24 Studiet
Hur man riktar uppmärksamheten på Bibeln
1, 2. Varför bör vi rikta våra åhörares uppmärksamhet på Bibeln?
1 I förkunnartjänsten önskar vi rikta vars och ens uppmärksamhet på Guds ord, Bibeln. Den innehåller det budskap som vi förkunnar, och vi vill att människor skall inse att det vi säger inte kommer från oss själva, utan från Gud. Människor som älskar Gud har förtroende för Bibeln. När den läses för dem, lyssnar de och tar dess råd till hjärtat. Men när de själva läser den, blir intrycket betydligt fördjupat. I tjänsten på fältet är det alltså, när omständigheterna så tillåter, förståndigt att uppmuntra den besökte att ta fram sin egen bibel och slå upp skriftställena tillsammans med dig. Vid församlingens möten är det också förståndigt att uppmana var och en att följa med i sin bibel. Nykomlingarna inser då snart att vi hämtar vår tro från Bibeln, och alla får nytta av den ytterligare tyngd åt framställningen som synintrycket ger.
2 Det blir därför en avgjord fördel för dig i din strävan att nå ditt syfte med att tala, om dina åhörare — överallt där det kan låta sig göra — följer med din uppläsning av skriftställen i sina egna biblar. Om de gör det eller inte beror i stor utsträckning på om du ger dem den tillbörliga uppmaningen eller uppmuntran. Det är detta som på din rådblankett kallas ”Publiken uppmanad följa med i Bibeln”.
3, 4. Hur kan vi göra det verkningsfullt?
3 Genom förslag från talaren. Ett av de bästa sätten är att direkt uppmana åhörarna att följa med i Bibeln; den metoden används ofta. Många gånger kan man nå samma resultat genom att helt enkelt säga var skriftställena står, innan man läser dem; kanske något i den här stilen: ”När vi nu läser 2 Timoteus 3:1—5, kan vi tänka på hur förhållandena är i vår egen trakt.” När du så bereder dig att läsa upp stället, kan du titta dig omkring för att se om åhörarna följer ditt förslag. Vanligen börjar de också slå upp stället.
4 Det är talarens sak att avgöra vilka skriftställen, om ens något, han önskar ge extra tyngd åt genom att låta åhörarna slå upp dem. Ge akt på dina åhörare. Var intresserad av att se om de följer med din framställning. Om du av någon orsak måste läsa upp ett tal från manuskript, kan du ofta handskas med de viktigaste skriftställena på ett sådant sätt att åhörarna kan följa med i sina biblar.
5, 6. Förklara varför det är nyttigt att låta åhörarna få tid att slå upp de skriftställen som vi planerar att läsa.
5 Genom att medge tid att slå upp skriftstället. Att bara ange ett skriftställe är inte nog. Om du läser upp det och sedan går vidare till ett annat innan åhörarna har hunnit leta reda på det förra, blir de till sist avskräckta och bryr sig inte om det vidare. Ge akt på dina åhörare, och när de flesta har funnit stället kan du läsa det.
6 Det är ofta tillrådligt att du hänvisar till skriftstället så pass långt innan du ämnar läsa upp det att inte värdefull tid går förlorad genom täta och långa pauser eller onödigt ”fyllnads”-tal, medan åhörarna söker rätt på skriftstället. Men en lagom paus är på sin plats. Å andra sidan, om du anger skriftstället tidigt i din introduktion av det, måste du komma ihåg att åhörarna inte kommer att följa med så noga i en del av det du säger. Det som hör samman med den bevisföring du vill komma med, innan du läser upp skriftstället, bör i ett sådant fall framföras innan du alls anger stället i fråga.
**********
7—18. Vilka metoder kan användas för att verkningsfullt introducera skriftställen?
7 De skriftställen som används i ett tal är i allmänhet brännpunkterna i talet. Argumenteringen rör sig kring dessa texter. Hur mycket de då bidrar till att nå talets syfte beror på hur effektivt de används. Det är alltså viktigt att noga ta i betraktande detta med ”Skriftställen lämpligt introducerade”, som finns med på din rådblankett.
8 Ett skriftställe kan introduceras, läsas och tillämpas på många olika sätt. Ibland kan till exempel introduktionen inte bara leda fram till att man läser upp texten, utan kan också ge tillämpningen, så att själva läsningen endast ger eftertryck åt poängen eller understryker den. Å andra sidan kan vissa texter användas med mycket talande verkan utan att ett ord sägs som introduktion, som till exempel om man inleder ett tal med ett skriftställe.
9 För att lära dig hur man introducerar skriftställen verkningsfullt bör du lägga märke till hur erfarna talare gör. Försök urskilja olika sätt att introducera skriftställen. Tänk på hur effektivt de verkar. När du utarbetar dina egna tal, tänk då i förväg på vad texten skall uträtta, i synnerhet om det gäller nyckeltexten till en huvudpunkt. Tänk noga ut hur du skall introducera den så att den blir använd med största verkningskraft. Här kommer några förslag:
10 En fråga. Frågor kräver svar. De stimulerar tankeverksamheten. Låt skriftstället och dess tillämpning ge svaret. Om du till exempel dryftar blodtransfusion, kanske du vill introducera Apostlagärningarna 15:28, 29, sedan du visat att bruket av blod var förbjudet i de hebreiska skrifterna. Då kunde du introducera denna text genom att fråga: ”Men är samma förbud bindande för de kristna? Lägg märke till detta auktoritativa beslut av den första församlingens styrande krets, som ju blev ledd av den heliga anden.”
