inte skall fördra den sunda läran utan skall samla åt sig lärare som smickrar dem i stället för att lära dem sanningen.

GE STÄNDIGT AKT PÅ DIG SJÄLV

Paulus ger inte bara råd åt Timoteus om de mäns kvalifikationer, som skulle vara äldste i den kristna församlingen, och om hur dessa bör sköta sina plikter, utan med inspirerad vishet bekymrar han sig också om sin väns personliga uppförande. Flera gånger liknar Paulus den kristne vid en soldat. ”Du ... må fortsätta att föra det rätta kriget, i det att du har tro och ett gott samvete.” ”Öva dig ... med gudaktig hängivenhet som ditt mål.” ”Kämpa trons goda kamp.” ”Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet.” ”Som en rätt Kristi Jesu soldat skall du ta din del i att lida ont.” Och om sig själv säger Paulus att han ”kämpat den goda kampen”, trons kamp. — 1 Tim. 1:18, 19; 4:7; 6:12; 2 Tim. 1:7; 2:3; 4:7.

Gång på gång manade Paulus också Timoteus att lägga i dagen sådana av Guds andes frukter som kärlek, tro, rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, uthållighet, ett milt och gott lynne. (1 Tim. 4:12; 6:11, 12) Dessutom gav Paulus honom anvisningar om hans plikter som tillsyningsman: ”Fortsätt med att ge dessa befallningar och att lära ut dem.” ”Fortsätt ... att ivrigt ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning.” Och att Paulus inser vad som är inbegripet, när det gäller för en tillsyningsman att fullgöra sina plikter, vittnar dessa hans ord om: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda; då Gud kanske kan ge dem sinnesändring.” — 1 Tim. 4:11—16; 2 Tim. 2:23—25.

Ja, Paulus’ två inspirerade brev till Timoteus är sannerligen fyllda av utmärkt vägledning för tillsyningsmän! Men inte bara för tillsyningsmän; dessa brev innehåller också värdefulla förmaningar för alla i den kristna församlingen utan hänsyn till deras kön eller ställning i livet!

Tålamod ger en utmärkt belöning

I DENNA värld finns det mer än nog av oärlighet, orättvisa, förtryck och andra ogynnsamma omständigheter. Som en följd av detta blir många människor högeligen förtörnade. I en besvärlig situation har de en benägenhet att bli otåliga och vilja ha omedelbar befrielse. Men vad kan man egentligen uträtta genom att bli förbittrad eller otålig?

Att vi blir upprörda eller otåliga leder helt visst inte till att världen förändras eller att mänsklig ofullkomlighet avlägsnas. Så länge som den nuvarande ordningen fortsätter att finnas till kommer det att förekomma besvärligheter och problem. Genom att gång på gång bli överdrivet upprörda på grund av detta kan vi i själva verket skada oss själva. Vi kan komma att känna oss olyckliga och kan till slut fördärva vår hälsa.

Man är förståndigare om man följer den kristne lärjungen Jakobs råd: ”Var ... tålmodiga. ... Se, jordbrukaren fortsätter att vänta på jordens dyrbara frukt, i det han har tålamod med den tills han får det tidiga regnet och det sena regnet.” — Jak. 5:7.

När det gäller det behövliga regnet, kan jordbrukaren inte råda över förhållandena. Han kan så säd och försöka hålla det uppodlade fältet jämförelsevis fritt från ogräs. Men att han bekymrar sig över regn kommer inte att hjälpa honom att få en bättre skörd. Överdrivet bekymmer skulle i själva verket kunna beröva honom ett mått av kraft och glädje i arbetet. Jordbrukaren måste alltså helt enkelt visa tålamod.

När det gäller tålamod ger Guds forntida tjänare ett utmärkt exempel. Sedan lärjungen Jakob framställt liknelsen om jordbrukaren, hänvisade han till de trogna profeterna: ”Bröder, ta profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i att lida ont och öva tålamod. Se! Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och har sett det slutresultat Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” — Jak. 5:10, 11.

De profeter som sändes till Israels nation mötte ofta en ogynnsam reaktion. Bibeln säger oss: ”HERREN [Jehova] hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ’Vänden om från edra onda vägar och hållen mina bud och stadgar — efter hela den lag som jag gav edra fäder — så ock vad jag har låtit säga eder genom mina tjänare profeterna.’ Men de ville icke höra.” (2 Kon. 17:13, 14) Förutom att profeterna mötte en oemottaglig inställning, blev många av dem skymfade, fysiskt misshandlade och till och med dödade. På grund av denna skamliga meritlista i fråga om dålig behandling kunde Jesus Kristus tala om huvudstaden Jerusalem som en stad ”som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut” till den. (Matt. 23:37) Likväl förblev dessa profeter trogna mot Gud och höll tålmodigt ut under förföljelse.

