14. Varför är det särskilt angeläget i vår tid att ge andlig hjälp?

¹⁴ Av större betydelse än materiellt givande är den hjälp de kristna kan ge i andligt avseende. I synnerhet nu är detta en brådskande och angelägen sak — den gäller liv eller död. Hur så? Bibelns profetior och de verkliga förhållandena som uppfyller dem bevisar att sedan år 1914 befinner sig den nu levande generationen i ”ändens tid”. (Matt. 24:3—14, 32—34; Luk. 21:25, 26; 2 Tim. 3:1—5; Upp. 6:2—8)a Detta betyder att alla som inte är tjänare åt Jehova Gud såsom hängivna lärjungar till hans Son står i fara att förlora livet.

15. På vilket sätt skiljer sig människors situation i vår tid från deras situation som blev avrättade under vissa tidigare perioder av dom från Gud?

¹⁵ Människor överallt behöver göras medvetna om denna fara. De befinner sig i en helt annan situation än de människor som stod ansikte mot ansikte med avrättning under vissa tidigare tillfällen, då Gud verkställde dom. De tusentals människor som förgicks då Jehova Gud gjorde bruk av babylonierna för att verkställa dom på det trolösa Juda och Jerusalem skulle till exempel i alla fall till sist ha dött. Deras död betydde inte total tillintetgörelse. Men den dom som avkunnas mot dem som vägrar att lära känna Gud och lyda de ”goda nyheterna” om Jesus Kristus under denna generations tid är slutgiltig. Bibeln säger oss: ”Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet.” (2 Tess. 1:9) ”Dessa skall gå bort till evigt avskärande.” (Matt. 25:46, NW) Och de som överlever tillintetgörelsen kommer inte bara att leva några få år till och sedan dö. Nej, de har framtidsutsikten evigt liv i frihet från sjukdom, sorg och plåga. — Upp. 7:14—17; 21:3—5.

16. Vad gjorde Jehova Gud innan han verkställde sin dom över det trolösa Juda och Jerusalem på Hesekiels tid?

¹⁶ När Jehovas kristna vittnen i vår tid begrundar vad som står på spel, har de då inte skäl att göra sitt yttersta för att nå människor med det livsfrälsande budskapet från Guds ord? Att de gör så visar tillbörlig aktning för Guds önskan att alla människor skall ändra sinne och leva i överensstämmelse med exakt kunskap. Innan Jehova Gud tillät att babylonierna förstörde Jerusalem och ödelade Juda land, lät han en varning avges. Han betraktade de få återstående levnadsår som kunde åtnjutas av dem som var lydiga mot varningen som dyrbara. Han ville skona så många som möjligt från att drabbas av en fasansfull död som ett resultat av kriget eller dess verkningar. Han lade därför ett tungt ansvar på sin profet Hesekiel, i det han sade: ”Jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. Om jag säger till den ogudaktige: ’Du måste dö’ och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.” — Hes. 3:17—19.

17. Vad bör Hesekiels uppdrag hjälpa oss att förstå beträffande vårt uppdrag att predika och göra lärjungar?

¹⁷ Kan vi, med tanke på den stora fara som människor befinner sig i nu i denna tid, mena att vårt ansvar för människors liv är mindre än Hesekiels ansvar? Sannerligen inte! Det uppdrag att predika och göra lärjungar som Jesus Kristus gav för mer än nitton hundra år sedan skulle fortsätta att vara i kraft ”intill avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 28:19, 20, NW) Känner du djupt ditt ansvar att fullgöra detta uppdrag?

18. Varför kommer Guds uppsåt att låta varningen ljuda inte att misslyckas på grund av individers trolöshet?

¹⁸ Betyder detta att människor skulle förgås för evigt, om du personligen skulle svika? Nej, ty detta verk är inte en människas verk, utan Guds. Han öppnar människors hjärtan, och det är vårt storslagna privilegium att vara hans ”medarbetare”. (Apg. 16:14; 1 Kor. 3:9) För att få varningen att ljuda skulle Jehova Gud kunna låta ”stenarna ropa”. (Luk. 19:40) Individer kan alltså svika, men ingenting kommer att hindra att Guds uppsåt blir utfört och når människor i den utsträckning han önskar innan den nuvarande tingens ordning tillintetgörs. Och Jehovas kristna vittnen som skara kommer inte att avhålla sig från att låta varningen ljuda. Deras kärlek till honom och till medmänniskorna är stark nog att förmå dem att göra sitt bästa för att hjälpa människor att finna vägen till frälsning innan det är för sent. De är villiga att lägga sina personliga angelägenheter till rätta och till och med ändra sina levnadsförhållanden för att verkställa detta. Nej, stenarna kommer inte att behöva ropa.

19. Varför kommer de som är trolösa inte att vara fria från blodskuld?

¹⁹ Men detta betyder inte att individer som underlåter att visa verklig kärlek till sina medmänniskor och omsorg om dem kommer att vara fria från blodskuld. Vi kan belysa detta med en illustration: Om en far försummade sitt barn så att det kom i en farlig belägenhet, skulle han inte vara utan skuld, även om någon annan räddade barnet från döden. På motsvarande sätt skulle en som påstår sig vara tjänare åt Jehova men sviker sin plikt mot andra inte heller vara utan skuld. Hans kärlekslösa, likgiltiga inställning skulle vara detsamma som mord. Han skulle inte kunna ursäkta sig på den grundvalen att han hade predikat en del, eftersom Jehova Gud skulle känna till graden av försumlighet och avkunna dom i enlighet med detta. — Rom. 14:12.

