och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.”

När någon blir indragen i allvarlig synd och vill ha andlig hjälp

Jak. 5:14—16: ”Är någon [andligen] sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldre män, och de må be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom. Och om han har begått synder, skall det förlåtas honom [av Gud]. Bekänn därför öppet era synder för varandra och be för varandra, så att ni kan bli läkta.”

Ords. 28:13: ”Den som täcker över sina överträdelser kommer inte att ha framgång, men den som bekänner och överger dem, honom kommer barmhärtighet att visas.”

Vad händer om de som begår synder inte söker hjälp?

Gal. 6:1: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.”

1 Tim. 5:20: ”Dem som bedriver synd skall du tillrättavisa inför allas ögon [dvs. inför alla som personligen känner till saken], för att de övriga också må hysa fruktan.”

1 Kor. 5:11—13: ”Nu skriver jag till er att sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder och som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan. ... ’Avlägsna den onde mannen ur er krets.’”

Bibeln

Definition: Jehova Guds skrivna ord till mänskligheten. Under en tidsperiod av 1.600 år använde Gud omkring 40 män som sekreterare till att skriva ner sitt ord, men han ledde själv aktivt skrivandet genom sin ande. På det sättet är Bibeln inspirerad av Gud. En stor del av innehållet utgörs av direkta uttalanden av Jehova och detaljerade upplysningar om Jesu Kristi, Guds Sons, läror och verksamhet. I Bibeln finner vi också uttalanden om vilka krav Gud ställer på sina tjänare och vad han kommer att göra för att föra sitt storslagna uppsåt med jorden till dess fullbordan. För att fördjupa vår uppskattning av dessa ting har Jehova dessutom i Bibeln bevarat redogörelser som visar både vad som händer när enskilda individer och nationer lyssnar till Gud och arbetar i harmoni med hans uppsåt och vad som blir resultatet när de går sin egen väg. Genom denna tillförlitliga historiska redogörelse gör Jehova oss förtrogna med hur han handlar med människor och därmed också med sin enastående personlighet.

Skäl till att begrunda Bibeln

Bibeln själv säger att den är från Gud, människornas Skapare

2 Tim. 3:16, 17: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.”

Upp. 1:1: ”En uppenbarelse genom Jesus Kristus, som Gud gav honom, för att visa sina slavar de ting som inom kort måste ske.”

2 Sam. 23:1, 2: ”Davids, Isais sons, uttalande. ... Det var Jehovas ande som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.”

Jes. 22:15: ”Detta är vad den suveräne Herren, härars Jehova, har sagt.”

Vi bör kunna förvänta att Guds budskap till hela mänskligheten skall vara tillgängligt överallt på jorden. Bibeln har, helt eller delvis, översatts till mer än 2.000 språk. Den har spritts i miljarder exemplar. Det heter i The World Book Encyclopedia: ”Bibeln är den mest spridda och lästa boken i historien. Den är troligen också den mest inflytelserika. Det har spritts fler exemplar av Bibeln än av någon annan bok. Den har också översatts fler gånger och till fler språk än någon annan bok.” — (1984), band 2, sid. 219.

Bibelns profetior förklarar innebörden i världshändelserna

Många av världens ledare erkänner att mänskligheten står på katastrofens brant. Bibeln har för länge sedan förutsagt dessa förhållanden; den förklarar innebörden i dem och vad utgången kommer att bli. (2 Tim. 3:1—5; Luk. 21:10, 11, 31) Den talar om vad vi måste göra för att få överleva den nära förestående världsförstöringen och få möjlighet att vinna evigt liv under rättfärdiga förhållanden här på jorden. — Sef. 2:3; Joh. 17:3; Ps. 37:10, 11, 29.

Bibeln gör det möjligt för oss att förstå meningen med livet

Den besvarar sådana frågor som: Varifrån kom livet? (Apg. 17:24—26) Varför finns vi här? Är det bara för att leva några få år, få ut det vi kan av livet och sedan dö? — 1 Mos. 1:27, 28; Rom. 5:12; Joh. 17:3; Ps. 37:11; Ps. 40:8.

Bibeln visar hur vi kan få just det som rättfärdighetsälskande människor önskar sig mest av allt

Den talar om för oss var vi kan finna ett sunt umgänge, människor som verkligen älskar varandra (Joh. 13:35), vad som kan försäkra oss om att vi kommer att ha tillräckligt med mat åt oss själva och åt våra familjer (Matt. 6:31—33; Ords. 19:15; Ef. 4:28), hur vi kan vara lyckliga trots de svåra förhållanden som omger oss. — Ps. 1:1, 2; 34:8; Luk. 11:28; Apg. 20:35.

