12. a) Hur fortsätter Johannes sin beskrivning av de 144.000? b) I vilket avseende omnämns de 144.000 som jungfrur?

¹² Johannes fortsätter sin beskrivning av de 144.000 som är ”köpta från jorden” och säger: ”Dessa är de som inte har befläckat sig med kvinnor; ja, de är jungfrur. Dessa är de som fortsätter att följa Lammet vart det än går. Dessa köptes från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet, och ingen lögn blev funnen i deras mun; de är oklanderliga.” (Uppenbarelseboken 14:4, 5) Det förhållandet att de 144.000 ”är jungfrur” innebär inte nödvändigtvis att medlemmarna av denna klass varit ogifta i köttet. Aposteln Paulus skrev till kristna som hade en himmelsk kallelse att äktenskap är att föredra under vissa omständigheter, även om det finns fördelar med att som kristen vara ensamstående. (1 Korintierna 7:1, 2, 36, 37) Det som kännetecknar den här klassen är en andlig jungfrulighet. De har avhållit sig från andligt äktenskapsbrott med världsliga politiker och med falsk religion. (Jakob 4:4; Uppenbarelseboken 17:5) Som Kristi trolovade brud har de hållit sig rena, ”oklanderliga ... mitt i en förvriden och förvänd generation”. – Filipperna 2:15.

13. Varför är de 144.000 en passande brud för Jesus Kristus, och på vilket sätt följer de ”Lammet vart det än går”?

¹³ Dessutom blev ”ingen lögn ... funnen i deras mun”. I det avseendet liknar de sin kung, Jesus Kristus. Som fullkomlig människa begick han ”ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun”. (1 Petrus 2:21, 22) Genom att de 144.000 är utan fläck och samtidigt sanningsenliga görs de redo som en kysk brud för Jehovas store överstepräst. När Jesus var på jorden inbjöd han människor med rätt hjärteinställning att bli hans efterföljare. (Markus 8:34; 10:21; Johannes 1:43) De som gav gensvar efterliknade hans levnadssätt och rättade sig efter hans läror. Under sitt jordiska levnadslopp fortsätter de således ”att följa Lammet vart det än går”, medan han vägleder dem genom Satans värld.

14. a) Hur kommer det sig att de 144.000 är ”en förstling åt Gud och åt Lammet”? b) I vilket avseende är den stora skaran också en förstling?

¹⁴ De 144.000 är ”köpta från jorden”, köpta ”från människorna”. De adopteras som Guds söner, och efter sin uppståndelse kommer de inte längre att vara bara människor av kött och blod. Som det sägs i Upp. kapitel 14 vers 4 blir de ”en förstling åt Gud och åt Lammet”. Visserligen blev Jesus under det första århundradet ”förstlingen av dem som har somnat in”. (1 Korintierna 15:20, 23) Men de 144.000 är ”en förstling” av de ofullkomliga människorna, som köpts med Jesu offer. (Jakob 1:18) Insamlandet av frukt från människorna upphör dock inte i och med dem. Uppenbarelseboken har redan riktat uppmärksamheten på skördandet av en otalig stor skara som med hög röst ropar: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” De som tillhör den här stora skaran kommer att överleva den stora vedermödan, och allteftersom de fortsätter att bli styrkta av ”källor med livets vatten” kommer de att upplyftas till mänsklig fullkomlighet på jorden. Någon tid efter den stora vedermödan kommer hades att tömmas, och oräkneliga miljoner andra människor kommer att uppväckas och få möjlighet att dricka av samma livets vatten. Med tanke på detta skulle det vara riktigt att kalla dem som tillhör den stora skaran en förstling av de andra fåren – de är de första som tvättar sina dräkter och gör dem vita i Lammets blod med hopp om att få leva för evigt på jorden. – Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14, 17; 20:12, 13.

15. Vilken motsvarighet finns det mellan de tre olika förstlingarna och de högtider som firades under den mosaiska lagen?

¹⁵ Dessa tre förstlingar (Jesus Kristus, de 144.000 och den stora skaran) har intressanta motsvarigheter i de högtider som firades enligt den forntida mosaiska lagen. Den 16 nisan, under det osyrade brödets högtid, offrades en kärve av förstlingen av kornskörden till Jehova. (3 Moseboken 23:6–14) Den 16 nisan var den dag då Jesus uppväcktes från de döda. På den 50:e dagen räknat från den 16 nisan, i den tredje månaden, firade israeliterna skördehögtiden, när det första mogna vetet skördades. (2 Moseboken 23:16; 3 Moseboken 23:15, 16) Denna högtid kom att kallas pingst (efter ett grekiskt ord som betyder ”femtionde”), och det var vid pingsten år 33 v.t. som de första medlemmarna av de 144.000 blev smorda med helig ande. I sjunde månaden, när hela skörden var inbärgad, firade man slutligen lövhyddohögtiden, en tid av glädje och tacksägelse, då israeliterna under en vecka bodde i lövhyddor som var gjorda av bland annat palmkvistar. (3 Moseboken 23:33–43) På motsvarande sätt frambär den stora skaran, som är en del av den stora skörden, tacksägelse inför tronen med ”palmkvistar” i händerna. – Uppenbarelseboken 7:9.