Medförde deras tålamod någon belöning? Ja. Framför allt bevarade dessa profeter ett rent samvete inför Gud och människor. De hade glädjen att veta att deras tjänst var till behag för Jehova Gud. Och även om de nu är döda, så lever de från Guds ståndpunkt sett, eftersom det är hans uppsåt att uppväcka dem. (Rom. 4:17) De kommer att på sig själva få se uppfyllelsen av de ord som uttalades till profeten Daniel: ”Sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.” — Dan. 12:13.

Alldeles som lärjungen Jakob skrev visar Jobs fall tydligt att den Högste hyser tillgivenhet för dem som tålmodigt håller ut. Jehova gav uttryck åt sin kärlek till Job genom att erkänna honom som sin godkände tjänare. Till Jobs tre falska vänner sade han: ”I haven icke talat rätt om mig såsom min tjänare Job. Och nu, tagen eder sju tjurar och sju vädurar och gån till min tjänare Job och offren brännoffer för eder. Och Job, min tjänare, må bedja för eder; ty jag vill se till hans person.” — Job 42:7, 8, Åkeson.

Jehova visade inte bara kärlek utan också barmhärtighet mot Job. I sin medkänsla uppvägde den Högste verkningarna av den olycka som han hade tillåtit Satan dra över denne trogne man. Och fastän Job, enligt vad han själv erkände, inte hade helt och fullt förhärligat sin Gud, blev han visad överflödande barmhärtighet på grund av sin ångerfulla inställning. (Job 42:2—6) Bibeln omtalar: ”HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft. ... HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen.” — Job 42:10—12.

Även om någon inte skulle få fullständig belöning för sin uthållighet under detta liv, som Job fick, skulle han inte gå miste om Jehovas välsignelse. Han har fortfarande utsikten till en uppståndelse till liv under rättfärdiga förhållanden. Det var fast tro på denna belöning som gjorde det möjligt för många i gångna tider att förbli lojala när deras liv hotades. I Hebréerna 11:35 läser vi: ”Män blev torterade, eftersom de inte ville godta frigivning genom någon lösen [någon kompromiss], för att de skulle kunna vinna en bättre uppståndelse.” På grund av att det finns en uppståndelse kan ingenting alls förhindra att en person blir belönad för tålmodig uthållighet.

Förutom att den som tålmodigt finner sig i obehag är säker på ett framtida upphävande av alla ogynnsamma omständigheter, får han redan nu belöningar. Han bevarar ett gott samvete och är lycklig över att han gör det som behagar Skaparen. Att han lägger band på sig, när han blir provocerad, kan också förhindra våldsamt kiv och tvistande. Det är som Ordspråksboken 15:18 förklarar: ”En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.”

Men vad är hemligheten med att behålla tålamodet under svåra påfrestningar? Lärjungen Jakob ställde en liknande fråga och gav sedan svaret. Han skrev: ”Är det någon som lider ont bland er? Han må hålla ut i bön.” — Jak. 5:13.

Genom att bönfalla Jehova Gud om hjälp kastar vi vår börda på honom. När det gäller resultatet av att göra detta heter det i Psalm 55:23: ”Han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja, att den rättfärdige vacklar.” Studium av Guds ord i förening med bön ger oss insikt beträffande orsaken till att förhållandena är sådana de är i den nuvarande ordningen. Detta gör det möjligt för oss att undvika att bli onödigt upprörda över sådant som inte kan ändras. Dessutom verkar Jehova genom sin ande för att vi skall påminna oss det vi har begrundat i hans ord, och på så sätt ger han oss den andliga tröst vi behöver för att vara tålmodiga under svårigheter. Om problemet skulle förvärras och bli så svårt att situationen förefaller vara hopplös, kan Jehova använda sin ande till att förmå andra att komma till vår hjälp. Så länge som vi förtröstar på honom kan vi vara säkra på att han aldrig kommer att tillåta att vi drabbas av andlig undergång och går miste om belöningen för tålmodigt uthärdande.

Må vi därför fortsätta att utöva tålamod i en laglös värld. Därigenom kan vi bevara ett gott samvete inför Gud och människor, stilla kiv, bevara glädjen trots ogynnsamma situationer och undvika att fördärva vår hälsa på grund av att vi blir överdrivet oroade över förhållanden som vi inte kan ändra på. Därtill kan vi se fram emot den underbara utsikten till ändlöst liv under rättfärdiga förhållanden. Tålamod ger sannerligen en utmärkt belöning.