15. a) Vad hade Jesus att säga till dem som inte hade fördärvats av Jesabel? b) Vad visar att inte alla till bekännelsen kristna år 1918 hade fördärvats av den avfälliga kristenheten?

¹⁵ Jesu följande ord skänker tröst: ”Men jag säger till de övriga av er som är i Tyatira, till alla som inte har denna lära, sådana som inte har lärt känna ’Satans djupheter’, såsom de säger: Jag lägger inte på er någon annan börda. Håll ändå fast vid vad ni har tills jag kommer.” (Uppenbarelseboken 2:24, 25) Det finns trogna själar i Tyatira som inte har blivit påverkade av Jesabel. På liknande sätt har inte heller alla till bekännelsen kristna, under 40-årsperioden närmast före år 1918 och därefter, tolererat det omoraliska, fördärvade levnadssätt som så griper omkring sig i kristenheten. Den lilla skaran av bibelforskare, nu kända som Jehovas vittnen, som försökt hjälpa kyrkomedlemmar att komma till klarhet om det okristna ursprunget till många av kristenhetens läror, har tagit itu med att befria sig från alla babyloniska läror och sedvänjor som man fått genom den avfälliga kristenheten. Detta inbegriper den eftergivna läran som härrör från ”den där kvinnan Jesabel”.

16. Vilka saker måste undvikas, även om Jesus och den kristna styrande kretsen under det första århundradet inte lade på någon ytterligare börda?

¹⁶ Johannesklassen i vår tid har också uppmuntrat sina följeslagare, den stora skaran, att ta sig till vara för omoraliska inflytanden, till exempel sådant som kommer från den depraverade underhållningsvärlden. Man behöver inte se på eller uppleva moraliskt fördärv av nyfikenhet eller för att få reda på vad man skall undvika. Det förståndiga handlingssättet är att hålla sig långt borta från ”Satans djupheter”. Som Jesus säger: ”Jag lägger inte på er någon annan börda.” Detta påminner oss om den förordning som den kristna styrande kretsen under det första århundradet lät offentliggöra: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt. Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång.” (Apostlagärningarna 15:28, 29) Undvik falsk religion, missbruk av blod (såsom i blodtransfusioner) och omoraliskhet, om du vill uppleva andlig framgång! Din fysiska hälsa kommer sannolikt också att skyddas då.

17. a) Hur har Satan frestat människor i våra dagar med ”djupheter”? b) Vilken inställning bör vi ha till ”djupheterna” i Satans sofistikerade värld?

¹⁷ Satan har andra ”djupheter” i våra dagar, till exempel invecklade spekulationer och filosofier som tilltalar intellektet. Förutom alltför toleranta, omoraliska tankegångar innefattas också spiritismen och evolutionsteorin i detta. Hur betraktar den allvise Skaparen dessa ”djupheter”? Aposteln Paulus citerar ett uttalande av Gud: ”Jag kommer att tillintetgöra de visas vishet.” I kontrast till detta är ”Guds djupheter” enkla, lätta att förstå och hjärtevärmande. Förståndiga kristna skyr ”djupheterna” i Satans sofistikerade värld. Kom ihåg att ”världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid”. – 1 Korintierna 1:19, Kingdom Interlinear; 2:10; 1 Johannes 2:17.

18. Vilka välsignelser utlovade Jesus åt smorda kristna som bevarar sig trogna intill slutet, och vilket privilegium kommer dessa uppståndna att ha vid Harmageddon?

¹⁸ Jesus har nu hjärtevärmande ord att säga till de kristna i Tyatira. De är också till uppmuntran för smorda kristna i vår tid: ”Och den som segrar och håller sig till mina gärningar intill slutet, honom skall jag ge myndighet över nationerna, och han skall vara herde över folket med järnstav, så att de krossas sönder likt lerkärl, såsom också jag har fått myndighet från min fader.” (Uppenbarelseboken 2:26, 27) I sanning ett underbart privilegium! Den här myndigheten som smorda segrare får motta vid sin uppståndelse består i att få ta del med Jesus i att svinga tillintetgörelsens ”järnstav” mot de upproriska nationerna vid Harmageddon. På sin höjd kommer dessa nationers kärnvapenarsenaler att fräsa till som en fuktig fyrverkeripjäs, när Kristus krossar sina fiender i stycken som om de vore lerkärl. – Psalm 2:8, 9; Uppenbarelseboken 16:14, 16; 19:11–13, 15.

