honom i bön, övertygade om att han hör oss och att han som svar kommer att ge oss allt det som behövs för att utföra hans vilja. — 1 Johannes 1:5—7; 2:3, 4, 13, 14; 3:19—24; 4:6—8, 13; 5:3, 14, 15.

Det är därför uppenbart att det inte är någonting passivt att känna Gud. Det krävs stor ansträngning att lära känna Jehova Gud och åtnjuta ett nära förhållande till honom. Det krävs verkligen mer än att utföra rörelserna i samband med vissa religiösa riter. Att känna Gud är inte heller någon plötslig känslomässig sensation, som många ”pånyttfödda kristna” påstår sig ha varit med om. Psalmisten sade: ”Herre [Jehova], kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud, på dig hoppas jag alltid.” (Psalm 25:4, 5) Att ”känna” Gud är därför ett helt levnadssätt!

Efter att ha uppmanat oss att ”smaka och se att Herren [Jehova] är god” säger psalmisten vidare: ”Vänd dig bort från det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och sträva efter den.” (Psalm 34:9, 15) Det krävs i vissa fall drastiska åtgärder för att vända sig bort från det som är ont.

Mari, en hippie på 1960-talet, höll till exempel mycket på med narkotika. Detta ledde i sin tur till stöld, omoraliskhet, abort och till och med till prostitution. Men så småningom kom hon i kontakt med Jehovas vittnen, och hon började inse behovet av att göra förändringar, om hon skulle komma nära Gud. ”Jag hade rökt mellan två och tre paket om dagen, men jag slutade röka och slutade med alla droger, och i mitt hjärta beslöt jag att följa Jehovas befallning angående otukt. Jag kastade bort alla mina böcker om drömmar, astrologi och spiritism, och jag gjorde mig av med alla mina avgudiska statyer, ljus och bilder.” Till slut överlämnade hon sig åt Gud, och hon tjänar honom fortfarande.

Men kommer du att göra den ansträngning som krävs för att lära känna Gud? Även om din livsstil kanske inte är så påtagligt felaktig som Maris, så kan du ändå vara tvungen att göra verkliga förändringar. Men du kan vara övertygad om att Gud inte gör dem besvikna som uppriktigt och ödmjukt och med barnslig iver söker efter honom för att lära känna och göra hans vilja.

Hjälp dina barn att komma nära Gud

MED mindre än tusen ord beskriver bibelskribenterna de 30 första åren av Jesu liv. Men med tiotusentals ord redogör de för de sista tre och ett halvt åren. Detta förhållande beror på att Jesu Kristi offentliga tjänst — inte hans födelse, barndom och unga mandom — var det dominerande ämnet i evangelierna. Men det lilla bibeln nämner om Jesu första år gör det uppenbart att även barn kan vara nära Gud.

När vi slår upp kapitel 2 i Lukas’ evangelium i bibeln, finner vi den 12-årige Jesus i templet sittande ”mitt ibland lärarna” i Guds lag. Han ”lyssnade till dem och frågade ut dem”, men han slog dem också med häpnad med sitt förstånd och sina svar. (Lukas 2:46, 47) Vi läser vidare att allteftersom han utvecklades fysiskt, växte han också till i vishet och förstånd. — Lukas 2:40, 52.

Vad är förklaringen till att Jesus hade denna andliga inriktning? Det måste åtminstone i viss utsträckning ha varit föräldrarnas förtjänst. Som judar var de förpliktade att följa Jehovas råd angående barnuppfostran. Guds profet Mose hade sagt: ”Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Gud såg säkert till att hans Son placerades i en familj som skulle tillämpa detta råd. Föräldrar nu för tiden bör visa samma intresse för sina barn. Hjälper du dem att känna Jehova och att önska tjäna honom?

Från den späda barndomen

Andlig fostran är inte något som lämpligen kan skjutas upp tills barnen blir äldre. Timoteus, till exempel, blev en enastående kristen när han blev vuxen. Men han hade blivit undervisad i de heliga skrifterna alltifrån sin späda barndom. (2 Timoteus 3:15) I linje med detta har man kunnat se somliga kristna mödrar högt be om Jehovas välsignelse, innan de ger sina små barn deras flaska. Inte så konstigt att dessa små barn snart säger ”amen” vid slutet av sådana böner! Detta är ett första litet steg på vägen i fråga om att hjälpa dem att utveckla uppskattning av alla de andliga och materiella gåvor, som de får från Gud.

Michael och Sephorah (sju respektive åtta år) visade vad en fin fostran från föräldrarna kan leda till. En gång, när de och deras föräldrar skulle ut och resa, tog de initiativet till att be om Guds vägledning och beskydd. Och när de kom fram, kom barnen ihåg att tacka Jehova för att de hade kommit välbehållna fram.

Christian och Eric (tre och sex år gamla) var ute i en park tillsammans med sina föräldrar. Som det ibland händer med små barn kom de ifrån sina föräldrar. När hittade deras föräldrar dem? Just som de små pojkarna hade bett Jehova att hjälpa dem!

