att vi förlorade några år av det nuvarande livet.

Men så förbättrades plötsligt min hustrus tillstånd markant. En dag när jag kom satt hon upp i sängen och läste. Dagarna som följde började hon vittna för patienter och vårdpersonal. Så blev jag kallad till kirurgens kontor. ”Herr Wharerau”, sade han, ”ni har verkligen tur! Vi tror att er hustrus problem är botat.” Hennes blodtryck hade oväntat stabiliserats. Min hustru och jag tackade tillsammans Jehova och förnyade vår föresats att göra vårt yttersta i tjänsten för honom.

Nu har jag på nytt blivit förordnad att tjäna på Cooköarna och är återigen i Rarotonga. Vilket välsignat privilegium! När min hustru och jag blickar tillbaka, känner vi tacksamhet över den omsorg Jehova har visat oss under nära fem årtionden av tjänst för honom. I materiellt avseende har vi aldrig saknat livets nödtorft. De andliga välsignelserna har varit för många för att kunna berättas. En anmärkningsvärd sådan är antalet köttsliga släktingar som har kommit med i sanningen. Jag kan räkna till mer än 200 som nu är döpta vittnen för Jehova, bland dem 65 direkta avkomlingar. En sonson är medlem av Nya Zeelands Betelfamilj, medan en dotter och hennes man och två söner är upptagna med byggnadsarbete vid olika avdelningskontor. — 3 Johannes, vers 4.

När jag blickar framåt hyser jag hoppet att få leva i ett paradis som omfattar hela jorden och som till och med kommer att vara vackrare än den sköna dal där jag föddes. Vilket privilegium kommer det inte att bli att få välkomna tillbaka min mor och far i uppståndelsen och få berätta för dem om återlösningen, Riket och alla andra bevis på Jehovas omsorg!

Min föresats, som understöds av vetskapen om att Gud har omsorg om mig, kan uttryckas med psalmistens ord i Psalm 104:33: ”Jag skall sjunga till Jehova i hela mitt liv; jag skall lovprisa min Gud med melodier så länge jag är till.” — Berättat av Sarn Wharerau.

Frågor från läsekretsen

Avstår Jehovas vittnen från att fira födelsedagar, därför att den sedvänjan hade en viss religiös innebörd i forna tider?

Födelsedagsfirandet har sitt ursprung i vidskepelse och falsk religion, men detta är inte den enda eller förnämsta orsaken till att Jehovas vittnen inte firar födelsedagar.

Vissa sedvänjor som en gång var av religiös natur är på många håll inte längre detta. Vigselringen, till exempel, hade en gång religiös betydelse, men på de flesta håll har den inte längre det. Därför accepterar många sanna kristna den lokala sedvänjan med att bära en vigselring för att visa att man är gift. Det som i sådana här frågor vanligtvis påverkar vårt beslut är om sedvänjan fortfarande är förknippad med falsk religion. — Se ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 15 maj 1972 och 15 oktober 1991.

Men det går inte att förneka att många uppslagsverk avslöjar de vidskepliga och religiösa föregångarna till födelsedagsfirandet. I The Encyclopedia Americana (1991 års upplaga) heter det: ”I Egyptens, Greklands, Roms och Persiens forntida värld firade man gudars, kungars och adelsmäns födelsedagar.” Det sägs att romarna firade Artemis’ födelse och Apollons dag. Däremot heter det om de forntida israeliterna att ”fastän de hade förteckningar över sina manliga medborgares ålder, finns det inga bevis för att de hade några festligheter på årsdagen av födelsedagen”.

Andra uppslagsverk går in på många detaljer om ursprunget till födelsedagsfirandet: ”Födelsedagskalas började för många år sedan i Europa. Människor trodde på goda och onda andar, som ibland kallades goda och onda feer. Alla var rädda för dessa andar, för att de skulle skada födelsedagsfiraren, och därför omgavs han av släktingar och vänner, vars goda önskningar och själva närvaro skulle skydda honom mot okända faror som födelsedagen medförde. Att ge gåvor medförde ännu större skydd. Att äta tillsammans gav ytterligare skydd och bidrog till att skänka de goda andarnas välsignelser. Födelsedagskalaset var således från början avsett att skydda en människa mot ont och att försäkra att ett gott år skulle komma. — Birthday Parties Around the World (Födelsedagsfester runt om i världen), 1967.

