Stora familjer förenade i tjänsten för Gud
”SÖNER ÄR EN ARVEDEL FRÅN JEHOVA; MODERLIVETS FRUKT ÄR EN BELÖNING. SOM PILAR I EN VÄLDIG MANS HAND, SÅ ÄR UNGDOMS SÖNER. LYCKLIG ÄR DEN KRAFTFULLE MAN SOM HAR FYLLT SITT KOGER MED DEM”, SKREV PSALMISTEN. — PSALM 127:3–5.
JA, BARN kan vara en välsignelse från Jehova. Och precis som en bågskytt finner tillfredsställelse i att kunna rikta pilarna i sitt koger så att de träffar rätt, finner föräldrar glädje i att kunna hjälpa sina barn in på den väg som leder till evigt liv. — Matteus 7:14.
I forna tider var det vanligt bland Guds folk att familjer hade sitt ”koger” fyllt med många barn. Tänk till exempel på den tid då israeliterna var i fångenskap i Egypten. Vi läser: ”Israels söner blev fruktsamma, och det började vimla av dem; och de fortsatte att föröka sig och att bli mäktigare med osedvanlig snabbhet, så att landet kom att uppfyllas av dem.” (2 Moseboken 1:7) Om man jämför antalet israeliter som kom till Egypten med det antal som lämnade landet, finner man att israelitiska familjer måste ha haft i genomsnitt tio barn!
Längre fram i tiden växte Jesus upp i en familj som kan förefalla stor i moderna människors ögon. Jesus var den förstfödde, men Josef och Maria hade fyra andra söner och flera döttrar. (Matteus 13:54–56) Att Josef och Maria hade så många barn är förmodligen förklaringen till att de kunde påbörja återfärden från Jerusalem utan att märka att Jesus saknades i ressällskapet. — Lukas 2:42–46.
Stora familjer i våra dagar
I våra dagar är det många kristna som väljer att begränsa sin barnaskara av andliga, ekonomiska, sociala och andra skäl. I många samhällstyper är det emellertid fortfarande vanligt med stora familjer. Enligt UNICEF-publikationen The State of the World’s Children 1997 är födelsetalet högst i de delar av Afrika som ligger söder om Sahara. Där föder kvinnorna i genomsnitt sex barn.
För kristna föräldrar med stora familjer är det ingen lätt uppgift att fostra barnen så att de lär sig att älska Jehova, men många är ändå mycket framgångsrika. För att lyckas måste familjen vara förenad i sann tillbedjan. Aposteln Paulus ord till församlingen i Korinth är lika tillämpliga för kristna familjer i våra dagar. Han skrev: ”Nu förmanar jag er, bröder, ... att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni må vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” (1 Korinthierna 1:10) Hur kan en familj uppnå en sådan endräkt?
Föräldrarna måste vara andliga människor
En viktig faktor är att föräldrarna måste vara hängivna Gud. Lägg märke till vad Mose sade till israeliterna: ”Lyssna, o Israel: Jehova, vår Gud, är en Jehova. Och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din energi. Och dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” — 5 Moseboken 6:4–7.
Som du ser framhöll Mose att Guds bud först måste finnas i föräldrarnas hjärta för att de skall kunna ge sina barn regelbunden andlig undervisning. Om föräldrarna är andligt starka, är de i själva verket angelägna om att undervisa sina barn om andliga ting.
För att kunna bli en andlig människa och älska Jehova av hela sitt hjärta är det viktigt att regelbundet läsa, begrunda och tillämpa Guds ord. Psalmisten skrev att den som finner behag i Jehovas lag och läser i den ”dag och natt” kommer att bli ”som ett träd, planterat vid vattenströmmar, vilket ger sin egen frukt i rätt tid och vars lövverk inte vissnar, och allt vad han gör kommer att ha framgång”. — Psalm 1:2, 3.
