styrande tycker inte om att vi predikar om ett annat rike än deras eget — Guds rike som det enda hoppet för människorna. Men på tal om människor som är verkligt intresserade — Jehovas vittnen räknar dem som varje år samlas till åminnelsen av Kristi Jesu död, och den 27 mars 1975 kom 4.925.643 personer till Jehovas vittnens Rikets salar för att lyssna till ett tal om vad Kristi Jesu död har betytt för dem och för alla människor. Du har säkert redan sett i denna rapport att 295.073 personer har beslutat att försöka i högre grad likna Jehova Gud genom att tjäna honom flitigt och predika de goda nyheterna om Riket och ikläda sig en ny personlighet, en som stämmer överens med det som Kristus Jesus gav som ett mönster att följa.

21. Varför upptas återbesök och bibelstudier i den tabell över tjänsten som trycks tillsammans med denna artikel?

²¹ Du kan vara intresserad av en del detaljer om vad Jehovas vittnen uträttar i de 210 olika länder och ögrupper i havet där de är verksamma. För att göra det lättare för alla Jehovas vittnen har vi tryckt en tabell som visar antalet döpta i varje land liksom också hur många församlingar det finns. Genom att vi uppger det antal timmar som använts i tjänsten på fältet av alla Jehovas vittnen i varje land kan du se vilket vittnesbörd som avgetts i ett visst område. Återbesök och bibelstudier är verkligen viktiga för Jehovas vittnen, eftersom vi då kan sitta ned tillsammans med människor i deras eget hem och besvara deras bibliska frågor, inrikta deras sinnen på bibeln när det gäller att få svar på frågor de kan ha om de nuvarande förhållandena i världen och om varför Gud tillåter sådan ondska. Kommer det att bli en ände för världen? Finns det en sådan person som Satan, djävulen, som gör skada? Du har kanske tusen och en frågor som du kunde ställa. Om du alltså vill försöka likna Jehova Gud, råder vi dig eftertryckligt att du besöker någon av Jehovas vittnens 38.256 församlingar runt om i världen. Kom till deras Rikets salar och finn glädje i gemenskapen med dem och var inte för blyg för att tala med någon och be om att få ett bibelstudium. Vi gläder oss över att kunna hjälpa dig med det.

22. Vad uppmanar vi, i samklang med Psalm 37:1—4, alla uppriktiga människor att göra?

²² Har du problem i livet? Befinner du dig i trångmål? Är du bekymrad över din trygghet? Är du oroad över förhållandena i världen? Lyssna då till vad kung David sade: ”Visa dig inte upphetsad för ogärningsmännens skull. Var inte avundsjuk på dem som övar orättfärdighet. Ty likt gräs skall de med hast falna, och likt grönt nytt gräs skall de vissna bort. Förtrösta på Jehova och gör vad gott är; bo på jorden och handla i trohet. Ha också utsökt lust i Jehova, så skall han ge dig vad ditt hjärta begär.” (Ps. 37:1—4, NW) Tror du på detta? Varför då inte försöka ta reda på om det är sant? Kom tillsammans med Jehovas vittnen — de kommer gärna att hjälpa dig.

”Avhåll dig från vrede”

DET är inte lätt att hålla vreden under kontroll när det begås orättvisor eller när laglösa människor har framgång. Men det är just under sådana omständigheter som bibeln lägger oss detta på hjärtat: ”Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.” — Ps. 37:8.

Det ligger vishet i att avhålla sig från vrede. Vrede kan vara en mycket skadlig känsla. När någon ger utlopp åt sin vrede, stiger blodtrycket, och puls och andhämtning ökar. När vreden är förbi, återgår i allmänhet allt till det normala. Men upprepade vredesutbrott är i påtaglig grad uppslitande för kroppen. Å andra sidan kan någon vara lagd för att bli vred, men han ”sväljer” sin vrede. Utåt sett kan han verka mycket lugn, men hela hans inre kan vara i uppror. När detta är fallet, kan han börja få fysiska krämpor men ändå förneka att emotionella störningar är orsaken till hans lidande. Vrede kan på så sätt medverka till eller förvärra en mängd sjukdomar, däribland hjärt- och kärlåkommor, sjukdomar i andningsorganen, hudsjukdomar, tand- och matsmältningsbesvär och huvudvärk.

Vrede leder inte bara till fysiska problem, utan kan också leda till stor andlig skada genom att vålla att en person överträder Guds lag. Bibeln riktar uppmärksamheten på denna fara, när den säger: ”Den som är snar till vrede gör, vad oförnuftigt är.” (Ords. 14:17) ”Såsom en stad, vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man, som icke kan styra sitt sinne.” (Ords. 25:28) En stad med nedbruten mur var i forna tider försvarslös, öppen för fiendestyrkors härjningar. Den som har lätt att bli vred utsätter sig på liknande sätt för en invasion av otillbörliga tankar, som i sin tur leder till dåraktiga handlingar.

