Minns du?

Har du läst de senaste numren av Vakttornet? Kontrollera i så fall om du kan påminna dig följande punkter:

□ Hurdan kommer domens dag att vara?

Domens dag är ett tusen år lång. Domaren, Kristus Jesus, kommer att vara rättvis och rättfärdig. (Jesaja 11:3—5) Först kommer människor att arbeta tillsammans för att göra jorden till ett paradis, berett för att välkomna tillbaka de döda som kommer att bli uppväckta. Sedan kommer dessa uppväckta att dömas enligt det de gör under domens dag — inte enligt vad de gjorde i det förgångna. De som väljer att tjäna Jehova kommer att få evigt liv. Detta gör domens dag till en glädjens dag. — Vakttornet för 15 oktober 1982, sid. 16, 17.

□ Vad kan bidra till ett lyckligt familjeliv i vår tid?

Lycka i familjen kan uppnås om varje familjemedlem lär sig och tillämpar de råd från Gud som finns i hans handbok för äktenskapet — bibeln. — Vakttornet för 1 november 1982, sid. 5—7.

□ Varför bör kristna vara medvetna om tiden?

Gud har alltid haft en fastställd tid då han uttalar sin vilja och sitt ord. Genom att se efter i bibeln kan vi få reda på när händelser som berör människorna, till exempel Kristi osynliga närvaro, kommer att inträffa. — Vakttornet för 1 februari 1983, sid. 4—7.

Frågor från läsekretsen

■ Hur kan vi hjälpa dem i vår församling som har en släkting som är utesluten?

Det är utmärkt när äldste och andra visar varm och kärleksfull omtanke om de kristna som är i denna situation, för genom att visa sådan omtanke och förståelse kan de hjälpa till att motverka den känslomässiga och andliga spänning som situationen kan orsaka. Men de kristna som har en utesluten släkting och de som önskar ge hjälp måste ha en klar och rätt syn på uteslutning.

Guds ord ger anvisningar om att församlingen skall utesluta dem som bedriver synd och inte ångrar sig. (1 Korintierna 5:11—13) Detta skyddar församlingen i stort från att förorenas och upprätthåller dess goda namn. Men på det personliga planet behöver de trogna kristna i familjen, och andra som önskar hjälpa dem, också skydd. Vi kan förstå varför det är så genom att tänka på vad den som blivit utesluten avslöjar om sitt hjärtetillstånd. Lägg märke till följande två situationer i samband med uteslutning:

För det första är det så att när någon har begått en allvarlig synd, som skulle kunna göra att han förlorar Guds ynnest och blir utesluten, tillsätts en kommitté av sådana som är äldste i andligt avseende, vilka sammanträffar med honom. Han kanske redan har insett det felaktiga i sin kurs och ångrat sig i sitt hjärta och börjat frambringa ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apostlagärningarna 26:20) När detta är fallet, kommer de äldste att tillrättavisa honom med hjälp av Guds ord och kommer att ge bibliska råd om hur han skall ”göra räta stigar för ... [sina] fötter” och kommer att bedja tillsammans med honom och för honom. Eftersom han ångrat sig, behöver han inte bli utesluten eller betraktas som utesluten av sin familj eller andra. — 1 Timoteus 5:20; Hebréerna 12:13; Jakob 5:14—16.a

För det andra kan det vara så att när kommittén sammanträffar med syndaren har han ännu inte ångrat sig. Under mötet kan de äldste nå hans hjärta och få honom att förstå det allvarliga i hans synd. (Jämför 2 Samuelsboken 12:1—13.) Eftersom han fram till dess inte frambringat någon frukt ”som svarar mot sinnesändringen”, bör de äldste naturligtvis vara verkligt försiktiga och förvissa sig om att han inte bara är ledsen eller skamsen över att ha blivit avslöjad. (Lukas 3:8) Eftersom de har omsorg om församlingen, bör de vara absolut övertygade om att han har ångrat sig och är redo att ”vända sig till Gud genom att utföra gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apostlagärningarna 26:20) Om de är övertygade om att han ångrat sig, kan han bli kvar i församlingen och få hjälp av de äldste, sin familj och andra.

