22. a) Vad säger en röst från himmelen? b) Vad var det som gjorde att Guds folk gladdes år 537 f.v.t. och år 1919 v.t.?

²² Det Johannes därefter säger pekar på en fortsatt uppfyllelse av den profetiska förebilden: ”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.’” (Uppenbarelseboken 18:4) Även i de hebreiska skrifternas profetior om det forntida Babylons fall ingår Jehovas befallning till sitt folk: ”Fly undan ur Babylons mitt.” (Jeremia 50:8, 13, NW) Med tanke på det stora Babylons kommande ödeläggande uppmanas Guds folk nu på liknande sätt att fly. Möjligheten att kunna fly från Babylon framkallade stor glädje hos trogna israeliter år 537 f.v.t. På samma sätt medförde Guds folks befrielse från babylonisk fångenskap år 1919 glädje hos dem. (Uppenbarelseboken 11:11, 12) Sedan dess har miljoner andra människor hörsammat befallningen att fly.

23. Hur betonar rösten från himmelen varför det är så angeläget att fly ut ur det stora Babylon?

²³ Är det verkligen så angeläget att fly ut ur det stora Babylon, att begära sitt utträde ur världens religioner och fullständigt ta avstånd från dem? Ja, det är det, för vi behöver tillägna oss Guds sätt att se på den här gamla religiösa mastodonten, det stora Babylon. Han skrädde inte orden när han kallade det den stora skökan. Johannes får nu av denna röst från himmelen veta mer om den här horan: ”Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor. Betala henne såsom också hon själv har betalat, och gör dubbelt så mycket mot henne, ja dubbelt av vad hon har gjort; i den bägare, där hon hällde en blandning, skall ni hälla dubbelt av blandningen åt henne. I den omfattning som hon har förhärligat sig själv och levt i skamlöst överdåd, i denna omfattning skall ni ge henne plåga och sorg. Ty i sitt hjärta fortsätter hon att säga: ’Jag sitter som drottning, och jag är ingen änka, och sorg skall jag aldrig se.’ Det är därför hennes hemsökelser skall komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp med eld, eftersom Jehova Gud, som har dömt henne, är stark.” – Uppenbarelseboken 18:5–8.

24. a) Vad är det Guds folk undgår endast genom att fly ut ur det stora Babylon? b) Vilka synder blir de som inte flyr ut ur det stora Babylon delaktiga i?

²⁴ I sanning hårda ord! Det krävs alltså handling. Jeremia uppmanade sin tids israeliter att handla och sade: ”Fly ut ur Babylons mitt, ... ty det är en tid för hämnd som tillhör Jehova. Det är en behandling som han återgäldar henne. Gå ut från hennes mitt, o mitt folk, och för i säkerhet var och en sin själ undan Jehovas brinnande vrede.” (Jeremia 51:6, 45, NW) På liknande sätt uppmanar rösten från himmelen Guds folk i vår tid att fly från det stora Babylon för att inte få del av dess hemsökelser. Jehovas plågsamma domar över den här världen, däribland det stora Babylon, håller nu på att kungöras. (Uppenbarelseboken 8:1–9:21; 16:1–21) Guds folk måste avskilja sig från falsk religion, om de inte själva vill drabbas av dessa hemsökelser och slutligen dö tillsammans med det stora Babylon. Att stanna kvar inom den organisationen skulle för övrigt göra dem delaktiga i dess synder. De skulle bli lika skyldiga som den falska religionen i att ha begått andlig otukt och att ha utgjutit blodet ”av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden”. – Uppenbarelseboken 18:24; jämför Efesierna 5:11; 1 Timoteus 5:22.

25. På vilka sätt gick Guds folk ut ur det forntida Babylon?

²⁵ Men på vilket sätt går Guds folk ut ur det stora Babylon? I samband med det forntida Babylon fick judarna lov att bokstavligen färdas från staden Babylon hela vägen tillbaka till det utlovade landet. Men det var mer än detta som inbegreps. Jesaja sade i profetiska ordalag till israeliterna: ”Vänd er bort, vänd er bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent; gå ut från hennes mitt, bevara er rena, ni som bär Jehovas redskap.” (Jesaja 52:11, NW) Ja, de var tvungna att överge alla de orena, babyloniskt inspirerade religiösa sedvänjor som skulle kunna befläcka deras tillbedjan av Jehova.

