16 Studiet

Samtal som uppbygger

1, 2. Vad bör känneteckna våra samtal?

¹ I vårt dagliga tal får vi tillfälle att ge ära åt Gud. ”I Gud skall vi frambära lovprisning hela dagen, och till obestämd tid kommer vi att prisa ditt namn”, skrev psalmisten i Bibeln. Är inte det en lovvärd inställning som alla Guds tillbedjare bör ha? Den vittnar om ens föresats att använda läpparna i enlighet med Jehovas vilja. — Ps. 44:8.

² En sådan föresats är livsviktig, därför att man på grund av sin medfödda ofullkomlighet kan vara böjd att säga sådant som kan bryta ner andra i stället för bygga upp dem. (Jak. 3:8—12) Hur bra är det därför inte att vi alltid tänker på att följa Skriftens uppmaning att tala vad som är ”gott, lämpat att bygga upp allt efter behov, för att det må förmedla vad som är gynnsamt för dem som hör på”. — Ef. 4:29.

3, 4. Vad består samtal av förutom att man talar, och var kan vi ägna oss åt det?

³ Vi bör naturligtvis komma ihåg att samtal också inbegriper att lyssna, eftersom ett samtal är ett utbyte av tankar. Tala vad som är uppbyggligt, men ge också andra tillfälle att uttrycka sig. Odla förmågan att ställa lämpliga frågor, så att du utröner vad den talande tänker. Visa sedan verkligt intresse för vad han har att säga i stället för att använda tiden som han talar till att tänka efter vad du skall säga härnäst. Genom att visa sådant intresse för vad andra tänker kommer du att bygga upp dem.

⁴ Det finns många tillfällen till uppbyggande samtal. Till exempel: När du är hemma tillsammans med familjen, när du är tillsammans med arbetskamrater eller skolkamrater och när du umgås med dina medtroende. Många av våra tal i skolan i teokratisk tjänst ger oss tillfällen att utveckla konsten att samtala.

5—7. Ge några förslag om hur samtal i familjen kan förbättras, i synnerhet vid måltiderna.

⁵ I hemmet. Samtal i hemmet kan bidra mycket till familjelyckan, och därför är det väl värt ansträngningen att förbättra förmågan att samtala. Både äkta män och hustrur tycker om att deras äktenskapspartner visar verkligt intresse för vad de säger, och barn uppskattar när föräldrarna lyssnar till vad de säger och visar verkligt intresse för dem. Om du avbryter eller om du bläddrar i en tidskrift medan någon talar till dig eller på annat sätt visar bristande intresse, urartar snart samtalen i hemmet. Ingen tycker i själva verket om att tala till en människa som inte är intresserad av vad man har att säga.

⁶ Måltiderna ger familjen utmärkta tillfällen till samtal som uppbygger. Vid någon måltid varje dag kan en del av samtalet röra sig om dagens bibeltext som återfinns i broschyren Att dagligen rannsaka Skrifterna. Vid somliga måltider kan artiklar i de senaste numren av Vakttornet eller Vakna! vara föremål för intressanta och nyttiga samtal. Men låt aldrig samtalen vid måltiderna bli så organiserade att det inte finns rum för spontana uttalanden och tillfälle att avslappnat njuta av maten.

⁷ Varje familjemedlem kan på ett naturligt sätt bidra till uppbyggande samtal vid måltiden. Det är inte någon tid att framföra klagomål; sådant kan störa matsmältningen. Men under dagens lopp får man höra sådant som är upplysande eller kanske humoristiskt. Man kanske är med om en trevlig erfarenhet i tjänsten på fältet. Kanske man läser något av intresse i tidningen eller hör det i radio. Varför inte lägga det på minnet för att tala om det med de övriga i familjen vid måltiden? Inom kort finner ni att ni alla, i stället för att äta fort och rusa från bordet, ser fram emot dessa tillfällen att få tala med varandra.

8—10. Varför är samtal på tumanhand mellan föräldrar och barn viktiga, och hur kan barnen uppmuntras av föräldrarna?

⁸ Det är också viktigt att föräldrar har personliga samtal med vart och ett av barnen, utom hörhåll för de övriga i familjen. Bästa resultaten uppnår man när det görs i en avspänd atmosfär, antingen i hemmet eller när man tar sig en promenad. Sådana samtal ger möjlighet att förbereda de unga för de fysiska förändringar som de kommer att erfara i sin kropp allteftersom de växer. Sådana samtal uppenbarar också vad som döljer sig i de ungas hjärta, vad deras verkliga önskningar och mål i livet är, och tillfälle ges att forma dessa på ett gagneligt sätt.

