Är du Guds vän? — Vad dina böner avslöjar

HAR du någon gång råkat avlyssna ett samtal mellan två människor? Det dröjde säkert inte länge förrän du kom underfund med i vilket förhållande de stod till varandra — om de stod i ett förtroligt förhållande till varandra eller om de var främlingar för varandra, om de var nära vänner som litade på varandra eller om de bara var ytligt bekanta. På liknande sätt kan våra böner avslöja vårt förhållande till Gud.

Bibeln försäkrar oss om att Gud ”inte är långt borta från någon enda av oss”. (Apostlagärningarna 17:27) Han uppmanar oss faktiskt att lära känna honom. Vi kan till och med få bli hans vänner. (Psalm 34:8; Jakob 2:23) Vi kan få ha ett verkligt förtroligt umgänge med honom! (Psalm 25:14) Ett gott förhållande till Gud är helt klart det dyrbaraste vi ofullkomliga människor kan ha. Och det är uppenbart att Jehova uppskattar vår vänskap, eftersom den grundar sig på vår tro på hans enfödde Son, som gav sitt liv för vår skull. — Kolosserna 1:19, 20.

Våra böner bör därför återspegla djup kärlek till och uppskattning av Jehova. Men har du någon gång känt att dina böner, även om de är vördnadsfulla, saknar något när det gäller verkligt djup känsla? Detta är inte ovanligt. Vad är nyckeln till att förbättra det hela? Jo, att vi utvecklar vår vänskap med Jehova Gud.

Att få tid till att be

Det tar tid att utveckla och odla en vänskap. Vi kanske dagligen hälsar på ett antal människor och kanske även samtalar med dem — det kan vara grannar, arbetskamrater, busschaufförer och expediter — men detta innebär knappast att dessa personer är våra verkliga vänner. Vänskapen växer, när vi går längre än till att bara småprata med någon och i långa samtal ger uttryck åt våra innersta känslor och tankar.

På liknande sätt hjälper bönen oss att närma oss Jehova. Men vi måste ägna tillräckligt med tid åt bönen — det krävs mer än att bara snabbt tacka Gud för maten vid måltider. Ju mer vi talar med Jehova, desto bättre kan vi komma underfund med våra egna känslor, motiv och handlingar. När Guds ande påminner oss om principerna i hans ord, börjar vi se lösningar på de svåra problem vi kan ha. (Psalm 143:10; Johannes 14:26) Jehova blir också mer verklig för oss när vi ber till honom, och vi blir mer medvetna om hans kärleksfulla intresse för oss.

Det är i synnerhet så om vi upplever att våra böner har besvarats. Ja, Jehova ”kan göra mer än övernog utöver allt vad vi ber om eller föreställer oss”! (Efesierna 3:20) Därmed inte sagt att Gud kommer att utföra underverk för vår skull. Men genom sitt skrivna ord, publikationer från den trogne slavens klass eller råd från kärleksfulla bröder och systrar kan han se till att vi får de råd och den vägledning vi behöver. Han kan också ge oss den styrka som behövs för att hålla ut eller motstå frestelse. (Matteus 24:45; 2 Timoteus 4:17) Sådana upplevelser fyller vårt hjärta med uppskattning av vår himmelske vän!

Vi måste därför ta oss tid till bön. Det är sant att det är ont om tid i dessa stressiga tider. Men om vi verkligen bryr oss om någon, brukar vi då inte se till att få tid att vara tillsammans med denne? Lägg märke till hur psalmisten uttryckte sig: ”Såsom hinden som längtar efter vattenbäckarna, så längtar min egen själ efter dig, o Gud. Min själ törstar sannerligen efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag komma och visa mig inför Gud?” (Psalm 42:1, 2) Har du en liknande längtan att få tala med Gud? Köp då upp tid till att göra det! — Jämför Efesierna 5:16.

Du kanske kan försöka stiga upp tidigt på morgonen för att få lite tid att ensam ägna dig åt bön. (Psalm 119:147) Upplever du ibland sömnlösa nätter? Då kan du likt psalmisten betrakta sådana oroande stunder som ett tillfälle att uttrycka dina bekymmer för Gud. (Psalm 63:6) Eller det kanske bara gäller att frambära flera korta böner under dagen. Psalmisten sade till Gud: ”Till dig ropar jag oavbrutet hela dagen.” — Psalm 86:3.