26. På vilket sätt lydde de kristna i Korint maningen: ”Gå ut ifrån dem ... och sluta upp med att röra vid det orena”?

²⁶ Aposteln Paulus citerade i sitt brev till korintierna Jesajas ord och skrev: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken delaktighet har ljus med mörker? ... ’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena.’” De kristna i Korint behövde inte lämna Korint för att kunna lyda den maningen. Men de var tvungna att i fysisk bemärkelse undvika den falska religionens orena tempel såväl som att andligen avskilja sig från avgudadyrkarnas orena gärningar. År 1919 började Guds folk på detta sätt fly från det stora Babylon och rena sig från alla orena läror och sedvänjor som de hade kvar. På det viset blev de i stånd att tjäna Gud som hans renade folk. – 2 Korintierna 6:14–17; 1 Johannes 3:3.

27. Vilka paralleller finns det mellan domen över det forntida Babylon och domen över det stora Babylon?

²⁷ Det forntida Babylons fall och slutliga ödeläggelse var ett straff för dess synder. ”Ty ända till himlarna har hennes dom nått.” (Jeremia 51:9, NW) På liknande sätt har det stora Babylons synder ”hopat sig ända upp till himmelen”, så att Jehova själv har kommit att uppmärksamma dem. Det har gjort sig skyldigt till orättvisor, avgudadyrkan, omoraliskhet, förtryck, plundring och mord. Det forntida Babylons fall var delvis ett återgäldande för vad det hade gjort mot Jehovas tempel och hans sanna tillbedjare. (Jeremia 50:8, 14; 51:11, 35, 36) Det stora Babylons fall och dess slutliga tillintetgörelse är likaså en hämndyttring för vad det har gjort mot sanna tillbedjare under århundradenas lopp. Ja, dess slutliga tillintetgörelse är början på ”dagen av hämnd från vår Guds sida”. – Jesaja 34:8–10; 61:2, NW; Jeremia 50:28.

28. Vilken norm i fråga om rättvisa tillämpar Jehova på det stora Babylon, och varför?

²⁸ Under den mosaiska lagen var en israelit som stal något från sin landsman tvungen att betala igen minst det dubbla som kompensation. (2 Moseboken 22:1, 4, 7, 9) I den kommande tillintetgörelsen av det stora Babylon kommer Jehova att tillämpa samma norm i fråga om rättvisa. Det skall få igen dubbelt så mycket som det har gett ut. Det stora Babylon kommer inte att visas någon barmhärtighet, eftersom det inte har visat sina offer någon barmhärtighet. Det har på ett parasitiskt sätt skott sig på världens människor för att självt kunna leva i ”skamlös lyx”. Nu kommer det att få uppleva lidande och sorg. Det forntida Babylon ansåg att dess ställning var fullständigt säker, och det skröt: ”Aldrig skall jag sitta som änka, aldrig veta av vad barnlöshet är.” (Jesaja 47:8, 9, 11) Det stora Babylon känner sig också säkert. Men dess tillintetgörelse, som påbjudits av Jehova, han som ”är stark”, kommer att inträffa mycket snabbt, liksom ”på en enda dag”!

1. Hur kommer ”jordens kungar” att reagera på det stora Babylons plötsliga tillintetgörelse?

BABYLONS undergång innebär goda nyheter för Jehovas folk, men hur betraktar nationerna detta? Johannes berättar: ”Och jordens kungar, som har begått otukt med henne och har levt i skamlöst överdåd, skall gråta och slå sig själva av sorg över henne, när de ser på röken från den eld som bränner upp henne, medan de står på avstånd på grund av sin fruktan för hennes plåga och säger: ’Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, därför att på en enda timme har din dom kommit!’” – Uppenbarelseboken 18:9, 10.

2. a) Varför sörjer ”jordens kungar” över det stora Babylons undergång, med tanke på att det är det scharlakansröda vilddjurets symboliska tio horn som tillintetgör det? b) Varför står de av sorg slagna kungarna på behörigt avstånd från den dömda staden?

² Nationernas reaktion kan tyckas vara förvånande med tanke på att Babylon tillintetgjorts av det scharlakansröda vilddjurets symboliska tio horn. (Uppenbarelseboken 17:16) Men när Babylon är borta kommer ”jordens kungar” tydligtvis att inse vilken nytta de haft av det för att dämpa oroligheter bland folket och hålla människor i schack. Prästerna har förklarat krig vara heliga, har agerat som rekryteringsombud och har predikat ungdomar ut till stridslinjerna. Religionen har utgjort en fasad av helighet, bakom vilken korrumperade härskare har verkat för att förtrycka den stora massan. (Jämför Jeremia 5:30, 31; Matteus 23:27, 28.) Lägg dock märke till att dessa av sorg slagna kungar nu står på behörigt avstånd från den dömda staden. De kommer inte så nära att de kan hjälpa den. De är ledsna över att se den försvinna, men inte så ledsna att de tar några risker för dess skull.