11 Ett uttalande eller en princip som skall understödjas med hjälp av det introducerade skriftstället. Du kan till exempel säga i ett tal om brottsligheten: ”Också det sällskap vi väljer är en viktig faktor i fråga om hur vår inställning kommer att vara till rätt och orätt.” Sedan kan du läsa Paulus’ ord i 1 Korintierna 15:33 till stöd för ditt uttalande.
12 Bibeln kan citeras som auktoritet. I synnerhet om det gäller andrahandstexter kan du helt enkelt säga: ”Låt oss se vad Guds auktoritativa ord säger i fråga om detta.” Detta är tillräcklig orsak att förväntansfullt se fram mot texten, och det ger ett klart skäl till att man använder den.
13 Ett problem. I ett tal om ”helvetet” kanske du säger: ”Om människan skall kunna lida i eviga eldslågor, så betyder det att hon måste vara medveten efter döden. Men lägg märke till vad Predikaren 9:5, 10 säger.”
14 Flera möjligheter. Om en direkt fråga eller ett direkt problem kan vara alltför svårt för en viss åhörarskara, lägg då fram olika möjligheter och låt skriftstället och dess tillämpning ge svaret. Om du talar med en katolik, kan du vilja använda Matteus 6:9 för att visa till vem man rätteligen bör vända sig i bön. En direkt fråga eller ett problem kanske leder din åhörares sinne åt orätt håll, och därför kanske du kan säga: ”Det finns många uppfattningar om till vem vi bör rikta vår bön. Somliga säger till Maria, andra säger till något av helgonen, men somliga säger att vi bör be endast till Gud. Här står nu vad Jesus sade.”
15 Historisk bakgrund. Om du i ett tal om återlösningen skall använda Hebréerna 9:12 för att visa att Jesus genom att offra sitt eget blod ”vann en evig befrielse för oss”, kan du finna det nödvändigt att innan du läser texten ge en kort förklaring till vad som menas med ”den heliga platsen” i tältboningen, vilken, efter vad Paulus anger, var en bild av den plats dit Jesus begav sig.
16 Sammanhanget. Ibland är det nyttigt att man, när man introducerar ett skriftställe, förklarar sammanhanget. När du till exempel använder Lukas 20:25 för att visa vad det betyder att ”betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens”, kan du finna det nyttigt att förklara hur Jesus använde ett mynt med kejsarens inskrift, såsom det berättas i sammanhanget till denna framställning.
17 En kombination. Kombinationer av dessa metoder är också möjliga och ofta fördelaktiga.
18 Introduktionen till ett skriftställe bör väcka tillräcklig förväntan för att åhörarna skall höra noga på, när du läser upp skriftstället, och den bör rikta deras uppmärksamhet på skälet till att du använder den texten.
19, 20. Hur kan vi avgöra om vi har väckt förväntan inför det anförda skriftstället?
19 Förväntan för skriftställena väckt. Hur kan du veta att du väckt förväntan i fråga om ett skriftställe? I första hand genom hur åhörarna reagerar, men också på grund av ditt sätt att introducera skriftstället. Om åhörarna så att säga blev lämnade kvar uppe i luften, ifall du inte läste texten sedan du introducerat den, eller om du lämnade en fråga obesvarad i din introduktion, då kan du vara säker på att du väckt intresse för skriftstället. Introduktionen måste naturligtvis vara i linje med ämnet och med den text som skall introduceras. Och den fråga som introduktionen lämnade öppen måste antingen besvaras av skriftstället självt eller av den tillämpning som följer därpå.
20 Introduktionen kan liknas vid den trumpetsignal som föregår en proklamation. Härolden träder inte fram för att blåsa en hel konsert. I stället skall de väckande tonerna från hans trumpet rikta allt intresset och all uppmärksamheten på den proklamation som skall följa. Om ditt utvalda skriftställe introduceras på det sättet, kommer åhörarna att lyssna till det med verklig uppskattning och få nytta av det.
21. Varför bör vi rikta uppmärksamheten på skälet till att vi använder ett skriftställe?
21 Uppmärksamheten riktas på skälet till att skriftstället används. Medan introduktionen till ett skriftställe kan lämna en fråga obesvarad, bör den åtminstone ange något skäl till att skriftstället är lämpligt i sammanhanget och värt full uppmärksamhet. Du kan till exempel, när du dryftar jorden som människans förblivande hem, förbereda dig på att använda Uppenbarelseboken 21:3, 4. I din inledande argumentering kan du till exempel säga: ”I nästa skriftställe, Uppenbarelseboken 21:3, 4, bör vi nu ge akt på var Guds tält kommer att befinna sig, när det inte längre råder något lidande eller någon död.” Nu har du inte bara väckt förväntan genom att lämna något osagt som texten får uppenbara, utan du har också fäst uppmärksamheten på den betydelsefulla delen av skriftstället, som du lätt kan tillämpa i din argumentering sedan du läst upp texten. Genom att på så sätt rikta uppmärksamheten på skriftställets verkliga innehåll framhäver du betydelsen av Guds ord.