds rike och har förändrat sin personlighet, så att de kunnat umgås med andra människor, som är ödmjuka och beskedliga som ett lamm, en killing, en liten gosse, ett spenabarn eller ett avvant barn. Ända sedan Guds heliga ande genom Kristus blev utgjuten över den kristna församling som hade kommit tillsammans på pingstdagen år 33 v.t., har denna ande verkat för att förvandla församlingens medlemmar så att de liknar Kristus. Tack vare detta har församlingens trogna medlemmar kunnat ha fördrag med varandra och verka tillsammans, trots att deras personlighet tidigare kan ha liknat dessa fruktade vilddjur. (Apostlagärningarna 2:1—33) I överensstämmelse med Jesajas profetia har de inte gjort vad ont är mot sina medkristna eller vad fördärvligt är mot församlingen på Jehovas tillbedjans ”heliga berg”.

10. a) Hos vilka andra förutom Kristi 144.000 meddomare har en sådan personlighetsförvandling åstadkommits? b) Till vilket gagn kommer denna förvandling att vara för dem i början av Kristi tusenåriga domarskap?

¹⁰ Denna personlighetsförvandling har inte bara ägt rum hos dem som slutligen skall utgöra den främste domarens, Jesu Kristi, 144.000 meddomare, utan också hos den oräkneliga ”stora skaran” av Jehovas tillbedjare som nu håller på att församlas ur alla nationer, stammar, folk och tungomål. Dessa det jordiska paradisets blivande invånare har fått löfte om Guds beskydd under den ”stora vedermödan” och kommer att bli bevarade genom den in i Guds nya ordning under Jesu Kristi tusenåriga domarskap. (Uppenbarelseboken 7:9—17) De kommer helt naturligt att ha sin förvandlade personlighet med sig in i Guds nya ordning. Detta kommer att vara till stort gagn för dem, eftersom de är de ”levande” som först skall bli föremål för den himmelske domarens, Jesu Kristi, rättsskipning under tusenårsriket. (2 Timoteus 4:1) Under dessa omständigheter skall man inte behöva frukta för vad ont och fördärvligt är på Jehovas tillbedjans ”heliga berg”. De känner redan Jehova, och eftersom dessa överlevande kommer att finnas utöver hela jorden, skall landet sannerligen vara fullt av Jehovas kunskap. Men denna kunskap skall öka.

11. Vad lovade Gud de åtta människor, som överlevde syndafloden, beträffande de lägre skapelserna på jorden, och hur skall detta få en framtida motsvarighet?

¹¹ I detta sammanhang drar vi oss till minnes vad som sades till de åtta människor som överlevde syndafloden på Noas tid. Sedan de gått ut ur arken och framburit offer åt Jehova Gud, sade han till dem: ”Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt, som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.” (1 Moseboken 9:2) Kan inte detta komma att få en framtida motsvarighet? Eftersom den kommande ”stora vedermödan” skall vara riktad emot de ogudaktiga människorna på jorden, skall den inte betyda döden för landdjuren, fåglarna och fiskarna i havet. Det är rimligt att förvänta att Gud på nytt skall låta fruktan och förskräckelse för människan komma över dessa lägre skapelser på jorden, om de blivit av med något av denna fruktan och förskräckelse för människan, som skall få i uppdrag att förvandla den fördärvade jorden till ett paradis. Med tanke på att Gud förmedelst sin ande kunnat förvandla djuriska personligheter till kristna personligheter bland de 144.000 och den ”stora skaran” i våra dagar, kommer han utan tvivel också att kunna göra något liknande med de vilda djuren. De kommer nämligen inte att göra Jehovas tillbedjare på jorden någon skada.

12, 13. a) Vilken inställning hade mannen och kvinnan i det ursprungliga paradiset till de lägre skapelserna på jorden? b) Vilket inbördes förhållande skall råda mellan de lägre skapelserna på jorden i mer än bildligt avseende?

¹² I överensstämmelse med detta kan vi se fram emot att den förtjusande beskrivning av djurlivet som ges i Jesaja 11:6—9 skall få en bokstavlig uppfyllelse med avseende på fåglarna, fiskarna och landdjuren på jorden under den tusenåriga regering som skall utövas av Fridsfursten, den större Isais, Jehova Guds, Son. I det ursprungliga paradiset eller Edens lustgård kände inte kvinnan Eva någon fruktan för ormen och flydde inte för den, när den förmåddes att tala till henne. (1 Moseboken 3:1—4) Dessförinnan hade de vilda djuren och de flygande skapelserna blivit förda inför Adam, och han gav namn åt dem, men visade ingen fruktan för dem. (1 Moseboken 2:19, 20) Detta tillstånd av frihet från fruktan för de lägre skapelserna på jorden och för att bli skadad av dem, som rådde i Edens lustgård, kommer att återinföras i det återställda paradiset.

¹³ Dessa landdjur, flygande skapelser och fiskar kommer också att befinna sig i frid med varandra såväl som med människan. Det skulle vara inkonsekvent av Gud att inspirera nedtecknandet av sådana profetior som dem man finner i Jesaja 11:6—9, Hesekiel 34:25 och Hosea 2:18, om de endast skulle ha en bildlig eller andlig innebörd, utan någon sann avbild av dessa ting i det verkliga livet, som om den bokstavliga uppfyllelsen vore ett ideal som vore omöjligt att förverkliga.

