Vad kan föräldrar göra för att hjälpa?

”DET berättas en historia om en barnpsykolog som började sin praktik med fyra teorier och inga barn”, uppger psykologen dr Bruce Narramore. ”Några år senare fann han att han hade fyra barn och inga teorier!”

Ja, teorier om barnuppfostran kommer och går. Att uppfostra barn är ingen enkel uppgift. Men du har bara ett tillfälle att uppfostra ditt barn. Vilket sätt är då det bästa?

Bland mängden av motstridiga uppfattningar finns det en källa som har gett riktlinjer om barnuppfostran, vilka alltid har gett goda resultat. Denna källa är bibeln. På de följande sidorna får du veta 1) vad den rekommenderar, 2) varför den för närvarande ger hjälp åt millioner utöver hela världen att vara bättre föräldrar och 3) hur dess råd kan tillämpas i ditt hem.

Visar inte föräldrar kärlek genom att ge mat, kläder och bostad åt sitt barn?

Jo, och detta innebär ofta år av uppoffringar från föräldrarnas sida. Ändå kan det vara så att en förälder är i stånd till att enbart nödtorftigt sörja för familjen, att ge den ”ett fat kål”. Men om denna nödtorft omges ”med kärlek”, då är den, som bibeln visar, bättre ”än en gödd oxe med hat”. (Ords. 15:17) Kärlek är viktigare än god mat. Ett barn mår bra av tillgivenhet — några ord av medkänsla när det slagit sitt knä, en varm kram, en klapp på ryggen eller ett rättframt ”Jag är så stolt över dig!” Barn måste få uppleva, på ett sätt som deras unga sinne kan förstå, äkta värme och omtanke från föräldrarna.

Men hur kan du älska ett barn som uppför sig illa?

Detta är inte lätt. Bibeln framhåller emellertid ”medkänsla”. (1 Petr. 3:8) Det kan ofta finnas underliggande orsaker till att ett barn uppför sig illa. En pojke började till exempel ställa till besvär i skolan. Hans orolige far, som talade i timmar med pojken, sade: ”Vi fortsatte att visa honom att vi brydde oss om honom. Sedan berättade han för oss vad det var som var fel.” Andra barn retade honom för hans hörapparat, och därför ställde han till besvär i klassen för att vinna de andras gillande.

Fadern hade ”medkänsla”, och efter ytterligare många förtroliga samtal förbättrades pojkens uppförande. Flera år senare skrev pojken till sina föräldrar: ”Jag vet att jag gjorde sådant som ni ogillade, men jag tackar er för att ni inte ledsnade på mig.” Ofta kan besvikelser, avundsjuka, undertryckt vrede, fruktan och otrygghet ge upphov åt dåligt uppförande.

Hur förhåller det sig om ditt barn föds med vissa dåliga drag?

Du kanske lägger märke till samma svagheter hos dig själv eller hos din äktenskapspartner. Detta bör uppväcka din ”medkänsla” och dessutom ge dig underlag för att ge omdömesgilla råd. En mor uppmärksammade till exempel att hennes nioåring var lika tillbakadragen som hon själv var som barn. ”Jag talade med honom om detta”, sade hon, ”och påpekade att det som han kände och sådant som pågick inom honom också var något som jag upplevde, när jag var ung. ’Jag vet hur du känner det, Rowland, eftersom jag fortfarande kämpar med samma problem som du’, brukade jag säga. Följden har blivit att vi dragits mycket närmare till varandra, och han öppnar sig i högre grad.”

Hur kan en förälder veta när någonting verkligen bekymrar ett barn?

Ett barns känslor och tankar och dess verkliga avsikter ligger förborgade i dess hjärta liksom vatten på botten av en djup källa. Det är svårt att få fram något därifrån! ”Planerna [ens uppsåt eller avsikter] i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten”, medger bibeln, ”men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.” (Ords. 20:5) Rannsakande frågor kan ”hämta upp” sådana känslor. Det krävs URSKILLNING — ”förstånd” — för att kunna avgöra när ett barn gör uppror med flit och när dess handlingssätt beror på besvikelser. — Ords. 24:3.

Har en förälders sätt att tala med sitt barn verkligen betydelse?

Ja, det har det sannerligen. Detta belyses av följande: En förvånad intervjuare frågade en fem år gammal flicka: ”Varför önskar du vara död?” Med sorgsna ögon svarade tösen: ”Därför att det skulle bli så lugnt. Mamma skulle inte kunna skrika åt mig hela tiden.” Barn har känslor. En förälders tanklösa ord kan vara förödande. Ett ordspråk framhåller: ”Mången talar i obetänksamhet ord, som stinga likasom svärd.” Sådant gör ont! Men ”de visas tunga är en läkedom”. (Ords. 12:18) Bygg upp ditt barns självaktning genom att visa uppriktigt gillande. Beröm dess prestationer, oberoende av hur små de är.