Hur farlig vreden kan vara illustreras träffande i Kains fall. När han såg att Gud visade hans bror Abel sin ynnest men inte honom själv, blev han rasande. Trots att Gud varnade Kain gav Kain efter för orätta tankar och mördade sin bror. — 1 Mos. 4:4—8.

Hur man kan få makt över sin vrede

Ingen av oss skulle sannerligen vilja bli lik Kain, vare sig i sin inställning eller i sina handlingar. Vi bör alltså sträva efter att hålla vreden under kontroll. Detta betyder inte bara en rent yttre kontroll över våra känslor. Vår makt över vreden börjar med att vi är i stånd till att reagera förnuftigt — utan överdriven yttre eller inre upprördhet — när vi hamnar i ogynnsamma situationer.

Vi kan ta ett exempel. En person blir tillrättavisad därför att han gjort sig skyldig till någon försummelse eller något orätt. Om han låter stoltheten få övertaget, kan han bli mycket vred över detta. Det var vad som hände kung Asa i Juda. När profeten Hanani tillrättavisade Asa för att han visat brist på tro, blev han mycket vred. Han satte Hanani ”i stockhuset” och började även undertrycka andra av sina undersåtar. (2 Krön. 16:7—10) I stället för att ha gett luft åt sin vrede borde Asa ha sett förnuftigt på situationen. Han borde ha tänkt på att Hanani talade såsom Jehovas budbärare. Han hade inte själv hittat på det. Det var ett tillfälle då Asa borde ha erkänt sitt orätta handlingssätt och gett uttryck för uppriktig ånger. Ödmjukhet kunde ha hjälpt Asa att tygla sin vrede. Om vi skall kunna lyda bibelns råd att ”avhålla oss från vrede”, behöver alltså också vi uppodla ödmjukhet.

Ibland gör folk saker eller säger oss saker som är helt och hållet opåkallade. Då kan vi bli väldigt upprörda. Vad kan vi göra åt detta? Vi gör väl i att tänka efter vilka motiv de kan ha haft som ofredat oss.

Försöker de avsiktligt göra oss arga? I så fall skulle vi bara spela dem i händerna om vi gav efter för ett vredesutbrott. Det skulle vara långt bättre att ignorera sårande anmärkningar eller handlingar avsedda att reta oss. Jesu Kristi råd skulle då vara tillämpligt: ”Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom.” (Matt. 5:39) Om någon slår en person på kinden, skulle inte avsikten vara att skada honom fysiskt. Syftet skulle vara att förolämpa honom eller provocera till strid. Om han då betalade tillbaka med samma mynt, skulle han bara förvärra situationen.

Men hur förhåller det sig, om det som har gjort oss upprörda inte har sagts eller gjorts med någon avsikt att uppegga oss till vrede? I så fall kan vi resonera med oss själva. Gör vi kanske en stridsfråga av bagateller? Kan det inte vara mer kärleksfullt att helt enkelt dra ett streck över en sådan mindre förolämpning?

Å andra sidan har vi kanske en verklig grund för att bli förtörnade. Men bör inte kärleken förmå oss att hjälpa personen i fråga att låta bli förolämpningar i framtiden? De kristna får rådet: ”’Vredgens, men synden icke’; låten icke solen gå ned över eder vrede och given icke djävulen något tillfälle.” (Ef. 4:26, 27) Om vårt huvudsyfte är att hjälpa den som gjort oss orätt att övervinna sin svaghet, så kommer vi inte att hysa vrede mot honom och gå längre än till den förtrytelse som är tillbörlig. Vi kommer då inte att ge djävulen något tillfälle, så att han drar fördel av vårt uppretade tillstånd och eggar oss till hämnd.

Naturligtvis finns det sådant som vi inte kan göra mycket åt. Det förekommer många orättvisor i den nuvarande ofullkomliga ordningen. Om vi bleve alltför upprörda över dessa, kanske ända därhän att vi fördärvade vår hälsa, skulle det sannerligen inte vara till nytta för någon. Vi kan i stället hämta tröst av den på bibeln grundade försäkran att Jehova Gud förmedelst sitt rike skall göra slut på alla orättvisor och allt förtryck. (Dan. 2:44) Under tiden kan vi lita på att han skall uppehålla oss, så att vi kan uthärda vilken provsättning vi än må möta. — Jak. 1:2—5.

Förutom att vi har en balanserad syn på sådant som kan ge upphov åt vrede bör vi undvika sådana människors sällskap som har lätt för att bli vreda. Det blir då lättare för oss själva att bevara självbehärskningen. Bibeln förmanar: ”Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man, på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.” — Ords. 22:24, 25.

