14. Vad är det som visar att Jehovas vittnen konsekvent hållit fast vid att de 144.000 är det bokstavliga antalet av dem som utgör det andliga Israel?

¹⁴ Det är intressant att lägga märke till att Charles T. Russell förstod att de 144.000 var ett bokstavligt antal individer som utgjorde ett andligt Israel. I boken Den nya skapelsen, band 6 i serien Studier i Skriften, utgiven på engelska år 1904 (på svenska år 1908), skrev han: ”Vi ha all grund att tro, att det bestämda antalet utvalda [smorda] utgöres af de i Uppenbarelseboken (7:4; 14:1) nämnda 144.000, som blifvit ’köpta från människorna’.” I boken Ljus, första boken, utgiven på engelska år 1930 (på svenska år 1932) av bibelforskarna, sades det något liknande: ”De 144.000 lemmarna av Kristi kropp visas sålunda vara med i församlingen såsom utvalda och smorda eller tecknade.” Jehovas vittnen har konsekvent hållit fast vid uppfattningen att ett bokstavligt antal om 144.000 smorda kristna utgör det andliga Israel.

15. Vad trodde uppriktiga bibelforskare strax före Herrens dag att de köttsliga judarna skulle få åtnjuta efter slutet på hedningarnas tider?

¹⁵ Men är då inte det köttsliga Israel i vår tid på något sätt förtjänt av särskild ynnest? Under perioden strax före Herrens dag, när uppriktiga bibelforskare återupptäckte många av Guds ords grundläggande sanningar, trodde man att judarna i och med slutet på hedningarnas tider återigen skulle få åtnjuta en privilegierad ställning inför Gud. Därför tillämpade C. T. Russell i sin bok Tiden är nära (band 2 av Studier i Skriften), som utgavs år 1889 på engelska, Jeremia 31:29–34 på de köttsliga judarna, och han skrev: ”Världen är vittne till det faktum, att Israels straff under hedningarnas välde oafbrutet fortfarit alltsedan år [607] f.K., och att det ännu fortfar, och det finnes ingen orsak att förvänta deras reorganisation tidigare än år 1914 e.K., gränsen för deras ’sju tider’ – 2.520 år.” Det föreföll som om judarna då skulle få uppleva en nationell återställelse, och utsikterna till detta tycktes ljusna år 1917, då Balfourdeklarationen utlovade brittiskt stöd för att göra Palestina till ett nationellt hem för judarna.

16. Vilka ansträngningar gjordes av Jehovas vittnen att nå de köttsliga judarna med det kristna budskapet, och vad blev resultatet?

¹⁶ Efter första världskriget blev Palestina ett av Storbritannien förvaltat mandat, och därigenom öppnades vägen för många judar att kunna återvända till det landet. År 1948 bildades den politiska staten Israel. Var inte det ett tecken på att judarna skulle komma att få gudomliga välsignelser? I många år trodde Jehovas vittnen att det var så. Därför publicerade de år 1925 en 128-sidig bok, Comfort for the Jews (Tröst för judarna). År 1929 (på svenska år 1932) gav de ut en tilltalande 360-sidig bok med titeln Liv, som var avsedd att vädja till judarna och som också behandlade bibelboken Job. Man gjorde stora ansträngningar, i synnerhet i New York, för att nå judarna med detta messianska budskap. Glädjande nog var det några som gav gensvar, men i det stora hela avvisade judarna, i likhet med deras förfäder i det första århundradet, bevisen för Messias’ närvaro.

17, 18. Vad kom Guds slavar på jorden att förstå när det gäller det nya förbundet och bibelns återställelseprofetior?

