Se upp — du kan vinna och ändå förlora!

TROTS att det kan verka självmotsägande är det faktiskt möjligt att vinna och ändå förlora. Profanhistorien såväl som bibeln bekräftar detta, och vi gör väl i att ta lärdom av den princip som är inbegripen häri.

Har du någonsin hört talas om en pyrrusseger? Namnet härleds från en grekisk kung, Pyrros från Epirus. Han levde på 200-talet före den vanliga tideräkningen och var syssling till Alexander den store. Bland de många strider han utkämpade var slaget vid Ausculum, som han vann. Men segern kostade så stora förluster i liv att han sade: ”En sådan seger till och jag är förlorad.” Sedan dess har uttrycket ”pyrrusseger” kommit att användas om en seger som vunnits till ett alltför högt pris.

Bland de många förhållanden i livet, där den här principen kan tillämpas, är de där kärleken är inbegripen och där man kan vinna i något avseende men endast genom att såra någon man älskar. En amerikansk poet från förra århundradet nämner en episod som belyser detta. I en dikt som handlar om skoltiden berättar han om en ung flicka som säger till en yngling: ”’Jag är ledsen att jag stavat rätt: Jag hatar att gå om dig, För se’ — blygt slog hon sina ögon ned — ’För se, jag tycker om dig!’” Hon hade vunnit i rättstavningstävlingen men beklagade det, eftersom hennes seger hade varit till förfång för den hon älskade.

Vi kan nå vårt mål genom att uppbjuda hela vår förmåga, genom att diskutera högljutt och länge eller genom att ständigt återkomma till en fråga, men vad har vi sedan vunnit? En seger på bekostnad av sårade känslor, till priset av ett mått av tillgivenhet eller välvilja som vi förlorat.

Visserligen kanske vi har de bästa argumenten, vi kanske strider för vad vi tycker är våra rättigheter. Men hur förhåller det sig med den andre individen? Har vi empati? Om han högst motvilligt uppger sin ståndpunkt och medger att vi har rätt, kan det mycket väl leda till att stoltheten såras och vänskapen svalnar. Och det kan till och med hända att den som förlorat kommer att avvakta ett tillfälle att ge igen. Är segern värd det? Det kan jämföras med den erfarenhet en man gör, som på en auktion är så fast besluten att bli ägare till en viss sak eller egendom att han är beredd att bjuda mycket mer för den än vad den är värd, bara för att ångra sig efteråt. Han vinner men förlorar ändå.

Detta utgör också en fara i förhållandet mellan en verkmästare, en bas, en förman eller en direktör och hans underordnade. Han kan insistera på att ett visst arbete skall utföras på hans sätt, trots att det kanske inte är det bästa sättet, utan helt enkelt därför att det är hans sätt. På grund av sin ställning kan han tvinga igenom sitt sätt att göra saker och ting på och avgå med segern, men till vilket pris? Det är inte bara företaget som drabbas genom att arbetet i fråga blir utfört på ett mindre effektivt sätt, utan det kan också hända att den anställdes lojalitetskänsla och intresse för arbetet skadas till den grad att han börjar tänka: ”Vad tjänar det till? Varför skall jag bry mig om hur det går för företaget?”

Liksom i fråga om andra principer som gäller det dagliga livet och människors uppförande, så ger bibeln visa råd i det här ämnet. Och dess råd är till nytta för oss både nu och i framtiden. Jesus Kristus, Guds Son, sade en gång varnande: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ [sitt liv, Today’s English Version]?” — Matt. 16:26.

Hur sann och berättigad är inte den här varningen! Benägenheten hos den själviska, fallna människonaturen har alltid varit att tillvälla sig makt, materiella rikedomar eller berömmelse på bekostnad av egna andliga behov. Vad har följden blivit? Många har inte bara offrat dyrbar vänskap och sina egna familjers intressen i sin jakt efter rikedom, makt eller berömmelse, utan har också förlorat sin hälsa. Och genom att de visat att de älskar världen och dess vägar har de dessutom ådragit sig Guds misshag och har så förlorat hoppet om evigt liv. De vann vad de kämpade för, men vilket pris de fick betala!

Lärjungen Jakob, Jesu halvbror, framhåller detta eftertryckligt, när han säger: ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara världens vän, han gör sig därför till Guds fiende.” Och vad betyder det att vara fiende till Gud? Det betyder att förlora hoppet om allt, inbegripet evigt liv. — Jak. 4:4, NW.

Den här principen, att man kan vinna och ändå förlora, är underförstådd i det råd den inspirerade aposteln Paulus ger de kristna: ”[Var] uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.” (Fil. 2:2—4) Med andra ord, var inte alltför angelägen om att vinna din sak eller att framhäva din överlägsenhet. Älska din nästa såsom dig själv.

Om vi har sådan kärlek, kommer vi att glädja oss åt att vår nästa vinner det som vi själva gärna skulle ha velat ha. Att låta honom vinna det kan också resultera i att vänskapsbanden stärks, vilket med tiden kan visa sig medföra rik belöning på mer än ett sätt.

Samma princip kan också tillämpas när det gäller att ge undervisning. En kristen förkunnare kanske försöker undervisa någon som ivrigt försvarar en falsk lära. Förkunnaren kan försöka överbevisa den han studerar bibeln med, inte bara genom att överhopa honom med en mängd skriftställen, utan också genom att komma med nedsättande anmärkningar, som får den som har fel att verka löjlig. Men till sist kan det visa sig att förkunnarens alla ansträngningar har varit förgäves. Varför det? Därför att hans sätt och metoder drog den studerande längre bort från sanningen i stället för att övertyga honom. Det hade kanske varit förståndigare att bara framhålla en del argument och detta på ett vänligt, milt och ödmjukt sätt och att vänta till något annat tillfälle med att slutföra diskussionen.

Det är roligt och angenämt att vinna, men inte så angenämt att förlora. Var därför på din vakt, så att du inte anstränger dig alltför mycket för att vinna, i synnerhet inte när någon annans intressen och känslor är inbegripna. En pyrrusseger är helt enkelt inte värd det, eftersom vinnaren också är en förlorare.