Om vi å andra sidan är tillsammans med personer som har ett lugnt och jämnt humör, kommer det säkert att få en hälsosam inverkan på oss. Sådana människor kommer inte med stickord eller förolämpningar för att väcka vrede hos andra. Deras mildhet har en ofantlig makt att göra slut på bittra tvister. Den kan övervinna det segaste motstånd. Följande ord i bibeln stämmer in på dem: ”Ett mjukt svar stillar vrede.” (Ords. 15:1) ”En tålmodig man stillar kiv.” (Ords. 15:18) ”En mjuk tunga krossar ben.” — Ords. 25:15.

Det finns sannerligen sunda skäl till att avhålla sig från vrede. Det blir både till vår kroppsliga och andliga nytta. Må vi därför sträva efter att inte ge andra anledning att bli vreda, och må vi själva ge akt på vilka vi umgås med, odla ödmjukhet och fortsätta att ha en resonlig, balanserad syn på vad våra medmänniskor gör eller säger.

Inblick i nyheterna

Kärlek till våld

● Fler och fler ungdomar begår våldsbrott. En undersökning som nyligen offentliggjorts av avdelningen för samhällsforskning vid det kinesiska universitetet i Hongkong framhåller en bidragande faktor. Enligt undersökningen hade det visat sig att 77,5 procent av 1.000 unga lagöverträdare som omfattades av undersökningen tillhörde organisationer som sysslade med kung-fu. Mer än hälften av dessa ungdomar var entusiastiska anhängare, som såg filmer och läste tidskrifter som handlade om kung-fu.

Kung-fu, en kinesisk kampidrott, har till och med haft skadliga verkningar på barn i lekskoleåldern. För inte så länge sedan vädjade Winifred Frost, föreståndarinna för Parklands småbarnsskola i London, till föräldrar att inte låta sina barn se TV-program som visar sådana idrotter. Hon förklarade: ”Vi har haft två eller tre barn som blivit skadade. ... De här små barnen slog varandra på lekplatsen.”

Vill du att dina barn skall ta del i våldsgärningar? ”HERREN [Jehova] prövar den rättfärdige”, förklarade psalmisten David, ”men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.” (Ps. 11:5) Det är verkligen viktigt att kristna föräldrar överallt talar på ett vänligt sätt med sina barn, tar reda på deras intressen och bestämmer över deras läsning, underhållning och umgänge!

Medicinska diktatorer?

● När en tjugofyraårig veteran från Vietnamkriget togs in på ett sjukhus i New Jersey i USA, fick man honom att tro att man skulle respektera hans önskan att ta emot vilken som helst behandling med undantag av blodtransfusion. Han, hans hustru och hans bror klargjorde allesammans detta för sjukhusledningen.

Men sjukhuset skaffade ett domstolsutslag, som tillät läkarna att använda blod. Mitt i natten sade man sedan åt den sjuke mannen att han skulle få något som gjorde att han kunde sova. Därefter, medan han sov, gav man honom blod.

Ett sådant bedrägligt, diktatoriskt handlingssätt är en skymf mot människor som sätter värde på sin i landets konstitution garanterade frihet att välja. Att gripa en vuxen person, lura honom att tro att han får ett lugnande medel och sedan ge honom en behandling som han uttryckligen förbjudit — är inte detta en form av diktatur?

Frågor från läsekretsen

● Hur kan man få Apostlagärningarna 7:16, där det sägs att Abraham köpte en gravplats i Sikem, att stämma överens med 1 Moseboken 23:15—19?

Det kan se ut som om det råder en motsättning här, eftersom det i Apostlagärningarna 7:16 heter att Abraham köpte en gravplats i Sikem, medan det i 1 Moseboken 23:15—19 omtalas att han köpte ett sådant jordstycke i Makpela nära Hebron. Det finns ett antal möjliga förklaringar. Låt oss lägga märke till en del av detaljerna.

Kort efter det att Abraham kommit till det utlovade landet (år 1943 f.v.t.) bodde han till en tid i Sikem, som låg i den norra delen av landet, där Samaria längre fram byggdes. (1 Mos. 12:6—8) När Abrahams hustru Sara längre fram dog (år 1881 f.v.t.), köpte han som gravplats åkern och grottan i Makpela, som låg nära Hebron, söder om Jerusalem. ”Abraham [begrov] sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land.” (1 Mos. 23:15—19) Längre fram begrovs också Abraham, Isak, Rebecka och Lea där. — 1 Mos. 25:9; 49:29—32.

Abrahams sonson Jakob bodde också till en tid nära Sikem, och där köpte han ett jordstycke och byggde ett altare. (1 Mos. 33:18—20) När Jakob låg nära döden i Egypten, gav han sina söner befallningen att inte begrava honom i Sikem, utan tillsammans med hans fäder på det jordstycke som Abraham hade köpt nära Hebron. (1 Mos. 49:29—32; 50:12, 13) Beträffande en begravning i Sikem heter det i Josua 24:32 att israeliterna, sedan