14. Vad är viktigare än tämjandet av de lägre skapelserna på jorden, och varför det?

¹⁴ Detta tämjande av djuren, fåglarna och fiskarna är emellertid inte det viktigaste. Dessa jordiska skapelser fanns till långt före människan. Det är människans fortsatta tillvaro på jorden som saken gäller. Alla avkomlingar av Adam och Eva är födda syndare och är därför ”i saknad av härligheten från Gud”. (Romarna 3:23) I många fall har människor inte tillägnat sig gudaktiga egenskaper, utan egenskaper som kännetecknar de för närvarande rovlystna vilddjuren. Människorna behöver därför bli återförda till ”härligheten från Gud” för att bevisa sig värdiga evigt liv till Guds, Skaparens, ära. Den mänskliga familjens medlemmar behöver bli förda samman i ett fridfullt, oskyldigt förhållande till varandra, så att de i fullkomlig utsträckning utövar rättvisa och rättfärdighet. Det är detta som skall åstadkommas under Jesu Kristi tusenåriga domarskap.

15. Hur skall de himmelska domarna över mänskligheten åstadkomma att frekvensen av missgärningar minskar, under det att befolkningen tillväxer?

¹⁵ I vår tid ökar brottsligheten bland människorna snabbare än jordens befolkning tillväxer. I skarp kontrast till detta skall jordens befolkning under tusenårsriket regelbundet öka på grund av uppståndelsen för de döda, både de ”rättfärdiga” och de ”orättfärdiga”. Men trots detta skall frekvensen av ogärningar minska, tills dessa missgärningar slutligen upphör helt och hållet. Varför kommer det att bli så? Därför att de himmelska domarna över mänskligheten skall vara absolut rättfärdiga och skall lära alla människor sann rättfärdighet i enlighet med Guds normer. Detta kommer också att underlättas därigenom att ”landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”. (Jesaja 11:9) Endast tillbedjan av honom skall tillåtas under detta teokratiska tusenårsrike. Människorna skall föras in i de jordiska förgårdarna till Jehovas ”sanna tält”, hans andliga tempel. Där skall de få lära känna sanningen i de ord som Jesus i bön riktade till sin himmelske Fader: ”Detta betyder evigt liv att de tillägnar sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3; Hebréerna 8:2; NW.

16. a) Med tanke på vilka resultat skall Kristi tusenåriga domarskap inte förfela sitt syfte? b) Varför skall Kristus inte förläna den återställda mänskligheten evigt liv i paradiset?

¹⁶ Den tusenåriga domens dag kommer inte att förfela sitt syfte. När den slutar kommer alla villiga och lydiga människor att ha blivit övade i sann rättvisa och rättfärdighet ända till fullkomning. De fysiska och mentala svagheter och fel som de ärvt av Adam och Eva har då blivit avlägsnade. De är nu i stånd till att i alla avseenden nå upp till Guds absoluta normer för rättfärdighet, och detta i egen kraft. Förlänar nu den främste domaren, Jesus Kristus, dem rätten till evigt liv på en fridfull jord som strålar av paradisisk skönhet? Nej, i detta avseende handlar han inte på Guds vägnar, eftersom han vet att det är skrivet: ”Gud är den som förklarar dem rättfärdiga.” (Romarna 8:33, NW) Men vad gör då Guds domare?

Kapitel 9

Alla människor sätts på prov efter de tusen åren

1. Vad kommer slutligen att krävas av de återställda människorna vid slutet av den tusenåriga domens dag, och vad kommer därför den ställföreträdande domaren, Jesus Kristus, att göra med dem?

VID slutet av den tusen år långa domens dag står de rättfärdigt dömda människorna fullkomliga inför sin domare och befriare, Jesus Kristus. Men ännu är inte tiden inne att de skall dömas värdiga evigt liv på den paradisiska jorden. De måste dessförinnan ställas inför den högsta domstolen i hela universum, den högste Gudens, den suveräne Herren Jehovas, domstol. I överensstämmelse med detta slutliga krav måste den ställföreträdande domaren, Jesus Kristus, överlämna människosläktet, som nu är i stånd att utöva fullkomlig rättfärdighet, åt sin Gud och Fader för att han skall fälla domen mot alla dem som under provsättning bevisar sig värdiga eller ovärdiga att få ta emot den oskattbara gåvan evigt liv i frid och lycka. De är visserligen fullkomliga, men de är ändå dödliga.

2. Vad kommer då att ha skett med den adamitiska döden, och vad kommer Jehova följaktligen att fastställa beträffande individer bland människorna?

² Det döende tillstånd som människorna befunnit sig i till följd av den synd som deras förste mänsklige far, Adam, begick i Eden skall då ha undanröjts, omintetgjorts, precis som om det blivit kastat i den ”brinnande sjön”, vilket betytt döden för detta tillstånd. (Uppenbarelseboken 20:14, 15) Men kommer människorna, som då blivit befriade från den adamitiska döden och ofullkomligheten, att göra någonting uppsåtligt, på eget initiativ, som gör dem förtjänta av att Jehova dömer dem till evig död? Vilka individer kommer att visa sig värda den ”andra döden”? Detta är vad den högste domaren, Jehova, måste fastställa såsom den slutlige domaren.

3. Vilket överlämnande äger rum, enligt vad som sägs i 1 Korintierna 15:24—28?

³ Aposteln Paulus förutsade detta i 1 Korintierna 15:24—28: ”Därnäst slutet, när han överlämnar riket åt sin Gud och Fader, när han har gjort om intet allt herradöme och all myndighet och makt. Ty han måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras om intet. Ty Gud ’lade allting under hans fötter’. Men när han säger att allting har blivit underlagt, är det tydligt att det är med undantag av den [Jehova Gud] som lade allting under honom. Men när allting skall ha blivit underlagt honom, då skall Sonen själv också lägga sig under den som lade allting under honom, för att Gud må bli allting för var och en.” — NW; Rotherham.

4. Vilka frågor måste då den suveräne Herren Jehova avgöra beträffande de fullkomnade människorna, och hur skall han göra detta?