Boken förklarar också ursprunget till många födelsedagsseder. Till exempel: ”Anledningen [till att man använder ljus] går tillbaka till de gamla grekerna och romarna, vilka trodde att ljus hade magiska egenskaper. De bad böner och framförde olika önskningar, som ljuslågorna skulle föra upp till gudarna. Gudarna skulle sedan sända ner sina välsignelser och kanske besvara bönerna.” Andra sådana bakgrundsupplysningar finns sammanställda på sidorna 119 och 120 i boken Resonera med hjälp av Skrifterna, utgiven av Sällskapet Vakttornet.

Men som redan nämnts är mer inbegripet i denna fråga än om födelsedagsfirandet var eller fortfarande är religiöst. Bibeln tar upp frågan om födelsedagar, och mogna kristna är förståndigt nog lyhörda för alla antydningar som den kan ge.

Guds forntida tjänare noterade när personer föddes, vilket gjorde det möjligt för dem att räkna ut en persons ålder. Vi läser: ”Noa blev fem hundra år gammal. Därpå blev Noa far till Sem, Ham och Jafet.” ”I det sexhundrade året av Noas liv, ... på den dagen bröts det ofantliga vattendjupets alla källor upp.” — 1 Moseboken 5:32; 7:11; 11:10—26.

Alldeles som också Jesus nämnde var barnafödande bland Guds folk en välsignad och lycklig tilldragelse. (Lukas 1:57, 58; 2:9—14; Johannes 16:21) Men Jehovas folks medlemmar firade inte minnet av födelsedagen; de firade andra årsdagar men inte födelsedagar. (Johannes 10:22, 23) I Encyclopaedia Judaica heter det: ”Firandet av födelsedagar är något okänt i traditionell judisk ritual.” Och boken Customs and Traditions of Israel (Sedvänjor och traditioner i Israel) konstaterar: ”Sedvänjan att fira födelsedagar har lånats från andra nationer, eftersom det varken i Bibeln, Talmud eller skrifter av senare tiders visa män nämns något om denna sedvänja bland judarna. Det var faktiskt en forntida egyptisk sedvänja.”

Detta egyptiska samband framgår tydligt av ett födelsedagsfirande som Bibeln berättar om — ett firande som sanna tillbedjare inte deltog i. Det var födelsedagsfesten för den Farao som härskade medan Josef satt i egyptiskt fängelse. Vissa av dessa hedningar var kanske glada över den här festen, men den födelsedagen var dock förknippad med att chefen för Faraos bagare blev halshuggen. — 1 Moseboken 40:1—22.

Ett liknande ogynnsamt sken kastas över det andra födelsedagsfirandet som beskrivs i Bibeln, nämligen firandet av Herodes den stores sons, Herodes Antipas’, födelsedag. Detta födelsedagsfirande framställs knappast som bara en oskyldig fest i Bibeln, eftersom det vållade att Johannes döparen blev halshuggen. Därefter ”kom hans lärjungar och bar bort kroppen och begravde honom och kom och underrättade Jesus”, som drog bort därifrån till ”ett ensligt ställe för att få vara i avskildhet”. (Matteus 14:6—13) Tror du att dessa lärjungar eller Jesus kände sig tilltalade av sedvänjan med födelsedagsfirande?

Eftersom Jehovas vittnen har fått veta det kända ursprunget till födelsedagsfirandet och, ännu viktigare, det ogynnsamma ljus i vilket Bibeln framställer det, har de goda skäl att avhålla sig från denna sedvänja. De behöver inte följa denna världsliga sedvänja, eftersom de kan ha och också verkligen har trevliga måltider när som helst under året. De ger inte presenter obligatoriskt eller under trycket av ett födelsedagskalas, utan när de ger presenter gör de detta spontant av generositet och äkta tillgivenhet och vid vilken tidpunkt som helst. — Ordspråken 17:8; Predikaren 2:24; Lukas 6:38; Apostlagärningarna 9:36, 39; 1 Korinthierna 16:2, 3.