Eviga goda nyheter förkunnas

16, 17. a) Var ser Johannes en ängel flyga, och vad kungör ängeln? b) Vilka medverkar i predikoarbetet, och vilka erfarenheter tyder på detta?

¹⁶ Johannes skriver därnäst: ”Och jag såg en annan ängel flyga i midhimlen, och han hade eviga goda nyheter att förkunna såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, och han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit, ja tillbed honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.’” (Uppenbarelseboken 14:6, 7) Ängeln flyger ”i midhimlen”, där fåglarna flyger. (Jämför Uppenbarelseboken 19:17.) Hans röst kan därför höras runt hela jordklotet. Den här ängelns världsvida kungörande når sannerligen ett mycket större område än något som helst nyhetsinslag på TV.

¹⁷ Alla uppmanas att frukta, inte vilddjuret och dess bild, utan Jehova, som är ojämförligt mäktigare än något symboliskt vilddjur som behärskas av Satan. Jehova har ju skapat himmelen och jorden, och nu har tiden kommit för honom att döma jorden. (Jämför 1 Moseboken 1:1; Uppenbarelseboken 11:18.) När Jesus var på jorden profeterade han angående vår tid: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Församlingen av smorda kristna fullgör detta uppdrag. (1 Korintierna 9:16; Efesierna 6:15) Uppenbarelseboken ger här till känna att även osynliga änglar medverkar i detta predikoarbete. Hur ofta har man inte kunnat se änglars vägledning i samband med att ett Jehovas vittne kommit till ett hem där någon bedrövad själ ivrigt längtat efter och till och med bett om andlig hjälp!

18. Vad har stunden kommit för, enligt ängeln som flyger i midhimlen, och vilka kommer att göra ytterligare tillkännagivanden?

¹⁸ Enligt vad ängeln som flyger i midhimlen har kungjort har stunden för Guds dom kommit. Vilken dom kommer Gud nu att avkunna? Det kommer att skalla i öronen av de tillkännagivanden som nu skall göras av en andra, en tredje, en fjärde och en femte ängel. – Jeremia 19:3.

1. Vad kungör den andre ängeln, och vad är det stora Babylon?

DET är stunden för Guds dom! Lyssna till det gudomliga budskapet: ”Och en annan, en andra ängel, följde efter och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, som fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin!’” (Uppenbarelseboken 14:8) För första men inte sista gången riktar Uppenbarelseboken uppmärksamheten på det stora Babylon. Längre fram, i Uppenbarelseboken kapitel 17, beskrivs det som en vällustig sköka. Vad är det stora Babylon? Som vi skall få se är det ett världsimperium, det är religiöst, och det är Satans efterhärmande organisation som han använder för att bekämpa Guds kvinnas säd. (Uppenbarelseboken 12:17) Det stora Babylon är hela världsväldet av falsk religion. Det innefattar alla religioner som håller fast vid det forntida Babylons religiösa läror och sedvänjor och som lägger i dagen dess ande.

2. a) Hur gick det till att babylonisk religion spreds till alla delar av jorden? b) Vilken är den mest framträdande delen av det stora Babylon, och när framträdde denna del som en mäktig organisation?

² Det var i Babylon, för mer än 4.000 år sedan, som Jehova förbistrade tungomålen hos dem som tänkte bygga Babels torn. De olika språkgrupperna spred ut sig till jordens ändar och tog med sig de avfälliga trosuppfattningar och sedvänjor som än i dag utgör grundvalen för de flesta religionerna. (1 Moseboken 11:1–9) Det stora Babylon är den religiösa delen av Satans organisation. (Jämför Johannes 8:43–47.) Dess mest framträdande del i vår tid är den avfälliga kristenheten, som framträdde som en mäktig, laglös organisation på 300-talet efter Kristus, med trosbekännelser och med en formalism som inte härrör från bibeln, utan till stor del från babylonisk religion. – 2 Tessalonikerna 2:3–12.

