med det som föregår den. Som det klart framgår är det inte ”de övriga av de döda” som får del av den första uppståndelsen. Denna uppståndelse gäller dem som skall härska tillsammans med Kristus under de tusen åren. Innebär det att inga andra människor kommer att leva under de tusen åren förutom dem som härskar i himlen tillsammans med Kristus? Nej, för om det skulle förhålla sig så, skulle det innebära att det inte fanns någon som de kunde betjäna som präster, och det område som de skulle härska över skulle vara ett folktomt jordklot.

Vilka är då ”de övriga av de döda”? Det är först och främst alla de människor som har dött till följd av adamitisk synd, och sedan är det de som överlever den stora vedermödan eller som föds under tusenårsriket men som likväl behöver befrias från denna synds dödsbringande verkningar. — Jämför Efesierna 2:1.

I vilken bemärkelse får de inte ”liv” förrän de tusen åren är till ända? Dessa ord syftar inte på deras uppståndelse. Detta att få liv innebär mycket mera än att bara existera som människa. Det innebär att man uppnår mänsklig fullkomlighet, blir fri från alla verkningar av adamitisk synd. Lägg märke till att omnämnandet av detta i Upp. 20 vers 5 görs omedelbart efter Upp. 20 vers 4 där det sägs att de som skall vara i himlen ”fick liv”. I deras fall innebär det ett liv fritt från alla syndens verkningar; de blir också på ett särskilt sätt gynnade med odödlighet. (1 Kor. 15:54) För ”de övriga av de döda” måste dessa ord därför betyda ett fullödigt liv i mänsklig fullkomlighet.

Vilka skall få del av den jordiska uppståndelsen?

Joh. 5:28, 29: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst [Jesu röst] och komma ut.” (Det grekiska ord som översatts med ”minnesgravarna” är inte pluralformen av tạ·fos [graven, en enskild individs gravplats] eller hại·des [dödsriket, den döda mänsklighetens gemensamma grav], utan den plurala dativformen av mne·mẹi·on [minne, minnesgrav]. Det framhäver att minnet av den döde bevaras. De som Gud har i sitt minne kommer att få uppstå och få möjlighet att leva för evigt, men inte de vars minne utplånats i Gehenna därför att de begått oförlåtliga synder. — Matt. 10:28; Mark. 3:29; Hebr. 10:26; Mal. 3:16.)

Apg. 24:15: ”Jag har ett hopp till Gud ... att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Både de som har levt i överensstämmelse med Guds rättfärdiga vägar och de som av okunnighet har handlat orättfärdigt kommer att få en uppståndelse. Bibeln besvarar inte alla våra frågor om huruvida vissa bestämda individer som har dött skall få uppstå. Men vi kan vara övertygade om att Gud, som känner alla fakta, kommer att handla opartiskt och låta nåd gå före rätt utan att ignorera sina rättfärdiga normer. Jämför 1 Moseboken 18:25.)

Upp. 20:13, 14: ”Havet gav igen de döda som var i det, och döden och Hades gav igen de döda som var i dem, och de blev dömda individuellt enligt sina gärningar. Och döden och Hades slungades i eldsjön. Detta betyder den andra döden, eldsjön.” (De vars död kan hänföras till adamitisk synd kommer att uppväckas, oberoende av om de begravts i havet eller i Hades, den döda mänsklighetens gemensamma grav i jorden.)

Se också rubriken ”Räddning eller frälsning”.

Var skall alla bo, om miljarder människor skall uppväckas från de döda?

En väl tilltagen siffra för antalet människor som någonsin levt på jorden är 20.000.000.000. Som vi har sett kommer inte alla dessa att bli uppväckta. Men även om vi utgår ifrån att de skulle bli det, skulle det finnas gott om plats för alla. Jordens landyta är för närvarande omkring 147,6 miljoner kvadratkilometer. Om hälften av den avsattes för andra ändamål, skulle det ändå finnas cirka 0,37 hektar per person, en yta som kan förse en människa med mer mat än hon behöver. Den nuvarande bristen på mat beror inte på att jorden inte kan frambringa tillräckligt mycket livsmedel, utan snarare på politisk rivalitet och kommersiell girighet.

Se också sidan 204, under rubriken ”Jorden”.

Upptagandet till himlen

Definition: Tron att trogna kristna rent kroppsligt skall ryckas eller föras bort från jorden, plötsligt tas ut ur världen, för att bli förenade med Herren ”i luften” eller ”i rymden”. Somliga, men inte alla, menar att det är ”upptagandet till himlen” som avses i 1 Thessalonikerna 4:17. Uttrycket ”upptagande till himlen” förekommer inte i Bibeln.

Vilket ämne behandlade aposteln Paulus, då han sade att kristna skulle ryckas bort eller ”föras bort” för att få vara hos Herren?

