Vem är egentligen oförvitlig?
1 När Paulus skrev godkännande om de bröder som ”traktar efter ett ämbete som tillsyningsman”, gav han Timoteus påminnelsen: ”Tillsyningsmannen bör därför vara oförvitlig.” (1 Tim. 3:1, 2, NW) Men detta förväntas inte bara av tillsyningsmän. I samma bok i bibeln uppmanas även andra medlemmar av församlingen att vara oförvitliga. (1 Tim. 5:7, NW) Vad innebär det egentligen att vara oförvitlig?
2 Saken gäller att vi allesammans måste inse att vårt uppförande inte bara är en personlig angelägenhet. Det vi gör blir till ära eller vanära för vår familj, församlingen och Guds namn. Vi bör uppföra oss så att det blir till ära för Jehova och hans folk. Vi bör inte bara tala om rätt uppförande, utan var och en bör vara ”ett föredöme i goda gärningar”. (Tit. 2:6, 7) Trots att man gör detta kan somliga människor misstyda det man gör och finna fel i det, som medlemmar av den judiska församlingen gjorde med Jesus. (Luk. 7:34, 35) Men tanken bakom Paulus’ uppmaning är att man inte skall kunna rikta någon välgrundad anklagelse mot personen i fråga.
3 Ingen av oss är utan synd. Om vi blir ingående granskade, visar det sig att vi allesammans har fel och brister; vi förfelar allesammans vårt mål. (1 Joh. 1:8) Men vi bör inte på något allvarligt sätt komma till korta i fråga om att uppfylla Guds ords krav, så att vi måste bli tillrättavisade. (Se Galaterna 5:19—21.) Vi bör uppriktigt sträva efter att tillämpa bibelns principer i alla livets angelägenheter. Kan detta sägas om dig? Uppför du dig så i hemmet och när du är tillsammans med dina släktingar? Gör du det på arbetet och även när du kopplar av? Är ditt levnadssätt sådant att andra inser att du är en Kristi efterliknare? — Jämför 1 Korintierna 11:1.
4 När vi efterliknar Kristus, måste vi inte bara ägna uppmärksamhet åt vilka slag av verksamhet vi tar del i, utan också vilken ande vi lägger i dagen. När aposteln Paulus skrev till församlingen i Filippi, däribland till tillsyningsmännen och de biträdande tjänarna, betonade han att de måste efterlikna Kristus i det avseendet att de ”inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är er överlägsna”. — Fil. 1:1; 2:1—8, NW.
5 Men hur är det om någon inte följer detta råd? Det finns människor som är så omedgörliga att andra ofta inte kan resonera med dem. När en sådan person tar del i ett samtal, är han stridslysten och ger andra det tydliga intrycket att han strider med ord mot sina bröder. Därför att han har för höga tankar om sig själv, är han benägen att förakta andras synpunkter. Till följd av detta kan hans anmärkningar lätt vålla skarpa söndringar i de aktuella frågorna i stället för att bidra till att man kommer överens. Alla uttrycker sig naturligtvis inte på samma sätt. Somliga är mera kraftfulla än andra. Men stridigheter och söndringar klassificeras i Guds ord som ”köttets gärningar”. (Gal. 5:19, 20) Var och en som har för vana att uppträda på detta sätt är inte oförvitlig.
6 I 1 Timoteus 5:7, som det tidigare hänvisats till i denna artikel, sade Paulus att verkliga kristna bör vara oförvitliga i fråga om hur de tar hand om änkor som är nära släkt med dem. Men det är tydligt att samma höga norm gäller varje sida av vårt liv, inte sant? Oavsett vad världen omkring oss gör bör vi allesammans vara klanderfria. Hur då? Genom att vi ”behåller ett fast grepp om livets ord” och alltid understöder det både genom vårt tal och vårt uppförande. — Fil. 2:14—16, NW.