Vi uppskattar de äldre!

”VISHET tillkommer ju de gamla och förstånd dem som länge har levat”, sade Job. (Job 12:12) Salomo konstaterade likaså: ”Gråhårighet är en skönhetens krona, när man finner den på rättfärdighetens väg.” (Ordspråksboken 16:31, NW) Dessa ord uttalades i en tid när man hyste aktning och respekt för de äldre. Och bibeln visar gång på gång att de yngre på den tiden fick nytta av att umgås med de äldre.

Rut hade till exempel under flera år tillfälle att lägga märke till och tänka på det föredöme hennes svärmor, Noomi, utgjorde. Det var uppenbarligen detta umgänge som fick till följd att Rut önskade tillbe Jehova. När Rut skulle ha haft ett tillfälle att skilja sig från Noomi och återvända till sitt land med dess avgudadyrkare, sade hon därför lojalt: ”Dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” (Rut 1:16, 17) Ja, till följd av Ruts vänskap med Noomi hade hon blivit känd som ”en hederlig kvinna”. — Rut 3:11.

Timoteus var en som också fick gagn av att vara tillsammans med en äldre person. Han tillbragte många år med att färdas tillsammans med aposteln Paulus. Och även när fängelse gjorde att de var skilda åt fick Timoteus ett brev från Paulus, som var en uppmuntran för honom ”att låta ... Guds gåva”, som var i honom, ”flamma upp igen med klar låga”. (2 Timoteus 1:6—8) Timoteus lärde sig så grundligt av Paulus att Paulus, när han skrev till filipperna, förklarade: ”Jag har ... ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er.” — Filipperna 2:20.

Nu för tiden har dock aktningen för de äldre nästan försvunnit i en del länder. Men förhåller det sig så bland de kristna? Inte alls. De sanna kristna i våra dagar inser och uppskattar att de äldre har mycket att ge genom sina goda egenskaper tro och hängivenhet och genom sin livserfarenhet. En syster skrev till exempel: ”Närhelst jag känner trycket från denna ordning, ser jag mig om efter några äldre i församlingen och hämtar mod av deras ståndaktighet.” En ung broder, som var 34 år gammal, sade på liknande vis om trogna äldre: ”De har hjälpt mig på livets alla områden. Jag behövde till exempel få veta hur jag skulle kunna uppnå jämvikt. En 72 år gammal broder sade till mig: ’Se till att du först gör det som Jehova önskar att du skall göra. Det är en ständig kamp. Men jämvikten kommer av att man söker Riket först.’”

I ett annat fall blev en broder, som var 87 år gammal, svårt sjuk. En äldste gjorde tillsammans med en overksam broder ett besök hos honom. Den overksamme brodern grät och sade: ”Du har varit en god vän. Jag kommer att sakna dig.” På detta svarade den äldre mannen: ”Jag kommer att sakna dig också.” Fortfarande gråtande sade den overksamme brodern: ”Jag kommer att få träffa dig i den nya ordningen — om den kommer.” Fastän den gamle brodern var svag, satte han sig upp och svarade med kraft: ”Den kommer.” Även om den overksamme underlät att ge gensvar på denna uppmuntran, kände äldstebrodern, som bevittnade detta, sig rörd i hjärtat av den gamle mannens tro. ”Hans tro hjälpte mig högst betydligt”, påminner han sig.

Äldre bröder och systrar bygger ofta på sina erfarenheter av kristet levnadssätt och ger sunda och praktiska råd. ”Ta upp dina små barn och krama dem”, är det råd som en till åren kommen ger, ”för de kommer snart att bli äldre. Se efter dem först. De är dina värderade lärjungar.” En annan ger rådet: ”När du drabbas av trycket från denna ordning eller när Satan sätter dig på prov, överge då inte sanningen. Fortsätt att tillämpa den, för det kommer att resultera i lycka för dig.” Ett äldre par, som i 43 år troget har tjänat i ett område på Nya Zeeland, ger följande praktiska råd: ”Om man kan är det bättre att stanna på en plats hellre än att flytta omkring. Sanningen har därigenom en större inverkan på samhället, och detta får en att leva i överensstämmelse med den, varigenom man blir starkare.”

Det är sant att många av våra ålderstigna bröder och systrar inte kan ta del i arbetet från hus till hus som de yngre kan. En del är bundna till sängen. Andra lider av smärtsamma åkommor. En äldre syster sade: ”Jag bryr mig inte så mycket om att jag blir gammal. Det är det som åldern för med sig som jag inte tycker om.” Men likväl lyckas hon ådagalägga kristen nitälskan!

Tar du dig tid till att lära känna dina äldre bröder och systrar? Söker du efterlikna de egenskaper de ådagalägger, egenskaper som har blivit renade liksom guld genom tid och erfarenhet? Våra äldre kristna bröder och systrar är förvisso en värdefull tillgång, om vi bara tar oss tid till att lägga märke till och tala med dem. En yngre kristen sade: ”De trogna gamla har varit föredömen för mig, när det gällt förpliktelser i förbindelse med sanningen, äkta kärlek, levande tro, medömkan och nitälskan för Guds tjänst. För mig är deras skönhet liksom träd i full blomning, och de är som en varm eld en kall natt.” Ja, vi har sannerligen skäl till att uppskatta våra äldre!

Jehovas öga vakade över de äldste

ÄLDSTE i våra dagar måste ofta fatta beslut som tycks gå utöver deras kunskaps och erfarenhets räckvidd. Men tänk på en situation som mötte några judiska äldste på Esras tid.

Efter den judiska kvarlevans återkomst från Babylon inträdde en 16 år lång period av overksamhet. Profeterna Haggai och Sakarja lyckades skaka judarna ut ur deras likgiltighet, och arbetet med att återuppbygga Jehovas tempel återupptogs. Detta arbete ifrågasattes dock snart av persiska ämbetsmän. ”Vem har gett er tillåtelse att bygga detta hus?” frågade de som satte sig emot. — Esra 5:1—3.

Det var en ömtålig sak att svara på denna fråga. Om de äldste lät sig skrämmas, skulle templets återuppbyggande abrupt ha avbrutits. Om de äldste retade upp dessa myndighetspersoner, skulle ett omedelbart förbud ha kunnat utfärdas mot arbetet. De äldste (som utan tvivel leddes av ståthållaren Serubbabel och översteprästen Josua) formulerade därför ett taktfullt men effektivt svar. De påminde myndighetspersonerna om Kores’ sedan länge bortglömda påbud, som gav judarna kungligt tillstånd att sätta i gång med detta arbete. Dessa myndighetspersoner, som var förtrogna med det persiska tillvägagångssättet att aldrig ändra på en fastställd lag, valde klokt att undvika att sätta sig upp emot ett kungligt påbud. Arbetet fick sålunda lov att fortsätta till dess kung Darius till sist gav sitt officiella tillstånd! — Esra 5:11—17; 6:6—12.

Berodde detta häpnadsväckande resultat på mänsklig vishet? Nej, i Esras redogörelse heter det i stället att ”över judarnas äldste vakade deras Guds öga”. (Esra 5:5) Det var tydligt att Jehova vägledde både deras svar och det gynnsamma gensvaret från den persiske kungen. Kristna äldste i våra dagar kan likaså blicka upp till Jehova för att få hjälp och vägledning, när de måste fatta svåra beslut eller ha att göra med sådana som sätter sig emot. Jehovas försäkran i Psalm 32:8 lyder: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”