myndigheterna ville helt enkelt inte att bibeln skulle läsas av människor i allmänhet, vilka då kunde föranledas att förkasta kyrkans tolkningar.

Inte så lång tid därefter sattes det stopp för Tyndales arbete. En viss Phillips hycklade vänskap och förrådde honom sedan för hans fiender. Tyndale sattes sedan i fängelse i slottet Vilvorde, nära Bryssel. I september 1536 avrättades han genom strypning och brändes sedan.

På detta sätt slutade livet för en framstående lärd, vars arbete påverkade översättningen av bibeln till engelska under närmare 400 år. Tyndale hade arbetat med fara för sitt liv, men inte för att vinna ära eller personligt erkännande och en ställning, utan för att göra Guds ord tillgängligt för människor i allmänhet.

Bibeln på kinesiska

Det var år 1807, omkring 271 år efter avrättningen av Tyndale, som Robert Morrison, en protestantisk missionär, anlände till Kanton i Kina. Han var inom kort sysselsatt med att översätta bibeln till kinesiska. Morrison hade en viss kunskap om kinesiska, men han behövde ytterligare hjälp med språket. Sådan hjälp var inte lätt att få, eftersom översättning av bibeln till kinesiska var ett riskfyllt företag, som kunde bestraffas med döden. Morrison lyckades ändå få hjälp av två kinesiska lärde. En av dem var så rädd för att bli gripen och sedan dödad genom långsam tortyr att han bar gift på sig för att kunna ta sitt eget liv om han skulle bli fast.

Staden Kanton var på den tiden öppen för utlänningar bara under sex av årets månader, och det tvingade Morrison att vara borta från staden halva året. Under den tiden bodde Morrison på ön Macao. Sedan han tagit anställning som översättare vid East India Company (Ostindiska kompaniet), kunde han återvända till Kanton.

Under dagtid arbetade Morrison för East India Company och skötte rutinärenden i affärsverksamheten och arbetade med en kinesisk-engelsk ordbok och en kinesisk grammatik. Om nätterna arbetade han och hans kinesiska medhjälpare med översättningen av bibeln.

År 1810 trycktes Apostlagärningarna på kinesiska med hjälp av handgjorda träplattor. Morrison ville inte att plattorna skulle falla i orätta händer och grävde därför ner dem innan han avreste till Macao. Han blev mycket besviken vid sin återkomst sex månader senare, då han upptäckte att termiter hade förstört plattorna.

Trots problem och motgångar avslutade Morrison år 1814, med hjälp av en annan missionär, William Milne, översättningen av de kristna grekiska skrifterna. År 1818 var hela bibeln översatt.

Översättningen av bibeln har verkligen varit en riskfylld uppgift. Sådana översättare som Tyndale och Morrison var hängivna, modiga män, som var villiga att hålla ut trots väldiga hinder. Det de gjorde var i överensstämmelse med Guds vilja att alla folk skall ha möjlighet att ”komma till kunskap om sanningen”. — 1 Tim. 2:3, 4.

Hur är Jehovas vittnen annorlunda?

MÄNNISKOR i allmänhet betraktar Jehovas vittnen som ”en religion bland många” och betecknar dem ofta som en ”bokstavstroende” grupp. Men det erkänns också ofta till vittnenas fördel att de är mera aktiva än andra i sin iver att tala med alla om sina trosuppfattningar — med katoliker, protestanter, judar och andra.

Jehovas vittnens sätt att predika är verkligen annorlunda, men den stora skillnaden ligger ändå i vad de tror och lär.

Tror på hela bibeln, men är inte ”bokstavstroende”

Vittnena anser att bibeln är Guds fullständiga ord (de sextiosex böckerna i ”Gamla testamentet” och ”Nya testamentet” i flertalet biblar). Men de är inte ”bokstavstroende”, enligt vad man vanligen menar med denna benämning. De tror inte att allting i bibeln skall tas bokstavligt. De har en balanserad och förnuftsmässig uppfattning, som verkligen också är den skriftenliga uppfattningen. Denna uppfattning går ut på att bibeln visserligen innehåller många direkta, bokstavliga uttalanden, sådana som de lagar den ger till ledning för den kristnes liv, men att mycket i denna bok är symboliskt eller bildligt uttryckt.

Det är till exempel allmänt erkänt att Jesu Kristi liknelser är symboliska. Det grekiska ord som i bibeln används för ”liknelse” kan också översättas med ”illustration”. Det sägs om Jesus: ”Utan liknelse talade han icke till dem [folkskarorna]. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.” — Mark. 4:34; Matt. 13:34.

Bibelns profetior är ofta symboliska. Om den profetiska Uppenbarelseboken heter det i inledningsversen: ”Han [Jesus Kristus] sände ut sin ängel och framställde det i tecken genom honom för sin slav Johannes.” (Upp. 1:1, NW) Antingen genom direkta uttalanden sådana som detta eller genom sammanhanget kan det lätt avgöras vilka uttalanden som är bokstavliga och vilka som är symboliska.