Den förklarar att Guds kungarike, hans regering, skall ta bort den nuvarande onda ordningen (Dan. 2:44), och under dess styre kommer mänskligheten att få möjlighet att åtnjuta fullkomlig hälsa och evigt liv. — Upp. 21:3, 4; jämför Jesaja 33:24.

En bok som gör anspråk på att komma från Gud, som förklarar både innebörden i världsförhållandena och meningen med livet och som visar hur våra problem kommer att lösas är sannerligen värd att begrundas.

Tecken på inspiration

Den är fylld med profetior som återspeglar detaljerad kunskap om framtiden — någonting som är omöjligt för människor att ha

2 Petr. 1:20, 21: ”Ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning. Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.”

◼ Profetia: Jes. 44:24, 27, 28; 45:1—4: ”Jehova ... den som säger till vattendjupet: ’Dunsta bort; och alla dina floder kommer jag att låta torka ut’; den som säger om Cyrus: ’Han är min herde, och allt som jag finner behag i kommer han att fullständigt verkställa’; ja i det jag säger om Jerusalem: ’Hon kommer att bli återuppbyggd’ och om templet: ’Du kommer att få din grund lagd.’ Detta är vad Jehova har sagt till sin smorde, till Cyrus, vars högra hand jag har fattat tag i, för att inför honom kuva nationer, så att jag kan spänna av bältet till och med från kungars höfter, för att framför honom öppna de tvåbladiga dörrarna, så att inte ens portarna kommer att vara stängda: ’Framför dig kommer jag själv att gå, och upphöjningarna i marken kommer jag att jämna ut. Koppardörrarna kommer jag att bryta sönder, och järnbommarna kommer jag att hugga av. ... För min tjänare Jakobs och för Israels, min utvaldes, skull började jag rentav kalla dig vid ditt namn.’” (Jesajas skrift fullbordades omkring år 732 f.v.t.)

◻ Uppfyllelse: Cyrus (Kyros) var inte född, då profetian skrevs. Judarna fördes inte bort i landsflykt till Babylon förrän år 617—607 f.v.t., och Jerusalem och dess tempel förstördes inte förrän år 607 f.v.t. Profetian gick i uppfyllelse i detalj med början år 539 f.v.t. Cyrus ledde bort vattnet i floden Eufrat till en konstgjord sjö, Babylons portar ut mot floden hade slarvigt nog lämnats öppna under festligheterna i staden, och Babylon föll för mederna och perserna under Cyrus’ ledning. Därefter befriade Cyrus de landsflyktiga judarna och sände dem tillbaka till Jerusalem med anvisningar om att de skulle bygga upp Jehovas tempel igen. — The Encyclopedia Americana (1956), band III, sid. 9; Jack Finegan: Light From the Ancient Past (Princeton, 1959), sid. 227—229; ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig” (New York, 1969), sid. 282, 284, 295.

◼ Profetia: Jer. 49:17, 18: ”’Edom skall bli ett föremål för häpnad. Var och en som drar fram vid henne kommer att stirra häpet och vissla på grund av alla hennes plågor. Liksom vid omstörtningen av Sodom och Gomorra och hennes grannstäder’, har Jehova sagt, ’kommer ingen man att bo där.’” (Jeremia fullbordade nedtecknandet av sina profetior år 580 f.v.t.)

◻ Uppfyllelse: ”De [edoméerna] drevs bort från Palestina på 100-talet f.Kr. av Judas Mackabeus, och år 109 f.Kr. utvidgade Johannes Hyrkanos, mackabéernas ledare, Judas rike till att omfatta den västra delen av edoméernas land. Under det första århundradet f.Kr. undanröjde den romerska expansionen det sista spåret av edoméernas oberoende. ... Efter Jerusalems förstöring genom romarna år 70 e.Kr. ... försvann namnet Idumeen [Edom] från historien.” (The New Funk & Wagnalls Encyclopedia, 1952, band 11, sid. 4114) Lägg märke till att uppfyllelsen sträcker sig ända fram till vår tid. Man kan på intet sätt hävda att den här profetian skrevs efter det att händelserna inträffat.