19. a) Vem är ”morgonstjärnan”, och hur kommer han att ges åt dem som segrar? b) Vilken uppmuntran ges åt den stora skaran?

¹⁹ Jesus tillägger: ”Och jag skall ge honom morgonstjärnan.” (Uppenbarelseboken 2:28) Jesus förklarar själv senare vad den här ”stjärnan” är, när han säger: ”Jag är Davids rot och ättling och den glänsande morgonstjärnan.” (Uppenbarelseboken 22:16) Ja, det är Jesus som uppfyller den profetia som Jehova tvingade fram från Bileams motvilliga läppar: ”En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel.” (4 Moseboken 24:17) Hur kommer Jesus att ge ”morgonstjärnan” åt dem som segrar? Tydligtvis genom att ge sig själv åt dem, genom att föra in dem i ett nära, mycket förtroligt förhållande till sig. (Johannes 14:2, 3) Sannerligen en kraftfull sporre till att uthärda! Det är också stimulerande för den stora skaran att veta att ”den glänsande morgonstjärnan” snart kommer att utöva sin myndighet genom Riket för att återupprätta paradiset här på jorden.

Att bevara ostraffligheten

20. Vilken utveckling inom kristenheten påminner oss om vissa av svagheterna i församlingen i Tyatira?

²⁰ Det här budskapet måste ha varit mycket uppmuntrande för de kristna i Tyatira. Tänka sig – den förhärligade Guds Son i himmelen hade personligen talat till de kristna i Tyatira angående några av deras problem! Det var säkerligen åtminstone några i församlingen som gav gensvar till den här kärleksfulla herdeomvårdnaden. Detta det längsta av de sju budskapen hjälper oss också att identifiera den sanna kristna församlingen i vår tid. År 1918, när Jesus kom till Jehovas tempel för att döma, var det överväldigande flertalet av de organisationer som påstod sig vara kristna besudlade med avgudadyrkan och andlig omoraliskhet. (Jakob 4:4) Några grundade sina trosuppfattningar på vad viljestarka kvinnor under 1800-talet hade lärt ut, till exempel sjundedagsadventisternas Ellen White och Mary Baker Eddy, grundare av Christian Science, och på senare tid har många kvinnor undervisat från predikstolarna. (Jämför 1 Timoteus 2:11, 12.) Inom katolicismens olika riktningar blir Maria ofta vördad framför Gud och Kristus. Jesus vördade henne inte på det viset. (Johannes 2:4; 19:26) Kan organisationer som tillåter sådant orättmätigt kvinnoinflytande verkligen bli godkända som kristna?

21. Vilka lärdomar finns det för den enskilde i Jesu budskap till Tyatira?

²¹ Enskilda kristna, vare sig de tillhör Johannesklassen eller de andra fåren, gör väl i att ge akt på detta budskap. (Johannes 10:16) Somliga kanske finner det frestande att följa minsta motståndets väg, liksom lärjungarna till kvinnan Jesabel i Tyatira gjorde. Frestelsen att kompromissa finns också med i bilden. I våra dagar ställs vi inför sådana stridsfrågor som att äta blodprodukter eller ta emot blodtransfusioner. En del kan mena att deras nit i tjänsten på fältet eller i fråga om att hålla tal berättigar dem att vara mindre stränga inom andra områden, till exempel när det gäller att se på våldsfyllda och omoraliska filmer på bio eller video, eller när det gäller ett omåttligt bruk av alkohol. Jesu varning till de kristna i Tyatira säger oss att vi inte får ta oss sådana friheter. Jehova vill att vi skall vara rena och helhjärtade, inte delade, som många kristna i Tyatira var.

22. Hur betonar Jesus vikten av att ha ett hörande öra?

²² Till sist uppmanar Jesus: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna.” (Uppenbarelseboken 2:29) För fjärde gången upprepar Jesus den här väckande refrängen, och den kommer att avsluta alla de tre budskap som ännu följer. Har du ett sådant hörsamt öra? Fortsätt då att med spänd uppmärksamhet lyssna, när Gud med hjälp av sin ande fortsätter att ge råd genom sin kanal.