¹⁷ Det var tydligt att judarna, som folk och som nation, inte var det Israel som beskrivs i Uppenbarelseboken 7:4–8 eller i andra bibliska profetior som har med Herrens dag att göra. Judarna fortsatte, i enlighet med sin tradition, att undvika bruket av Guds namn. (Matteus 15:1–3, 7–9) I boken Jehova, utgiven på engelska av Jehovas vittnen år 1934 (på svenska år 1938), drogs slutsatsen i samband med ett dryftande av Jeremia 31:31–34 ”att det nya förbundet inte har något att göra med Israels naturliga avkomlingar och med människosläktet i allmänhet, utan att det är begränsat till att gälla det andliga Israel”. Bibelns återställelseprofetior syftar varken på de köttsliga judarna eller på det politiska Israel, som är medlem av Förenta nationerna och en del av den värld som Jesus talade om i Johannes 14:19, 30 och 18:36.

¹⁸ År 1931 antog Guds slavar på jorden med stor glädje namnet Jehovas vittnen. De kunde helhjärtat instämma i orden i Psalm 97:11 (NW): ”Ja, ljus har lyst fram för den rättfärdige och glädje för dem som är rättrådiga i hjärtat.” De kunde klart urskilja att det var endast det andliga Israel som hade förts in i det nya förbundet. (Hebréerna 9:15; 12:22, 24) Det oemottagliga köttsliga Israel hade ingen del i det och inte heller mänskligheten i allmänhet. Den här insikten banade vägen för ett strålande sken av gudomligt ljus, en framträdande händelse i den teokratiska historiens hävder. Det uppenbarade på vilket överflödande sätt Jehova visar sin nåd, sin kärleksfulla omtanke och sin sannfärdighet mot alla människor som närmar sig honom. (2 Moseboken 34:6; Jakob 4:8) Ja, andra förutom Guds Israel skulle få nytta av att änglarna håller tillbaka tillintetgörelsens fyra vindar. Vilka kan det vara? Skulle du kunna vara en av dem? Låt oss nu se.

1. Vilken annan grupp ser Johannes efter att ha beskrivit hur de 144.000 blir försedda med sigill?

EFTER att ha beskrivit hur de 144.000 blir försedda med sigill fortsätter Johannes med att redogöra för en av de mest spännande uppenbarelserna i hela bibeln. Hans hjärta måste ha hoppat av glädje när han redogjorde för det och sade: ”Efter detta såg jag, och se, en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer.” (Uppenbarelseboken 7:9) Ja, att de fyra vindarna hålls tillbaka medger frälsning för en annan grupp förutom de 144.000 medlemmarna av det andliga Israel: en mångspråkig, internationell stor skara.a – Uppenbarelseboken 7:1.

2. Hur har världsliga kommentatorer förklarat den stora skaran, och hur betraktade även bibelforskarna längre tillbaka den här gruppen?

² Världsliga kommentatorer har gett tolkningen att den här stora skaran är köttsliga icke-judar som omvänts till kristendomen eller kristna martyrer som är på väg till himmelen. Även bibelforskarna betraktade dem längre tillbaka som en himmelsk andrahandsklass, såsom det påpekas i första bandet av Studier i Skriften, utgiven på engelska år 1886, Den gudomliga tidsåldersplanen: ”Dessa gå miste om priset: tronen och den gudomliga naturen, men skola slutligen uppnå födelse såsom andevarelser af en lägre ordning än den gudomliga naturen. Ehuru dessa äro verkligen invigda, äro de i så hög grad öfverväldigade af världsandan, att de ej gifva sitt lif till offer.” Och så sent som år 1930 gav man uttryck åt en liknande tanke i Ljus, första boken: ”De som utgöra denna hop [ha] underlåtit att hörsamma inbjudningen att bli nitiska vittnen för Herren.” De beskrevs som en egenrättfärdig grupp som hade kunskap om sanningen men knappast gjorde något för att predika om den. De skulle få komma till himmelen såsom en andrahandsklass som inte hade någon andel i att regera med Kristus.

3. a) Vilket hopp hölls fram för vissa rättsinniga som senare blev nitiska i predikoarbetet? b) Hur förklarade The Watch Tower år 1923 liknelsen om fåren och getterna?

