Fortsätt att bära frukt med uthållighet

¹ När aposteln Paulus skrev till församlingen i Kolosse, mindre än 30 år efter Jesu Kristi död och uppståndelse, kunde han säga att sanningen i de goda nyheterna bar frukt och växte till i hela världen. (Kol. 1:5, 6) Jehovas vittnen har i betydligt större skala nu bokstavligen nått ut till ”jordens mest avlägsna del” med de goda nyheterna om Guds rike. (Apg. 1:8; Joh. 14:12) Under tjänsteåret 1989 ökade antalet förkunnare av Riket med i genomsnitt 5,6 procent över hela världen, och vi kom som mest upp i 3.787.188 förkunnare i 212 länder.

² I länder där predikandet om Guds rike är förbjudet och rapporterna är ofullständiga var ökningen ännu större — 7,6 procent! Trots de många problem som finns i dessa länder fortsätter förkunnarna att ”bära frukt med uthållighet”. (Luk. 8:15) I vissa länder har pressen lättat, men i andra fortsätter de svåra förhållandena oförminskat.

³ I länder där man har större frihet att predika om Guds rike finns andra problem. Där möter man stor apati och likgiltighet, i synnerhet i länder där man har det materiellt sett gott ställt. Jehovas tjänare måste vara på sin vakt, så att de inte lägger sig till med sådana attityder. Vi vill inte att materiella intressen, nöjen, rekreation och annat som distraherar skall inkräkta på vår teokratiska verksamhet. Vi kunde då bli likgiltiga och inte inse behovet av att fortsätta att bära frukt med uthållighet. — Luk. 21:34—36.

UTHÅLLIGHET OCH ANSTRÄNGNING KRÄVS

⁴ Uthållighet krävs oavsett om vi möter motstånd mot de goda nyheterna eller om vi har relativ frihet att fullgöra våra kristna förpliktelser. I vissa länder har våra medbröder fått arbeta under svåra förhållanden i tiotals år. Deras uthållighet under sådana svåra förhållanden har lett till ett ”beprövat” eller godkänt tillstånd, och de skördar nu rika välsignelser. (Rom. 5:3—5; Gal. 6:9) Vilka svårigheter vi än kan tänkas möta, vill vi fortsätta att visa uthållighet. Vittnesbördet om Guds rike måste avges, och alla måste vi fortsätta att visa ostrafflighet. Genom att visa uthållighet kan vi förvärva vår själ eller vårt liv. — Mark. 13:10; Luk. 21:19.

⁵ Vi kan visa att vi inte tar andliga ting för givna genom att vi anstränger oss kraftigt i Jehovas tjänst och inte tröttnar i predikoverket. I vissa länder, där transportmöjligheterna är sämre, där livets nödtorft saknas och där ekonomiska problem råder, predikas de goda nyheterna oavbrutet. I några av dessa länder använder församlingsförkunnarna regelbundet i medeltal mellan 14 och 17 timmar i tjänsten på fältet varje månad. Dessutom ökar antalet pionjärer i dessa länder stadigt. Det får oss som har många materiella bekvämligheter att stanna upp och tänka. Kan vi öka vårt regelbundna deltagande i det viktigaste av alla arbeten, nämligen verket att predika om Guds rike och göra lärjungar?

KAN VI GÖRA MERA?

⁶ För att kunna ägna mer tid åt tjänsten på fältet måste vi kanske ändra vårt schema lite. Om vi har använt en timme åt tjänst på fältet på söndagen, skulle vi då kanske kunna förlänga den tiden genom att ägna ytterligare en timme åt att göra återbesök eller leda ett bibelstudium? Eller om vi leder ett bibelstudium, skulle vi då kunna gå en timme från hus till hus eller göra några återbesök före studiet? Efter att ha ägnat två timmar åt tidskriftsarbete på lördagen skulle vi kanske kunna fortsätta en stund och lämna tidskrifter på vår tidskriftsrutt eller försöka göra några återbesök. De som bor i städer kan kanske finna det bekvämt att ägna en stund åt gatuvittnande. Vi kan kanske på dessa eller på andra sätt öka vårt deltagande i tjänsten på fältet. De goda resultaten ökar proportionellt med insatsen.

⁷ Om mer tid ägnas åt tjänsten på fältet och fler återbesök görs, kommer utan tvivel fler bibelstudier att ledas. Och det innebär att fler människor med tiden kommer in i sanningen och hjälper oss att utföra predikandet om Guds rike. — Matt. 28:19, 20.

BÖN ÄR NÖDVÄNDIG

⁸ För att kunna fortsätta att bära frukt med uthållighet måste vi söka Jehovas välsignelse och lyda hans andes vägledning. Vi måste göra vår tjänst till ett böneämne inför Jehova. När vi ber till Jehova om vår tjänsteverksamhet, påminns vi om att vi är hans medarbetare. (1 Kor. 3:9) Med Jehovas hjälp kan vi hålla ut i vår tjänst, även då vi inte ser omedelbara resultat. På vissa platser har tillväxten kommit först efter många år av trogen uthållighet från förkunnarnas sida. När vi tänker på framtiden, måste vi alltid söka Guds vägledning och hjälp för att inte ge upp, utan fullgöra vår tjänst helhjärtat. (2 Tim. 4:5) Verket att predika om Guds rike och göra lärjungar ger fortfarande mycket frukt.

