Ta av sig skorna eller inte?

Eftersom Sällskapet upprepade gånger fått förfrågningar om huruvida man bör ta av sig skorna eller inte vid församlingsbokstudiet i hem, vill vi framföra några synpunkter på den saken.

Vi förstår att vänner som gästfritt ställer sina hem till förfogande för mötet är måna om renlighet och hygien. Därför har somliga uttryckligen begärt att alla som kommer in i deras hem, i vilket ärende det än gäller, tar av sig skorna, och värdfolket är naturligtvis i sin fulla rätt att själva bestämma över sitt hem i det avseendet. Men med tanke på den syn vi har på att församlingsbokstudiet är ett möte som organiserats av församlingen, kan det bli nödvändigt att för detta möte göra undantag från ett eventuellt krav att de närvarande tar av sig skorna. (1 Petr. 4:9, 10) Hänsyn måste ju tas till att alla inte känner sig representativt klädda att gå på möte i strumplästen. Bröderna som leder mötet uppträder ju t. ex. inte i strumplästen på podiet i Rikets sal, och samma princip för klädsel härvidlag bör gälla vid ett församlingsbokstudium. Vi bjuder ju också utomstående till detta möte, och vi önskar vara beredda att ta emot dem som de kommer, utan att de behöver känna sig generade.

Självfallet bör var och en känna samma ansvar att vårda sig om hemmet som om Rikets sal. Därför vill ingen utan vidare stiga in med smutsiga skor eller låta sina barn göra det, utan visar kärlek och omtanke gentemot värdfolket genom att inte smutsa ner i onödan. (Fil. 2:4, 5) Det är tillbörligt att studieledaren har sin uppmärksamhet riktad även på sådana detaljer, till hjälp för värdfolket. Många visar hänsyn i detta avseende genom att i förbindelse med dåligt väder ha galoscher eller bottiner på sig som de tar av innan de går in. Andra har rentav brukat ta med ett extra par skor för innebruk att byta till. I de fall någon familj har svårigheter att själv klara iordningställandet av hemmet för studium eller städning efteråt kanske det också kan göras anordningar för att någon i studiegruppen hjälper till med det, alldeles som man gör i Rikets sal. Det är något som de äldste kan ta i beaktande.

Med största förståelse för vänner som är så noga med att bevara sina hem så rena och snygga att de önskar att alla tar av sig skorna, blir det — med tanke på det här sagda — nu nödvändigt att de äldste undersöker hur de vänner som upplåter sina hem ställer sig till sina möjligheter att fortsätta att upplåta dem. Det är deras sak att avgöra, och vi respekterar dem för vilket beslut de än må fatta i det här avseendet.

Det är givetvis ett stort privilegium att få ha bokstudiet i sitt hem, och även om det är förbundet med en del extra arbete med möblering och städning, så betyder det stora välsignelser för familjen i fråga. Men var och en måste själv få avgöra vilka möjligheter man har när det gäller att hålla sitt hem öppet för studiet, och det är därför de äldste så snart som möjligt och med kärlek och omtanke bör göra denna särskilda undersökning, så att vi inte åsamkar någon onödiga bekymmer och olägenheter. Vi vill naturligtvis inte göra detta till en stridsfråga i församlingen, utan söker så smidigt som möjligt att samarbeta i frid och endräkt genom att visa varandra tillbörlig hänsyn och omtanke. — 2 Kor. 6:3.