Bibelns syn
Stämmer vetenskapen och Bibeln överens?
VETENSKAPEN har dominerat 1900-talet — tänk på allt från flygplan och atombomber till genmanipulerade celler och kloning av får. Vetenskapsmän har satt människor på månen, utrotat smittkoppor, revolutionerat jordbruket och möjliggjort ögonblickligt, världsomfattande kommunicerande för miljarder människor. Det är därför inte förvånande att när vetenskapsmän talar, godtar människor deras ord. Men vad säger vetenskapsmän om Bibeln? Och vad säger Bibeln i sin tur om vetenskap?
Är underverk ovetenskapliga?
”Vetenskapligt sinnade människor tror på ett samband mellan ’orsak och verkan’. De tror att det finns en helt naturlig förklaring till allt”, sägs det i ett modernt uppslagsverk. Även personer som studerar Bibeln accepterar vedertagna vetenskapliga principer. Men de inser att Bibeln ofta behandlar underverk som inte kan förklaras vetenskapligt med den kunskap man har för närvarande. Exempel på detta är att solen stod stilla i Josuas dagar och att Jesus gick på vattnet. (Josua 10:12, 13; Matteus 14:23–34) De här underverken framställs emellertid som ett resultat av Guds kraft som verkar på ett övernaturligt sätt.
Detta är en avgörande punkt. Om Bibeln påstod att människor kan gå på vatten utan Guds hjälp eller att solens skenbara rörelse över himlen kan avbrytas utan att det finns någon orsak, kan det förefalla som om den motsäger vetenskapliga fakta. Men när Bibeln framhåller att Guds kraft ligger bakom sådana händelser, motsäger berättelsen inte vetenskapen, utan den går in på ett område där vetenskapen ännu inte hänger med.
Motsäger Bibeln vetenskapen?
Men hur är det då med de tillfällen då Bibeln skildrar vanliga händelser i människors liv eller i förbigående talar om växter, djur och naturfenomen? Intressant nog finns det inget påvisat exempel där Bibeln motsäger kända vetenskapliga fakta i sådana fall då sammanhanget tas i betraktande.
Så till exempel är Bibeln ofta skriven i poetiska ordalag som återspeglar den insikt som människor, vilka levde för tusentals år sedan, hade. När Jobs bok talar om hur Jehova hamrar eller smider himlarna, ”så att de blir hårda som en gjuten spegel”, beskriver den uttrycksfullt himlarna som en metallspegel som återkastar ljus. (Job 37:18) Det finns ingen anledning att ta den här illustrationen bokstavligt, lika lite som illustrationen att jorden har ”socklar med tapphål” eller en ”hörnsten”. — Job 38:4–7.
Detta är viktigt, eftersom många kommentatorer har tagit sådana illustrationer bokstavligt. (Se 2 Samuelsboken 22:8; Psalm 78:23, 24.) De har dragit den slutsatsen att Bibeln lär ut någonting i likhet med följande, hämtat från uppslagsverket The Anchor Bible Dictionary.
”Jorden på vilken människorna lever anses vara ett runt, massivt föremål, kanske en skiva, som flyter omkring på ett gränslöst hav. Snarlik denna undre vattenmassa är en andra, lika gränslös, vattenmassa som finns ovanför, från vilken vatten faller i form av regn genom hål och kanaler som tränger igenom den himmelska reservoaren. Månen, solen och andra lysande himlakroppar är fastsatta på en bågformig konstruktion som bildar ett valv över jorden. Denna konstruktion är det kända ’fästet’ (rāqîa‛) i den prästerliga skildringen.”
Det är uppenbart att en sådan uppfattning inte stämmer överens med nutida vetenskap. Men finner vi här en ärlig bedömning av Bibelns lära angående himlarna? Inte alls. I uppslagsverket The International Standard Bible Encyclopaedia sägs det att sådana beskrivningar av hebréernas världsbild ”i själva verket är mer grundade på de uppfattningar som var vanliga i Europa under medeltiden än på några faktiska uttalanden i GT [Gamla testamentet]”. Varifrån kom de här medeltida uppfattningarna? David C. Lindberg förklarar i boken The Beginnings of Western Science att de till stor del grundades på den kosmologi som formulerats av den forntida grekiske filosofen Aristoteles, vars verk låg till grund för mycket av det medeltida tänkandet.
Det skulle ha varit meningslöst och förvirrande om Gud hade avfattat Bibeln på ett språk som skulle ha passat 1900-talets vetenskapsmän. I stället för vetenskapliga formler innehåller Bibeln många levande illustrationer hämtade från de människors vardagliga liv vilka först skrev ner dem — bilder som sprakar av tidlös kraft ännu i våra dagar. — Job 38:8–38; Jesaja 40:12–23.
Kunskap från en högre källa
Intressant är att en del bibliska hänsyftningar tydligt återspeglar vetenskaplig kunskap som inte fanns tillgänglig för människor som levde på den tiden. Job säger om Gud att han ”spänner ut norden över det tomma, hänger jorden på ingenting”. (Job 26:7) Uppfattningen att jorden skulle vara upphängd ”på ingenting” skilde sig markant från de myter som de flesta forntida folk trodde på, vilka beskrev jorden som vilande på elefanter eller havssköldpaddor. Den mosaiska lagen innehåller föreskrifter om hygien, vilka var långt mer avancerade än den medicinska kunskapen på den tiden. Föreskrifter om karantän för människor som misstänktes ha spetälska och förbud mot att röra vid döda kroppar räddade utan tvivel många israeliters liv. (3 Moseboken, kapitel 13; 4 Moseboken 19:11–16) I skarp kontrast till detta beskrivs assyriernas medicinska bruk som ”en blandning av religion, spådom och demonologi”, och de inbegrep behandlingar med hundexkrement och urin från människor.
Alldeles som man kan förvänta av en bok som är inspirerad av Skaparen, innehåller Bibeln vetenskapligt exakta upplysningar som uppenbart var före sin tid, men den kör aldrig fast i vetenskapliga förklaringar som skulle ha varit meningslösa eller förvillande för forntidens människor. Bibeln innehåller inte något som motsäger kända vetenskapliga fakta. Å andra sidan innehåller Bibeln mycket som inte stämmer överens med obevisade teorier, till exempel evolutionsteorin.
[Infälld text på sidan 27]
Jobs uttalande om att jorden ”hänger ... på ingenting” vittnar om kunskap som inte var tillgänglig för hans samtida
[Bildkälla på sidan 26]
NASA