1. Vilket andligt tillstånd råder i församlingen i Sardes, och hur börjar Jesus sitt budskap?

OMKRING 50 kilometer söder om det nutida Akhisar (Tyatira) finns platsen för nästa församling som står i tur att få ett budskap från den förhärligade Jesus: Sardes. På 500- talet före den vanliga tideräkningen var denna stad den stolta huvudstaden i det forntida riket Lydien och sätet för den oerhört rike kungen Kroisos (Krösus). Nu, i Johannes’ dagar, har staden drabbats av svåra tider, och dess forna glans under Kroisos är bara historia. På liknande sätt har den kristna församlingen där blivit andligen utarmad. Det är första gången som Jesus inte börjar sitt budskap med berömmande ord. I stället säger han: ”Och skriv till Sardesförsamlingens ängel: Detta säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: ’Jag känner dina gärningar, och jag vet att du har det namnet att du är vid liv, men du är död.’” – Uppenbarelseboken 3:1.

2. a) Vad betyder det för de kristna i Sardes att Jesus har ”de sju andarna”? b) Vilket rykte hade Sardesförsamlingen, men hur förhöll det sig i verkligheten?

² Varför identifierar Jesus sig som den ”som har Guds sju andar”? Därför att dessa andar representerar Jehovas heliga ande som så rikligt flödar fram. Johannes beskriver dem också senare som ”sju ögon”, vilket vittnar om den genomträngande synförmåga som Guds heliga ande skänker Jesus. (Uppenbarelseboken 5:6) På det viset blir han i stånd att avslöja och ta itu med vilken situation som än må förekomma. (Matteus 10:26; 1 Korintierna 4:5) Församlingen i Sardes har rykte om sig att vara levande, aktiv. Men Jesus kan se att den är andligen död. Av allt att döma har de flesta av dess medlemmar sjunkit tillbaka i en likgiltighet som påminner om deras tillstånd innan de blev kristna. – Jämför Efesierna 2:1–3; Hebréerna 5:11–14.

3. a) Varför borde ”Sardesförsamlingens ängel” särskilt uppmärksamma det faktum att Jesus har ”de sju stjärnorna”? b) Vilket kraftfullt råd ger Jesus församlingen i Sardes?

³ Jesus påminner också ”Sardesförsamlingens ängel” om att han är den som har ”de sju stjärnorna”. Han håller dessa församlingsäldste i sin högra hand och har myndighet att styra och leda dem i deras herdearbete. De bör inrikta sina hjärtan på att ”med visshet känna ... [sin] hjords utseende”. (Ordspråksboken 27:23, NW) Därför vore det bäst för dem att noggrant lyssna till Jesu följande ord: ”Bli vaksam och styrk det som är kvar och var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar helt fullgjorda inför min Gud. Fortsätt därför att ha i minnet vad du har fått och vad du har hört, och fortsätt att hålla dig till det, och ändra sinne. Ja, om du inte vaknar upp, skall jag komma som en tjuv, och du skall alls inte veta i vilken stund jag skall komma över dig.” – Uppenbarelseboken 3:2, 3.

4. Hur kunde Petrus’ ord ha hjälpt församlingen i Sardes att styrka ”det som är kvar”?

⁴ De äldste i Sardes behöver påminna sig den glädje de först hade, när de lärde känna sanningen, och de välsignelser de sedan fick. Men nu är de döda i fråga om andlig verksamhet. Deras församlingslampa håller på att slockna till följd av brist på trosgärningar. Många år tidigare skrev aposteln Petrus till församlingarna i Asien (bland vilka Sardes troligtvis innefattades) för att hos dem bygga upp uppskattning av de härliga goda nyheter som de kristna hade mottagit och som hade förkunnats ”med helig ande utsänd från himmelen” – representerad av de sju andarna i Johannes’ syn. Petrus påminde också de kristna i Asien om att de tillhörde ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”, för att de vitt och brett skulle ”förkunna hans dygder”, hans som hade kallat dem ”ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”. (1 Petrus 1:12, 25; 2:9) Begrundan av sådana andliga sanningar kommer att hjälpa församlingen i Sardes att ändra sinne och att styrka ”det som är kvar”. – Jämför 2 Petrus 3:9.

5. a) Vad hände med uppskattningen hos de kristna i Sardes? b) Vad kommer att hända, ifall de kristna i Sardes inte ger gensvar till Jesu råd?

⁵ Just nu är deras uppskattning av och kärlek till sanningen lika en eld som nästan har dött ut. Det är bara några få kolstycken som fortsätter att glöda. Jesus uppmuntrar dem att blåsa liv i glöden, att få elden att flamma upp igen, att ändra sinne i fråga om de synder som deras försumlighet har lett dem in i och att bli en andligen levande församling igen. (Jämför 2 Timoteus 1:6, 7.) Annars kommer församlingen i Sardes inte att vara beredd, när Jesus kommer oväntat – ”som en tjuv” – för att verkställa domen. – Matteus 24:43, 44.