Köpmännen gråter och sörjer

3. Vilka andra beklagar det stora Babylons bortgång, och vilka skäl till detta anger Johannes?

³ Jordens kungar är inte ensamma om att beklaga det stora Babylons bortgång. ”Också jordens resande köpmän gråter och sörjer över henne, därför att det inte längre finns någon som köper deras fulla lager, ett fullt lager av guld och silver och dyrbara stenar och pärlor och fint linne och purpur och siden och scharlakan; och allt i doftande trä och varje slags föremål av elfenben och varje slags föremål av dyrbaraste trä och av koppar och av järn och av marmor; också kanel och indisk krydda och rökelse och välluktande olja och virak och vin och olivolja och fint vetemjöl och vete och nötboskap och får, och hästar och vagnar och slavar och människosjälar. Ja, den läckra frukt som din själ hade begär till, den har försvunnit från dig [det stora Babylon], och alla de utsökta tingen och de prunkande tingen har gått förlorade för dig, och aldrig mer skall man finna dem.” – Uppenbarelseboken 18:11–14.

4. Varför gråter och sörjer de ”resande köpmännen” över det stora Babylons undergång?

⁴ Ja, det stora Babylon var nära vän med och en god kund hos rika köpmän. Så till exempel har klostren och kyrkorna i kristenheten under århundradenas lopp skaffat sig enorma mängder guld, silver, ädelstenar, dyrbara träföremål och andra materiella rikedomar. Vidare har religionen skänkt sin välsignelse åt det måttlösa köpraseri och de dryckesorgier som följer med firandet av den Kristus vanhedrande julen och andra så kallade heliga dagar. Kristenhetens missionärer har trängt in i avlägsna länder och öppnat nya marknader för denna världens ”resande köpmän”. I 1600-talets Japan blev katolicismen, som hade kommit dit i handelsmännens spår, till och med inblandad i feodala krig. I The Encyclopædia Britannica sägs det i en redogörelse över ett avgörande slag nedanför murarna till Osakas borg: ”Tokugawas trupper fann att de stred mot en fiende vars banér var prydda med korset och med bilder av Frälsaren och San Diago [den helige Jakob], Spaniens skyddshelgon.” De segrande styrkorna förföljde och praktiskt taget utrotade katolicismen i det landet. Kyrkans engagemang i världsliga angelägenheter i dag kommer inte heller att medföra några välsignelser.

5. a) Hur fortsätter rösten från himmelen att beskriva de ”resande köpmännens” sorg? b) Varför står även köpmännen ”på avstånd”?

⁵ Rösten från himmelen säger vidare: ”Köpmännen som reste med dessa ting, de som blev rika genom henne, skall stå på avstånd på grund av sin fruktan för hennes plåga och skall gråta och sörja, medan de säger: ’Ve, ve – den stora staden, klädd i fint linne och purpur och scharlakan och rikt smyckad med ornamentering av guld och dyrbara stenar och pärlor, därför att på en enda timme har så stor rikedom blivit ödelagd!’” (Uppenbarelseboken 18:15–17a) När det stora Babylon är tillintetgjort, sörjer ”köpmännen” över att ha förlorat sin handelspartner. Det är verkligen en orsak till veklagan för dem. Men lägg märke till att deras skäl till att sörja är helt och hållet själviska och att de – liksom kungarna – ”står på avstånd”. De kommer inte så nära att de kan vara till någon hjälp för det stora Babylon.

6. Hur beskriver rösten från himmelen sjökaptenernas och sjömännens sorg, och varför gråter de?

⁶ Skildringen fortsätter: ”Och varje sjökapten och envar som kommer seglande någonstans ifrån och sjömän och alla som tjänar sitt levebröd på havet stod på avstånd och ropade, medan de såg på röken från den eld som brände upp henne, och sade: ’Vilken stad är lik den stora staden?’ Och de kastade stoft på sina huvuden och ropade, gråtande och sörjande, och sade: ’Ve, ve – den stora staden, där alla som hade båtar på havet blev rika till följd av hennes dyrbarhet, eftersom hon på en enda timme har blivit ödelagd!’” (Uppenbarelseboken 18:17b–19) Det forntida Babylon var en handelsstad och hade en stor flotta. På liknande sätt gör det stora Babylon mycket affärer med hjälp av sina ”många vatten”, allt sitt folk. Det ger sysselsättning åt många av sina religiösa undersåtar. Vilket ekonomiskt bakslag det stora Babylons tillintetgörelse kommer att bli för dessa! Man kommer aldrig mer att få tag i någon sådan utkomstkälla igen.