30. Vilken storslagen framtidsutsikt öppnas för oss i Johannes’ syn, och vilka kommer att kunna ”bestå”?

³⁰ Vilken storslagen framtidsutsikt som öppnas för oss genom dessa ord! Jehova själv sitter på sin tron, och alla hans tjänare, himmelska såväl som jordiska, förenar sig i att lovprisa honom. Hans jordiska tjänare inser vilket vördnadsbjudande privilegium det är att få medverka i denna växande lovprisningskör. Mycket snart kommer Jehova och Kristus Jesus att verkställa domen, och då hörs ropet: ”Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan bestå?” (Uppenbarelseboken 6:17) Vad är svaret? Bara en minoritet av människorna, vilken utgörs av de av de sigillförsedda 144.000 som eventuellt kan befinna sig i köttet och en stor skara av andra får, som kommer att ”bestå”, det vill säga överleva med dem. – Jeremia 35:19; 1 Korintierna 16:13.

31. Hur bör uppfyllelsen av Johannes’ syn påverka kristna, både de som är smorda och de som tillhör den stora skaran?

³¹ Med tanke på detta faktum bemödar sig smorda kristna som tillhör Johannesklassen kraftigt om att jaga ”hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus”. (Filipperna 3:14) De är fullt medvetna om att det som händer under dessa dagar kräver särskild uthållighet från deras sida. (Uppenbarelseboken 13:10) Efter att lojalt ha tjänat Jehova i så många år håller de fast vid tron och gläder sig över att deras namn är ”inskrivna i himmelen”. (Lukas 10:20; Uppenbarelseboken 3:5) De som tillhör den stora skaran vet också att det bara är ”den som har hållit ut till slutet ... [som] skall bli frälst”. (Matteus 24:13) Även om den stora skaran som grupp är bestämd att komma ut ur den stora vedermödan, måste de enskilda individerna i den bemöda sig om att förbli rena och aktiva.

32. Vilket angeläget förhållande framhävs av det faktum att bara två grupper kommer att ”bestå” på Jehovas vredes dag?

³² Det finns inget stöd för att någon utöver dessa två grupper kommer att ”bestå” på Jehovas vredes dag. Vad betyder det för de miljoner som varje år visar en viss respekt för Jesu offer genom att närvara vid firandet av åminnelsen av hans död, men som ännu inte utövar tro på Jesu offer i så hög grad att de blivit överlämnade, döpta tjänare åt Jehova och blivit aktiva i hans tjänst? Och hur blir det med dem som en gång var aktiva men som har låtit sina hjärtan bli ”nertyngda av ... livets bekymmer”? Må alla dessa vakna upp och förbli vakna för att ”lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen” – Jesus Kristus. Tiden är kort! – Lukas 21:34–36.

1. Vad händer när Lammet bryter det sjunde sigillet?

”JORDENS fyra vindar” hålls tillbaka tills de 144.000 av det andliga Israel försetts med sigill och den stora skaran är godkänd för att få överleva. (Uppenbarelseboken 7:1–4, 9) Men innan den våldsamma stormen bryter lös över jorden, måste också Jehovas ogynnsamma domar mot Satans värld bekantgöras. När Lammet nu skall till att bryta det sjunde och sista sigillet, måste Johannes med spänt intresse iaktta vad som uppenbaras. Nu låter han oss få del av sin upplevelse: ”Och när det [Lammet] bröt det sjunde sigillet, uppstod en tystnad i himmelen i omkring en halv timme. Och jag såg de sju änglar som står inför Gud, och det gavs dem sju trumpeter.” – Uppenbarelseboken 8:1, 2.