³ Det fanns emellertid andra medförbundna till de smorda kristna som senare blev mycket nitiska i predikoarbetet. De hade ingen längtan efter att komma till himmelen. Ja, deras hopp stämde överens med temat på ett offentligt tal som hölls av Jehovas folk mellan åren 1918 och 1922. Ursprungligen var det betitlat ”Världen har nått sitt slut – Millioner som nu leva skola aldrig dö!”b Inte långt därefter gav tidskriften The Watch Tower för 15 oktober 1923 (på svenska Vakt-Tornet för 15 februari 1924) följande förklaring till Jesu liknelse om fåren och getterna (Matteus 25:31–46): ”Får representera alla de människor i nationerna, som icke äro andeavlade [av anden pånyttfödda], men som hava lust till rättfärdighet, vilka i sitt hjärta erkänna Jesus Kristus såsom Herren och vänta och hoppas på en bättre tid under hans regering.”

4. Hur blev ljuset beträffande den jordiska klassen klarare år 1931? år 1932? år 1934?

⁴ Några år senare, år 1931, behandlades Hesekiel, kapitel 9, i Rättfärdighetens triumf, första boken (utgiven på svenska år 1933), och där identifierades de personer som tecknas på pannan för att bevaras vid världens ände som fåren i den ovan nämnda liknelsen. Rättfärdighetens triumf, tredje boken, utgiven på engelska år 1932 (på svenska år 1936), beskrev den icke-israelitiske mannen Jonadabs rättrådiga hjärteinställning, hans som slog följe med Israels smorde kung Jehu i dennes vagn för att se Jehus nit i att avrätta utövare av falsk religion. (2 Kungaboken 10:15–17) I boken sägs det: ”Jonadab föreställde eller var en skuggbild av den klass av människor, som nu befinner sig på jorden under den tid Jehu-verket [med att kungöra Jehovas domar] pågår och vars medlemmar äro välsinnade och inte äro i harmoni med Satans organisation. De ställa sig på rättfärdighetens sida och äro de som Herren skall bevara, under den tid Harmageddon-slaget pågår, de som han skall föra igenom nöden och giva evigt liv på jorden. Dessa utgöra ’får’-klassen.” År 1934 klargjorde Vakttornet att dessa kristna med ett jordiskt hopp bör överlämna sig åt Jehova och bli döpta. Ljuset började lysa allt klarare när det gällde den jordiska klassen. – Ordspråksboken 4:18.

5. a) Vilken identifiering av den stora skaran gjordes år 1935? b) Vad hände när J. F. Rutherford år 1935 bad de konventdeltagare som hade hoppet om att få leva för evigt på jorden att resa sig?

⁵ Förståelsen av Uppenbarelseboken 7:9–17 skulle nu komma att bryta fram i all sin strålande glans! (Psalm 97:11) Tidskriften Vakttornet hade flera gånger gett uttryck åt förhoppningen att ett konvent som var planerat från 30 maj till 3 juni 1935 i Washington i USA skulle vara ”till verklig tröst och stort gagn” för dem som förebildades av Jonadab. Det visade det sig också vara! I ett kraftfullt tal över ämnet ”Den stora skaran” gav J. F. Rutherford, som vid den tiden hade ledningen i det världsvida predikoarbetet, inför omkring 20.000 åhörare skriftenliga bevis för att våra dagars andra får är identiska med den stora skaran i Uppenbarelseboken 7:9. Vid höjdpunkten av talet sade talaren: ”Vill alla de som har hoppet att få leva för evigt på jorden vara vänliga och resa sig?” När en stor del av åhörarna ställde sig upp, tillkännagav talaren: ”Se! Den stora skaran!” Det blev alldeles tyst, och sedan följde rungande bifallsrop. Vilken glädje Johannesklassen fylldes av – och även Jonadabgruppen! Följande dag blev 840 nya vittnen döpta, av vilka de flesta bekände sig tillhöra den stora skaran.