Rapport från förkunnare av Riket
Ostrafflighet under förbud
I 11 år har predikoverket i ett sydostasiatiskt land stått under officiellt statligt förbud. På senare år har bröderna emellertid haft anledning att tro att en del ansvariga personer inom regeringen önskar lindra situationen. Förbudet tycks ha föranletts av starkt inflytande från kristenhetens religioner på regeringskretsar.
Ibland har bröderna blivit föremål för övervakning, arrestering och strängt förhör. De som arbetar åt statliga inrättningar har blivit hotade med nerflyttning i tjänsteställning eller med att bli tvingade att ta avsked, om de inte ansluter sig till det statsbärande politiska partiet i landet. En grupp förkunnare blev svårt slagna.
Vittnena har också berövats lagliga rättigheter, till exempel civilrättsliga domstolstjänster och rätten att förrätta begravningar. (Myndigheterna förordnar en präst till att göra detta.) På en del ställen förvägras vittnena till och med äktenskapsregistrering!
Men de som har tillsynen över verket där rapporterar: ”Det visar sig ständigt, när bröderna frimodigt tar itu med frågan och respektfullt avger vittnesbörd från bibeln, att förhören till sist upphör och övervakningen minskar, så att bröderna effektivt kan utföra verket med att predika och göra lärjungar.” — Matteus 28:19, 20.
En syster fick till exempel vid ett förhör frågan varifrån vi har fått namnet Jehova. Modigt slog hon upp 2 Moseboken 15:3 i bibeln, där namnet förekommer. Förhörsledaren, en militärbefälhavare, följde med i bibeln och sade: ”Ja, sannerligen. Det står i bibeln.” Sedan vände han sig till en präst, som också tog del i förhöret, och frågade: ”Varför underrättar inte ni folk om namnet?” Prästen svarade lamt: ”Jovisst, namnet står i Gamla testamentet. Men eftersom vårt land inte har några diplomatiska förbindelser med Israel, använder vi inte namnet.” Systern släpptes omedelbart!
Varskodd av en ”intresserad” person ingrep polisen och annullerade den första av tre områdessammankomster kvällen innan den skulle börja! Men några gynnsamt inställda personer inom poliskåren hjälpte till med att sätta stopp för efterföljande förhör. Oförskräckta höll bröderna de två andra sammankomsterna.
Trots starkt religiöst motstånd i landet finns det fortfarande sådana som älskar rättfärdighet. En arbetsgivare, till exempel, har till och med fått ännu större förtroende för bröderna sedan han sett deras lojalitet mot sina principer och trosuppfattningar. De har fått större ansvar i arbetet.
Något liknande händer med skolbarnen. Uppriktiga lärare beundrar dem för deras fasta ståndpunkt för sin tro.
Även om situationen på fältet har lättat för bröderna, fortsätter kyrkorna fortfarande sina trakasserier och försöker på allt vis sätta stopp för vittnandet. Ibland försöker de fysiskt skada dem som vittnena leder bibelstudier med. Men intresserade samlas fortfarande till Jehovas organisation. En erfarenhet gäller en mormor i 70-årsåldern. Sedan hon fått ett öga bortopererat, uttryckte hon sin önskan att få bli hjälppionjär. På grund av sin ålder ansåg hon först att kravet om 60 timmar var alltför mycket för henne, men sedan hon prövat på det, fann hon att hon kunde klara av det. Ja, under de tio första dagarna använde hon 38 timmar i tjänsten på fältet, lämnade två böcker, tre broschyrer och två lösnummer på ett svårt distrikt och satte i gång två bibelstudier. Hon var lycklig!
Läget vad tjänsten på fältet i landet beträffar är över lag gott. Särskilt efter det allmänna valet har bröderna kunnat ägna sig åt olika grenar av vittnande. Detta har verkligen gett verket ökad fart. En församlingsförkunnare kan hålla sju till tio bibelstudier. Förr var de besökta mycket nyfikna beträffande vilka vi var, varifrån vi kom och så vidare. Nu behöver bröderna knappast presentera sig. Människor hungrar efter tillfredsställande andlig föda. Fältet är verkligen moget för skörd. — Matteus 9:37, 38.
Bröderna här i landet har sannerligen bevarat sin ostrafflighet under prövningar och nyligen kunnat glädja sig åt 7 procents ökning i fråga om förkunnare! De tar samma ståndpunkt som psalmisten David intog, när han sade: ”Jag vandrar ... i ostrafflighet.” — Psalm 26:11.