Varför nämner vi dessa två sidor? Det är för att visa att om någon utesluts, måste han vid den tiden ha haft ett verkligt ont hjärta och/eller varit fast besluten att följa en kurs som drar vanära över Gud. Petrus sade att en sådan persons tillstånd är värre än det han var i innan han blev kristen; han är lik den badade suggan som åter vältrar sig i smutsen. (2 Petrus 2:20—22) Detta bör hjälpa kristna släktingar och andra att ha Guds syn på en utesluten.

Men mänskliga känslor och mänsklig tillgivenhet kan ha en kraftfull verkan och göra det svårt för människor att handla enligt föreskrifterna för en uteslutning om det gäller en släkting. (Jämför 4 Moseboken 16:16—33.) En trogen kristen hustru inser att på grund av att hennes man är utesluten har de andliga band som förut fanns blivit avskurna. Han har genom sitt uppförande och dess resultat brutit ett andligt band mellan sig och de sanna kristna. Hans hustru kommer att fortsätta att visa kärlek till och respekt för honom som äkta man och familjehuvud, alldeles som hustrur vars män aldrig har varit troende bör göra. (1 Petrus 3:1, 2) Men det är inte möjligt att ha andlig gemenskap med honom och samtala om bibliska ämnen och be tillsammans med honom som hon en gång gjorde. (Ordspråksboken 28:9) Hon kommer helt visst att känna av denna förlust.

Trogna kristna far- eller morföräldrar, vars barn har blivit uteslutna, kan känna av ett annat slags förlust. Barnen brukade kanske regelbundet komma på besök med sina barn och gav därigenom far- eller morföräldrarna tillfälle att glädja sig över sina barnbarn. Nu är föräldrarna uteslutna på grund av att de har förkastat Jehovas normer och vägar. Saker och ting är därför annorlunda i familjen. Far- eller morföräldrarna måste naturligtvis avgöra om nödvändiga familjeangelägenheter kräver begränsad kontakt med de uteslutna barnen. Och de skulle också kunna låta barnbarnen besöka dem. Men hur sorgligt är det inte att barnen genom sitt okristna handlingssätt berövar sådana far- eller morföräldrar den glädje som de normalt skulle kunna få känna!

Dessa exempel visar varför medkristna bör vara vakna för det speciella behov som kan finnas när någon i församlingen har en nära släkting som är utesluten. Aposteln Paulus uppmanade kristna att ”tala tröstande till de nedstämda själarna”, och den trogne kristne familjemedlemmen är i den belägenheten. (1 Tessalonikerna 5:14) Vi bör inte begränsa våra tröstande och uppmuntrande ord till endast en gång, just när uteslutningen sker. Behovet av att ge uppmuntran kan finnas där under en lång tid. Det kan i själva verket öka då den trogne kristne under en lång tidsperiod blir berövad den andliga gemenskapen med familjemedlemmen. Det är naturligtvis inte nödvändigt att vi fortsätter att tala om uteslutning i våra samtal. Vi behöver bara öppet visa ett varmt och äkta intresse och framför allt vara andliga. — Ordspråksboken 15:23; Predikaren 12:10.

Mycket gott kan också uträttas genom kristen gemenskap. Ibland kan en kristen vars äktenskapspartner blivit utesluten känna sig isolerad. Alldeles som det nämndes här ovan har den uteslutne äktenskapspartnern visat att han inte är en sådan som vi önskar umgås med. Och vi måste vara noggranna med att vi inte har någon som helst gemenskap med honom bara därför att vi önskar besöka eller hjälpa den kristna äktenskapspartnern. Vi kan kanske därför göra ett besök när vi vet att den uteslutne inte är hemma.

Vi måste hjälpa våra bröder och systrar som har släktingar som är uteslutna att inse sanningen i följande inspirerade ord: ”Vänner finns, mer trogna än en [köttslig] broder” eller någon annan köttslig släkting. (Ordspråksboken 18:24) Vi kan kanske inte göra ogjort all skada eller ersätta all den förlust som den uteslutne har orsakat sina kristna släktingar. Men genom att vara medvetna om de särskilda behov som sådana kristna har kan vi ”trösta dem som är i allt slags vedermöda”, också detta slags vedermöda. Och vi kan kärleksfullt stärka dem som har detta särskilda behov. — 2 Korintierna 1:3, 4; Hebréerna 12:12, 13.

[Fotnoter]