⁴ Till följd av att Sonen överlämnar riket åt sin Gud och Fader blir riket Jehova Guds egendom. Det kvarstår alltså inte något underordnat rike mellan den suveräne Herren Jehova och mänskligheten. Hur kommer nu människorna att reagera inför Guds direkta konungadöme över dem? Kommer de allesammans att förklara sig vara hans lojala undersåtar för all evighet? Kommer de allesammans att fatta det personliga beslutet att han är den Gud de har valt för evigt? Att på detta sätt förklara en människa rättfärdig i hennes egen kraft och förläna henne rätten till evigt liv är en allvarlig sak, som kräver obrytbar lojalitet hos den som skall få ta emot en sådan dyrbar rättighet. Hur skall Gud avgöra vilkas namn som skall stå i ”livets bok”? Det blir genom att pröva deras hjärtans lojalitet och ostrafflighet, liksom i fallet med patriarken Job från landet Us.

5. Hur kommer det prov som de fullkomnade människorna då blir satta på att likna Jobs provsättning, och vad skall utrönas i detta prov?

⁵ Vid den tiden har människorna i tusen år befunnit sig under Guds Sons rike och har fått del av Guds oförtjänta omtanke, och de befinner sig nu i ett vackert, världsomfattande paradis. Liksom i Jobs fall är frågan nu: Älskar de Gud och tillber honom endast för allt det goda som han har gjort för dem eller för vad han är i sig själv, den ende levande och sanne Guden och universums rättmätige suverän? När det gällde Job blev hans ostrafflighet mot Jehova Gud prövad genom att Satan, djävulen, tilläts hemsöka honom, men med den inskränkningen att han inte fick ta hans liv. Genom att Satan, djävulen, nu får sätta den återställda mänskligheten på prov i den utsträckning som Gud, den Allsmäktige, tillåter kan alltså de fullkomnade människorna bli prövade och rannsakade i fråga om sin individuella ostrafflighet mot Gud i fullkomlig mening. Ett sådant prov kräver att Satan och hans demoner blir lössläppta ur sin tusenåriga fångenskap i avgrunden. Detta kommer också att ske.

6. Hur beskrivs i Uppenbarelseboken 20:7—10 vad som skall hända vid slutet av Kristi tusenåriga regering?

⁶ I Uppenbarelseboken 20:7—10 (NW) beskrivs med följande ord vad som äger rum efter Jesu Kristi och hans 144.000 medkonungars tusenåriga regering: ”Så snart som nu de tusen åren är till ända, kommer Satan att släppas lös ur sitt fängelse, och han skall gå ut för att vilseleda nationerna vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, för att församla dem till kriget. Antalet av dessa är som havets sand. Och de ryckte fram över jordens hela vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ned från himmelen och förtärde dem. Och djävulen som vilseledde dem slungades ned i sjön av eld och svavel, där både vilddjuret och den falske profeten redan var; och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.”

7. Varför kommer Satan och hans demoner, när de blir lössläppta ur avgrunden, att känna sig säkra beträffande de fullkomliga människorna, och vad kommer tvisten återigen att gälla?

⁷ Att Satan och hans demoner blir lössläppta ur avgrunden betyder att de på nytt får tillträde till jordens närhet, där de kan utöva osynligt inflytande över de människor som underkastar sig deras herravälde. Satan, djävulen, kommer att känna sig säker på sig själv, trots att människorna uppnått fullkomlighet i mentalt, moraliskt, andligt och fysiskt avseende. Han misslyckades visserligen i patriarken Jobs fall, men han lyckades mer än två tusen fyra hundra år tidigare i fallet med Adam och Eva, trots att de ägde mänsklig fullkomlighet i Eden. Men i båda fallen gällde tvisten samma sak, nämligen Jehova Guds rättmätiga suveränitet, vilken kräver människornas absoluta lydnad mot Guds lagar och förbud.

8. a) Hur framgår det här att den stridsfråga som hela mänskligheten ställs inför gäller den universella suveräniteten? b) Vilka är de ”heliga”, och vad är den ”älskade staden”?

⁸ Att hela mänskligheten ställs inför samma stridsfråga efter de tusen åren framgår av att de som då blir vilseledda av Satan och hans demoner rycker fram över jorden och omringar ”de heligas läger och den älskade staden”. Ja, det kommer att finnas ”heliga” på jorden då. Dessa blir omringade av Satan och hans jordiska horder därför att de vägrar att låta sig vilseledas av Satan och hans demoner. Dessa ”heliga” är de av de återställda människorna som bevarar sin ostrafflighet mot Gud under detta allt avgörande prov. De är liksom i ett fältläger som blir anfallet av fiendens stridsmän. De ”heliga” omtalas såsom åtskilda från ”den älskade staden”. De är inte i denna stad, utan i ”lägret”. Denna ”stad” är tydligen inte någon stad som byggts på jorden, såsom en huvudstad för hela jorden. Det måste i stället vara den stad som den förhärligade Jesus Kristus i Uppenbarelseboken 3:12 omnämner för sina efterföljare och som han kallar ”min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned från himmelen, från min Gud”.

9. För vilka är staden ”älskad”, och hur kommer den ned från himmelen, ifrån Gud?

⁹ Detta är en ”stad” som är ”älskad” av Gud och även av de ”heliga”. Jesu Kristi 144.000 medarvingar har detta det ”nya Jerusalems” namn skrivet på sig. Denna stad finns inte på jorden som någon materiell stad, utan det är en himmelsk stad, som kommer ned genom att utsträcka sitt inflytande och sin myndighet till jordens inbyggare.

10. Kan Satan direkt komma åt den ”älskade staden” sedan han blivit lössläppt ur avgrunden, och vad är alltså syftet med hans angrepp på den?