Om ett barn tror att man kommer att ”skrika åt” det på grund av dess känslor, kommer det inte att yppa dem. Det är särskilt svårt för barnet att resonera om sina sexuella känslor. Den unge kan känna sig generad. Även om ett barns tänkesätt är felaktigt, bör det emellertid känna sig fritt att uttrycka sig. En förälder sade: ”Ibland känner man det som om man skulle vilja explodera inom sig, när barnet uttömmer sitt hjärta. Men detta vågar man inte visa, för då skulle det tiga som muren.”

Försök att tränga in i barnets värld och in i dess känsloliv. Tillbringa fem minuter tillsammans med det, när du lägger det. Tala med det om sådant som fått dig att känna dig lycklig, ledsen, upprörd eller skrämd. Det är viktigt att dela med sig inte bara av erfarenheter utan också av känslor. Du bör framför allt lyssna, när ditt barn uppenbarar sina känslor.

Innebär kärlek att man alltid låter barnet göra som det önskar?

Detta är vad många tror. De önskar vara älskade av barnet. ”Jag kommer att tycka om dig”, säger barnet som en varnande vink, ”om du ger mig en slickepinne.” Senare kan det låta: ”... om du låter mig stanna uppe, så länge jag vill”, ”... äta vad jag vill” eller ”... träffa mina egna kamrater”. Föräldrar ger efter. Vad blir följderna? En generation otrygga ungdomar utan självbehärskning. Bibeln rekommenderar: ”den som älskar honom [sitt barn], han ser efter honom med tuktan.” Tuktan innebär undervisning som formar eller korrigerar. Den bygger upp en god karaktär och ingjuter trygghet. — Ords. 13:24.

I fråga om vad bör en förälder vara bestämd?

Visa dig bestämd i fråga om att se till att ditt barn äter närande mat, eftersom undermålig föda skulle kunna hämma dess fysiska tillväxt. Dessutom bör du inte låta ditt barn nära sitt sinne med ”skräp” i form av TV-program, tidskrifter och filmer som handlar om våld och omoraliskhet.

Det som emellertid är det största hotet mot din goda undervisning är ditt barns umgängeskrets — dess kamrater. Om ditt barn har gemenskap med sådana vars vanor är fördärvade, kan du vara förvissad om att det vanligtvis kommer att ”bli förtroget” med sådant uppförande och att det kommer att förledas. (Ords. 22:24, 25, NW) Det är din plikt att avstyra sådant dåligt umgänge. Detta fordrar tuktan, men när en förälder ersätter dåligt umgänge med gott eller gör verksamheten i den egna familjen mera intressant, blir uppgiften mycket lättare.

Hur tidigt utvecklas ett barns känsla för rätt och orätt?

På egen hand kommer det aldrig att göra det. Bibeln visar att ett litet barn inte ”förstår att förkasta, vad ont är, och utvälja, vad gott är”. — Jes. 7:16.

Hur kan man lära ett barn detta?

Man måste nå dess hjärta. Det måste utveckla ett inre motiv till att ”förkasta, vad ont är, och utvälja, vad gott är”. Om detta inte uppnås, kommer det kanske helt enkelt att skaffa sig en viss ytlig förslagenhet i fråga om hur det skall undvika problem. Förutom att ge ”tuktan” måste föräldrar därför ”uppfostra” sina barn i ”Jehovas ... allvarliga förmaning”. — Ef. 6:4.

Detta fordrar att man fyller barnets sinne med sådana upplysningar som rör dess hjärta. Dessa upplysningar bör ge det motiv att följa en rätt väg och varna det för kommande faror. Det bibliska uttrycket ”allvarlig förmaning” inbegriper ”allt som behövs för att få tillsägelsen att göra verkan, att tas till hjärtat”.a

Hur viktigt är det att undervisa barnet om Gud?

En kristen äldste analyserade ingående några fall som utgjordes av föregivna kristna ungdomar, vilka hade råkat i allvarliga svårigheter, vilket omfattade narkotikamissbruk, omoraliskhet och dryckenskap. Vad var det som var fel? ”Det är helt enkelt så att dessa ungdomar inte fruktar Gud”, sade han. ”Låt oss tänka oss följande situation: Det är mörkt. Två ungdomar av olika kön befinner sig i baksätet på en bil. Allt de känner är den rasande och ohämmade aktiviteten från sina egna hormoner. De bryr sig inte alls om följderna. Och de gör detta vecka efter vecka.” Men det finns somliga som ”förkastar, vad ont är”. ”Dessa har låtit sina hjärtan nås och har upprättat ett personligt förhållande till Jehova”, framhöll han. ”De betraktar honom som en allseende och kärleksfull person.” Hjälp därför ditt barn att utveckla ett sådant förhållande. — Ords. 16:6.

