Förtröstan på Jehova leder till överlämnande och dop

”Förtrösta på Jehova och gör vad gott är; bo på jorden och handla i trofasthet.” — PSALM 37:3, NW.

1. Vilka uttalanden av världsligt visa män visar att det är dåraktigt att förtrösta på mänskliga ledare?

PÅ VEM kan vi förtrösta? På mänskliga ledare? Deras meritlista visar det dåraktiga i att förtrösta på ofullkomliga människor. Ja, detta faktum erkänner till och med världsligt visa män! I tidskriften Vision hette det därför en gång att ”det värsta med den nuvarande situationen är att ingen kan se någon väg ut ur den”. Och ekonomihistorikern Robert Heilbroner konstaterade: ”Det är någonting annat som gnager på oss. Det är misstanken att ingen bär ansvaret, att ingen är rustad att ta itu med de problem som vältrar sig över oss.”

2. Vad kan man säga om nyttan av den moderna vetenskapen?

² Det är sant att människan har gjort stora framsteg på olika vetenskapliga områden. Men har allt detta varit till nytta? Nej, det har det inte. Som författaren Lewis Mumford påpekade: ”Föreställningen att mekaniska och vetenskapliga framsteg garanterade parallell nytta för människorna ... har nu blivit fullständigt ohållbar.” Ett exempel på detta är surt regn, som förorenar sjöar och floder och bidrar till att fördärva miljontals träd. Dessutom vittnar världens sorgliga tillstånd — den ökade brottsligheten, det ökade våldet, den ökade terrorismen, det ökade narkotika- och alkoholmissbruket, de allt fler sexuellt överförda sjukdomarna och den osäkra ekonomiska situationen — om att det är lönlöst att sätta sin förtröstan till mänskliga ledare.

3. Vilka råd ger oss Guds ord beträffande vem vi bör sätta vår förtröstan till?

³ Guds ord ger oss mycket passande följande råd: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte heller till jordemänniskans son, som ingen räddning tillhör. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (Psalm 146:3, 4, NW) Om vi inte kan sätta vår förtröstan till människor, till vem kan vi då sätta den? Vi kan sätta vår förtröstan till himlens och jordens skapare, som vi läser: ”Välsignad är den kraftfulle man som sätter sin förtröstan till Jehova och vars tillförsikt Jehova har blivit.” — Jeremia 17:7, NW.

Varför förtrösta på Jehova?

4. Vilka är Jehovas förnämsta egenskaper, och hur ger de oss goda grunder till att sätta vår förtröstan till honom?

⁴ Vi kan på goda grunder förtrösta på Jehova. För det första kan vi sätta vår förtröstan till honom på grund av hans förnämsta egenskaper — kärlek, vishet, rättvisa och makt — och på grund av hans övriga underbara egenskaper. Hans ord försäkrar oss om att han är allsmäktig — en av hans titlar är ”Gud den Allsmäktige”. (1 Moseboken 28:3) Vilken grund till förtröstan är inte detta! Ingen kan framgångsrikt motarbeta Jehova, och inte heller kan någon omintetgöra hans uppsåt. Han är också den allvetande. Det är inte bara så att han vet slutet från början, att framtiden är som en öppen bok för honom, utan hos honom finns också all kunskap och vishet, vilket hans underbara skaparverk vittnar om. Han har aldrig någonsin gjort ett enda misstag. (Jesaja 46:10; Romarna 11:33—35) Dessutom är Jehova fullkomligt pålitlig, en rättfärdig och trofast Gud. Det är omöjligt för honom att ljuga. (5 Moseboken 32:4; Titus 1:2; Hebréerna 6:18) Och framför allt: eftersom osjälvisk kärlek är hans mest framträdande egenskap heter det mycket passande om honom: ”Gud är kärleken.” — 1 Johannes 4:8, 16.

5. Vad berättar Guds ord om, som vittnar om hans pålitlighet?

⁵ Jehovas handlande med mänskligheten vittnar dessutom om att han är en pålitlig, allsmäktig, vis, rättvis och kärleksfull Gud. Mose försäkrade israeliterna om att Jehova håller förbund och kärleksfull omtanke med dem som älskar honom och håller hans bud. (5 Moseboken 7:9, NW) Dessförinnan hade Jehova bevarat den gudfruktige Noa och hans familj genom den stora floden och den rättfärdige Lot och hans båda döttrar från den förtärande tillintetgörelsen av Sodom och Gomorra, och längre fram förde Gud israeliterna ut ur Egypten och gav dem Kanaans land i uppfyllelse av sitt löfte till Abraham. (1 Moseboken 7:23; 17:8; 19:15—26) Och befriade inte Jehova de tre hebréer som hade kastats i den brinnande ugnen, och befriade han inte Daniel ur lejongropen? — Daniel 3:27; 6:23.