¹⁰ Denna ”stad” är inte desorganiserad och raserad vid slutet av de tusen år under vilka den härskat över mänskligheten, utan dess goda, rättfärdiga verkningar kan fortfarande iakttas på jorden bland de ”heliga”. Genom att föra krig mot denna ”älskade stad” ämnar Satan, djävulen, omintetgöra allt detta goda som det nya Jerusalem har åstadkommit. Han vill inte att dessa gagneliga verkningar skall förbli hos människorna för evigt. Eftersom han har fått sin rörelsefrihet begränsad till jordens närhet och inte längre har någon plats uppe i himmelen, varifrån han och hans demoner har blivit utkastade, kan han inte direkt komma åt den ”älskade staden” där uppe. Han för därför krig mot den ända därhän att han försöker omintetgöra all den rättfärdighet som den har stadfäst på jorden.

11. a) Hur skall detta ”krig” utkämpas? b) Hur framgår det att stridsfrågan inte gäller Guds allmakt, utan det rättmätiga i hans universella suveränitet?

¹¹ Det kan knappast förväntas att detta ”krig” skall utkämpas med den moderna vetenskapens vapen, till exempel kärnvapen och andra krigsredskap som existerar nu på 1900-talet. Jordens inbyggare under de tusen åren kommer inte att ha lagrat upp sådana vapen och kommer inte mer att ha lärt sig strida på det sättet. (Jesaja 2:2—4) Det kommer inte att bli en krigföring som kännetecknas av detta slags militärmakt. Bedrägeri, vilseledande propaganda och vädjan till själviskhet i illojalitet mot den universelle suveränen kan vara mäktiga vapen att besegra människor med. Att stridsfrågan kommer att gälla det rättmätiga i Jehovas universella suveränitet, och inte Guds allmakt, framgår av att Satans fängslande i avgrunden under tusen år och att han därefter släpps lös bevisar Guds överlägsna makt i jämförelse med Satans, djävulens, kraft. Eftersom han fortfarande är rebell mot Jehovas suveränitet, är han inriktad på att göra också människorna till rebeller.

OMFATTNINGEN AV UPPRORET EFTER DE TUSEN ÅREN

12. Vad anges av att de som Satan vilseleder sägs vara ”såsom sanden i havet”?

¹² De som Satan och hans demoner lyckas vilseleda i denna främsta stridsfråga sägs vara till antalet ”såsom sanden i havet”, det vill säga till synes oräkneliga. (Uppenbarelseboken 20:8) Detta betyder inte alls det stora flertalet av människorna. De förenade härar som stred mot domaren Josua sades till exempel vara så talrika som sanden på havets strand. (Josua 11:4) De fiender som invaderade Israels land på Joas’ son Gideons tid hade med sig kameler som sades vara ”oräkneliga, talrika såsom sanden på havets strand”. (Domarboken 7:12) På liknande sätt kommer de som blir vilseledda av Satan att utgöra ett obestämt antal, eftersom det inte förutsägs hur många det kommer att bli, men det blir tillräckligt många för att de skall ge intryck av att vara en stor skara. Satan, djävulen, har därför endast begränsad framgång.

13. Framträder ”nationerna vid jordens fyra hörn, Gog och Magog”, på den paradisiska jorden genom en uppståndelse?

¹³ De som Satan lyckas vilseleda omtalas såsom ”nationerna vid jordens fyra hörn, Gog och Magog”. De framträder inte på den paradisiska jorden genom en uppståndelse från de döda, de ”orättfärdiga” inbegripna, utan till följd av att Satan vilseleder ett icke angivet antal av de återställda människorna.

14. I vilken mening kan de alltså kallas ”nationer”, och på vilket sätt kan de sägas vara ”vid jordens fyra hörn”?

¹⁴ Under den tusenåriga domens dag har det inte funnits någon nationell splittring bland människorna, och de domar som fällts över människorna har inte varit påverkade av nationell härkomst. Att dessa som blir vilseledda av Satan, sedan han blivit lössläppt ur avgrunden, kallas ”nationer” antyder att de i likhet med Satan vägrar att erkänna Jehovas universella suveränitet och att de väljer att upprätta en egen, jordisk suveränitet, som skulle kunna kallas en nationell suveränitet. De kanske inte kommer att ha någon enad suveränitet över sig, utan deras suveränitet kan på grund av inbördes splittring vara uppdelad på olika grupper av dem. Hur det än må förhålla sig med den saken, är de dock allesammans eniga i att vara i opposition mot Jehovas suveränitet. Att de kallas ”nationerna vid jordens fyra hörn” antyder att de är långt borta ifrån den ”älskade staden”. I sin inställning till suveränitet har alltså dessa vilseledda kommit långt bort från Jehova Guds suveränitet. Jehova Gud blir inte ”allting för var och en” i deras fall.

15, 16. a) På vilka sätt liknar dessa vilseledda, nationalistiska människor ”Gog och Magog”, när det gäller tidpunkten för deras handlingar och föremålet för deras angrepp? b) Hur liknar dessa vilseledda människor Gog också däri att det är Jehova som leder dem till att företa sitt angrepp?

¹⁵ Det är mycket lämpligt att dessa vilseledda, nationalistiska människor kallas ”Gog och Magog”. Den ursprunglige ”Gog i Magogs land”, som förutsägs i Hesekiels profetia, företog ett slutligt angrepp mot Jehova Guds tillbedjare. Han gjorde detta sedan dessa tillbedjare blivit återförda till sin rätta jordiska besittning och deras land hade blivit likt ”Edens lustgård”. (Hesekiel 36:35) De bodde i ”det obefästa landet, ... dessa säkra som bo där i trygghet, ja, som allasammans bo där utan murar och varken hava bommar eller portar”. (Hesekiel 38:11) Folket i ”Magogs land” stödde också sin främste hövding i detta angrepp mot Jehovas till synes försvarslösa tillbedjare. Men i verkligheten kommer Gog fjärran ifrån för att företa detta angrepp därför att, som Jehova säger: ”Jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din här. ... I kommande år [I årens slutskede, NW] skall du få tåga in i ett land som då har fått ro efter svärdet.” — Hesekiel 38:4—8.