◼ Profetia: Luk. 19:41—44; 21:20, 21: ”Han [Jesus Kristus] [såg] ut över staden [Jerusalem], grät över den och sade: ... ’Dagar skall ... komma över dig, då dina fiender skall bygga ett belägringsverk av spetspålar omkring dig och skall innesluta dig och ansätta dig från alla håll, och de skall slå dig och dina barn i dig till marken, och de skall inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte urskilde den tid då du blev inspekterad.’” Två dagar senare gav han sina lärjungar följande råd: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen, och de som är mitt i Jerusalem bör dra ut.” (Profetian uttalades av Jesus Kristus år 33 v.t.)

◻ Uppfyllelse: Jerusalem gjorde uppror mot Rom, och år 66 v.t. gick den romerska hären under Cestius Gallus till angrepp mot staden. Men som den judiske historikern Josephus säger befallde den romerske härföraren ”sina soldater plötsligt [att] draga sig tillbaka och, fastän ingen olycka drabbat honom, uppgaf han alt hopp och lemnade på ett oförklarligt sätt staden”. (Flavi Josefi Historia Om judarnes krig mot romrarne, red. av N. J. Thunblad, 1884, sid. 294) Detta gav de kristna möjlighet att fly från staden, och enligt Eusebius kyrkohistoria (översatt av I. A. Heikel, 1937, Tammerfors, sid. 139) flydde de till Pella på andra sidan Jordan. Sedan, kring påsktiden år 70 v.t., belägrade härföraren Titus staden, och en inhägnad som var 7,2 kilometer lång restes på bara tre dagar, och efter fem månader föll Jerusalem. ”Själva Jerusalem förstördes systematiskt, och templet lämnades i ruiner. Arkeologin visar oss i vår tid precis hur effektiv förstöringen av judiska byggnader var över hela landet.” — J. A. Thompson: The Bible and Archaeology (Grand Rapids, Michigan; 1962), sid. 299.

Dess innehåll är vetenskapligt korrekt när det gäller sådant som forskare först på senare tid upptäckt

Universums uppkomst: 1 Mos. 1:1: ”I början skapade Gud himlarna och jorden.” År 1978 skrev astronomen Robert Jastrow: ”Vi ser nu hur de astronomiska bevisen leder fram till den bibliska uppfattningen om världens uppkomst. Detaljerna skiljer sig, men de grundläggande elementen i de astronomiska och bibliska redogörelserna för skapelsen är desamma. Den kedja av händelser som slutligen ledde till människans uppkomst inleddes plötsligt, vid en bestämd tidpunkt, i ett fantastiskt ögonblick av ljus och energi.” — God and the Astronomers (New York, 1978), sid. 14.

Planeten jordens form: Jes. 40:22: ”Det är En som bor över jordens cirkel [”rund”, 1982; ”krets”, Åkeson; ”ring”, Heyman].” (Se bilagan till Tjänsten för Guds rike, januari 1993, sidan 14.) I forna tider var den allmänna uppfattningen att jorden var platt. Det var inte förrän drygt 200 år efter det att denna bibeltext hade skrivits som en skola av grekiska filosofer menade att jorden troligen var sfärisk och ytterligare omkring 300 år efter det som en grekisk astronom räknade fram jordens ungefärliga radie. Men inte ens då var den allmänna uppfattningen att jorden var sfärisk. Det är först på 1900-talet som det blivit möjligt för människor att färdas med flygplan och längre fram att bege sig ut i den yttre rymden och till och med fara till månen och på så sätt klart och tydligt se jordens horisont som en ”cirkel”.

Djurlivet: 3 Mos. 11:6: ”Haren ... är en idisslare.” Detta var något som länge angreps av somliga kritiker, men till sist iakttogs kaninens idisslande av engelsmannen William Cowper på 1700-talet. Det ovanliga sätt som den gör det på beskrevs år 1940 i Proceedings of the Zoological Society of London, årg. 110, serie A, sid. 159—163.

Dess inre harmoni är betecknande

Så är det i synnerhet med tanke på det förhållandet att Bibelns böcker upptecknades av omkring 40 män med helt olika bakgrund — till exempel kung, profet, herde, uppbördsman och läkare. De utförde skrivandet under en tidsperiod av 1.610 år; det fanns således ingen möjlighet till hemligt samförstånd. Men ändå är deras skrifter samstämmiga, ända in i minsta detalj. För att kunna inse i hur hög grad de olika delarna av Bibeln är harmoniskt sammanflätade måste man själv läsa och studera den.