Liksom ett träd bär god frukt om det får rikligt med vatten, bär också andligt välnärda familjer god frukt, till Jehovas ära. Ett exempel på detta är Uwadiegwus familj, som bor i Västafrika. Trots att Uwadiegwu och hans hustru har åtta barn, tjänar de båda som reguljära pionjärer — heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen. Han säger: ”Vår familj har haft ett regelbundet familjestudium i över 20 år. Vi har undervisat barnen i Guds ord från deras späda barndom, inte bara under familjestudiet, utan också i tjänsten på fältet och vid andra tillfällen. Alla våra barn är förkunnare av de goda nyheterna om Guds kungarike, och det är bara den yngsta, som är sex år, som inte är döpt.”
Ett lagarbete
”Genom vishet kommer ett hushåll att byggas upp”, sägs det i Bibeln. (Ordspråken 24:3) I familjekretsen tar sig sådan vishet uttryck i ett lagarbete. Fadern är ”lagkapten”; han är den som Gud har förordnat att vara familjens huvud. (1 Korinthierna 11:3) Den inspirerade aposteln Paulus framhöll hur viktigt det är att familjeöverhuvudet tar sin uppgift på allvar, när han skrev: ”Om någon inte sörjer för sina egna [i både materiellt och andligt avseende], och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” — 1 Timoteus 5:8.
Som framgår av detta råd i Guds ord måste kristna män vara måna om sin hustrus andlighet. Om hustrun är nedtyngd av hushållsarbete, kommer hennes andlighet att bli lidande. I ett afrikanskt land klagade en nydöpt kristen man för de äldste i församlingen över att hans hustru verkade helt ointresserad av andliga ting. De äldste väckte tanken att hans hustru kanske behövde praktisk hjälp. Mannen började därför hjälpa sin hustru med hushållsarbetet. Han ägnade också en hel del tid åt att hjälpa henne att förbättra sin läsförmåga och sin kunskap i Bibeln. Hon reagerade positivt på hans ansträngningar, och nu är hela familjen förenad i tjänsten för Gud.
Familjefäder måste också intressera sig för sina barns andlighet. Paulus skrev: ”Ni, fäder, håll inte på med att irritera era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) När föräldrarna lyder rådet att inte irritera sina barn, och även uppmaningen att öva och fostra dem, känner barnen att de är en del av ”laget”. Detta i sin tur gör att barnen blir angelägna om att hjälpa och uppmuntra varandra att uppnå andliga mål.
I lagarbetet ingår att ge barnen andliga ansvarsuppgifter när de är redo för sådana. En kristen äldste med 11 barn stiger upp tidigt på morgonen och leder studier med flera av dem innan han går till arbetet. De äldre barnen, som är döpta, turas om att hjälpa sina yngre syskon med olika saker, däribland att undervisa dem i Bibeln. Fadern övervakar det hela och berömmer dem för deras insatser. Sex av barnen är nu döpta, och de andra fortsätter att arbeta hänemot detta mål.
Ett gott kommunicerande och gemensamma mål
Något som är mycket viktigt för familjesammanhållningen är ett varmt och öppet kommunicerande och gemensamma andliga mål. Gordon, en kristen äldste som bor i Nigeria, har sju barn i åldrarna 11–27 år. Sex av dem är pionjärer, precis som föräldrarna. Den yngste, som nyligen döpts, tar regelbundet del i arbetet med att göra lärjungar tillsammans med den övriga familjen. De två vuxna sönerna är biträdande tjänare i församlingen.
Gordon har lett ett personligt bibelstudium med vart och ett av sina barn, och dessutom har familjen haft ett omfattande program för biblisk undervisning. Varje morgon samlas familjen för att dryfta en bibeltext och förbereda sig för församlingens möten.
Ett av de mål som satts upp för var och en i familjen är att läsa alla artiklar i tidskrifterna Vakttornet och Vakna! Nyligen utökade de sitt studieprogram med att läsa ett stycke ur Bibeln varje dag. Genom att sedan samtala om det de har läst uppmuntrar de varandra att fortsätta med denna goda vana.
Veckans familjestudium är en så invand rutin att ingen behöver påminnas om det — alla ser fram emot det. Under årens lopp har innehållet, uppläggningen och studiestundens längd varierat med barnens ålder och behov. Familjen har också haft ett nära umgänge med andra trogna Guds tjänare, och detta har haft en positiv verkan på barnen.