¹⁶ Dessa som blir vilseledda av Satan, djävulen, sedan den tusenåriga domens dag slutat, skall följa denne osynlige hövding, som Jehova Gud just har släppt ut ur avgrunden i syfte att låta honom företa ett angrepp på den återställda mänskligheten. När Satan, djävulen, och hans demoner blir frisläppta ur avgrunden, får de tillåtelse att åter invadera jordens närhet och stå i nära förbindelse med mänskligheten på den paradisiska jord som nu liknar Edens lustgård. När denne Satan, djävulen, som blivit frisläppt ur avgrunden, företar sitt angrepp, är det alltså som om han leddes åstad med krokar i käftarna under Jehovas kontroll. Och de människor på jorden som nu blir vilseledda av Satan, djävulen, blir i likhet med honom ledda åstad liksom med krokar i käftarna för att företa detta angrepp på ”de heligas läger och ’den älskade staden’”. (Uppenbarelseboken 20:7—9) Namnen Gog och Magog kan därför passande användas och tillämpas på dessa vilseledda, nationalistiska människor, som anfaller och försöker plundra dem som lojalt håller fast vid Jehova Guds universella suveränitet.

17, 18. a) Är dessa vilseledda i stånd att direkt angripa den ”älskade staden”, och hur måste de företa sitt angrepp? b) Vad måste Kristi furstliga söner på jorden göra vid slutet av hans tusenårsregering, och i vilket syfte gör de detta?

¹⁷ Eftersom dessa vilseledda bara är människor på jorden, kan de lika litet som sin osynlige ledare, Satan, djävulen, direkt anfalla det nya Jerusalem i himmelen. Men de kan nå de personer på jorden som troget har representerat den himmelska, messianska regeringen, nämligen dem som kallas ”furstar över hela jorden”. Eftersom det är det nya Jerusalems konung, den Evige fadern Jesus Kristus, som har förordnat dem till att vara sådana furstar, har de tjänat såsom synliga, furstliga representanter för den ”älskade staden”. Och när Guds konungslige Son vid slutet av sin tusenårsregering ”överlämnar riket åt sin Gud och Fader”, måste dessa furstliga söner på jorden handla på liknande sätt. De måste efterlikna Guds Son, som skall ”lägga sig under den som lade allting under honom”, den himmelske Fadern.

¹⁸ Dessa furstliga ”söner” till den Evige fadern, Jesus Kristus, handlar följaktligen rätt, när de efterliknar honom och underordnar sig hans Gud och Fader såsom den som med rätta utövar universell suveränitet. I stället för att högmodigt göra uppror mot det som deras förändrade situation kräver handlar de likt Kristus och underordnar sig Jehovas universella suveränitet. De som blivit vilseledda av Satan, djävulen, angriper dem med argument och påtryckningar för att avråda de synliga, jordiska representanterna för den ”älskade staden” från detta trogna handlingssätt, men dessa vägrar bestämt att låta sig påverkas. De bevarar sin ostrafflighet mot den högste Guden och håller lojalt fast vid hans rättmätiga suveränitet över hela jorden och hela universum. De väljer utan att tveka att i sina egna liv låta Jehova Gud vara ”allting för var och en”. — 1 Korintierna 15:24—28, NW.

UNDANRÖJANDET AV ”GOG OCH MAGOG” OCH DEN SOM VILSELETT DEM

19. Hur visar de lojala, när de blir angripna av de vilseledda, inte bara tro på Gud, utan också ostrafflighet gentemot hans universella suveränitet?

¹⁹ I detta ”krig”, till vilket Satan, djävulen, har församlat dem han vilselett på jorden, strider inte ”de heligas läger” och de jordiska representanterna för den ”älskade staden” mot dem med köttsliga vapen. De kan naturligtvis inte döda Satan, djävulen, och hans demonänglar, som de inte kan se och inte kan komma åt. Men trots att dessa lojala, som valt Jehovas universella suveränitet, kan se de vilseledda människor på jorden som utgör ”Gog och Magog”, dödar de inte dessa vilseledda, varigenom de skulle handla som deras skarprättare. De väljer Jehova Guds sida för att han skall ge uttryck åt sin universella suveränitet och låta dessa vilseledda, illojala människor få känna av den. De låter striden vara Jehovas och handlar inte självsvåldigt såsom hans exekutionsstyrkor genom att strida med dödsbringande vapen. Detta är inte bara ett vittnesbörd om deras tro, utan också om deras fullkomliga ostrafflighet mot Jehova Gud och hans universella suveränitet. Må han själv frälsa dem och förgöra de illojala! Förtröstansfullt står de stilla och ser på hur Jehova frälsar dem. — 2 Krönikeboken 20:15—17.

20. a) Vad skall de lojala under Guds beskydd få privilegiet att se? b) Vad innebär detta gudomliga ingripande för de illojala?

²⁰ Dessa som bevarar sin lojalitet gentemot Jehovas universella suveränitet och som vilar ”under den Allsmäktiges skugga” skall blott med sina ögon ”se de ogudaktigas lön”. (Psalm 91:1, 8) De skall få skåda uppfyllelsen av vad som förutsagts i Uppenbarelseboken 20:9 beträffande ”Gog och Magog” efter de tusen åren: ”Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och ’den älskade staden’; men eld faller ned från himmelen och förtär dem.” Dessa illojala människor blir döpta i eld, vilket betyder evig tillintetgörelse för dem. Gud rättfärdiggör dem inte. Han förklarar dem inte rättfärdiga och skriver inte deras namn i ”livets bok”. (Romarna 8:33) Detta innebär inte att Jehova missbrukar sin universella suveränitet, utan det är med rätta som han låter sina fiender få känna av denna hans suveränitet.