Många slag av undervisning kan med framgång ges medan barnen är rätt små. Vid en stor kristen sammankomst i Belgien blev den treårige Gino förd fram till podiet och placerad på en hög stol. Talaren bad honom räkna upp namnen på alla de 66 böckerna i bibeln för åhörarna. Kan du göra detta? Gino kunde det! Han fortsatte att växa till under sina föräldrars fostran och tjänar nu som resande tillsyningsman för Jehovas vittnen. Alla barn har naturligtvis inte samma förmåga att lära, men detta illustrerar dock gagnet av att ge dem andlig undervisning.

Man kan till och med ge små barn ett visst grepp om bibliska läror. I en förskola i Luxemburg vägrade den fyraårige Kai att be tillsammans med de andra barnen. När han tillfrågades varför, svarade han: ”Vi tror inte på en trekantig Gud!” Kais uppfattning om den katolske treenige guden kanske inte var helt riktig, men han visste dock tillräckligt för att veta att han inte skulle be till den! — Markus 12:29.

Att göra Gud till en del av sitt liv

Barn har ibland problem. I stället för att hålla dessa för sig själva bör de anförtro sig åt sina föräldrar. Men barn bör också uppmuntras till att kasta sin börda på Jehova. (Psalm 55:23) De kan bli hjälpta att inse att Jehova inte kommer att behandla deras böner med förakt, eftersom hans Son, Jesus Kristus, sade: ”Låt de små barnen komma till mig; sök inte hejda dem.” (Markus 10:14) Och barn bör läras att be till Gud genom Jesus Kristus. — Johannes 14:6.

När barn får lära sig att förlita sig på att Jehova skall hjälpa dem och får se resultaten av att de gör detta, så har detta ofta en dramatisk inverkan på deras tro. Jacquy, en ung man som nu tjänar vid ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor, berättar om något som hände när han var 14 år: ”Det året skulle vår kretssammankomst hållas veckoslutet före slutproven. Problemet var att vår lärare inte gav oss stoffet vi skulle repetera förrän på fredagen. Jag pratade med mina föräldrar om saken, och vi beslöt att jag inte skulle missa sammankomstprogrammet, även om detta innebar att jag skulle få mycket lite tid till att studera. [Hebréerna 10:24, 25] Jag bad Jehova hjälpa mig i mina ansträngningar att förbereda mig för proven så gott jag kunde.

Måndag morgon kom, och alla eleverna var mycket nervösa, eftersom proven för första gången var muntliga. Jag bad återigen att Jehova skulle vara med mig. Vad hände? Jag fick högst betyg av alla eleverna i de ämnen som behandlades den dagen. En lärare ur juryn fortsatte till och med att förhöra mig i det han sade: ’Jag vill bara se hur långt han kan gå.’ Men jag kunde besvara hans frågor.”

Vad lärde sig Jacquy av denna fina utgång? ”Att jag fick erfara Jehovas hjälp förde mig ännu närmare honom. Jag lärde mig att vi inte bör bekymra oss för något, utan bör vända oss till Jehova Gud med varje form av bön och ödmjuk anhållan.” — Filipperna 4:6, 7.

Ja, det är viktigt att vi hjälper våra barn att ”känna” Jehova och att göra honom till en del av sitt dagliga liv. Kommer de inte att ha ett ännu starkare motiv att troget fortsätta att tjäna Jehova, om de märker att han är med dem i det de gör, än de skulle ha om de bara hörde och läste om honom? Det kommer naturligtvis inte att bli lätt att fostra dem på detta sätt. Men barn glömmer inte så lätt den entusiasm och samvetsgrannhet med vilken deras föräldrar vidarebefordrar sitt andliga arv av kunskap om Jehova till dem. Jehova kommer inte heller att glömma sådana trogna ansträngningar. (Hebréerna 6:10—12) Må de av oss som är föräldrar därför arbeta på att hjälpa våra barn att uppnå den belöning, som vår himmelske Fader lovar dem som känner honom och som är kända av honom — ”evigt liv”. — Johannes 17:3.

Ord som värmer hjärtat

DEN åttaåriga Deboras far frågade henne: ”Ber du till Jehova?” Hon svarade: ”Ja, ofta.” ”När då?” ”När jag är ensam.” ”Varför just då?” ”Då är det ingen som stör mig!”

Den sexårige Laurents mor frågade honom: ”Vill du att jag skall låta ljuset vara tänt i ditt rum i kväll?” (Laurent var mörkrädd, och man hade sagt till honom att han skulle be till Jehova om detta.) ”Nej, jag är inte rädd längre, för Jehova är med mig.”

En sexårig flicka sade så här i en bön: ”Tack, Jehova, för uppståndelsehoppet. Det är en mycket bra idé!” I en annan bön sade hon: ”Jehova, du kommer att ha mycket att göra här i vårt land när vi är i paradiset, eftersom det regnar så förskräckligt mycket här.”

Den treårige Udo bad: ”Snälle Jehova Gud, få min pappa att läsa bibeln, så att han inte kommer att dö i Harmageddon!” Dörren till pojkens sovrum var öppen, och hans far hörde bönen. Det bröt ner hans sista motstånd mot sanningen, och nu är han en trogen Jehovas tjänare.