Att låna ut pengar till medkristna

PEDRO och Carlos var goda vänner.a De var båda kristna, och deras respektive familjer brukade ofta umgås och ha trevligt tillsammans. När Carlos behövde pengar till sitt företag, tvekade därför inte Pedro att erbjuda honom ett lån. ”Eftersom vi var goda vänner”, förklarar Pedro, ”kände jag mig lugn.”

Men bara två månader senare gick Carlos’ firma i konkurs och återbetalningarna upphörde. Pedro fick till sin förvåning veta att Carlos hade använt en stor del av de lånade pengarna till att återbetala lån som inte hade något med firman att göra och till att finansiera en slösaktig livsstil. Inte ens efter ett år av besök och brevskrivande hade saken lösts på ett för Pedro tillfredsställande sätt. I sin besvikelse gick Pedro till myndigheterna, vilket ledde till att Carlos — hans vän och kristne broder — kastades i fängelse.b Var detta rätt handlat? Låt oss se.

Oenighet och missförstånd i lånefrågor är en vanlig orsak till ödelagda vänskapsförhållanden bland människor över hela världen. Ibland kan det till och med orsaka osämja bland kristna. I många länder är det svårt att få ett banklån, och därför är det vanligt att människor i behov av pengar går till vänner och släktingar. Det sorgliga som hände Pedro och Carlos illustrerar emellertid att om inte både låntagare och långivare noggrant följer bibelns principer, kan allvarliga problem uppstå. Vilket är då det rätta sättet att handla när en medkristen ber om ett lån?

Räkna ut vad det kostar att låna

Bibeln avråder från onödigt lånande. ”Var inte skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra”, manar aposteln Paulus. (Romarna 13:8) Så innan du sätter dig i skuld, bör du räkna ut kostnaden för att göra det. (Jämför Lukas 14:28.) Behöver du verkligen låna pengar? Är det en fråga om att kunna fortsätta att sörja för dig och din familj? (1 Timoteus 5:8) Eller är ett visst mått av lystnad inbegripet — kanske en längtan efter ett liv i lite mera lyx? — 1 Timoteus 6:9, 10.

En annan viktig faktor är huruvida ett lån kommer att tvinga dig att arbeta mer och kanske försumma möten och tjänst på fältet. Du måste också fundera över om du verkligen kan tillåta dig att riskera någon annans pengar. Vad händer om ditt företag eller projekt går i stöpet? Kom ihåg: ”Den ondskefulle lånar och betalar inte tillbaka.” — Psalm 37:21, NW.

”Tala sanning” med långivare

Efter att ha begrundat faktorer som dessa kanske du ändå känner att det är nödvändigt med ett lån till ditt företag. Om det inte kan ordnas på annat sätt, är det inte nödvändigtvis fel att gå till en medkristen, eftersom det är brukligt att vända sig till sina vänner när behov uppstår, som Jesus påpekade i Lukas 11:5. Men man måste vinnlägga sig om att ”tala sanning”. (Efesierna 4:25) Berätta ärligt om alla inbegripna faktorer — inklusive riskerna, även de risker som kan tyckas avlägsna. Och bli inte sårad om den tilltänkte långivaren ställer en hel del inträngande frågor för att vara säker på att han har en klar bild av situationen.c

Skulle det vara att tala sanning att låna pengar till ett visst ändamål och sedan använda pengarna till någonting annat? Knappast. En latinamerikansk bankman förklarar: ”En bank skulle säga upp lånet, och om du inte betalade tillbaka pengarna omedelbart, skulle banken gå till domstol för att få dina tillgångar utmätta.” Om någon har lånat ut pengar under den förutsättningen att pengarna skall användas för att öka en verksamhets vinst, men pengarna används till annat, skulle det kunna vara att beröva långivaren hans säkerhet för att lånet kan återbetalas. Det är sant att du kanske inte behöver frukta för rättsliga åtgärder när du lånar av en medkristen. Men ”låntagaren blir långivarens träl”, och du är skyldig att vara ärlig mot långivaren. — Ordspråksboken 22:7.