21. a) Hur länge skulle Satan vara lössläppt ur avgrunden, och när har Guds uppsåt med detta blivit fullbordat? b) Vad skulle det innebära, om han på nytt blev kastad i avgrunden?

²¹ Men den eviga tillintetgörelsen av dessa laglösa som hatar det goda avlägsnar inte Satan, djävulen, och hans demonänglar från jordens närhet. Han har nu varit frisläppt ur avgrunden länge nog. Guds uppsåt med att släppa honom fri har helt och hållet gått i fullbordan; det finns inget skäl att låta honom och hans demoner vara lösa längre. Vi kommer ihåg att det heter, sedan det omtalats att han blir kastad i avgrunden för tusen år: ”Därefter skall han åter komma lös för en liten tid.” (Uppenbarelseboken 20:3) Den ”lilla tid” är nu ute, under vilken Satan, djävulen, har försökt vilseleda så många han kan av de återställda människorna till att mena att Jehova utövar sin suveränitet över jorden på ett orättmätigt, förmätet sätt. Vad kommer nu att ske? Blir Satan och hans demoner kastade tillbaka ner i avgrunden? Detta skulle i så fall betyda att de skulle släppas fria på nytt, precis som Jesus Kristus själv blev befriad ur en avgrund och de symboliska gräshopporna blev befriade ur avgrunden och precis som ”vilddjuret”, som det stora Babylon rider på, steg upp ur avgrunden. — Romarna 10:7; Uppenbarelseboken 9:1—3; 17:8; jämför Uppenbarelseboken 11:7.

22, 23. a) Hur har Satans anklagelse med avseende på människan blivit besvarad, och till vems fördel har den långa kontroversen blivit avgjord? b) Vad kommer nu att hända Satan och hans demoner?

²² Att Satan, djävulen, och hans demoner blev kedjade och fängslade i avgrunden var en tillfällig plåga för dem. Skall plågan av overksamhet åter bli av tillfällig art för dem, eller skall den vara för evigt? Vad händer med dem, sedan de har sett dem som de har vilselett på jorden bli straffade med förintelse genom eld? Djävulen har nu fått svar på den anklagelse som han hela tiden har framfört och som går ut på att människorna på jorden tjänar Jehova Gud endast för vad de kan få av honom och att inga människor kommer att förbli lojala mot Jehova av ren kärlek till honom, särskilt inte när de blir ondskefullt frestade av Satan, djävulen. De ostraffliga män och kvinnor, som fortfarande är vid liv på jorden efter den eldsglödande tillintetgörelsen av de illojala, blir till ett levande svar åt djävulen, eftersom de bevisar att hans anklagelse är falsk och att han är en lögnare. Den sju millennier långa kontroversen har slutat till fördel för sanningens Gud, och därför finns det inte något skäl att låta Satan, djävulen, och hans demoner vara vid liv längre. Guds tålamod med dem är nu slut. Av dessa skäl kastar han inte på nytt dessa upproriska änglar i avgrunden. Vad händer då med dem?

²³ ”Och djävulen som vilseledde dem slungades ned i sjön av eld och svavel, där både vilddjuret och den falske profeten redan var; och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.” — Uppenbarelseboken 20:10, NW.

24, 25. a) Vad symboliseras av att Satan och hans demoner blir slungade i sjön av eld? b) Varför är detta ett annat slags död?

²⁴ Att Satan, djävulen, plågas i sjön av eld och svavel innebär samma sak för honom och hans demoner som för det symboliska vilddjuret och den falske profeten. Vad då? En tillintetgörelse för evigheters evighet. (Uppenbarelseboken 19:20) Satan, djävulen, och hans demoner kommer lika litet som detta symboliska vilddjur och denne falske profet att få liv igen. Deras namn är inte skrivna i någon gudomlig ”livets bok”. Liv är liv, vare sig det levs i njutning eller i plåga. Att de blir kastade i den symboliska ”sjön av eld och svavel” betyder alltså inte att de blir bevarade vid liv för att lida medveten plåga i kropp och sinne.

²⁵ Denna symboliska ”sjö” symboliserar inte vad som kallas ”en levande död”. Den symboliserar ett annat slags död, som skiljer sig från den som alla människor får lida på grund av arv från det syndiga människoparet Adam och Eva och som tydligen var den första form av död som uppträdde i skapelsens rike bland dem som var skapade till Guds avbild. Denna nedärvda död visade sig vara av tillfällig art och förvandlades till en ”dödens sömn” genom den uppståndelse som är en följd av Jesu Kristi död och uppståndelse. — 1 Korintierna 15:20—22.

26. Varför är ”den andra döden” en passande benämning på detta annorlunda slag av död, och var får de människor som drabbas av denna död inte sina namn skrivna?

²⁶ Den död som ”sjön av eld och svavel” symboliserar skiljer sig från den död som mänskligheten ärvt från Adam, därigenom att den inte liknar en sömn som slutar med att man vaknar upp, utan är en fullständig tillintetgörelse, en död utan slut. Den död som mänskligheten fått i arv från Adam var den ”första” döden. Detta annorlunda slag av död som ”sjön av eld och svavel” symboliserar har därför passande fått benämningen ”den andra döden”. Detta är vad den innebär för de människor på jorden som får vara med under den tusenåriga domens dag men som längre fram inte får sina namn skrivna i Guds ”livets bok”. Den inspirerade Skriften visar vad ”den brinnande sjön” betyder för dessa som är ovärdiga evigt liv. Det heter: ”Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden. Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.” — Uppenbarelseboken 20:14, 15.

