Vad Jehovas ödmjukhet innebär för oss

DAVID var en man som visste hur det var att drabbas av motgångar. Hans svartsjuke svärfar, kung Saul, behandlade honom mycket illa. Vid tre tillfällen försökte Saul döda David med ett spjut. Han jagade honom oavbrutet under flera år, och David tvingades leva som flykting. (1 Samuelsboken 18:11; 19:10; 26:20) Men Jehova var med David. Jehova räddade honom inte bara undan Saul, utan också från andra fiender. Vi kan därför förstå de känslor som David uttryckte i en sång: ”Jehova är min branta klippa och mitt fäste och den som för mig i säkerhet. ... Du [Jehova] ger mig din räddnings sköld, och din ödmjukhet gör mig stor.” (2 Samuelsboken 22:2, 36) David hade fått en viss storhet och makt i Israel. På vilket sätt hade det att göra med Jehovas ödmjukhet?

När Bibeln talar om att Jehova är ödmjuk betyder det inte att han har begränsningar av något slag eller att han behöver underordna sig någon. Denna vackra egenskap innebär i stället att han har djup medkänsla med dem som uppriktigt försöker få hans godkännande och att han är barmhärtig mot dem. I Psalm 113:6, 7 sägs det: ”[Jehova] böjer sig ner för att se på himmel och jord. Den ringe reser han upp ur stoftet.” Jehova böjde sig alltså ner från sin upphöjda ställning, han ödmjukade sig för att visa omtanke om David som var en ofullkomlig men ödmjuk människa som ville tjäna Gud. Därför försäkrar David oss: ”Jehova är upphöjd, och ändå ser han den ödmjuke.” (Psalm 138:6) Jehovas barmhärtiga, tålmodiga och medlidsamma sätt att handla med David bör vara till uppmuntran för alla som önskar göra Guds vilja.

Trots att Jehova är den Suveräne, och alltså den mest upphöjde i universum, är han villig att bry sig om var och en av oss. Vi kan därför vara säkra på att han alltid kommer att hjälpa oss, också under de allra svåraste förhållanden. Vi behöver inte vara rädda för att han skall glömma bort oss. I samband med hur Jehova handlade med israeliterna sägs det träffande att det var han ”som kom ihåg” dem i deras ”förnedring: ty hans kärleksfulla omtanke varar till oöverskådlig tid”. (Psalm 136:23)

Som Jehovas nutida tjänare kan vi likt David också drabbas av svårigheter. Vi kanske blir hånade av människor som inte känner Gud, vi kanske kämpar med dålig hälsa eller har förlorat någon kär vän i döden. Om vi har ett uppriktigt hjärta kan vi närma oss Jehova i bön och be att han barmhärtigt hjälper oss, i vilken situation vi än befinner oss. Jehova kommer då att ”böja sig ner” för att uppmärksamma oss och visa oss omtanke och lyssna till våra böner. Psalmisten skrev under inspiration: ”Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras rop om hjälp.” (Psalm 34:15) Värmer det inte ditt hjärta när du tänker på hur Jehova visar den underbara egenskapen ödmjukhet?

[Bilder på sidan 30]

Alldeles som Jehova lyssnade till Davids böner, lyssnar han till våra böner

Frågor från läsekretsen

Hur betraktar den kristna församlingen frosseri?

Både dryckenskap och frosseri fördöms i Guds ord som något helt oförenligt med sann tillbedjan. Därför har den kristna församlingen samma syn på oförbätterliga frossare som på oförbätterliga drinkare. Varken drinkare eller frossare har någon plats i den kristna församlingen.

I Ordspråksboken 23:20, 21 står det: ”Var inte bland dem som dricker sig druckna av vin, bland dem som frossar på kött. Ty en drinkare och en frossare råkar i fattigdom, och dåsighet klär en i trasor.” I 5 Moseboken 21:20 kan vi läsa om en ”trotsig och upprorisk” person som var förtjänt av döden under den mosaiska lagen. Enligt den här versen var två kännetecken på den upproriske och förhärdade personen att han var ”en frossare och en drinkare”. I det forntida Israel betraktades frosseri som något oacceptabelt för dem som önskade tjäna Gud.

Vad är då en frossare, och vad säger de kristna grekiska skrifterna om det här ämnet? Innebörden i ordet ”frossare” har definierats som ”en som vanemässigt hänger sig åt att glupskt eller girigt äta och dricka i omåttliga mängder”. Frosseri är alltså en form av girighet, och i Guds ord nämns ”giriga” bland sådana som inte skall ärva Guds kungarike. (1 Korinthierna 6:9, 10; Filipperna 3:18, 19;