Först måste en förälder själv upprätta ett sådant förhållande till Gud. Det är nödvändigt med personligt bibelstudium och personlig begrundan. Jehovas vittnen hjälper gärna till. Det var i själva verket vittnenas undervisning om bibeln som förändrade den yngling som omnämndes i den inledande artikeln — den yngling som hade så dålig bakgrund — till en utmärkt förälder. ”Det var bibelstudiet som åstadkom skillnaden”, medgav han.

Ditt handlingssätt — antingen det är bra eller dåligt — ger på kortare tid lärdom åt ditt barn och gör ett djupare intryck än någonting annat. På grund av sin medfödda syndfullhet är ett barn mera benäget att efterlikna dåliga vanor. (Ps. 51:7) Din första åtgärd bör alltså vara att granska dig själv.

Är det alltid föräldrarnas fel om deras barn blir en dålig människa?

Varken föräldrar eller barn är fullkomliga och begår därför beklagansvärda misstag. Men många föräldrar menar att det helt och hållet är deras fel om ett barn blir en dålig människa, därför att bibeln säger att om en pojke får god uppfostran, ”viker han ej därifrån”. (Ords. 22:6) Denna bibelvers måste emellertid betraktas i sitt rätta sammanhang. Den är en del av de råd som ges i Ordspråksboken till föräldrar. En förälder vet med sig om han ägnat detta råd enbart en läpparnas tjänst eller inte.

Råd ges också till barn. Om de skall bli bra människor, uppmanas de att ”höra”, ”gömma”, inte ”förgäta”, ”akta därpå”, ”bevara” och inte ”förkasta” föräldrarnas bud och tuktan. (Ords. 1:8; 2:1; 3:1; 4:1; 6:20) Drygt fyra gånger så många råd ges åt barn som åt föräldrar i just denna särskilda bok i bibeln!

Somliga barn ”försmår att lyda” föräldrar. (Ords. 30:17) En exemplarisk far till en egensinnig son berättade: ”Jag har försökt och försökt att nå hans hjärta. Jag vet inte vad jag skall göra, eftersom jag har prövat så många sätt. Ingenting har hjälpt.”

Ett barn har ansvaret att ägna uppmärksamhet åt de verser som är tillämpliga på det. Om både föräldrar och barn ägnar uppmärksamhet åt de bibliska råden, är det i regel så att ett barn inte kommer att hamna på villovägar. En förälder behöver inte låta sig bli nedslagen av skuldkänslor över vad som tidigare tilldragit sig. Inrikta dig på vad du kan göra nu för att hjälpa ditt barn.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 10]

FRÅGOR ATT STÄLLA NÄR ETT BARN UPPFÖR SIG ILLA

Mår du bra?

Tycker du att jag är orättvis? Varför det?

Har du problem i skolan?

Känner du dig överansträngd?

Känner du dig bara nedslagen?

Trivs du med dina kamrater?

Tycker du att jag förväntar för mycket av dig?

Kan jag hjälpa dig på något sätt?

[Ruta på sidan 11]

VARFÖR SJÄLVMORD BLAND UNGDOMAR?

”De kan inte uthärda påfrestningarna”, förklarade en expert. Han underströk ”behovet av tuktan — det slags tuktan som bygger upp en god karaktär, så att den unge inte knäcks under påfrestningar”.

[Ruta på sidan 11]

HUR TIDIGT SKALL MAN BÖRJA?

En förtvivlad förälder sade: ”Jag fortsatte att försumma mina barn. Jag trodde att vi hade många år på oss att forma deras liv, men nu är de nästan vuxna. Vi har låtit de gynnsammaste möjligheterna att påverka dem glida oss ur händerna.” Börja redan under den späda barndomen!

[Ruta på sidan 12]

ÖVA BARNEN FÖR VUXET LIV

”Vänj den unge vid den väg han bor vandra.” (Ords. 22:6) Ett barn behöver övas i de vuxnas färdigheter, till exempel beslutsamhet, initiativförmåga och självbehärskning. Utan sådan övning kanske det misslyckas i vuxna år.

Tonårsperioden är särskilt känslig — en tid av övergång. Ena ögonblicket kan barnet beklaga sig: ”Tala inte om för mig vad jag skall göra!” och en timme senare kan det fråga: ”Mamma, vad skall jag göra nu?” Du kan hjälpa barnet att klara denna övergång genom att varken vara för sträng eller för medgörlig.

[Bild på sidan 11]

Hjälp ditt barn att utveckla ett förhållande till Gud genom att inhämta kunskap om bibeln tillsammans