15. Vad uppmanar rösten från himmelen och den starke ängeln Johannes att göra, och vilken verkan får det på Johannes?

¹⁵ Medan Johannes väntar på blåsandet i den sjunde trumpeten och fullbordandet av Guds heliga hemlighet får han ytterligare ett uppdrag: ”Och den röst som jag hörde från himmelen talar nu åter med mig och säger: ’Gå, ta den öppnade skriftrullen som är i den ängels hand, som står på havet och på jorden.’ Och jag gick bort till ängeln och sade till honom att ge mig den lilla skriftrullen. Och han sade till mig: ’Ta den och ät upp den, och den kommer att göra din mage bitter, men i din mun kommer den att vara söt som honung.’ Och jag tog den lilla skriftrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung; men när jag hade ätit upp den, gjordes min mage bitter. Och de säger till mig: ’Du måste på nytt profetera med avseende på folk och nationer och tungomål och många kungar.’” – Uppenbarelseboken 10:8–11.

16. a) Vilken upplevelse, som påminner om det Johannes var med om, hade profeten Hesekiel? b) Varför tyckte Johannes att den lilla skriftrullen smakade sött, men varför var den bitter att smälta?

¹⁶ Johannes’ upplevelse är ganska lik det som profeten Hesekiel fick vara med om under sin landsflykt i Babylon. Han blev också befalld att äta en skriftrulle som smakade sött i hans mun. Men när den fyllde hans mage, gjorde den honom ansvarig att förutsäga sådant som var bittert för Israels upproriska hus. (Hesekiel 2:8–3:15) Den öppnade skriftrullen, som den förhärligade Jesus Kristus ger åt Johannes, är likaså ett gudomligt budskap. Johannes skall predika angående ”folk och nationer och tungomål och många kungar”. Att livnära sig på den här skriftrullen är sött för honom, eftersom den kommer från en gudomlig källa. (Jämför Psalm 119:103; Jeremia 15:15, 16.) Men han finner att den är bitter att smälta, eftersom den – liksom i Hesekiels fall tidigare – förutsäger sådant som är obehagligt för upproriska människor. – Psalm 145:20.

17. a) Vilka är det som uppmanar Johannes att profetera ”på nytt”, och vad betyder detta? b) När skulle den dramatiska framställningen som Johannes ser uppfyllas?

¹⁷ De som uppmanar Johannes att profetera på nytt är utan tvivel Jehova Gud och Jesus Kristus. Johannes har, fastän han är landsförvisad till ön Patmos, redan profeterat angående folk, nationer, tungomål och kungar genom de upplysningar som hittills nedtecknats i Uppenbarelseboken. Ordet ”på nytt” betyder att han måste skriva och offentliggöra resten av de upplysningar som finns nedtecknade i Uppenbarelseboken. Men kom ihåg att Johannes här faktiskt deltar i den profetiska synen. Det han nedtecknar är i själva verket en profetia som uppfylls efter 1914, när den starke ängeln intar sin ställning grensle över jorden och havet. Vad betyder då den här dramatiska framställningen för Johannesklassen i vår tid?

Den lilla skriftrullen i vår tid

18. Vilket intresse visade Johannesklassen för Uppenbarelseboken vid början av Herrens dag?

¹⁸ Det Johannes ser förebildar på ett slående sätt det som medlemmarna av Johannesklassen fick uppleva vid början av Herrens dag. Deras förståelse av Jehovas uppsåt, däribland innebörden i de sju åskdundren, var då ofullständig. Men trots detta hade de ett djupt intresse för Uppenbarelseboken, och Charles Taze Russell hade under sin livstid gett förklaringar till många delar av den. Efter hans död år 1916 samlades många av hans anteckningar och publicerades i en bok med titeln Den fullbordade hemligheten. Den här boken visade sig dock med tiden vara otillfredsställande som en förklaring till Uppenbarelseboken. Kvarlevan av Kristi bröder fick lov att vänta ytterligare en tid, tills synerna började uppfyllas, för att få den exakta förståelsen av denna inspirerade redogörelse.

19. a) Hur brukades Johannesklassen av Jehova Gud redan innan de sju åskdundrens röster var fullständigt offentliggjorda? b) När fick Johannesklassen ta emot den öppnade lilla skriftrullen, och vad innebar detta för den?