⁹ Om ditt barn under ett sådant samtal berättar om svårigheter som det har råkat in i, kan samtalet troligen plötsligt ta slut, om du genast börjar förebrå barnet. Och med den erfarenheten i tankarna kanske barnet inte talar om sådana saker mer. Det är vanligen bättre att lyssna och rannsaka problemet genom frågor som visar en förstående inställning från din sida. Sedan kan du vänligt men bestämt hjälpa barnet att ändra sitt handlingssätt i överensstämmelse med Bibelns principer.

¹⁰ Även om samtal är viktiga för lyckan i familjelivet, betyder inte det att någon behöver tala jämt och ständigt. Det är faktiskt nyttigt ibland att sitta i egna tankar, i tysthet reflektera över saker och ting. Stunder av lugn och tystnad uppskattas ofta av familjemedlemmarna.

11, 12. Vilka tillfällen finns det att vittna, förutom i den reguljära tjänsten på fältet?

¹¹ Tillfällen till vittnande. Vilken inverkan på förkunnartjänsten har ens förmåga att samtala på ett naturligt sätt? Har du någonsin undrat över varför en del vittnen alltid tycks ha så goda erfarenheter? Kan det bero på att de tar initiativ till samtal? Bibelns ordspråk säger: ”De visas läppar fortsätter att sprida ut kunskap.” — Ords. 15:7.

¹² Förutom den reguljära tjänsten på fältet finns det många tillfällen att öppna samtal med människor och tala med dem om Jehova. Kristna husmödrar kan till exempel vittna för grannar eller försäljare som kommer på besök. Barn kan ha tillfälle att tala om Bibeln med skolkamrater på väg till skolan eller på rasterna. Och de som arbetar utanför hemmet kanske kan vittna på sina arbetsplatser, till exempel på lunchrasten. Till och med när du promenerar i parken, står i kö i en affär eller väntar på en buss är det möjligt att öppna uppbyggande samtal med andra. I vissa länder, där det är förbjudet att predika om Riket, bedrivs förkunnartjänsten framför allt med hjälp av vanliga, enkla samtal. Att denna predikometod är effektiv visas av den snabba tillväxt i fråga om antalet tjänare åt den sanne Guden som ofta förekommer i sådana länder.

13—16. Vilka metoder kan användas för att få i gång samtal som öppnar vägen till vittnesbörd?

¹³ För att utnyttja olika situationer för att avge ett vittnesbörd behöver vi bara ett vänligt ord för att ”bryta isen”, så att säga, och samtalsutbytet kan komma i gång. Jesus var ett föredöme i fråga om detta. När han vid middagstid en dag stannade till vid en brunn i Samarien för att vila, bad han en kvinna, som hade kommit för att hämta upp vatten, att ge honom att dricka. Eftersom judar vanligtvis inte talade med samarier, väckte detta hennes nyfikenhet. Hon ställde en fråga. Jesus svarade genom att tala om att han hade vatten som kunde ge evigt liv och väckte på så sätt ytterligare hennes nyfikenhet. Följden blev att det gavs tillfälle att vittna för henne. Lägg märke till att han inte började med ett omfattande vittnesbörd; han banade vägen genom ett vänligt samtal. — Joh. 4:5—42.

¹⁴ Du kan också få i gång sådana uppbyggande samtal. Medan du väntar på en buss kan du kanske rikta någons uppmärksamhet på en artikel i en tidning eller tidskrift om något problem, som miljöförstöring eller krig, och sedan fråga: ”Varför tror du att förhållandena har blivit så dåliga på senare år? Tror du att det någonsin skall komma en tid, när hela jorden skall vara en trivsam plats att leva på?” Det har också visat sig vara effektivt att börja tala om något aktuellt problem på orten och sedan fråga: ”Vad tror du lösningen är?” Det leder helt naturligt till ett samtal om den sanna lösningen — Guds kungarike. Urskillning bör naturligtvis användas. Det är ingen idé att tvinga sig till ett samtal, när människor inte ger gensvar. Men du kommer att finna att somliga gärna lyssnar, alldeles som den samariska kvinnan vid brunnen gjorde.

¹⁵ Ett annat sätt att få tillfälle att samtala om Guds ord är att lägga fram biblisk litteratur där den lätt kan ses. När man gör det i hemmet, för besökare den ofta på tal, och det kan bli möjligt att avge ett utmärkt vittnesbörd. Om du går i skolan, kan en bok eller en tidskrift som du lämnar på din bänk säkert få någon att fråga: ”Vad är det?” Sedan har du möjlighet att förklara och avge ett vittnesbörd. Eller om du läser biblisk litteratur på lunchrasten eller när du åker buss eller tåg, kan det leda till samtal om Riket med undrande människor.