6. Vilka nutida bevis har vi för att det inte är bortkastat att förtrösta på Jehova?

⁶ Att vi kan sätta vår förtröstan till Jehova har också bekräftats av hans nutida vittnens erfarenheter. Adolf Hitler skröt till exempel med att han skulle utrota den ”avfödan” — Jehovas vittnen — ur Tyskland. Men i stället blev Hitler och hans nazistiska parti utrotade, och nu har den skaran av vittnen mångdubblats många gånger om, så att de nu utgör över 119.000. Dessutom vittnar bokstavligt talat hundratals levnadsskildringar av Jehovas vittnen — publicerade i Vakttornet och dess följeslagare Vakna! — vältaligt om att Jehova verkligen är den Gud som vi kan förtrösta på.

Varför somliga inte förtröstar på Jehova

7. Varför sade en person att han var ”en Jehovas sympatisör”?

⁷ Men hur få är det inte i våra dagar som sätter sin förtröstan till Jehova! Också många av dem som har fått höra om hans egenskaper och underbara gärningar underlåter att sätta sin förtröstan till honom. I en artikel i tidskriften U.S. Catholic (januari 1979) heter det om en sådan person: ”När intervjuaren frågade mannen om vilken religion han föredrog, svarade han: ’Jag förmodar att jag är en Jehovas sympatisör.’ När han uppmanades att förklara sig lite närmare, sade han: ’Jag tror på rätt mycket av det som Jehovas vittnen tror på — men jag vill inte bli engagerad.’” Tidskriften kommenterade: ”Ett hängivet Jehovas vittne har inget annat val än att bli djupt engagerat.”

8. Vilka grundläggande egenskaper får en person att önska bli engagerad i att tjäna Jehova?

⁸ Varför vill somliga inte bli engagerade? Därför att de inte har det rätta hjärtetillståndet. En person måste vara rätt ”inordnad” för evigt liv. (Apostlagärningarna 13:48) Som Jesus påpekade i sin liknelse om såningsmannen tar de som frambringar frukt emot sanningens ord i ett ”rätt och gott hjärta”. (Lukas 8:15) Ja, sanningen tilltalar inte personer som inte är uppriktiga. Ett grundläggande krav är ett ärligt hjärta. Guds ords sanning tilltalar inte heller människor som är stolta. Det krävs en ödmjuk inställning. (Jakob 4:6) Sanningen tilltalar inte heller självbelåtna eller egenrättfärdiga personer. Men den tilltalar dem som är medvetna om sitt andliga behov, som hungrar och törstar efter rättfärdighet och som suckar och jämrar sig över alla de avskyvärda ting som de ser ske i världen av i dag. — Matteus 5:3, 6; Hesekiel 9:4, NW.

Förtröstan på Jehova leder till överlämnande

9, 10. a) Vad krävs det innan någon kan sätta sin förtröstan till Jehova, och vilket gensvar ger de som har det rätta hjärtetillståndet? b) På vem utövar sådana personer tro?

⁹ Innan någon kan sätta sin förtröstan till Jehova, måste han få höra om honom. Men ”hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om? Och hur skall de höra utan att någon predikar?” (Romarna 10:14) När Jehovas tjänare predikar, ger de som har det rätta hjärtetillståndet gensvar, precis som många i det forntida Tessalonika gjorde. Så här skrev Paulus angående dessa: ”När ni mottog Guds ord, som ni hörde av oss, [tog ni] inte ... emot det såsom människors ord, utan — efter vad det i sanning är — såsom Guds ord, som också är verksamt i er som tror.” — 1 Tessalonikerna 2:13.

¹⁰ När personer med gott hjärta får höra om Jehova, utövar de tro på honom. Detta är nödvändigt, för ”utan tro är det ... omöjligt att behaga honom väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) Det är också nödvändigt att utöva tro på Guds Son. ”Det [finns] ingen frälsning i någon annan, för det finns inget annat namn under himmelen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli frälsta” — nej, inget annat namn än Jesu Kristi namn. — Apostlagärningarna 4:12.