Därför kommer Jehovas vittnen inte till orimliga och ovetenskapliga slutsatser, sådana som de bokstavstroendes uppfattning att jorden skapades på sex bokstavliga tjugofyratimmarsdagar. Vittnena vet att uttrycket ”dag” i grunden betyder en tidsperiod. Man kan till exempel tala om ”våra fäders dagar” och med detta avse en period på många år. Bibeln hjälper oss i fråga om detta genom att den först beskriver Guds handlingar under de sex skapelsedagarna och därpå talar om alla dessa handlingar tillsammans såsom utförda på en enda ”dag”. Det heter: ”Detta är berättelsen om den ordning, i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när [på den dag då, Eng. aukt. övers.] HERREN [Jehova] Gud gjorde jord och himmel.” Följaktligen kan en biblisk ”dag” vara en period på tusen år eller flera tusen år. — 1 Mos. 2:4; 2 Petr. 3:8.

Guds rike en bokstavlig regering

En tydlig skillnad mellan Jehovas vittnen och kristenhetens kyrkosamfund är att vittnena erkänner att Guds rike är en verklig regering som skall utöva obestridd styrelse från himmelen. Det är inte bara någonting ”i människors hjärta”, som steg för steg skall omvända alla människor till att göra Guds vilja. Profeten Daniel talade verkligen om en regering, när han sade följande om Guds rike: ”Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:44.

Detta rikes Gud är inte någon ”treenig” gud. Han ensam är den universelle suveränen, och hans namn är Jehova. (Ps. 83:19, NW) Jesus Kristus är inte någon del av en ”treenig gudom”, utan han är Jehovas Son, en egen individ. Denne Son är den som Gud insätter på Guds rikes tron, och detta rike skall styra jorden under tusen år för att åstadkomma att Guds vilja sker på jorden som den sker i himmelen. (Upp. 20:4, 6; Matt. 6:9, 10) Kristi regering kommer att fullborda uppväckandet av de döda och kommer att föra fram alla lydiga människor till fullkomlighet här på jorden. — Upp. 20:11—21:4.

Vidare förstår Jehovas vittnen, med hjälp av bibelns profetior och de händelser som inträffar slag i slag och uppfyller profetiorna, att Guds rikes regering har blivit upprättad i himmelen, med Kristus insatt på tronen, och att detta skedde vid slutet av ”hedningarnas tider” år 1914 v.t. (Luk. 21:24) De inser att Gud anslår tid för att ge människorna, i synnerhet dem i kristenhetens länder, tillfälle att få en varning för tillintetgörelsen av den nuvarande tingens ordning, så att de kan finna trygghet genom att ta ståndpunkt på Guds rikes sida. Men Jehovas vittnen frambär varningen att den tid nu är nära då Guds rike skall krossa alla mänskliga regeringar och styrelser i det krig som i bibeln är förbundet med ”Harmagedon”. — Upp. 16:14—16; 19:11—21; Hes. 3:17.

En levnadsväg

Jehovas vittnen anser att kristendomen inte bara är en tro, utan att den är en levnadsväg. På apostlarnas tid kallades kristendomen rentav ”den vägen”. (Apg. 9:2; 19:9, 23; 22:4; 24:22) Alla bibelns goda principer måste tillämpas i den kristnes liv, i hemmet, i yrkeslivet — vid alla tillfällen. Alla bland vittnena som vänder sig bort från denna väg och håller fast vid att överträda Guds rättfärdiga lagar — genom omoraliskhet, stöld, baktaleri, förkunnande av falska läror, anstiftan av söndringar eller sekter — blir uteslutna ur deras församlingar.

Tänk som kontrast till detta på hur annorlunda det är i kristenhetens kyrkosamfund, som behåller och till och med välkomnar dem som fortsätter att bedriva det som är ont, däribland homosexualitet och narkotikamissbruk. Men vittnena ignorerar inte bibelns befallning. De fortsätter att hålla församlingen ren för att Gud skall kunna fortsätta att visa församlingen sin ynnest och beskydda dess medlemmar. (1 Kor. 5:5, 9—13) Förväntar du inte att kristna skall vara rena och rättrådiga människor, som du kan ha andligt umgänge med?

Ingen ritual, ingen uppdelning på präster och lekmän

Vid mötena i Jehovas vittnens församlingar (som nu finns till ett antal av mer än 34.000 över hela världen) förekommer inte någon ritual. Mötena är avsedda för undervisning — studium och dryftande av bibeln. Man spelar inte på känslorna, utan vädjar i stället uppriktigt till sinne och hjärta. Det förekommer inga medlemsavgifter, inget tionde och ingen kollekt. Kostnaderna för underhåll av Rikets salar täcks genom frivilliga bidrag. Dessa möteslokaler är inte praktfulla och inte heller smyckade med bilder, men de är prydliga och funktionella. — 2 Kor. 8:12—15; 9:6, 7.

