Intensivt upptagen med de goda nyheterna
APOSTELN PAULUS befann sig i en för heltidstjänare bland Jehovas vittnen inte helt obekant situation — han hade ont om pengar. Medan han var i Korint i Grekland började han därför tillverka tält, det anspråkslösa hantverk han hade lärt sig i sin ungdom. Arbetet var hårt, och ibland kanske hans händer blödde av att hantera den sträva tältduken. Inkomsten räckte nätt och jämnt till uppehället, men han var nöjd, för när hans förvärvsarbete var slut för dagen, lade han undan verktygen och gjorde vad han ursprungligen kommit till Korint för att göra — han predikade de goda nyheterna! — Filipperna 4:11, 12.
Varje sabbat brukade Paulus gå till synagogan. Det är sant att Paulus i början närmade sig de korintiska åhörarskarorna ”i svaghet och i fruktan och med stor bävan”. (1 Korintierna 2:1, 3) Men sporrad av det gensvar några gav till hans budskap fortsatte Paulus med att ”hålla ett anförande i synagogan varje sabbat och sökte övertyga både judar och greker”. — Apostlagärningarna 18:1—4.
Under någon tid kunde Paulus emellertid bara predika på deltid. Sedan kom Silas och Timoteus ner från Macedonien med ett generöst bidrag, och detta ”avhjälpte rikligt ... [hans] brist”. (2 Korintierna 11:9; Filipperna 4:15) Uppmuntrande var också nyheterna om att bröderna i Tessalonika stod fasta trots förföljelse. — 1 Tessalonikerna 3:6.
Vilken inverkan hade detta på Paulus? ”Paulus [började] bli intensivt upptagen med ordet, i det han vittnade för judarna för att bevisa att Jesus är den Smorde.” (Apostlagärningarna 18:5) För en tid befriad från ekonomiska bekymmer kunde Paulus inte bärga sig innan han fick bli heltidsförkunnare igen. Han gick till verket med stor entusiasm, och han vittnade inte bara för judarna, utan tog sig också tid att skriva det första av sina inspirerade brev — brevet till tessalonikerna!
Ett föredöme för oss i dag
Redogörelsen för Paulus’ intensiva arbete i Korint har blivit bevarad för att uppmuntra alla kristna att vara intensivt upptagna med de goda nyheterna. Paulus insåg att Herren Jesus själv till sina lärjungar hade vidarebefordrat den stora ära som det innebar att vara ”världens ljus”. De skulle inte dölja detta ljus. Jesus sade till dem: ”Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Matteus 5:14—16) Detta betydde att ha full andel i det predikoarbete som Jesus hade förutsagt. (Matteus 24:14; 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:6—8) Predikandet av dessa goda nyheter om Riket var ett av de främsta skälen till den kristna församlingens existens.
I likhet med Paulus tog de första kristna detta predikoarbete på allvar. När Guds fiender trodde att de hade utplånat det sanna ljuset genom att grymt avrätta ”den främste förmedlaren av liv”, tog hans efterföljare genom sitt kraftfulla predikande vid som världens ljus. (Apostlagärningarna 3:15) Inte ens förföljelse kunde tysta dem. Den bibliska redogörelsen säger: ”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.” (Apostlagärningarna 5:42) Ingenting kunde hålla dem tillbaka!
Nutida kristna har på liknande sätt varit intensivt upptagna med att vittna. Mot slutet av 1800-talet började samvetsgranna bibelforskare inse behovet av att dela med sig av bibelns sanningar till andra. Sällskapet Vakttornet — en organisation som har fått internationell omfattning — blev lagligen inregistrerat år 1884. Dessa bibelforskare, som sedan år 1931 är kända under namnet Jehovas vittnen, har bokstavligt talat fyllt jorden med kunskapen i Guds ord. Deras intensiva arbete har resulterat i en stor härskara på mer än 4.000.000 medlemmar! Och under Jehovas vägledning kommer deras antal utan tvivel att fortsätta att växa. — Jesaja 60:22.
Gör du din del?
Jesus sade: ”Skörden är stor, men arbetarna är få.” (Matteus 9:37, 38) År 1990 var nästan tio miljoner människor närvarande vid åminnelsen av Kristi död. Vilken fantastisk potential för en utökad världsvid skörd! Men medan vi gläder oss åt denna fortsatta utvidgning, måste var och en fråga sig själv: ”I vilken utsträckning deltar jag i detta storslagna arbete? Gör jag det regelbundet — varje vecka om möjligt?”
De äldste måste ta ledningen i detta arbete som ”exempel för hjorden”. (1 Petrus 5:3) Det är sant att de flesta äldste har förvärvsarbete. Det hade även Paulus medan han var i Korint. Ändå avsatte han tid för regelbunden predikoverksamhet. Många äldste i dag är på liknande sätt intensivt upptagna med andliga aktiviteter under veckosluten. De kan på så sätt ge kraftfull uppmuntran åt alla i församlingen. Somliga månader, när man gör en speciell ansträngning, är det ganska många församlingar där mer än hälften av förkunnarna är pionjärer. Hemligheten? De äldste tar ledningen både i att predika och i att organisera tjänsteaktiviteter.