Familjen gör ofta saker och ting tillsammans och avsätter även tid för rekreation. En gång i veckan har de en ”familjekväll”, då de ägnar sig åt frågelekar, berättar roliga historier och erfarenheter, spelar piano och kopplar av tillsammans. Ibland går de till stranden eller besöker andra platser där det finns något intressant.
Vikten av att förtrösta på Jehova
Det som sagts här ovan innebär inte att det är en lätt uppgift att fostra en stor barnaskara. ”Det är en verklig utmaning att vara en bra far för åtta barn”, säger en kristen. ”De kräver mycket andlig och bokstavlig mat, och jag måste arbeta hårt för att försörja dem. De äldre barnen är nu i tonåren, och alla åtta går i skolan. Jag vet att det är viktigt med andlig undervisning, men en del av mina barn är motspänstiga och olydiga. Detta gör mig bedrövad, men jag vet att jag själv ibland gör sådant som bedrövar Jehovas hjärta, och ändå förlåter han mig. Jag måste därför tålmodigt fortsätta att tillrättavisa mina barn tills de tar sitt förnuft till fånga.
Jag försöker följa Jehovas exempel — han är tålmodig mot oss därför att han önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Jag studerar med min familj, och en del av mina barn strävar efter att kvalificera sig för dop. Jag förlitar mig inte på min egen styrka för att få framgång; i egen kraft kan jag inte uträtta mycket. Jag försöker komma allt närmare Jehova genom att be till honom och tillämpa ordspråket som lyder: ’Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Ta notis om honom på alla dina vägar, och han själv kommer att göra dina stigar raka.’ Jehova kommer att hjälpa mig att fostra mina barn.” — Ordspråken 3:5, 6.
Ge aldrig upp!
Ibland kan barnuppfostran tyckas vara en otacksam uppgift, men ge aldrig upp! Kämpa vidare! Om dina barn inte reagerar positivt eller uppskattar dina ansträngningar nu, kanske de kommer att göra det längre fram. Det tar tid för ett barn att växa upp till en kristen som frambringar andens frukt. — Galaterna 5:22, 23.
Monica, som bor i Kenya, har vuxit upp i en familj med tio barn. Hon säger: ”Mina föräldrar lärde oss Bibelns sanning från vår tidiga barndom. Pappa studerade kristna publikationer med oss varje vecka. På grund av hans förvärvsarbete kunde studiet inte alltid hållas på samma veckodag. Ibland, när han kom hem från arbetet, såg han oss leka utanför och sade att vi skulle komma in om fem minuter för att ha vårt bibelstudium. Efter studiet uppmuntrades vi att ställa frågor eller att samtala om något problem.
Pappa såg alltid till att vi umgicks med gudfruktiga barn. Han besökte också regelbundet skolan för att fråga lärarna hur vi uppförde oss. Vid ett sådant besök fick han höra att mina tre äldre bröder hade slagits med andra pojkar och att de ibland var uppnosiga. Pappa tog itu med dem för att de hade uppfört sig illa, men han tog sig också tid att visa dem från Bibeln varför de måste uppföra sig på ett gudaktigt sätt.
Våra föräldrar lärde oss hur viktiga mötena är genom att hjälpa oss att förbereda oss för dem. Vi lärde oss också att bli effektiva förkunnare genom att ha övningsstunder hemma. Ända sedan vi var små har vi följt med våra föräldrar i tjänsten på fältet.
I dag är två äldre bröder pionjärer med särskilt uppdrag, en syster är reguljär pionjär och en annan syster, som är gift och har familj, är ett nitiskt vittne. Mina två yngre systrar, som är 18 och 16 år, är odöpta förkunnare. De två yngre pojkarna övas också i tjänsten. Själv har jag tjänat vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Kenya i tre år. Jag älskar och uppskattar mina föräldrar därför att de är andliga människor; de är ett fint exempel för oss.”
Oavsett hur många barn du har, skall du aldrig ge upp i dina försök att hjälpa dem på den väg som leder till evigt liv. När Jehova välsignar dina ansträngningar, kommer du att känna det på samma sätt som aposteln Johannes gjorde för sina andliga barn: ”Jag har ingen större anledning till tacksamhet än detta, att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” — 3 Johannes, vers 4.