Jes. 8:19: ”Om de säger till er: ’Vänd er till de spiritistiska medierna eller till dem som har en förutsägelsens ande, vilka piper och gör uttalanden med låg röst’ — är det inte till sin Gud som ett folk bör vända sig? Bör man vända sig till de döda till förmån för de levande?”

Jak. 1:6, 7: ”Han må fortsätta att be i tro, och inte alls tvivla, ty den som tvivlar är lik en havets våg, som drivs av vinden och blåses omkring. Ja, låt inte den människan inbilla sig att hon skall få något från Jehova.”

Vad kan man med rätta be om?

Matt. 6:9—13: ”Så här skall ni alltså be: ’[1] Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. [2] Må ditt kungarike komma. [3] Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden. [4] Ge oss i dag vårt bröd för denna dag; och [5] förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och [6] för oss inte in i frestelse, utan befria oss från den onde.’” (Observera att Guds namn och uppsåt bör prioriteras.)

Ps. 25:4, 5: ”Få mig att lära känna dina egna vägar, o Jehova; lär mig dina egna stigar. Få mig att vandra i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud.”

Luk. 11:13: ”Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte Fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom!”

1 Thess. 5:17, 18: ”Be oupphörligt. Tacka Gud i förbindelse med allting.”

Matt. 14:19, 20: ”[Jesus] tog de fem bröden och de två fiskarna, och under det att han såg upp mot himlen, uttalade han en välsignelse, och sedan han hade brutit bröden i stycken, delade han ut dem åt lärjungarna och lärjungarna i sin tur åt folkskarorna. Så åt de alla och blev mätta.”

Jak. 5:16: ”Be för varandra.”

Matt. 26:41: ”Håll er vakna och be oavbrutet, för att ni inte må komma in i frestelse.”

Fil. 4:6: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.”

Om någon säger—

”Be först tillsammans med mig, så skall jag lyssna på dig sedan”

Kan du svara: ”Det var trevligt att höra att du är en människa som inser bönens vikt och betydelse. Jehovas vittnen ber också regelbundet. Men Jesus sade någonting om när och hur man skall be, en tanke som kanske är ny för dig. Visste du att han uppmanade sina lärjungar att inte frambära offentliga böner i syfte att få andra att se att de var gudfruktiga, bedjande människor? ... (Matt. 6:5)” Sedan kan du kanske tillägga: ”Lägg märke till vad han sedan sade skulle vara av främsta intresse för oss och vad vi skulle sätta främst i våra böner. Det är detta jag har kommit för att tala med dig om. (Matt. 6:9, 10)”

Eller också kan du säga: ”Jag vet att vissa religiösa gör så. Men Jehovas vittnen gör inte det, eftersom Jesus sade till sina lärjungar att de skulle utföra sitt predikoverk på ett annat sätt. Han sade inte: ’När ni kommer in i huset, så be först.’ Lägg märke till vad han i stället sade här i Matteus 10:12, 13. ... Och se här i Matt. 10 vers 7 vad de skulle tala om. ... Hur kan Guds kungarike hjälpa sådana människor som du och jag? (Upp. 21:4)”

Det stora Babylon

Definition: Världsväldet av falsk religion, som omfattar alla religioner, vars läror och sedvänjor inte stämmer överens med den sanna tillbedjan av Jehova, den ende sanne Guden. Efter den stora översvämningen på Noas tid fick falsk religion sin början i Babel (senare känt som Babylon). (1 Mos. 10:8—10; 11:4—9) Med tiden kom babyloniska trosuppfattningar och religiösa sedvänjor att sprida sig till många länder. På så sätt kom det stora Babylon att bli ett passande namn på falsk religion som helhet betraktad.

Hur vet vi vad det stora Babylon, som omtalas i Uppenbarelseboken, är?

Det kan inte vara den forntida staden Babylon. Uppenbarelseboken skrevs vid slutet av det första århundradet v.t., och i den beskrivs vissa händelser som skulle inträffa i vår tid. I The Encyclopedia Americana heter det: ”Staden [Babylon] intogs av perserna under Cyrus den stores ledning år 539 f.Kr. Längre fram planerade Alexander den store att göra Babylon till huvudstad i sitt östliga rike, men efter hans död förlorade Babylon undan för undan i betydelse.” (1956, band III, sid. 7) I dag är staden en obebodd ruin.

I Uppenbarelseboken omnämns det stora Babylon symboliskt som en ”stor stad”, ett ”kungavälde” som härskar över andra kungar. (Upp. 17:18) I likhet med en stad skulle det finnas många organisationer i den; och i likhet med ett kungavälde med andra kungar inom sina domäner skulle det i sin omfattning vara internationellt. Det skulle enligt beskrivningen ha förbindelser med politiska styresmän och i hög grad bidra till köpmännens välstånd, samtidigt som det skulle vara ett tredje element som ”har blivit en boningsort för demoner” och en förföljare av ”profeter och av heliga”. — Upp. 18:2, 9—17, 24.

Det forntida Babylon var i synnerhet känt för sin religion och sin trotsiga inställning till Jehova

1 Mos. 10:8—10: ”Nimrod ... uppträdde som en väldig jägare i opposition mot Jehova. ... Och hans kungarikes början blev Babel [senare känt som Babylon].”

Dan. 5:22, 23: ”Vad dig, ... Belsassar [Babylons kung], beträffar, ... mot himlarnas Herre har du upphöjt dig, ... och gudar av silver och av guld, koppar, järn, trä och sten, vilka inte ser något eller hör något eller vet något, har du lovprisat; men den Gud, i vars hand din andedräkt är och som alla dina vägar tillhör, har du inte förhärligat.”

I en forntida inskrift gjord med kilskrift heter det: ”Allt som allt finns det i Babel 53 tempel åt de stora gudarna, 55 kapell åt Marduk, 300 kapell åt jordgudomligheterna, 600 åt himmelsgudomligheterna, 180 altaren åt gudinnan Ishtar, 180 åt gudarna Nergal och Adad och 12 andra altaren åt olika gudar.” — Citerad i W. Kellers bok men Bibeln hade rätt (Stockholm, 1957), sid. 261.

I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Den sumeriska civilisationen [som var en del av Babylonien] dominerades av präster; som statsöverhuvud satt lugal (som ordagrant betyder ”stor man”), gudarnas representant.” — (1977), band 3, sid. 9.