Om biträdande tjänare regelbundet deltar i tjänsten på fältet, kan de likaså utöva ett hälsosamt inflytande på församlingen. Kom ihåg att bibeln kräver att de skall vara ”allvarliga, ... män som tjänar på utmärkt sätt”. (1 Timoteus 3:8, 13) Trofasthet i tjänsten på fältet är något som är nödvändigt för att en broder skall vara kvalificerad som äldste eller biträdande tjänare. — Titus 1:8, 9.
I likhet med Paulus har somliga kunnat skära ner på sitt förvärvsarbete och tjäna som pionjärer. Antalet reguljära pionjärer, hjälppionjärer och pionjärer med särskilt uppdrag har ökat från 137.861 för bara tio år sedan till 536.508 år 1990. Helt visst kan endast Jehovas godkännande och välsignelse ha åstadkommit detta. Pionjärerna måste emellertid vara noga med att använda sin tid förståndigt, inte bara räkna timmar. Pionjärer, är ni väl förberedda och effektiva i er tjänst? Strävar ni efter att hela tiden göra framsteg, så att er tjänst blir verkligt fruktbärande?
Belöningar av en balanserad tjänst
Uppskattar du de livsuppehållande upplysningar som varje månad framläggs i Vakttornet och dess följeslagare, Vakna!? Utan tvivel gör du det. Har din uppskattning fått dig att delta i spridandet av dessa tidskrifter? Så var det för en syster i Botswana. Hon motstod tidigare sanningen, men hennes man brukade läsa högt ur tidskrifterna för henne. Med tiden förändrades hennes hjärteinställning, och hon blev ett vittne. Trots att hon inte kan läsa, har hon stor framgång i tidskriftsarbetet genom att säga: ”Jag kan inte läsa, men min man läser de här tidskrifterna för mig. Jag tycker om dem, och jag är säker på att du också kommer att göra det.”
Varför inte delta varje vecka i detta livräddande arbete? Så snart du har de andliga kvalifikationerna, kommer den kristna församlingen med glädje att hjälpa dig att komma i gång. Att placera tidskrifter är emellertid bara en gren av tjänsten. Alla som är intensivt upptagna med de goda nyheterna strävar efter jämvikt i sin tjänsteutövning. Sällskapet Vakttornet ger till exempel ut miljontals inbundna böcker, och dessa erbjuds till allmänheten som en mer stadigvarande källa till god andlig föda. Har du blivit så skicklig i din tjänst att du kan placera böcker, sådana som Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden?
Och hur är det med människor som visar intresse? För du tydliga anteckningar för att kunna göra återbesök hos dem? Sådana besök kan leda till den gren av tjänsten som medför den allra största glädjen — bibelstudier i hem. Kom ihåg Jesu befallning i Matteus 28:19, 20: ”Gör lärjungar, ... döp dem.” Det betyder att studera bibeln med dem. Det är sant att det ofta krävs uthållighet för att få i gång ett bibelstudium. Ett vittne träffade ett äldre par som med glädje tackade ja till ett bibelstudium i hemmet. Men tre veckor i rad uppsköt de studiet. Till sist kom studiet i gång. Då kom en period då paret lämnade återbud nästan varannan vecka. Till slut nådde dock hustrun så långt att hon kunde bli döpt. ”Efter dopet”, erinrar sig brodern, ”var hennes ögon fulla av glädjetårar, och det gjorde att jag och min hustru också fick tårar i ögonen av glädje.” Ja, att vara intensivt upptagen med de goda nyheterna medför obeskrivlig glädje!
Ställ dig till förfogande!
I Jesus Kristus och aposteln Paulus har vi goda föredömen i hängivenhet att efterlikna. Och det finns många storslagna exempel bland Jehovas vittnen i modern tid. Nu är tiden mogen för alla som känner till de goda nyheterna att bli fullt aktiva i att bekantgöra dem för andra. Bibeln försäkrar oss att detta arbete ”inte är förgäves”. — 1 Korintierna 15:58.
De flesta har i likhet med Paulus ekonomiska förpliktelser av olika slag. På grund av detta kan många vara förhindrade att bli pionjärer. Men med Jehovas hjälp kan alla följa det fina råd som vi får i Romarna 12:11: ”Var inte lata i era göromål. Var glödande av anden. Gör slavtjänst åt Jehova.” Och om omständigheterna skulle ändras så att vi får möjlighet att ägna mer tid åt Jehovas tjänst, kommer var och en som liksom Paulus verkligen älskar Jehova att gripa tillfället. Var intensivt upptagen med de goda nyheterna! Om du är det kommer det inte bara att medföra välsignelser nu, utan i framtiden även resultera i evigt liv i ändlös lycka och glädje! — Matteus 19:28, 29.