20. Varför är det inte nu tid för symbolisk tjänst? Förklara.

²⁰ Nu är det inte tid för någon att försöka klara sig med enbart symbolisk tjänst eller att engagera sig i livets omsorger eller chansartade affärsföretag i sådan utsträckning att han inte har tid för människor. Det största livsfrälsande arbetet i mänsklighetens historia håller snabbt på att gå mot sin avslutning. Är det inte fördenskull rätt att vi gör uppoffringar och avstår från personliga glädjeämnen och önskningar? Är inte detta vad människor gör i en katastrofsituation? De låter inte klockan bestämma över deras undsättningsarbete, utan fortsätter att göra sitt yttersta så länge det råder ett behov och de har ett rimligt mått av kraft.

21. Vilka frågor kan ställas beträffande vår inställning till predikandet om Riket?

²¹ Är det så du känner det i fråga om det livsviktiga verket att predika om Riket? När du besöker människor i deras hem, förmås du då av ditt hjärta att fortsätta så länge du rimligtvis kan, utan att glömma att du behöver vila och vederkvickelse såväl som att du måste fullgöra andra skriftenliga förpliktelser? Eller ser du fram emot att få sluta med det och kanhända del i något slag av rekreation eller förströelse? Utnyttjar du de möjligheter du har vid andra tillfällen — i skolan, i arbetet eller i andra dagliga kontakter du har — att tala med människor om sanningen? Är du verkligt angelägen om att släktingar och bekanta skall få del av bibelns budskap? Är du också aktpågiven för att urskilja när det är bättre att låta ett gott uppförande avge ett vittnesbörd i stället för det talade ordet?

22. Vad är inbegripet i att göra lärjungar?

²² Låt oss också komma ihåg att det uppdrag Jesus Kristus gav inte enbart är en fråga om att predika eller kungöra Guds sanning. Människor behöver undervisas för att bli hans lärjungar. Gör du rimliga ansträngningar för att gå tillbaka till dem som visat ett visst intresse, och försöker du sätta i gång bibelstudier med dem? Människor behöver veta vad bibeln säger, men inte bara det, utan också hur de kan leva i överensstämmelse med den. På grund av att aposteln Paulus hade gjort sitt yttersta för att undervisa om sanningen, kunde han säga: ”Jag är ren från alla människors blod, ty jag har inte avhållit mig från att förtälja för er om allt Guds rådslut.” (Apg. 20:26, 27, NW) Gör du som Paulus, så att du ser till att din undervisning inte är bristfällig i viktiga avseenden och att de som du undervisar förstår Guds krav helt och fullt? Helt visst vill vi inte medverka till att någon begår orätta gärningar genom att undanhålla honom upplysningar som han behöver känna till.

23. Visa med hjälp av 2 Korintierna 3:2, 3 vilken inställning man bör ha till dem som blir undervisade och beskriv de goda verkningarna av tillbörlig undervisning.

²³ Det är också viktigt att vi hyser djup omsorg om och kärlek till dem vi undervisar. Om sig själv och sina medarbetare skrev aposteln Paulus till korintierna: ”Ni själva är vårt brev, som är skrivet på våra hjärtan och som är känt och läses av hela mänskligheten. Ty ni visas vara ett Kristi brev, skrivet av oss såsom tjänare, skrivet inte med bläck, utan med en levande Guds ande, inte på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan.” (2 Kor. 3:2, 3, NW) När vi har djup kärlek till dem vi undervisar och har omsorg om dem, kommer dessa undervisade att vara som ”brev” som är skrivna på våra hjärtan. När vi förtröstar på Guds andes hjälp och gör vårt yttersta inom gränserna för våra möjligheter, kommer de mottagliga att bli som Kristi brev, av Guds ande skrivna på hjärtan. Ja, Guds andes verkan på deras hjärtan kommer att förmå dem att ådagalägga en kristen personlighet, som iakttagare kan se eller ”läsa”. Bemödar du dig kraftigt som Guds ”medarbetare” i dina ansträngningar att frambringa sådana ”brev”?

TV ”fördummar”

● Den fara som barn utsätts för genom överdrivet TV-tittande kan bestå i mera än att det har ett dåligt inflytande på moralen och bidrar till generationsklyftan. Phyllis Dolhinow vid University of California i Berkeley förklarar: ”Barnet sitter passivt framför en TV-apparat, utan att verka i ett socialt sammanhang eller göra skapande bruk av intellektet.” I London Daily Mirror kallades sådana barn ”TV-dumbommar”, och där framhölls också den oro brittiska vetenskapsmän hyser för många barn mellan nio och elva års ålder, som har en läsålder under sex år. ”De kommer troligen att som vuxna vara analfabeter — på grund av att de kommer från hem där deras främsta ... källor till information är television och popskivor.”