Tillämpa den gyllene regeln i affärslivet

Jesus sade: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Hur viktigt är det inte att denna regel får råda när vi har affärsförbindelser med medtroende! Hur skulle du till exempel reagera om en broder sade nej om du bad att få låna pengar av honom? Skulle du tycka att det var ett svek mot er vänskap? Eller skulle du respektera hans rätt att tacka nej till ditt förslag, då han kanske inser att han behöver sina pengar själv eller bedömer att riskerna är större än vad du anser? Han kan i all uppriktighet ifrågasätta din förmåga att handskas med pengarna på ett effektivt sätt. I ett sådant fall kan hans avslag mycket väl vara både kärleksfullt och praktiskt. — Ordspråksboken 27:6.

Om en vän skulle gå med på att låna dig en summa pengar, bör alla detaljer skrivas ner, inklusive hur stor summa som har lånats, vad pengarna skall användas till, vilka tillgångar som utgör säkerhet för lånet och hur och när pengarna skall betalas tillbaka. I en del fall kan det till och med vara klokt att låta en advokat göra upp eller se över lånehandlingarna. När en överenskommelse väl har skrivits under, skall du i alla händelser låta ditt ”ord Ja betyda Ja, ... [ditt] Nej, Nej”. (Matteus 5:37) Missbruka inte din väns goda vilja genom att underlåta att ta ditt åtagande mot honom lika allvarligt som du skulle ha gjort mot en bank.

Visa försiktighet som långivare

Men vad gör du om någon kommer till dig och vill låna pengar? Mycket beror på de aktuella omständigheterna. En kristen broder kan till exempel utan egen förskyllan råka i ekonomiskt obestånd. Om du har de nödvändiga medlen, kommer kristen kärlek att driva dig att ge honom ”de ting som är nödvändiga för kroppen”. — Jakob 2:15, 16.

Hur kärlekslöst skulle det inte vara att utnyttja en broders olycka genom att i ett sådant fall kräva honom på ränta! Jesus manade: ”Fortsätt ... att älska era fiender och att göra gott och att låna ut räntefritt och förvänta inget igen.” — Lukas 6:35; jämför 3 Moseboken 25:35—38.

Men hur är det om du helt enkelt blir tillfrågad om att finansiera ett affärsprojekt eller att gå i borgen för ett lån? När det gäller sådana angelägenheter är det vanligen bäst att betrakta det hela som en kapitalplacering. Bibeln manar klart och tydligt till försiktighet, i det att den säger: ”Var inte en av dem som ger handslag, en av dem som går i borgen för lån.” — Ordspråksboken 22:26.

Eftersom det förhåller sig så, måste du först avgöra om du har råd med investeringen i fråga. Kommer du att råka i ekonomiska svårigheter, om verksamheten går omkull eller om låntagaren inte kan betala tillbaka lånet i tid? Om du har råd med lånet och verksamheten lovar att bli lönsam, har du också rätt till en del av vinsten genom att få rimlig ränta på dina pengar. (Jämför Lukas 19:22, 23.) Ordspråksboken 14:15 (NW) varnar: ”Den oerfarne sätter tro till varje ord, men den kloke aktar på sina steg.” Vissa normalt sett skickliga affärsmän har kastat all försiktighet överbord när de har gjort affärer med medkristna. Lockade av stora ränteförtjänster har somliga drivits till huvudlösa investeringar, i vilka de har förlorat både sina pengar och sin vänskap med medkristna.

Intressant nog brukar bankmän ta tre faktorer i beaktande när de skall avgöra riskerna med ett lån:1) förtroendet för den som ansöker om lån, 2) hans förmåga till återbetalning och 3) de förhållanden som råder inom hans bransch. Skulle det inte vara att visa prov på ”praktisk vishet” att utvärdera saker och ting på liknande sätt när du funderar på att låna ut dina med möda förvärvade pengar till någon? — Ordspråksboken 3:21, NW.

Vilket rykte har den broder som vill låna pengar? Är han känd för att vara trovärdig och pålitlig — eller obetänksam och instabil? (Jämför 1 Timoteus 3:7.) Om han vill utvidga sin affärsverksamhet, har han då skött den framgångsrikt fram till nu? (Lukas 16:10) Om inte, kan praktiskt bistånd i fråga om att sköta pengar i det långa loppet vara till större hjälp för honom än att låna honom pengar som han kanske inte kan sköta.

