män för många århundraden sedan gå i uppfyllelse.”

Sådana som tillhör min generation utanför den teokratiska organisationen har helt följdriktigt visat sig vara precis så som Skapelsedramat i bilder från år 1914 sade att de skulle vara: penninggalna, nöjeslystna och ärelystna. Vi som befinner oss i Herrens organisation har på varje tänkbart sätt försökt rikta deras uppmärksamhet på livets budskap. Vi har använt paroller, helsidesannonser, radioutsändningar, högtalarbilar, bärbara grammofoner, gigantiska konvent, parader med upplysningsspridare som bar skyltar och en växande armé av förkunnare som gått från hus till hus. Denna verksamhet har tjänat det syftet att den skilt människor åt — de som är för Guds upprättade rike står på den ena sidan, och de som är emot Riket står på den andra. Detta var det arbete som Jesus förutsade beträffande min generation! — Matteus 25:31—46.

Ända till dess att detta ”trötta hjärta” i min kropp slår sitt sista slag, kommer det att fortsätta att slå i uppskattning av det privilegium jag har haft — att tillhöra en unik generation. Det kommer att fortsätta att slå i uppskattning av det privilegium jag nu har — att se miljoner leende ansikten som skall fortsätta att le för evigt.

En liten pojke lovprisar Jehova

MÅNGA tillfällen att vittna står öppna för de unga, när de har en stark önskan att tjäna Jehova. Detta framgår av erfarenheten med en fem år gammal pojke i västra Kenya. — Predikaren 12:1.

Hans mor frågade honom: ”Vad vill du bli, när du blir stor?” Pojken hade lagt märke till en pionjär med särskilt uppdrag i församlingen och svarade: ”Jag vill bli pionjär med särskilt uppdrag liksom broder F—.” Modern svarade: ”Men det går inte. Du kan inte ens bli reguljär pionjär, eftersom du inte leder något bibelstudium.” Pojken frågade: ”Vad kan jag då göra?” Hans mor föreslog att han skulle försöka undervisa sina lekkamrater med hjälp av sitt exemplar av Min bok med bibliska berättelser.

Den femårige pojken tog fram Min bok med bibliska berättelser och besökte sina vänner och inbjöd dem till ett bibelstudium, som han skulle leda. Vad blev resultatet?

Han bildade en grupp på tio, som han kunde leda studium med. Han gjorde gott bruk av bilderna, hade många rannsakande frågor och ställde repetitionsfrågor vid slutet av studiet. Om de inte mindes, gick han igenom stoffet på nytt med dem. Modern förklarade att det var en verklig glädje att se alla dessa barn sitta på marken framför huset och studera tillsammans! Hennes femårige pojke ställde frågorna, och alla räckte upp händerna för att svara.

Det blev en ytterligare glädje för modern, såväl som för församlingen, att se åtta av dessa barn komma till möten i församlingen. De två andra var för små. Allt detta hände därför att en femåring önskade lovprisa Jehova och hjälpa andra.