Nu är tiden inne
1 I sitt andra brev till korinthierna påminde aposteln Paulus dem om deras beslut att göra en fin insats till hjälp för sina medtroende i Jerusalem. Men ett år hade gått, och de hade ännu inte slutfört det de hade påbörjat. Därför uppmanade Paulus dem: ”Omsätt nu också ert beslut i handling! Ni var ivriga, när det gällde att besluta om denna sak. Var nu lika angelägna att förverkliga beslutet.” — 2 Kor. 8:11, Hedegård.
2 Alla har vi tid efter annan satt upp mål för oss. Vi kan ha bestämt oss för att öka vår andel i tjänsten på fältet, att lära känna våra bröder bättre, att kvalificera oss för ett tjänsteprivilegium eller att övervinna en svaghet. I början hade vi goda föresatser, men vi kanske inte gick in för att nå vårt mål. Innan vi visste ordet av kanske veckor, månader eller till och med år passerade utan att vi gjorde några framsteg. Kan det vara så att vi behöver följa rådet att ”omsätta beslutet i handling”?
3 Att nå våra mål: Det är en sak att fatta ett personligt beslut, men det är en helt annan sak att genomföra det. Våra framsteg kanske hindras av att vi skjuter upp det hela. Vi måste bestämma oss och sedan beslutsamt, utan dröjsmål, arbeta för att nå målet. Personlig organisation är nödvändig. Det är viktigt både att avsätta tillräckligt med tid till att genomföra det man tänkt sig och att försäkra sig om att den avsatta tiden används till detta. Det är bra att sätta en tidsgräns och sedan självdisciplinerat arbeta för att nå målet.
4 När vi har svårt att nå våra mål, kan det vara lätt att tänka: ”Jag tar itu med det sedan.” Men vi vet inte vad som kan hända i framtiden. I Ordspråken 27:1 sägs det: ”Beröm dig inte av nästa dag, för du vet inte vad en dag kommer att föda.” Lärjungen Jakob varnade oss för att vara alltför säkra på framtiden. Han sade: ”Ni . . . vet [inte] vad ert liv kommer att vara i morgon. . . . Den som vet att göra vad rätt är och ändå inte gör det, för honom är det synd.” — Jak. 4:13—17.
5 Alla distraherande faktorer och andras krav kan lätt göra att våra mål kommer i skymundan. Vi måste medvetet anstränga oss att inte låta dem falla i glömska. Att vi nämner dem i våra böner kommer att vara till hjälp. Det kan också betyda mycket att vi ber nära vänner att påminna och uppmuntra oss. Att vi gör en anteckning i almanackan kommer att påminna oss om att kontrollera våra framsteg. Man måste bestämma sig för att ”göra alldeles som . . . man har beslutat i sitt hjärta”. — 2 Kor. 9:7.
6 I oktober månad har vi ett bra tillfälle att koncentrera oss på våra mål. Vi kommer att erbjuda lösnummer av Vakttornet och Vakna! Vi kan erbjuda prenumerationer där vi finner ett uppriktigt intresse, vanligtvis då hos våra återbesök. Kan vi sätta upp några rimliga mål? Vi kanske kan försöka lämna fler tidskrifter. Att bestämma sig för att göra fler återbesök och att sätta i gång ett nytt bibelstudium kan vara rimliga mål för många.
7 Det är inte förståndigt att skjuta upp det som är viktigt, eftersom den här ”världen [håller] på att försvinna”. (1 Joh. 2:17) Särskilda privilegier och välsignelser i Jehovas tjänst är tillgängliga för oss nu. Det beror på oss om vi drar fördel av dem eller inte.