11. Vilket råd av aposteln Petrus kommer förtröstan på Jehova att förmå en person att följa?

¹¹ Förtröstan på Guds ord, på Jehova och på hans Son, Jesus Kristus, kommer att driva en person att lyssna till aposteln Petrus’ råd till judarna på hans tid: ”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade, så att vederkvickelsens tider må komma från Jehovas person.” (Apostlagärningarna 3:19) Genom att inhämta kunskap om Jehova och hans krav får en person reda på att Guds vilja för honom är att han skall bli en Jesu Kristi efterföljare. Som Petrus uttryckte det: ”Till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa efter i hans fotspår.” (1 Petrus 2:21) Jesus gjorde klart vad detta innebar, när han sade: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Detta betyder att överlämna sig åt Jehova Gud till att göra hans vilja och att följa i Jesu Kristi fotspår.

12—14. Vad innebär det att överlämna sig åt Jehova?

¹² Eftersom det som sägs i paragraf 12 i det engelska Vakttornet inte är tillämpligt på svenskt språkbruk, så har det utelämnats här.

¹³ Att överlämna sig betyder i detta sammanhang ”att odelat överlåta sig eller hänge sig åt en gudoms tjänst eller tillbedjan eller att bli använd i heliga uppgifter”. De flesta människor vill inte gå så långt som till att överlämna sig. Deras religion är för dem helt enkelt som bakgrundsmusik som är behaglig att lyssna till utan att inkräkta på någonting av det som man verkligen önskar göra.

¹⁴ När man överlämnar sig åt Gud blir utförandet av Guds vilja det viktigaste i ens liv. Detta överlämnande kräver att personen i fråga håller det första och största budet, som Jesus citerade när han sade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.” Jesus betonade hur odelad tjänsten för Gud måste vara, när han förklarade: ”Ingen kan vara slav åt två herrar; för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” — Markus 12:30; Matteus 6:24.

Varför nedsänkning i vatten?

15. Vilket föredöme utgjorde Jesus i fråga om att offentligt ge uttryck åt sin tro på Gud?

¹⁵ Varför skall man symbolisera ett överlämnande åt Gud genom att bli döpt? Om man önskar bli ett Jehovas vittne, så har man inget annat val. Så är det också, om man önskar bli känd som kristen, som en Jesu Kristi efterföljare. Detta är det mönster som Jehovas ”trogna vittne”, Jesus, gav, för han blev döpt i floden Jordan. Eftersom Johannes döpte ångrande syndare, kunde han inte förstå varför Jesus önskade bli döpt, men Jesus sade till honom: ”Låt det ske denna gång, för på det sättet är det lämpligt för oss att fullgöra allt som är rättfärdigt.” (Uppenbarelseboken 1:5; Matteus 3:13—17) Guds Son gav offentligen uttryck åt sin tro genom att framställa sig för Jehova och gav på så sätt alla dem som önskar göra Guds vilja ett exempel att följa.

16. Vilken befallning gav Jesus sina efterföljare angående dop, och vad visar att hans lärjungar lydde denna befallning?

¹⁶ Dessutom gav Jesus sina efterföljare följande befallning strax innan han återvände till sin Fader i himmelen: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Berättelsen i Apostlagärningarna visar att Jesu lärjungar nitiskt lydde den befallningen. — Apostlagärningarna 2:40, 41; 8:12; 9:17, 18; 19:5.

17. Varför kan inte enbart begjutning vara ett giltigt dop?

¹⁷ Hur blev dessa döpta? Enbart genom att bli begjutna med vatten, som seden är i de flesta av kristenhetens kyrkor? Inte alls! Jesus ”steg upp ur vattnet”, när han hade blivit döpt. Detta visar tydligt att han blev nedsänkt i vatten. (Markus 1:9, 10) Ett dop skulle faktiskt inte kunna gå till på annat sätt, för det grekiska ord som översatts med ”döpa” betyder ”doppa ner, sänka ner”. — Apostlagärningarna 8:36—39.