3. Hur kan det sägas att det stora Babylon har fallit?

³ Eftersom religionen fortfarande utövar stort inflytande i världen, undrar du kanske varför ängeln tillkännager att det stora Babylon har fallit. Vad hände efter år 539 f.v.t., då det forntida Babylon föll? Jo, israeliterna blev befriade och kunde återvända till sitt hemland och återställa den sanna tillbedjan där. Att det andliga Israel år 1919 återställdes till ett strålande andligt välstånd, som än i dag består och som breder ut sig, står därför som bevis för att det stora Babylon föll det året. Det har inte längre någon inskränkande makt över Guds folk. För övrigt har det drabbats av djupgående problem inom sina egna led. Sedan år 1919 har dess ruttenhet, oärlighet och omoraliskhet vitt och brett avslöjats. På de flesta håll i Europa är det numera få människor som går i kyrkan. Vanhedrat i ögonen på alla som älskar Guds sanningsord väntar nu det stora Babylon så att säga i dödscellen på att Jehovas rättmätiga dom skall verkställas över det.

Babylons vanhedrande fall

4–6. På vilket sätt kan det sägas att ”det stora Babylon ... fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin”?

⁴ Låt oss mer i detalj granska omständigheterna kring det stora Babylons vanhedrande fall. Ängeln talar här om för oss att ”det stora Babylon ... fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin”. Vad innebär det? Det har med erövring att göra. Jehova uppmanade till exempel Jeremia: ”Ta denna bägare med raseriets vin ur min hand, och du skall låta alla de nationer till vilka jag sänder dig dricka det. Och de skall dricka och svaja fram och tillbaka och handla som galningar på grund av det svärd som jag sänder bland dem.” (Jeremia 25:15, 16, NW) På 500-talet och 600-talet f.v.t. använde Jehova det forntida Babylon till att hälla upp en symbolisk vedermödans bägare som många nationer skulle få dricka av, däribland det avfälliga Juda, så att även Guds eget folk fördes i landsflykt. Sedan var det Babylons tur att falla, eftersom dess kung förhävde sig mot Jehova, ”himmelens Herre”. – Daniel 5:23.

⁵ Det stora Babylon har också gjort erövringar, men för det mesta har dessa varit mer smygande. Det har fått ”alla nationer att dricka” genom att begagna sig av en prostituerad kvinnas knep och bedriva religiös otukt med dem. Det har lockat politiska härskare till att ingå förbund och vänskapsförhållanden med sig. Det har med hjälp av sin religiösa tjuskraft på ett utstuderat sätt utövat förtryck genom politiken, affärsvärlden och i ekonomiskt avseende. Det har underblåst religiös förföljelse samt religiösa krig och korståg såväl som krig mellan nationer, uteslutande av politiska och kommersiella skäl. Och det har rättfärdigat dessa krig genom att säga att de är Guds vilja.

⁶ Det är allmänt känt att religionen blandat sig i krig och politik under 1900-talet. Vi har exempel från det shintoistiska Japan, det hinduiska Indien, det buddistiska Vietnam, det ”kristna” Nordirland och Latinamerika såväl som från andra länder – för att inte tala om fältprästernas andel i att på båda sidor under de två världskrigen uppmana unga män att slakta varandra. Ett klassiskt exempel på det stora Babylons kurtiserande är dess insats i spanska inbördeskriget under åren 1936–1939, då minst 600.000 människor dödades. Detta blodbad utlöstes av anhängare till de katolska prästerna och deras bundsförvanter, delvis på grund av att kyrkans makt och ställning hotades av Spaniens regering.

7. Vem har varit det stora Babylons främsta måltavla, och vilka metoder har det använt mot denna måltavla?

⁷ Eftersom det stora Babylon är den religiösa delen av Satans säd, har det alltid gjort Jehovas ”kvinna”, ”Jerusalem där ovan”, till sin främsta måltavla. Under det första århundradet blev församlingen av smorda kristna tydligt identifierad som kvinnans säd. (1 Moseboken 3:15; Galaterna 3:29; 4:26) Det stora Babylon gjorde ihärdiga försök att besegra denna kyska församling genom att förleda den till att begå religiös otukt. Apostlarna Paulus och Petrus varnade för att många skulle ge efter och att det skulle resultera i ett stort avfall. (Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Petrus 2:1–3) Jesu budskap till de sju församlingarna visade att det stora Babylon mot slutet av Johannes’ liv avancerade något i sina ansträngningar att utöva ett fördärvligt inflytande. (Uppenbarelseboken 2:6, 14, 15, 20–23) Men Jesus hade redan visat hur långt det skulle få tillåtelse att gå.