27, 28. a) Varför är det möjligt för Satan och hans demoner att lida den ”andra” döden? b) Vad betyder det alltså att de för evigt blir plågade i den brinnande sjön?

²⁷ Denna gudomliga förklaring av vad ”den brinnande sjön” symboliserar ges ännu en gång några verser längre fram, där vi läser: ”Vemhelst som vinner seger skall ärva detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men vad angår de fega och dem som är utan tro och dem som är vämjeliga i sin orenhet och mördare och otuktiga och dem som ägnar sig åt spiritism och avgudadyrkare och alla lögnarna, så kommer de att få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.” (Uppenbarelseboken 21:7, 8, NW) Att alla dessa ställen där ”den brinnande sjön” omnämns står så nära varandra, i samma sammanhang i Uppenbarelseboken, kapitlen 19—21, visar att ”den brinnande sjön” innebär samma sak för de människor, som inte står skrivna i ”livets bok”, som den innebär för Satan, djävulen, och hans demoner. Den innebär ”den andra döden”. Det behöver inte innebära att man dör för andra gången, utan att man dör det andra slaget av död som bibeln talar om, och detta är en död utan slut.

²⁸ Följaktligen kan Satan och hans demoner dö detta slag av död trots att de aldrig har dött tidigare. Det fanns inte en tillstymmelse till liv i det första slaget av död, som gjorde sitt inträde till följd av den första människans synd. På samma sätt finns det inte ens en gnista av liv i den ”andra döden”, som är det eviga straffet för dem som uppsåtligt är olydiga mot Gud och till och med fördärvar sin fullkomlighet för att vara olydiga. I enlighet med alla bibliska regler betyder följaktligen det förhållandet att Satan och hans demoner blir plågade i sjön av eld och svavel i evigheters evighet att de blir tillintetgjorda, att de inte längre existerar, att de för evigt berövas det liv de ägt som andevarelser. Till följd av detta kommer Gud att ha ett universum som är fritt från demoner, ett universum där demoner aldrig kommer att tillåtas uppträda mer.

MÄNNISKORNA FÅR LIV SEDAN DE TUSEN ÅREN ÄR TILL ÄNDA

29. Vilken åtgärd har Gud vidtagit mot de heligas läger och även mot de furstliga representanterna för den älskade staden, vilket framgår av att han låter dem överleva?

²⁹ Vilken strålande evighet väntar då inte mänskligheten! Se! Jehova Gud låter ”de heligas läger” och de furstliga representanterna på jorden för den ”älskade staden” överleva tillintetgörelsen av ”Gog och Magog” och av Satan, djävulen, och hans demoner! Vad innebär detta, om inte att Gud har skrivit deras namn i ”livets bok” eller har låtit deras namn förbli skrivna i ”livets bok”? Detta betyder att han har förklarat dem rättfärdiga, har rättfärdiggjort dem, därför att de har bevarat sin ostrafflighet mot honom och på så sätt förenat sig med Guds Son, Jesus Kristus, och hans 144.000 medarvingar i att hävda och rättfärdiga den högste Gudens universella suveränitet, hans som har skapat alla goda ting. Att de blir förklarade rättfärdiga av Jehova Gud betyder att han har förlänat dem rätten till evigt liv i deras paradisiska hem.

30. a) Vem kommer dessa som framgångsrikt genomgår det slutliga provet att för evigt stå i skuld till, och var kommer de att stå för evigt? b) När kan det verkligen sägas att de ”lever”?

³⁰ Det var den himmelske konungen, prästen och domaren Jesus Kristus som genom sitt kärleksfulla handlingssätt mot människorna under de tusen åren förde alla villiga och lydiga människor till denna fullkomliga rättfärdighet i köttet. Om han inte hade fullgjort detta vid slutet av de tusen åren, skulle han ha varit tveksam när det gällde att överlämna dem åt den högste domaren, Jehova Gud, för att genomgå det slutliga provet. Varför det? Därför att han då skulle ha vetat att de aldrig skulle kunna genomgå det gudomliga provet framgångsrikt och vinna evigt liv, om de saknade fullkomlig rättfärdighet. Därför står de nu i de jordiska förgårdarna till Jehovas ”sanna tält” eller tempel såsom hans tillbedjare, fullkomligt rättfärdiga och syndfria i köttet. Där fortsätter de för evigt att stå, därför att de genomgår det gudomliga provet med oklanderlig ostrafflighet och obrytbar lojalitet mot den suveräne Herren Jehova. För evigt kommer de att stå i skuld till Guds Son, Jesus Kristus, som kärleksfullt lyfte dem upp till denna fullkomliga rättfärdighet, som ett bevis på deras återlösares och frälsares, Herren Jesu, fullbordade verk. Vid denna tidpunkt kan det alltså verkligen sägas att de lever!

31. Vad uppnår följaktligen ”de övriga av de döda” vid slutet av Kristi tusenåriga regering, och vad händer då med den adamitiska döden?

³¹ I ljuset av detta kan vi inse hur riktigt detta parentetiska uttalande i Uppenbarelseboken 20:5 (NW) är: ”(De övriga av de döda fick inte liv, förrän de tusen åren var till ända.)” Om Jesus Kristus och hans 144.000 medarvingar, som haft del i den ”första uppståndelsen”, inte låtit ”de övriga av de döda” bli föremål för detta förberedande verk under de tusen åren, skulle dessa inte ha fått del av detta tillstånd av fullkomligt liv vid slutet av de tusen åren. Det är i verkligheten vid denna tid som det kan sägas att döden (som gått i arv från Adam) gav igen de döda, som var i den, och döden blev kastad i den brinnande sjön för att drabbas av ”den andra döden”, utplåning. (Uppenbarelseboken 20:13, 14) Då kommer det att gå i uppfyllelse som blivit förutsagt i 1 Korintierna 15:25, 26 (NW): ”Han måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras om intet.”