¹⁹ Men liksom Johannes blev medlemmarna av Johannesklassen brukade av Jehova redan innan de sju åskdundrens röster var fullständigt offentliggjorda. De hade predikat flitigt i 40 år före 1914, och de hade kämpat för att förbli aktiva under första världskriget. De hade visat sig vara den grupp som vid sin Herres ankomst befanns ge tjänstefolket mat i rätt tid. (Matteus 24:45–47) Därför var det de som år 1919 fick ta emot den öppnade lilla skriftrullen – det vill säga ett öppet budskap att predika för människorna. Likt Hesekiel hade de ett budskap för en otrogen organisation – kristenheten – som påstod sig tjäna Gud men i själva verket inte gjorde det. Likt Johannes måste de predika mer med avseende på ”folk och nationer och tungomål och många kungar”.

20. Vad förebildades av att Johannes åt upp skriftrullen?

²⁰ Att Johannes åt upp skriftrullen förebildade att Jesu bröder tog på sig uppdraget. De gick till den grad upp i det att de nu identifierades med denna del av Guds inspirerade ord och skaffade sig näring från den. Men det som de skulle predika innehöll uttalanden om Jehovas domar som kändes obehagliga för många människor. Det inbegrep i själva verket de plågor som förutsagts i kapitel 8 i Uppenbarelseboken. Det smakade emellertid ”sött” för dessa uppriktiga kristna att känna till domarna och att få klart för sig att de återigen brukades av Jehova till att kungöra dem. – Psalm 19:10, 11 (9, 10).

21. a) Hur har budskapet i den lilla skriftrullen blivit sött också för den stora skaran? b) Varför är de goda nyheterna dåliga nyheter för motståndare?

²¹ Med tiden blev budskapet i den här skriftrullen ”sött” också för den ”stora skaran”, vars medlemmar kommer ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” och suckar och jämrar sig på grund av de avskyvärdheter de ser bedrivas i kristenheten. (Uppenbarelseboken 7:9; Hesekiel 9:4) Dessa kungör också energiskt de goda nyheterna och använder sig av söta, välbehagliga ord för att beskriva de underbara föranstaltningar som Jehova låter fårlika kristna få del av. (Psalm 37:11, 29; Kolosserna 4:6) Men för motståndare är detta dåliga nyheter. Varför? Det betyder att den ordning de förtröstar på – och som rentav kan ha skänkt dem en kortsiktig tillfredsställelse – måste försvinna. För dem betyder de goda nyheterna en fördömelse. – Filipperna 1:27, 28; jämför 5 Moseboken 28:15; 2 Korintierna 2:15, 16.

1. Vad uppmanar den starke ängeln Johannes att göra?

INNAN det andra ve är helt över uppmanar den starke ängeln Johannes att ta del i en annan profetisk framställning, som den här gången har att göra med templet. (Uppenbarelseboken 9:12; 10:1) Det här är vad Johannes berättar: ”Och en rörstav lik en mätstång gavs åt mig, och han sade: ’Res dig upp och mät Guds tempelhelgedom och altaret och dem som tillber i den.’” – Uppenbarelseboken 11:1.

Tempelhelgedomen

2. a) Vilken tempelhelgedom skulle bestå ända fram till våra dagar? b) Vem är tempelhelgedomens överstepräst, och vad är dess allraheligaste?

² Det tempel som omnämns här kan inte vara något bokstavligt tempel i Jerusalem, eftersom det sista av templen förstördes av romarna år 70 v.t. Aposteln Paulus visade emellertid att det redan före denna förstörelse hade framträtt en annan tempelhelgedom som skulle bestå ända fram till våra dagar. Det var det stora andliga templet, som uppfyllde de profetiska förebilderna som utgjordes av tabernaklet och senare av templen som byggdes i Jerusalem. Det är ”det sanna tält, som Jehova har uppfört och inte någon människa”, och dess överstepräst är Jesus, om vilken Paulus säger att han redan ”har satt sig på högra sidan om Majestätets tron i himlarna”. Dess allraheligaste är platsen för Jehovas närvaro i själva himmelen. – Hebréerna 8:1, 2; 9:11, 24.

3. Vad förebildade tabernaklets a) förhänge som skilde det allraheligaste från det heliga? b) djuroffer? c) offeraltare?

³ Aposteln Paulus förklarar att förhänget i tabernaklet, det som skilde det allraheligaste från den heliga avdelningen, är en bild av Jesu kött. När Jesus offrade sitt liv slets detta förhänge itu, vilket visade att Jesu kött inte längre utgjorde något hinder för att han skulle kunna träda fram inför Jehova i himmelen. På grundval av Jesu offer skulle de av hans smorda underpräster som dog trogna så småningom också komma till himmelen. (Matteus 27:50, 51; Hebréerna 9:3; 10:19, 20) Paulus framhåller också att de ständiga djuroffren i tabernaklet pekade framåt mot Jesu enda offrande av sitt fullkomliga mänskliga liv. Offeraltaret på förgården representerade Jehovas anordning, den som var i enlighet med hans vilja, för att godta Jesu offer för de ”mångas” räkning – för de smorda och senare för de andra fåren – sådana som ”ivrigt väntar på honom för sin frälsning”. – Hebréerna 9:28; 10:9, 10; Johannes 10:16.