En annan faktor är broderns återbetalningsförmåga. Hur stor är hans inkomst? Vilka skulder har han? Det är bara rimligt att han är uppriktig mot dig. Men det måste ändå råda kristen kärlek. Du kan till exempel vilja att broderns tillgångar ställs som säkerhet för lånet. Den mosaiska lagen fördömde att man tog ifrån en man hans försörjningsmedel eller hans nödvändiga tillhörigheter för att säkra återbetalningen av ett lån. (5 Moseboken 24:6, 10—12) En broder från Sydamerika som är affärsman säger därför att han endast lånar ut pengar motsvarande hälften av en broders realiserbara tillgångar. ”Och jag betraktar inte de verktyg han använder i sitt arbete eller hans hus som en realiserbar tillgång”, förklarar han. ”Jag vill verkligen inte ta huset ifrån min broder och tvinga ut honom på gatan för att få tillbaka mina pengar.”

Slutligen bör du se med realistisk blick på de allmänna affärsbetingelserna i det område där du lever. Vi lever i ”de yttersta dagarna”, under vilka människorna skulle vara ”penningkära, ... förrädare”. (2 Timoteus 3:1—4) Även om din vän och broder är ärlig, kanske hans kompanjoner, anställda och kunder inte är det. Som kristen kan han inte ta sin tillflykt till mutor och lögner — en taktik som hans konkurrenter kan använda till sin fördel. Något som också måste tas med i beräkningen är allt som ”tid och oförutsedd händelse” kan ställa till med. (Predikaren 9:11, NW) Värdet på hans varor kan plötsligt falla. Galopperande inflation kan rasera en verksamhet eller utplåna värdet på de pengar du lånat ut. Stölder, olyckor, vandalism och skador är också obehagliga realiteter inom affärsvärlden. Allt detta bör du ta med i beräkningen när du fattar ditt beslut.

När det slår fel

Ibland inträffar det att en kristen trots alla försiktighetsåtgärder helt enkelt inte kan betala tillbaka ett lån. Den gyllene regeln bör i så fall driva honom att hålla regelbunden kontakt med sin fordringsägare. Under en tid kanske endast små avbetalningar är möjliga. En kristen bör dock inte tänka att symboliska summor fritar honom från ansvaret att göra verkliga uppoffringar för att uppfylla sina förpliktelser. (Psalm 15:4) En fordringsägare som är kristen är också skyldig att visa kärlek. Om han tycker att han har blivit svekfullt behandlad, kan han tillämpa rådet i Matteus 18:15—17.

Att dra in världsliga myndigheter, som Pedro gjorde i det fall som omnämndes i början av artikeln, är sällan att rekommendera. Aposteln Paulus säger: ”Vågar någon av er, som har sak mot en annan, gå till doms inför orättfärdiga och inte inför de heliga? ... Finns det då verkligen ingen vis man bland er som skall kunna döma mellan sina bröder, utan broder går till doms med broder, och det inför icke troende? Egentligen är det då på det hela taget ett nederlag för er att ni har rättssaker med varandra. Varför lider ni inte hellre orätt? Varför låter ni er inte hellre bedragas?” — 1 Korintierna 6:1—7.

Det kan finnas vissa situationer — som när man har att göra med icke troende kompanjoner, världsliga leverantörer eller när det gäller försäkringsfrågor — som kan tyckas kräva ett avgörande i en världslig domstol eller av någon statlig myndighet. Men i de flesta fall skulle en kristen hellre lida en viss ekonomisk förlust än utsätta församlingen för den skam det skulle innebära att processa mot en broder över ett obetalt lån.

I de flesta fall kan sådana obehagliga konsekvenser undvikas. Hur då? Var medveten om de potentiella riskerna innan du lånar ut pengar till eller lånar pengar av en broder. Visa prov på försiktighet och vishet. Och framför allt — ”låt allting hos er”, inklusive affärsförehavanden, ”ske i kärlek”. — 1 Korintierna 16:14.

[Fotnoter]