1 Thess. 4:13—18 (1981): ”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider [dem som sover i döden, NE; dem som har dött, TEV, JB; dem som avsomna, 1917], så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort [bliva ... bortryckta, 1917] bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden [i luften, 1917]. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.” (Tydligen hade några medlemmar av den kristna församlingen i Thessalonike dött. Paulus uppmuntrade de efterlevande att trösta varandra med hjälp av uppståndelsehoppet. Han påminde dem om att Jesus blev uppväckt efter sin död; således skulle också dessa trogna kristna som dött bland dem bli uppväckta vid Herrens ankomst för att få vara hos Kristus.)

Vilka är de som skall ”föras bort bland molnen”, som det sägs i 1 Thessalonikerna 4:17?

I 1 Tess. 4 vers 15 förklaras det att dessa är de trogna ”som är kvar här i livet då Herren kommer”, dvs. de som fortfarande lever då Kristus kommer. Skall de någonsin dö? Enligt Romarna 6:3—5 och 1 Korinthierna 15:35, 36, 44 (som finns citerade på sidan 413) måste de dö innan de kan vinna himmelskt liv. Men de behöver inte förbli i dödstillståndet i väntan på Kristi återkomst. De skall omedelbart ”föras bort”, ”i ett nu, på ett ögonblick”, för att få vara hos Herren. — 1 Kor. 15:51, 52, 1981; se också Uppenbarelseboken 14:13.

Skall Kristus framträda synligt på ett moln och sedan föra bort de trogna kristna upp till himlarna medan världen ser på?

Sade Jesus något om huruvida världen skulle se honom igen med sina fysiska ögon?

Joh. 14:19 (1981): ”Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni [hans trogna lärjungar] skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva.” (Kursiverat av oss) (Jämför 1 Timoteus 6:16.)

Vad är innebörden i att Herren ”stiger ner från himlen”?

Kunde Herren ”stiga ner från himlen”, som det sägs i 1 Thessalonikerna 4:16, utan att vara synlig för fysiska ögon? På de forntida städerna Sodoms och Gomorras tid sade Jehova att han tänkte ”gå ditned och se” vad folket gjorde. (1 Mos. 18:21, 1982) Men när Jehova gjorde den inspektionen, såg ingen människa honom, även om de såg de representanter i form av änglar som han hade sänt. (Joh. 1:18) På liknande sätt kunde Jesus, utan att behöva återvända i köttet, vända sin uppmärksamhet till sina trogna efterföljare på jorden för att belöna dem.

I vilken bemärkelse skall då människor ”se” Herren ”komma på ett moln”?

Jesus förutsade: ”Då skall man få se Människosonen [Jesus Kristus] komma på ett moln med makt och stor härlighet.” (Luk. 21:27, 1981) Detta uttalande eller liknande i andra skriftställen motsäger på intet sätt det som Jesus sade i Johannes 14:19. Begrunda följande: Vad hände vid berget Sinai då Gud kom till folket ”i en tjock molnsky”, som det sägs i 2 Moseboken 19:9 (1982)? Gud var osynligen närvarande; israeliterna såg synbara tecken på hans närvaro, men ingen av dem såg i själva verket Gud med sina bokstavliga ögon. Jesus måste således också ha menat, då han sade att han skulle komma ”på ett moln”, att han skulle vara osynlig för människors ögon, men att människor skulle vara medvetna om hans närvaro. De skulle ”se” honom med sina mentala ögon, urskilja att han var närvarande. (För vidare upplysning, se rubriken ”Kristi återkomst”.)

Är det möjligt för de kristna att bli upptagna till himlen med sina fysiska kroppar?

1 Kor. 15:50 (1981): ”Det vill jag ha sagt, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet.”

Motsäger profeten Elias upplevelse detta? Inte alls. Det som hände honom måste förstås i ljuset av Jesu klara uttalande flera hundra år senare: ”Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen.” (Joh. 3:13, 1981) Även om Elia sågs fara ”i stormvinden upp till himmelen”, betyder inte det att han for in i andevärlden. Varför inte det? Därför att han längre fram sägs sända ett tillrättavisande brev till Judas kung. (2 Kung. 2:11, 1982; 2 Krön. 21:1, 12—15) Jehova använde vid detta tillfälle, långt innan människan hade uppfunnit flygplanet, sina egna medel (en vagn av eld och en stormvind) för att lyfta Elia upp från marken och upp till den himmel där fåglarna flyger och förflyttade honom så till en annan plats. — Jämför 1 Moseboken 1:6—8, 20.

Skall trogna kristna kanske tas upp till himlen i all hemlighet, helt enkelt försvinna från jorden utan att dö?

Rom. 6:3—5 (1981): ”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus, också har blivit döpta in i hans död? ... Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han, skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.” (Det som hände i Jesu fall utgör mönstret. Både hans lärjungar och andra kände till att han hade dött. Han blev inte upprest till himmelskt liv förrän efter sin död och uppståndelse.)

1 Kor. 15:35, 36, 44 (1917): ”Nu torde någon fråga: ’På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?’ Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött. Här sås en själisk kropp, där uppstår en andlig kropp.” (Man måste således först dö, innan man kan få denna andliga kropp, eller hur?)

Kommer alla trogna kristna att mirakulöst tas bort från jorden av Herren före den stora vedermödan?

Matt. 24:21, 22: ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” (Här sägs det inte