4. Vad symboliserade a) det heliga? b) den inre förgården?

⁴ Med hjälp av de här gudomligt inspirerade upplysningarna kan vi dra slutsatsen att det heliga i tabernaklet symboliserar ett heligt tillstånd som åtnjöts först av Kristus och som sedan åtnjuts av de smorda medlemmarna av det kungliga prästerskapet om 144.000 medan de ännu är på jorden, innan de träder in genom ”förhänget”. (Hebréerna 6:19, 20; 1 Petrus 2:9) Det betecknar att de blivit adopterade som Guds andliga söner, alldeles som Gud erkände Jesus som sin Son efter hans dop i Jordan år 29 v.t. (Lukas 3:22; Romarna 8:15) Vad kan då sägas om den inre förgården, den enda del av tabernaklet som kunde ses av icke-prästerliga israeliter och den plats där offren frambars? Den förebildar människan Jesu fullkomliga tillstånd, vilket kvalificerade honom att offra sitt liv för mänskligheten. Den betecknar också den rättfärdiga ställning såsom heliga som hans smorda efterföljare tillräknas på grundval av Jesu offer och som de åtnjuter medan de är på jorden.a – Romarna 1:7; 5:1.

Tempelhelgedomen mäts

5. Vad innebär de hebreiska skrifternas profetiska omnämnande av a) att Jerusalem mäts? b) mätandet av det tempel Hesekiel fick se i en syn?

⁵ Johannes uppmanas att mäta ”Guds tempelhelgedom och altaret och dem som tillber i den”. Vad innebär detta? I de hebreiska skrifternas profetior innebar ett sådant mätande en garanti för att Jehova skulle visa rättvisa på grundval av sina fullkomliga normer. I den onde kung Manasses dagar vittnade det profetiska mätandet av Jerusalem om en oföränderlig förintelsedom över den staden. (2 Kungaboken 21:13; Klagovisorna 2:8) Men senare, när Jeremia såg att Jerusalem mättes, bestyrkte det att staden skulle bli återuppbyggd. (Jeremia 31:39; se också Sakarja 2:2–8.) På liknande sätt var det omfattande och detaljerade mätandet av det tempel som Hesekiel fick se i en syn en garanti för de judiska landsförvista i Babylon om att sann gudsdyrkan skulle återupprättas i deras hemland. Det var också en påminnelse om att israeliterna, med tanke på sina felsteg, hädanefter var tvungna att hålla måttet i fråga om Guds heliga normer. – Hesekiel 40:3, 4; 43:10.

6. På vad är den befallning Johannes får att mäta tempelhelgedomen och prästerna som tillber i den ett tecken? Förklara.

⁶ När Johannes blir befalld att mäta tempelhelgedomen och de präster som tillber i den, är det därför ett tecken på att ingenting kan hindra att Jehovas uppsåt beträffande tempelanordningen och dem som är förbundna med den skall uppfyllas och att dessa uppsåt närmar sig sin höjdpunkt. Nu, då allt har placerats under fötterna på Jehovas starke ängel, är det tid för ”Jehovas hus’ berg” att bli ”fast grundat ovan bergens topp”. (Jesaja 2:2–4, NW) Jehovas rena tillbedjan måste bli upphöjd efter århundraden av avfall inom kristenheten. Det är också tid för de av Jesu trogna bröder som har dött att uppväckas och få komma in i ”det allraheligaste”. (Daniel 9:24, NW; 1 Tessalonikerna 4:14–16; Uppenbarelseboken 6:11; 14:4) De sista av ”vår Guds slavar” på jorden, de som försetts med sigill, måste också mätas enligt Guds normer för att kvalificera sig för sina permanenta platser i tempelanordningen såsom av anden pånyttfödda Guds söner. Johannesklassen i vår tid är fullt medveten om dessa heliga normer och är besluten att hålla måttet i fråga om dem. – Uppenbarelseboken 7:1–3; Matteus 13:41, 42; Efesierna 1:13, 14; jämför Romarna 11:20.