32. Hur kommer Uppenbarelseboken 21:3, 4 då att ha gått i uppfyllelse helt och fullt?

³² Då kommer det i full utsträckning att kunna sägas om den död som gått i arv från syndaren Adam: ”Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

33. a) Hur skall de som uppnår detta överflöd av liv bevisa sig värdiga att få sitt liv förlängt för evigt? b) Hur kommer de då med tanke på sig själva att inse sanningen i Romarna 6:23?

³³ Kommer alla de som har fått liv i denna fullkomliga mening vid slutet av de tusen åren att välja att förlänga detta överflödande liv i all evighet? De kan göra detta genom att bevisa sig värdiga att få ta emot rätten till evigt liv från den stora källan till allt liv, Jehova Gud. De trogna och lojala, som genomgår det grundliga provet på sin helhjärtade ostrafflighet mot honom, blir belönade med denna dyrbara rätt att få sitt liv skyddat och förlängt för evigt i fullkomlig lycka. Då kommer följande ord att förverkligas i deras egna liv: ”Den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarna 6:23, NW) Om Gud inte hade använt sin älskade, enfödde Son på detta sätt, skulle detta inte ha varit möjligt för människosläktet.

34, 35. a) Vad är vårt hopp beträffande den ”stora skara” som redan före den ”stora vedermödan” tjänade i vita kläder i Jehovas andliga tempel? b) Vilka känslor, som Koras söner gav uttryck åt gentemot Jehovas gårdar, kommer till och med de ”orättfärdiga” uppståndna att kunna uppodla?

³⁴ Hur tillfredsställande för själen kommer det inte då att vara att tillbedja och tjäna den Gud, vars namn är Jehova, i hans andliga tempels jordiska förgårdar! Redan vid början av det härliga millenniet kunde det sägas om den ”stora skaran” av dem som överlevt den ”stora vedermödan” att de ”hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom dag och natt i hans tempel.” (Uppenbarelseboken 7:9, 14, 15) Vi hoppas att medlemmarna av denna ”stora skara”, som bär rena kläder, skall stanna kvar i dessa förgårdar till Guds andliga tempel hela tiden under de tusen åren och under provet på deras absoluta ostrafflighet mot den suveräne Herren Jehova, sedan millenniet är till ända. De som blir uppväckta från sina gravar under millenniet kommer att föras till Jehovas andliga tempels jordiska förgårdar för att börja tillbedja och tjäna honom där. Genom att de med den rätta uppskattningen träder in i Jehovas tjänst där kommer till och med de uppståndna ”orättfärdiga” att känna på samma sätt som leviten Koras söner:

³⁵ ”Ty en dag i dina gårdar är bättre än tusen på annat håll. Jag har valt att stå vid tröskeln i min Guds hus hellre än att gå omkring i ogudaktighetens tält. Ty Jehova Gud är en sol och en sköld; ynnest och härlighet är vad han ger. Jehova själv skall inte undanhålla dem något gott som vandrar klanderfritt.” — Psalm 84:1, 11, 120, 10, 11, NW.

36. Vilken uppskattning av Guds tempel, som David gav uttryck åt, kommer de att uppodla som är beslutna att bevara sin ostrafflighet?

³⁶ De som är beslutna att bevara en helhjärtad ostrafflighet mot den ende levande och sanne Guden kommer att uppodla samma uppskattning av andliga ting som David gav uttryck åt, då han sade: ”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” — Psalm 27:1, 4, NW.

37, 38. a) Vilket naturligt tillstånd kommer Jehovas ”fotapall” till slut att föras in i? b) Kommer de som bebor hans ”fotapall” endast att åtnjuta ett bokstavligt paradis, och på vad sätt kommer de att ge gensvar till uppmaningen i den sista av psalmerna?

³⁷ Hela jorden kommer då att vara en plats för tillbedjan av dess underbare Skapare. Jorden är hans ”fotapall”, under det att himmelen är hans ”tron”. (Jesaja 66:1) Hans himmelska tron är strålande; hans jordiska fotapall kommer att göras härligt strålande såsom en passande plats för hans fötter. Överallt på jorden kommer det att vara som ett paradis, likt Edens lustgård, likt Jehovas lustgård. (1 Moseboken 2:8; 13:10) Det kommer att vara en plats av glädje och fröjd, en plats av liv i oblandad lycka för alla hans tillbedjare, som inte längre är ”i saknad av härligheten från Gud”. De kommer att äga alla de gudaktiga egenskaperna i skön blomstring och kommer att åtnjuta fullheten av ett dyrbart förhållande till Gud, varigenom de kommer att befinna sig både i ett andligt paradis och i ett jordiskt paradis. Vilken själsupplivande orsak till att lovprisa den store Skaparen och källan till all denna outsägliga godhet utgör inte allt detta! Med melodiska röster och alla de musikaliska färdigheter som hans mänskliga skapelser har förvärvat kommer de med tacksamhet att lovprisa honom. De kommer för evigt att förena sig med de himmelska skarorna i att ge gensvar till den entusiastiska uppmaningen i den sista av de inspirerade psalmerna:

³⁸ ”Prisa Jah, ni människor! Prisa Gud på hans heliga plats. Prisa honom i hans styrkas vida rymd. Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet. Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa. Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa. Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler. Allt som andas — må det prisa Jah. Prisa Jah, ni människor!” — Psalm 150:1—6; v. 1 och 6 enl. NW.