18. Varför är nedsänkning en så passande symbol av en persons överlämnande åt Gud?

¹⁸ Ett sådant dop är en mycket passande symbol av överlämnandet. Att en person sänks ner under vatten illustrerar fint hur han dör i förhållande till sin tidigare vandel. Att han lyfts upp ur vattnet är en bild av att han blir upprest till ett nytt levnadssätt. Precis som en vigselceremoni bidrar till att inskärpa i brud och brudgum att de nu träder in i det gifta ståndet, så kommer nedsänkningen i vatten inför vittnen antagligen att göra ett bestående intryck på dopkandidaten. Det råder inget tvivel om saken: Genom dophandlingen bör ens överlämnande åt Jehova vara outplånligt inskärpt i ens sinne och minne som den viktigaste händelsen i ens liv. Detta markerar en vändpunkt från det att man har tjänat sig själv till att man nu tjänar Jehova Gud.

19. Nämn ytterligare ett skäl till att bli döpt.

¹⁹ Låt oss inte heller förbise det faktum att vattendopet är nödvändigt för att erhålla ett gott samvete inför Jehova. Detta klargörs i 1 Petrus 3:21, som lyder: ”Det som svarar mot detta frälsar nu också er, nämligen dop, (inte bortläggandet av köttets orenhet, utan den till Gud framställda begäran om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse.”

Dop vid vilken ålder?

20. Varför skulle spädbarn inte kunna vara kvalificerade för dop?

²⁰ Jesu ord i Matteus 28:19, 20 visar att det är de som har gjorts till hans lärjungar som bör bli döpta. Följaktligen skulle inte ett spädbarn eller ett litet barn kunna uppfylla bibelns krav för dop. Ett spädbarn skulle inte kunna utöva tro på Guds ord, på Gud, Skaparen, och på hans Son, Jesus Kristus. Ett spädbarn skulle inte kunna förstå att den heliga anden är Guds verksamma kraft; och inte heller skulle det kunna ångra tidigare synder och högtidligen lova att göra Guds vilja.

21. Är det lämpligt för ungdomar att bli döpta?

²¹ Men det verkar som om somliga bland Jehovas folk har gått till den andra ytterligheten. Många kristna föräldrar låter sina barn vänta tills de är i de övre tonåren, innan de för frågan om dop på tal. Gång på gång får vi höra om barn som gör ett giltigt överlämnande helt och hållet av eget initiativ. En äldstes son, som ännu inte var i tonåren, önskade till exempel uppriktigt att bli döpt. Hans far lät därför tre andra äldste dryfta de frågor med sonen vilka utarbetats för dem som planerar att bli döpta.a De kom till den slutsatsen att han trots att han var rätt ung ändå uppfyllde kraven för att bli döpt som en ordinerad tjänare åt Jehova Gud. Ja, på Bahamaöarna hände det nyligen att en tioårig döpt flicka deltog i Skolan i pionjärtjänst — hon var dotter till två heltidsförkunnare!

22. Vad kan föräldrar förvänta av sina barn, när de bygger kristna personligheter i dem?

²² Det verkar som om somliga föräldrar kommer till korta i detta avseende. I vilken utsträckning använder de eldhärdigt material till att bygga kristna personligheter i sina barn? (1 Korintierna 3:10—15) För att föräldrarna skall kunna göra detta måste den rena tillbedjan av Jehova först och främst vara det viktigaste i föräldrarnas eget liv. Dessutom måste föräldrarna följa de fina råd som ges i 5 Moseboken 6:6, 7 och Efesierna 6:4. Resultatet av detta kan bli att föräldrarna kommer att behöva hindra sina barn från att bli döpta alltför tidigt i stället för att behöva uppmana dem längre fram.

23. Vad mer krävs det, när någon väl har nått fram till överlämnande och dop?

²³ När någon väl har visat förtröstan på Jehova genom överlämnande och vattendop, måste han fortsätta att visa denna förtröstan. Följande artikel: ”Att tjäna som Jehovas tillitsfulla medarbetare”, kommer att hjälpa oss att inse vad detta inbegriper.

[Fotnot]

Hur skulle du svara?

◻ Vilka förhållanden understryker det dåraktiga i att sätta sin förtröstan till människor?

◻ Varför ger Jehovas egenskaper och handlande oss goda grunder till att förtrösta på honom?

◻ Varför leder förtröstan på Jehova till att man överlämnar sig?

◻ Hur kan föräldrar redan tidigt ingjuta i sina barn en önskan att överlämna sig åt Jehova?

[Bild på sidan 10]

Vi kan sätta vår förtröstan till Jehova som den store befriaren