¹⁶ Samtal med bekanta kan naturligtvis också leda till samtal om bibliska sanningar. Sådana samtal rör sig ofta om vad människor har gjort — var de har varit, vad de har hört eller sett — eller sådant som de planerar att göra. När du har tillfälle att tala, varför då inte tala om vad du har gjort? Sedan du varit med på en kretssammankomst, kan du tala om för en arbetskamrat eller granne var du har varit och temat för det offentliga föredraget; han kanske ställer frågor om det. Tala med andra om vad du läser i Vakttornet eller Vakna! alldeles som de talar om vad de gör. Om du har rört vid en mottaglig sträng, kommer de att fråga för att få veta mera. Då har du tillfälle att avge ett ytterligare vittnesbörd. Sådana samtal som är avsedda att rikta uppmärksamheten på Guds uppsåt är verkligen uppbyggande.

17—20. Ge förslag om uppbyggande samtalsämnen som kan tas upp när man är tillsammans med andra vittnen.

¹⁷ När du är tillsammans med medtroende. När du är tillsammans med bröder och systrar i tron, är det också viktigt att samtalet rör sig på ett högt plan, ett plan som är passande för förkunnare av de goda nyheterna. Dess syfte bör inte vara att bara fördriva tiden, utan att uppbygga.

¹⁸ Utmärkta möjligheter till uppbyggande samtal ges före och efter mötena i Rikets sal. Gör det inte till en vana att rusa i väg så snart mötena är slut. Varför inte ge dig i samtal med äldre, erfarna bröder, såväl som med dem som kanske är blyga och har en tendens att hålla sig för sig själva? Det finns så mycket att tala om. Resonera om särskilt intressanta punkter ur de senaste numren av Vakttornet. Du kan tala om något kommande övningstal i skolan i teokratisk tjänst. Andra kanske har goda idéer som du kan använda i ditt tal, eller kanske du kan ge goda förslag som någon annan kan ha nytta av i sitt övningstal. Du kan också utbyta erfarenheter i tjänsten på fältet eller tala om någon del av mötet som var särskilt uppskattad. Sådana samtal bygger verkligen upp.

¹⁹ Större sammankomster ger möjligheter att tala med bröder och systrar från olika platser. Många vittnen brukar inleda samtal med andra i kön till något av förfriskningsstånden eller när de reser till och från sammankomstplatsen. Ett utmärkt sätt att göra det är att tala om vad du heter för brodern eller systern och fråga vad han eller hon heter. Fråga hur han eller hon blev ett vittne. Detta leder vanligtvis till glädjande, uppbyggande samtal.

²⁰ När du är på väg att ta del i tjänsten på fältet, ges det ytterligare tillfälle till nyttigt samtal. I stället för att tala om ovidkommande ting kan man resonera om hur man bör nalkas människorna där i trakten eller vilka ämnen som kan vara lämpligast att tala om. Det är också bra att tala om hur man bemöter invändningar som man kan få. Det är ytterst uppfriskande och lämpligt att tänka på andliga ting och tala om dem vid sådana tillfällen. — Fil. 4:8, 9.

21—24. Vad kan man göra om samtalet i ett sällskap inte längre blir uppbyggande?

²¹ Om du någon gång är tillsammans med bröder och systrar och samtalet blir planlöst eller inte särskilt uppbyggande, vad kan du då göra? Varför inte ställa en fråga för att föra samtalet in i nyttigare banor? Ta upp ett särskilt ämne och ställ frågor om det. Ett sådant samtal är så mycket värdefullare, om de deltagande uppehåller sig vid ämnet och om alla de deltagande får tillfälle att uttrycka sig.

²² När samtalet rör andra medlemmar av den kristna församlingen, måste man vara på sin vakt så att det inte blir respektlöst och kritiskt i stället för uppbyggande. Om någon skulle börja tala om andras tillkortakommanden, har du då mod att föra samtalet tillbaka till ett uppbyggande plan? Kommer du att vara lojal mot Jehovas organisation och skydda någon av dess medlemmar? En bagatell, kanske någon säger. Men inte så bagatellartad när man tänker på att det, om man finner fel hos någon av Guds överlämnade tjänare, kan leda till att man klagar på Guds egna anordningar! — Jak. 5:9; 2 Kor. 10:5.

²³ Ibland kan samtal föras i lättare stil, och humoristiska anekdoter kan berättas. Sådana samtal kan också vara avstressande och nyttiga. Men man måste vara försiktig, så att de inte urartar till att röra sådant som inte anstår kristna Ordets förkunnare. Bibelns råd bör hållas i minnet: ”Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor; inte heller skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande, utan hellre tacksägelse.” — Ef. 5:3, 4.

²⁴ Som Jehovas tjänare bör vi alltid låta våra samtal bli till hans ära. Om vi gör det, tillämpar vi också det utomordentliga råd som aposteln Paulus upptecknade: ”Var och en av oss må behaga sin nästa i det som är gott för hans uppbyggande.” — Rom. 15:2.