Att förbättra kvaliteten på våra böner

Ibland kan vi också finna att det är till hjälp att vi ökar längden på våra böner. Under korta böner kanske vi har en tendens att bara tala om ytliga ting, men i längre och djupare böner har vi lättare för att ge uttryck åt våra innersta tankar och känslor. Jesus tillbringade vid åtminstone ett tillfälle en hel natt i bön. (Lukas 6:12) Du kommer säkert att upptäcka att dina egna böner blir mer förtroliga och meningsfyllda om du inte hastar igenom dem.

Detta innebär inte att vi, om vi inte har så mycket att säga, bara skall prata på — och inte heller att vi skall ta till meningslösa upprepningar. Jesus varnade: ”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör; de föreställer sig nämligen att de skall bli hörda därför att de använder många ord. Gör er då inte lika dem; Gud, er Fader, vet ju vilka ting ni behöver innan ni ens ber honom.” — Matteus 6:7, 8.

Våra böner blir mer meningsfyllda om vi i förväg tänker över vad det är vi önskar tala om. Möjligheterna är oändliga — våra glädjeämnen i tjänsten, våra svagheter och tillkortakommanden, våra besvikelser, våra ekonomiska bekymmer, den press vi kan uppleva på arbetet eller i skolan, vår familjs välfärd och det andliga tillståndet i församlingen, för att bara nämna några få.

Har du ibland svårt att samla tankarna och koncentrera dig när du ber? Bemöda dig då om att kunna koncentrera dig bättre. Eftersom Jehova är villig att ge akt på våra ”enträgna rop”, bör då inte vi vara villiga att uppriktigt bemöda oss om att ägna uppmärksamhet åt våra egna böner? (Psalm 17:1) Ja, fäst ditt sinne ”vid det som hör anden till” och vägra att låta tankarna fara. — Romarna 8:5.

Det är också viktigt hur vi tilltalar Jehova. Även om Jehova vill att vi skall betrakta honom som en vän, får vi ändå aldrig glömma att vi talar till universums Suverän. Läs om och meditera över den vördnadsbjudande syn som Johannes fick se och som beskrivs i Uppenbarelseboken, kapitel 4 och 5. Den ger en bild av härligheten hos honom som vi nalkas i bön. Det är verkligen ett storslaget privilegium vi har att få nalkas honom som sitter ”på tronen”! Vi vill inte låta vårt språk bli respektlöst eller opassande, utan vi bör i stället bemöda oss om att göra vår ”muns ord” och vårt ”hjärtas meditation” ”välbehagliga” för Jehova. — Psalm 19:14.

Men vi bör inse att vi inte kan imponera på Jehova med ett högtravande språk. Det som behagar Jehova är att våra böner, oavsett i hur enkla ordalag vi uttrycker dem, är respektfulla och innerliga. — Psalm 62:8.

Tröst och förståelse i tider av nöd

När vi behöver hjälp och tröst vänder vi oss ofta till en nära vän för att få stöd och förståelse. Det finns inte någon vän som är lättare att nå än Jehova. Han är ”en hjälp som är lätt att finna under trångmål”. (Psalm 46:1) Som ”all trösts Gud” förstår Jehova bättre än någon annan vad vi går igenom. (2 Korinthierna 1:3, 4; Psalm 5:1; 31:7) Och han hyser verkligen empati och medkänsla med dem som är i svårt trångmål. (Jesaja 63:9; Lukas 1:77, 78) Vetskapen om att Jehova är en förstående vän gör att vi kan känna oss fria att tala med honom innerligt och intensivt. Vi rörs att uttrycka våra djupaste farhågor och bekymmer. Därigenom får vi direkt uppleva hur Jehovas ”rika tröst” börjar ”smeka” vår ”själ”. — Psalm 94:18, 19.