Det förekommer ingen uppdelning på präster och lekmän. Alla är ”bröder” och ”systrar”, oberoende av ras eller samhällsställning. Alldeles som det var bland de kristna under det första århundradet är en krets av äldste förordnad att ha tillsyn över församlingens verksamhet och sörja för andlig hjälp åt alla. Dessa män är utvalda på grundval av sin kristna mogenhet, sin kärlek, sin omsorg om andra och sin villighet att hjälpa andra. De får ingen lön och de har inga religiösa titlar som utmärker dem som en särskild klass som skulle stå över andra. De tar del i arbetet att predika och undervisa i människors hem, alldeles som apostlarna gjorde, och liksom de övriga av församlingens medlemmar gör. — 1 Tim. 3:1—7.

Inställning till världen

Jehovas vittnen engagerar sig inte i någon politisk rörelse och tar inte del i någon politisk verksamhet, vilket de flesta av kristenhetens kyrkomedlemmar gör. Alldeles som Jesus sade om sina efterföljare är de ”icke ... av världen”. De försöker inte förändra den politiska eller sociala strukturen i världen. De väntar på att Gud skall göra ”allting nytt”. (Joh. 15:19; Upp. 21:5) De är neutrala när det gäller alla krig och andra angelägenheter som tillhör regeringarna och myndigheterna, och de försvarar inte ”demonstrationer”, strejker eller någon uppviglande eller omstörtande verksamhet. De lyder lagarna i det land där de bor. (Matt. 22:21) Men när det görs försök att förmå dem att göra våld på sina kristna samveten genom olydnad mot Guds befallningar, väljer de att ”lyda Gud mer än människor”. — Apg. 5:29.

Av liknande skäl avhåller sig Jehovas vittnen från att förena sig med eller understödja rörelser för samgående mellan trosriktningar. Kristenhetens kyrkosamfund och religionerna i den icke-kristna världen gör sig till en del av världen genom sina läror och sedvänjor, och därför motsvarar de inte Jesu beskrivning av sina sanna efterföljare. (Joh. 17:14—16) Bibeln visar att sådana religioner utgör ett stort religiöst ”välde”, som kallas ”det stora Babylon”. (Upp. 17:5, 18) Dessa religioner kommer att tillintetgöras av de styrande i världen i enlighet med Guds dom. — Upp. 17:15—17.

Kort sagt är Jehovas vittnen annorlunda genom att de håller sig tätt till bibelns läror. De förkastar världsliga, filosofiska uppfattningar och kristenhetens traditioner. Om vittnena i somliga människors ögon förefaller ”egendomliga”, beror det på att dessa människor mäter vittnena med den måttstock som tillhandahålls av kristenhetens religioner. Just dessa organisationer har i verkligheten blivit ”främlingar” för Gud genom att de satt människors filosofiska uppfattningar i Guds ords ställe, alldeles som de judiska prästerna i forntiden gjorde. Jesus sade till dem: ”I haven så gjort Guds budord om intet för edra stadgars skull.” — Matt. 15:6.

I vår tid har kristenheten omkring en milliard medlemmar. Det är betecknande att Jesus Kristus förutsade att det vid tiden för hans närvaro i Guds rikes makt inte skulle vara ett fåtal till bekännelsen kristna, utan många, som skulle vädja till honom och säga: ”Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?” De kommer att vara som främlingar för Jesus, som skall svara: ”Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.” — Matt. 7:22, 23.

Fastän Jehovas vittnen inte är någon del av världen har de ändå kärleksfull omsorg om sina medmänniskor. De har en känsla av att det är brådskande och angeläget när de talar med människor, eftersom de betraktar den korta tid som återstår för den nuvarande tingens ordning som en tid då Jehova visar tålamod, och de vet att han inte vill att någon skall dö. (2 Petr. 3:9, 15; Hes. 33:11) Därför uppmanar de alla människor att studera bibeln och arbeta med att ändra sitt liv så att det stämmer överens med bibelns principer och inte skjuta upp att göra detta. — Sef. 2:3.

Om du har omsorg om din familj under dessa oroliga och farliga tider, studera då bibeln i ditt hem tillsammans med någon bland Jehovas vittnen och var närvarande vid mötena i deras Rikets sal. På detta sätt kommer du inte bara att finna trygghet, utan du kommer också att finna ett lyckligare och fridsammare liv redan nu, ett meningsfyllt liv, och dessutom kommer du att ha utsikten till evigt liv i framtiden under Guds rike. — 1 Tim. 4:8.