⁹ Jesus framhöll att vi alltid behöver be. (Luk. 18:1) Paulus förmanade: ”Bed oupphörligt.” (1 Tess. 5:17) Det finns många viktiga skäl till att vi oupphörligt skall be nu. Det är stort ansvar förbundet med att ta vård om den växande hjorden år för år. Vi vill hjälpa andra att bära frukt med uthållighet. Vi måste ge akt på de olika behov som de enskilda förkunnarna och organisationen som helhet har. När vi ser behovet av bidrag till stöd för verket och för att kunna fortsätta att producera på bibeln grundad litteratur, vill vi be Jehova fortsätta att motivera gudfruktiga människor att vara frikostiga i detta avseende. — 2 Kor. 9:8—11.

¹⁰ Allteftersom delar av det världsvida fältet öppnas för teokratisk verksamhet i större utsträckning än någonsin tidigare, blir bibelns uppmaning i Kolosserna 4:2 betydelsefullare: ”Var ihärdiga i bönen, håll er vakna i den med tacksägelse.” Vi bör be för våra bröder över hela jorden om att de skall fortsätta att bära frukt och kunna hjälpa andra fårlika människor som finns i områden där det tidigare har varit svårare att vittna.

VISA TACKSAMHET

¹¹ Hur tacksamma är vi inte för den mångfald av andliga gåvor vi får glädjas åt så mycket! Vi vill tacka Jehova för dessa, och vi ber också om hans fortsatta välsignelse över det arbete som den trogne slaven och dess styrande krets utför. Deras ödmjuka, outtröttliga ansträngningar till förmån för oss och fårlika människor över hela jorden uppskattas mycket.

¹² En enorm mängd litteratur sprids, då Rikets säd sås ut. (Matt. 13:3—8, 18—23) Ändå fortsätter det att vara stor efterfrågan på biblar och biblisk litteratur på fältet. Världsrapporten visar att det har utförts mycket planterande och vattnande i form av återbesök och bibelstudier i människors hem. Vi tackar Jehova för hans fortsatta välsignelse som gör att det växer, samtidigt som vi fortsätter att göra vår del i dessa viktiga tjänstegrenar. Ja, vi ber verkligen om sådan välsignelse. — 1 Kor. 3:6, 7.

ANDRA BEHOV

¹³ Eftersom de kristna lever i världen utan att vara någon del av den, kommer de ständigt att ställas inför prövningar och svårigheter, och dessa kommer att öka mer och mer i dessa yttersta dagar. Några får nu utstå förföljelse eller andra svårigheter. Andra måste utföra sin kristna tjänst i krigshärjade länder. Våra medbröder har råkat ut för olyckor i form av jordbävningar, tyfoner och orkaner. När sådant händer, bör vi be för våra medbröder på dessa platser. (Jämför Apostlagärningarna 12:5; 2 Korintierna 1:11.) Ibland är det nödvändigt att uppsöka eller skriva till högt uppsatta personer angående förbud mot vårt arbete, förföljelse av våra medbröder eller annat som rör Rikets intressen. Under sådana omständigheter gör vi vad vi kan personligen och ber till Gud om att dessa högt uppsatta personer om möjligt skall bli gynnsamt inställda till våra medtjänare. — 1 Tim. 2:1, 2.

¹⁴ Det är många påfrestningar som familjer som lever i Satans onda värld utsätts för. (2 Kor. 4:4) Gifta par kan råka ut för allvarliga problem. De bör uppmuntras att be om Guds vägledning, och vi kan också be för dem. (1 Kor. 7:5; 1 Petr. 3:7) Familjeöverhuvuden bör inse att Jehova lyssnar till deras uppriktiga böner om vägledning för att kunna presidera på ett utmärkt sätt över sin familj. (Dom. 13:8; Fil. 4:6, 7) Ung såväl som gammal ställs inför prövande situationer. Det kan vara i skolan, på arbetsplatsen, på resor eller i andra sammanhang. Bönen hjälper oss att motstå den här onda världens ande och att fortsätta att bära frukt, medan vi ständigt gör det som är behagligt i Guds ögon. — Matt. 6:13; Ef. 6:13—18; 1 Joh. 3:22.

¹⁵ Jehova är stor och hör bön. (Ps. 65:3) Vi behöver hela tiden kasta våra bekymmer på honom. (Ps. 55:23) Vi har möjlighet att visa att vi bryr oss om Rikets intressen och våra medbröders välfärd över hela jorden genom att nämna dessa angelägenheter i våra böner. När vi tänker på det arbete som utförs av dem som tar ledningen i församlingen och dem som leder den världsvida expanderande verksamheten, när vi hjälper dem som är andligt sjuka eller när vi tar itu med andra små eller stora problem, bör vi alla nämna detta för Jehova i bön. (1 Tess. 5:25; Jak. 5:14—16) Ja, vi bör kasta våra bekymmer på Jehova i den fulla förvissningen om att han kommer att höra oss vad vi än ber om enligt hans vilja. (1 Petr. 5:7; 1 Joh. 5:14) Må vi vara nitiska i tjänsten för Riket och ständigt vända oss till Jehova för att få hjälp att fortsätta att bära frukt med uthållighet.