Ibland kan vi, på grund av våra egna misstag, känna oss ovärdiga att nalkas Gud i bön. Men tänk om en nära vän till oss har felat mot oss och ber oss om förlåtelse? Drivs vi då inte till att trösta och lugna denne? Skall vi då förvänta något mindre av Jehova? Han förlåter villigt sina vänner som syndar på grund av mänsklig ofullkomlighet. (Psalm 86:5; 103:3, 8–11) Eftersom vi vet detta, behöver vi inte tveka att öppet bekänna våra synder för honom, och vi kan vara övertygade om att få hans kärlek och barmhärtighet. (Psalm 51:17) Om vi är betryckta på grund av våra egna tillkortakommanden, kan vi finna tröst av orden i 1 Johannes 3:19, 20: ”Av detta skall vi veta att vi har vår upprinnelse i sanningen, och vi skall ge våra hjärtan tillförsikt inför honom i vilket som helst avseende där våra hjärtan må domfälla oss, därför att Gud är större än våra hjärtan och vet allting.”

Men vi behöver inte befinna oss i svårt trångmål för att bli föremål för Guds kärleksfulla intresse. Jehova är intresserad av allt som kan påverka vårt andliga och känslomässiga välbefinnande. Ja, vi behöver aldrig mena att våra känslor, tankar och bekymmer är för obetydliga för att nämnas i bön. (Filipperna 4:6) Samtalar du bara om de stora händelserna i ditt liv med en nära vän? Talar du inte också om relativt obetydliga saker? På liknande sätt kan vi känna oss fria att tala med Jehova om varje sida av vårt liv, i vetskapen om att han ”bryr sig om” oss. — 1 Petrus 5:7.

Men en vänskap kommer antagligen inte att bli så långvarig, om det enda man talar om är sig själv. På liknande sätt bör inte heller vi bli självupptagna i våra böner, utan vi bör också ge uttryck åt vår kärlek till Jehova och åt att hans intressen ligger oss varmt om hjärtat. (Matteus 6:9, 10) Bönen är inte bara ett tillfälle att be Gud om hjälp, utan också ett tillfälle att tacka och lovprisa honom. (Psalm 34:1; 95:2) Detta får vi hjälp till genom att vi regelbundet studerar och ”fortsätter att inhämta kunskap” om Jehova, eftersom vi då blir bättre bekanta med honom och hans vägar. (Johannes 17:3) Vi kan få god hjälp av att läsa Psalmernas bok och där lägga märke till hur andra trogna Jehovas tjänare har uttryckt sig i bön till Jehova.

Jehovas vänskap är verkligen en dyrbar gåva. Må vi visa att vi uppskattar den genom att göra våra böner ännu mer förtroliga, innerliga och personliga. Då kommer vi att få åtnjuta den lycka som psalmisten gav uttryck åt, när han skrev: ”Lycklig är den som du utväljer och låter komma nära.” — Psalm 65:4.

[Bilder på sidan 28]

Vi kan be till Gud närhelst vi får tillfälle under dagen

Frågor från läsekretsen

Vi blev hänförda, när vi i ”Vakttornet” för 15 oktober 1995 fick studera Jesu liknelse om fåren och getterna. Kan vi, med tanke på denna nya förståelse, fortfarande säga att vi som Jehovas vittnen nu tar del i ett åtskiljande verk?

Ja, det kan vi! Det är förståeligt att många har undrat över detta, eftersom Matteus 25:31, 32 lyder: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna.” Vakttornet för 15 oktober 1995 visade varför dessa verser är tillämpliga efter det att den stora vedermödan har börjat. Jesus skall komma i sin härlighet med sina änglar och skall sätta sig på sin domartron, och sedan skall han skilja människorna åt. I vilken bemärkelse? Han skall döma människor efter vad de dessförinnan har gjort eller inte gjort.

Vi kan jämföra detta med hur en rättsprocess utvecklas och leder fram till en rättegång. Bevismaterialet hopar sig under en längre period innan domstolen avkunnar en dom. Bevismaterialet för om människor som nu lever kommer att visa sig bli får eller getter har hopat sig under en lång tid och fortsätter att göra det. Men när Jesus sätter sig på sin tron, kommer fallet att vara färdigt, och han kommer att vara redo att avkunna dom. Människor kommer att avskiljas antingen till evigt avskärande eller till evigt liv.