En tid för innerlig bön

2. Vad äger rum under den symboliska halvtimmeslånga tystnaden i himmelen?

² Verkligen en markant tystnad! En halvtimme kan förefalla som en lång tid, när man väntar på att något skall hända. Nu hörs inte ens den ständiga himmelska körsången av lovprisning längre. (Uppenbarelseboken 4:8) Varför? Johannes ser orsaken i sin syn: ”Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret, och han hade ett gyllene rökelsekar; och det gavs honom en stor mängd rökelse att offra tillsammans med alla de heligas böner på det gyllene altaret som var inför tronen. Och från ängelns hand steg röken av rökelsen upp inför Gud tillsammans med de heligas böner.” – Uppenbarelseboken 8:3, 4.

3. a) Vad påminner oss brännandet av rökelse om? b) Vad är syftet med den halvtimmeslånga tystnaden i himmelen?

³ Det här påminner oss om att man under den judiska tingens ordning dagligen brände rökelse i tabernaklet och längre fram i tiden i templet i Jerusalem. (2 Moseboken 30:1–8) Under tiden rökelsen brändes väntade de icke-prästerliga israeliterna utanför det heliga området och bad – utan tvivel tyst i sina hjärtan – till honom som rökelsedoften steg upp till. (Lukas 1:10) Johannes ser nu något liknande hända i himmelen. Den rökelse som offras av ängeln förbinds med ”de heligas böner”. I en tidigare syn sägs rökelse i själva verket representera sådana böner. (Uppenbarelseboken 5:8; Psalm 141:1, 2) Tydligtvis uppstår den symboliska tystnaden i himmelen för att de heligas böner på jorden skall kunna höras.

4, 5. Vilken historisk utveckling hjälper oss att fastställa den tidsperiod som motsvarar den symboliska halvtimmeslånga tystnaden?

⁴ Kan vi avgöra när det här hände? Ja, genom att undersöka sammanhanget såväl som den historiska utvecklingen tidigt under Herrens dag kan vi det. (Uppenbarelseboken 1:10) Under åren 1918 och 1919 stämde händelser på jorden synnerligen väl överens med det sceneri som beskrivs i Uppenbarelseboken 8:1–4. I 40 år före 1914 hade bibelforskarna – som Jehovas vittnen då kallades – dristigt tillkännagett att hedningarnas tider skulle sluta det året. De uppskakande händelserna under året 1914 bevisade att de hade rätt. (Lukas 21:24, 1917; Matteus 24:3, 7, 8) Men många av dem trodde också att de år 1914 skulle tas bort från jorden och få ta sitt himmelska arv i besittning. Detta inträffade dock inte. I stället fick de under första världskriget uthärda en tid av svår förföljelse. Den 31 oktober 1916 dog Sällskapet Vakttornets förste president, Charles T. Russell. Sedan, den 4 juli 1918, blev den nye presidenten, Joseph F. Rutherford, och sju andra av Sällskapets representanter förda till fängelset i Atlanta i Georgia, på felaktiga grunder dömda till många års internering.

⁵ Uppriktiga kristna som tillhörde Johannesklassen blev helt rådlösa. Vad ville Gud att de nu skulle göra? När skulle de tas upp till himmelen? En artikel med rubriken ”The Harvest Ended—What Shall Follow?” (”Skörden till ända – Vad skall följa?”) infördes i The Watch Tower för 1 maj 1919. Artikeln återspeglade den osäkra situationen och uppmuntrade de trogna att fortsätta att härda ut och tillade sedan: ”Vi tror att det nu är riktigt att påstå att skördandet av rikesklassen är ett fullbordat faktum, att alla dessa vederbörligen fått sitt sigill och att dörren är stängd.” Under denna svåra period steg Johannesklassens innerliga böner upp, liksom i ett moln av en stor mängd rökelse. Deras böner blev också hörda!

