att Gud är större än våra hjärtan och vet allting.”

Men vi behöver inte befinna oss i svårt trångmål för att bli föremål för Guds kärleksfulla intresse. Jehova är intresserad av allt som kan påverka vårt andliga och känslomässiga välbefinnande. Ja, vi behöver aldrig mena att våra känslor, tankar och bekymmer är för obetydliga för att nämnas i bön. (Filipperna 4:6) Samtalar du bara om de stora händelserna i ditt liv med en nära vän? Talar du inte också om relativt obetydliga saker? På liknande sätt kan vi känna oss fria att tala med Jehova om varje sida av vårt liv, i vetskapen om att han ”bryr sig om” oss. — 1 Petrus 5:7.

Men en vänskap kommer antagligen inte att bli så långvarig, om det enda man talar om är sig själv. På liknande sätt bör inte heller vi bli självupptagna i våra böner, utan vi bör också ge uttryck åt vår kärlek till Jehova och åt att hans intressen ligger oss varmt om hjärtat. (Matteus 6:9, 10) Bönen är inte bara ett tillfälle att be Gud om hjälp, utan också ett tillfälle att tacka och lovprisa honom. (Psalm 34:1; 95:2) Detta får vi hjälp till genom att vi regelbundet studerar och ”fortsätter att inhämta kunskap” om Jehova, eftersom vi då blir bättre bekanta med honom och hans vägar. (Johannes 17:3) Vi kan få god hjälp av att läsa Psalmernas bok och där lägga märke till hur andra trogna Jehovas tjänare har uttryckt sig i bön till Jehova.

Jehovas vänskap är verkligen en dyrbar gåva. Må vi visa att vi uppskattar den genom att göra våra böner ännu mer förtroliga, innerliga och personliga. Då kommer vi att få åtnjuta den lycka som psalmisten gav uttryck åt, när han skrev: ”Lycklig är den som du utväljer och låter komma nära.” — Psalm 65:4.

Frågor från läsekretsen

Vi blev hänförda, när vi i ”Vakttornet” för 15 oktober 1995 fick studera Jesu liknelse om fåren och getterna. Kan vi, med tanke på denna nya förståelse, fortfarande säga att vi som Jehovas vittnen nu tar del i ett åtskiljande verk?

Ja, det kan vi! Det är förståeligt att många har undrat över detta, eftersom Matteus 25:31, 32 lyder: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna.” Vakttornet för 15 oktober 1995 visade varför dessa verser är tillämpliga efter det att den stora vedermödan har börjat. Jesus skall komma i sin härlighet med sina änglar och skall sätta sig på sin domartron, och sedan skall han skilja människorna åt. I vilken bemärkelse? Han skall döma människor efter vad de dessförinnan har gjort eller inte gjort.

Vi kan jämföra detta med hur en rättsprocess utvecklas och leder fram till en rättegång. Bevismaterialet hopar sig under en längre period innan domstolen avkunnar en dom. Bevismaterialet för om människor som nu lever kommer att visa sig bli får eller getter har hopat sig under en lång tid och fortsätter att göra det. Men när Jesus sätter sig på sin tron, kommer fallet att vara färdigt, och han kommer att vara redo att avkunna dom. Människor kommer att avskiljas antingen till evigt avskärande eller till evigt liv.

Men det förhållandet att det skiljande av människor till liv eller till död som nämns i Matteus 25:32 fortfarande hör framtiden till innebär inte att det inte sker ett skiljande eller en uppdelning dessförinnan. I Matteus, kapitel 13, nämns ett åtskiljande verk som inträffar tidigare. Det är intressant att lägga märke till att detta behandlas i boken Förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden på sidorna 179 och 180 under underrubriken ”Skiljandet av människor”.a Det heter där: ”Det finns också andra viktiga händelser, som Jesus på ett påfallande sätt förband med avslutningen på tingens ordning. En av dessa är skiljandet av ’rikets söner’ från ’den ondes söner’. Jesus talade om detta i sin liknelse om veteåkern som en fiende sådde över med ogräs.”

Boken åsyftar Jesu liknelse som återfinns i Matteus 13:24–30 och som förklaras i verserna 36–43. Lägg i vers 38 märke till att den utmärkta säden av vete representerar ”kungarikets söner”, men att ogräset representerar ”den ondes söner”. Verserna 39 och 40 visar att ogräset samlas ihop under avslutningen på tingens ordning — den tid som vi nu lever i. De avskils och blir till slut uppbrända eller tillintetgjorda.

Liknelsen handlar om smorda kristna (vilka i liknelsen om fåren och getterna kallas Jesu bröder). Det är dock uppenbart att ett viktigt åtskiljande faktiskt sker under vår tid genom att de smorda skiljer sig från dem som bekänner sig vara kristna men visar sig vara ”den ondes söner”.

Jesus gav andra exempel på hur människor delas upp eller skils åt. Kom ihåg det han sade om den breda vägen som leder till tillintetgörelse: ”Många är de som går in på den.” (Matteus 7:13) De orden gällde inte bara ett slutresultat. De gällde i stället en pågående utveckling, precis som för det fåtal som nu finner den smala väg som leder till liv. Kom också ihåg att när Jesus sände ut apostlarna sade han att de skulle finna några som var förtjänta. Andra skulle inte vara förtjänta, och apostlarna skulle skaka dammet av sina fötter ”till ett vittnesbörd” mot sådana människor. (Lukas 9:5) Är det inte något liknande som händer, när de kristna nu utför sin offentliga tjänst? Några reagerar positivt för det budskap från Gud som de framför, medan andra däremot förkastar det.

I artiklarna i Vakttornet om fåren och getterna konstaterades det: ”Det dömande som beskrivs i liknelsen skall ske i en nära framtid, men redan nu sker något viktigt. Vi kristna är upptagna i ett livräddande arbete med att förkunna ett budskap som vållar söndring bland människor, dvs. delar upp dem. (Matteus 10:32–39)” I de verserna i Matteus, kapitel 10, läser vi att Jesus sade att detta att följa honom skulle bli en orsak till söndring eller uppdelning — en far mot sin son och en dotter mot sin mor.

Och slutligen: Kristi med anden smorda bröder har gått i spetsen för det världsomfattande arbetet med att predika budskapet om Guds kungarike. Människor visar hurdana de är genom att reagera antingen positivt eller negativt när de får höra det. Vi människor kan inte och bör inte säga att den här personen är ett får eller den där är en get i den bemärkelse som kommer till uttryck i Matteus, kapitel 25. Men att vi låter människor komma i kontakt med de goda nyheterna ger dem ändå tillfälle att visa vilken ståndpunkt de intar — vad slags människor de är och hur de reagerar för Jesu bröder. Precis som bevismaterialet hopar sig i ett rättsfall, blir det uppenbart vilka som stöder Jesu bröder och vilka som vägrar att göra det, och människor delas upp. (Malaki 3:18) Som Vakttornet visade, skall Jesus snart sätta sig på sin tron och uttala dom, och människor skall i slutlig bemärkelse rättsligen skiljas från varandra till liv eller till avskärande.

[Fotnoter]