Hur kan vi vara säkra på att Bibeln inte har förändrats?

”I fråga om antalet gamla handskrifter som ligger till grund för en skrift och antalet år som hade förflutit mellan originalet och de handskrifter som man utgår ifrån är Bibeln avgjort överlägsen de klassiska skrifterna [Homeros’, Platons och andras skrifter]. ... Allt som allt finns det bara en handfull klassiska handskrifter jämfört med bibliska handskrifter. Ingen forntida bok är så väl bestyrkt som Bibeln.” — P. Marion Simms: The Bible From the Beginning (New York, 1929), sid. 74, 76.

Enligt en rapport som publicerades år 1971 kan det finnas omkring 6.000 handskrifter till de hebreiska skrifterna eller delar därav. De äldsta är från 200-talet f.v.t. Till de kristna grekiska skrifterna finns det omkring 5.000 handskrifter på grekiska, varav de äldsta är från början av 100-talet v.t. Det finns också många handskrifter med tidiga översättningar till andra språk.

I förordet till The Chester Beatty Biblical Papyri, ett verk i sju band, skrev sir Frederic Kenyon: ”Den första och viktigaste slutsats man drar när man undersöker dem [papyrerna] är den tillfredsställande slutsatsen att de bekräftar de existerande texternas absoluta pålitlighet. Ingen markant eller grundläggande avvikelse förekommer i vare sig Gamla eller Nya testamentet. Det finns inga viktigare utelämnanden eller tillägg av avsnitt och inga avvikelser som påverkar betydelsefulla fakta eller lärosatser. Avvikelserna i texten gäller obetydligheter, till exempel ordens ordningsföljd eller exakt vilket ord som används. ... Men deras största betydelse ligger i att de genom vittnesbörd som är äldre än de som hittills varit tillgängliga bekräftar integriteten i de texter vi har.” — (London, 1933), sid. 15.

Det är sant att vissa översättningar av Bibeln håller sig närmare grundtexten än andra. Moderna parafraserande biblar har tagit sig friheten att ibland ändra grundmeningen. Några översättare har låtit sina personliga trosuppfattningar färga deras översättningar. Men sådana svagheter kan man upptäcka genom att jämföra olika översättningar.

Om någon säger—

”Jag tror inte på Bibeln”

Kan du svara: ”Men du tror att det finns en Gud, eller hur? ... Får jag lov att fråga vad det är i Bibeln som du tycker är svårt att acceptera?”

Eller också kan du säga: ”Får jag fråga: Har du alltid haft den uppfattningen? ... Jag har hört andra som också säger så, fastän de inte har studerat Bibeln grundligt. Men eftersom det i Bibeln klart och tydligt sägs att den är ett budskap från Gud själv och att han erbjuder oss evigt liv, om vi tror på och lever i enlighet med vad som sägs i den, håller du då inte med om att det skulle vara värt mödan att åtminstone undersöka den för att ta reda på om dess påståenden är sanna eller inte? (Använd materialet på sidorna 51—55)”

”Bibeln motsäger sig själv”

Kan du svara: ”Jag har träffat andra som säger likadant, men ingen har någonsin kunnat visa mig något som i själva verket är en motsägelse. Och under min egen personliga bibelläsning har jag aldrig sett någon sådan. Skulle du kunna ge mig ett exempel?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Vad jag har funnit är att många människor helt enkelt aldrig har funnit något svar på de frågor som Bibeln har fått dem att tänka på. Till exempel: Varifrån fick Kain sin hustru? (Använd materialet på sidorna 289 och 290.)”

”Människor skrev Bibeln”

Kan du svara: ”Det är sant. Det var omkring 40 människor som deltog i det. Men Bibeln blev inspirerad av Gud.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Vad betyder det? Jo, att Gud ledde skrivandet, ungefär som när en affärsman låter en sekreterare skriva brev åt honom.” 2) ”Tanken att kunna ta emot budskap från någon ute i rymden bör inte förvåna oss. Även människor har sänt ut budskap och bilder från månen. Hur kunde de göra det? Genom att göra bruk av lagar som Gud själv stiftade för länge sedan.” 3) ”Men hur kan vi vara säkra på att Bibelns innehåll verkligen kommer från Gud? Bibeln innehåller upplysningar som omöjligen kan ha kommit