Eld slungas ner till jorden

6. Vad händer efter tystnaden i himmelen, och på vad är detta ett svar?

⁶ Johannes berättar vidare: ”Men strax tog ängeln rökelsekaret, och han fyllde det med något av elden från altaret och slungade det ner till jorden. Och det kom åskdunder och röster och blixtar och en jordbävning.” (Uppenbarelseboken 8:5) Efter tystnaden uppstår plötslig dramatisk aktivitet! Det sker tydligen som svar på de heligas böner, eftersom det framkallas av eld som tagits från rökelsealtaret. År 1513 f.v.t., vid Sinai berg, markerade åskdunder och blixtar, ett kraftigt ljud, eld och skakningar i berget att Jehova vände sin uppmärksamhet mot sitt folk. (2 Moseboken 19:16–20) De likartade manifestationer som Johannes berättar om visar på samma sätt att Jehova ägnar uppmärksamhet åt sina tjänare på jorden. Men det som Johannes ser framställs i tecken. (Uppenbarelseboken 1:1) Hur skall vi då i vår tid uttyda dessa symboler: eld, åskdunder, röster, blixtar och en jordbävning?

7. a) Vilken symbolisk eld antände Jesus på jorden under sin tjänst? b) Hur satte Jesu andliga bröder i gång en eld i kristenheten?

⁷ Vid ett tillfälle sade Jesus till sina lärjungar: ”Jag har kommit för att framkalla en eld på jorden.” (Lukas 12:49) Han antände verkligen en eld. Genom sitt nitiska predikande gjorde Jesus Guds rike till den förnämsta stridsfrågan inför det judiska folket, och detta framkallade heta debatter överallt i nationen. (Matteus 4:17, 25; 10:5–7, 17, 18) År 1919 satte Jesu andliga bröder på jorden, den lilla grupp av smorda kristna som hade överlevt första världskrigets prövosamma dagar, i gång en liknande eld i kristenheten. I september det året gjorde sig Jehovas ande gällande på ett mycket påfallande sätt, då hans lojala vittnen från när och fjärran samlades i Cedar Point i Ohio i USA. Joseph F. Rutherford, som nyligen frigetts från fängelset och snart skulle bli friad från åtalet mot honom, talade oförskräckt under detta konvent och sade: ”I lydnad för Mästarens bud, i det vi uppskatta vår förmån och inse vår plikt att strida mot villfarelsens fästen, i hvilka folken så länge ha hållits i fångenskap, var och är alltjämt vår kallelse att förkunna Messias’ härliga rikes annalkande.” Det är det som är den främsta stridsfrågan – Guds rike!

8, 9. a) Hur beskrev J. F. Rutherford Guds folks inställning och längtan under de svåra krigsåren? b) På vilket sätt blev eld slungad ner till jorden? c) På vilket sätt har det förekommit åskdunder och röster och blixtar och en jordbävning?

⁸ I samband med att talaren omnämnde de svåra erfarenheter Guds folk fått gå igenom sade han: ”Så obarmhärtigt var fiendens angrepp, att många bland Herrens kära får blefvo öfverväldigade och stodo stilla i bestörtning, bedjande och förbidande att Gud skulle ådagalägga sin vilja. ... Men oaktadt den tillfälliga modlösheten, förefanns det hos dem en brinnande längtan efter att förkunna budskapet om riket.” – Se Vakt-Tornet för 15 november 1919, sidan 326.

⁹ År 1919 tillfredsställdes denna längtan. Den lilla men aktiva gruppen av kristna sattes andligen talat i brand för att påbörja en världsomfattande predikokampanj. (Jämför 1 Tessalonikerna 5:19.) Eld slungades ner till jorden, i det att Guds rike gjordes till den brännande stridsfrågan, och så är det fortfarande. Tystnaden ersattes av starka röster som lät Rikets budskap ljuda ut med klarhet. Åskliknande stormvarningar från bibeln hördes runga. Klara strålar av sanning lyste fram ur Jehovas profetiska ord likt flammande blixtar, och som av en kraftig jordbävning började de religiösa domänerna skakas i sina grundvalar. Johannesklassen såg att det fanns arbete att utföra. Och fram till denna dag fortsätter det arbetet att på ett underbart sätt utbreda sig överallt på hela den bebodda jorden. – Romarna 10:18.