8. Hur borde efesierna handla, enligt vad Jesus sade?

⁸ Efesierna måste återuppliva den kärlek de en gång hade, ifall de inte vill misslyckas. Jesus uppmanar dem: ”Påminn dig därför varifrån du har fallit, och ändra sinne och gör de förra gärningarna. I annat fall kommer jag till dig, och jag skall flytta ditt lampställ från dess plats, om du inte ändrar sinne.” (Uppenbarelseboken 2:5) Hur tog de kristna i församlingen i Efesus emot dessa ord? Vi vet inte det. Vi hoppas att de ändrade sinne och lyckades med att återuppväcka sin kärlek till Jehova. Ifall de inte gjorde det skulle deras lampa släckas ut och deras lampställ flyttas. De skulle gå miste om privilegiet att få sprida ut sanningens ljus.

9. a) Vilka uppmuntrande ord hade Jesus för efesierna? b) På vilket sätt underlät församlingarna efter Johannes’ tid att ge akt på Jesu råd till efesierna?

⁹ Ändå hade Jesus uppmuntrande ord för efesierna: ”Likväl har du detta, att du hatar Nikolaussektens gärningar, som också jag hatar.” (Uppenbarelseboken 2:6) De hatade i varje fall sekterisk splittring på samma sätt som Herren Jesus Kristus hatar sådant. Men allteftersom åren förflöt var det många församlingar som underlät att ge akt på dessa Jesu ord. Brist på kärlek till Jehova, till sanningen och till varandra ledde till att de gled ut i andligt mörker. De blev splittrade i en mångfald sinsemellan stridande sekter. ”Kristna” avskrivare, som inte hade någon kärlek till Jehova, avlägsnade Guds namn från grekiska bibelhandskrifter. Brist på kärlek gav också rum åt att i kristendomens namn lära ut sådana babyloniska och grekiska läror som läran om helveteselden, skärselden och treenigheten. I och med att de flesta av dem som påstod sig vara kristna inte hade någon kärlek till Gud och till sanningen, upphörde de med att predika de goda nyheterna om Guds rike. De kom att bli behärskade av en självisk prästklass som skapade sitt eget rike här på jorden. – Jämför 1 Korintierna 4:8.

10. Vilken religiös situation rådde i kristenheten år 1918?

¹⁰ När domen började med Guds hus år 1918, understödde kristenhetens sekteriska prästerskap öppet första världskriget och uppmanade katoliker och protestanter på bägge sidor att slakta varandra. (1 Petrus 4:17) Till skillnad från församlingen i Efesus, som hatade det som Nikolaussekten gjorde, hade kristenhetens religioner sedan länge varit genomsyrade av motstridiga, gudfrånvända läror, och deras präster hade gjort gemensam sak med världen, som Jesus sade att hans lärjungar inte skulle vara någon del av. (Johannes 15:17–19) Deras församlingar, som var okunniga om bibelns tema, Guds rike, kunde inte sägas vara lampställ som spred bibelns sanningsljus, och inte heller var deras medlemmar någon del av Jehovas andliga tempel. Deras ledande män (och kvinnor) var inga stjärnor, utan avslöjades vara medlemmar av ”laglöshetens människa”. – 2 Tessalonikerna 2:3; Malaki 3:1–3.

11. a) Vilken kristen grupp på världsscenen år 1918 omsatte Jesu ord till efesierna i handling? b) Vad gjorde Johannesklassen från och med år 1919?

¹¹ Johannesklassen trädde däremot fram ur första världskrigets stormiga dagar med en kärlek till Jehova och till sanningen som drev dem att tjäna honom med glödande nit. De motstod dem som försökte införa sekterism och som nära nog gjorde Sällskapet Vakttornets förste president, Charles T. Russell, till föremål för dyrkan efter hans död år 1916. Tuktad av förföljelser och motgångar erhöll denna kristna grupp klart och tydligt omdömet ”bra gjort” från sin herre och blev inbjuden att gå in i hans glädje. (Matteus 25:21, 23) De lade i världshändelsernas skeende och i sina egna erfarenheter märke till uppfyllelsen av tecknet, som Jesus hade gett för att markera sin osynliga närvaro i Rikets makt. Från och med år 1919 drevs de framåt för att ha del i den fortsatta uppfyllelsen av Jesu stora profetia: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 6:9, 10; 24:3–14) Om de på något sätt hade brustit i sin kärlek till Jehova, så flammade den från och med den tiden upp med klar låga.

12. a) Vilken maning ljöd vid ett historiskt konvent år 1922? b) Vilket namn omfattade sanna kristna år 1931, och i fråga om vad ångrade de sig?

¹² Vid ett historiskt konvent i Cedar Point i Ohio i USA den 5–13 september 1922, där 18.000 av dessa kristna var församlade, ljöd följande maning: ”Tillbaka till fältet, o I, den allra högste Gudens söner! ... Världen måste veta att Jehova är Gud och att Jesus Kristus är konungars Konung och herrars Herre. ... Därför annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike!” Jehovas dyrbara namn fick en mera framskjuten ställning. År 1931 gladde sig dessa kristna, som var församlade vid ett konvent i Columbus i Ohio i USA, över att få omfatta och få kalla sig med det namn som tillkännages av Gud i Jesajas profetia – nämligen Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10, 12) I och med numret för 1 mars 1939 av den engelska moderupplagan ändrades namnet på organisationens främsta tidskrift till The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom (på svenska Vakttornet Förkunnare av Jehovas Konungarike från och med 1 maj 1939, Vakttornet Förkunnare av Jehovas rike från och med 1 januari 1940, Vakttornet Förkunnar Jehovas rike från och med 1 januari 1951). På så vis gav man den främsta äran åt vår Skapare och hans kungliga styre. Jehovas vittnen har med förnyad kärlek till Jehova ångrat varje eventuell tidigare underlåtenhet att ära och upphöja hans ärofulla namn och rike. – Psalm 106:6, 47, 48.

”Den som segrar”

13. a) Vilka välsignelser väntade efesierna, om de ”segrade”? b) Hur skulle de kristna i Efesus ”segra”?

¹³ Slutligen riktar Jesus, såsom han också gör i sina övriga budskap, uppmärksamheten på att det är Guds ande som genom Jesus anger belöningarna för trofasthet. Han säger till efesierna: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna: Den som segrar, honom skall jag förunna att äta av det livets träd, som är i Guds paradis.” (Uppenbarelseboken 2:7) De som hade hörande öron gav ivrigt akt på det livsviktiga budskapet. De visste att det inte kom på Jesu initiativ, utan att det härrörde från den suveräne Herren Jehova själv genom hans heliga ande eller verksamma kraft. Hur skulle de ”segra”? Genom att följa tätt i Jesu fotspår, hans som bevarade sin ostrafflighet intill döden och därmed kunde säga: ”Fatta mod! Jag har segrat över världen.” – Johannes 8:28; 16:33; se också 1 Johannes 5:4.

14. Vad måste det ”Guds paradis” som omnämndes av Jesus åsyfta?

¹⁴ Eftersom smorda kristna inte har utsikten att få leva i ett jordiskt paradis, hur kommer det sig då att de, som i fallet med efesierna, blir belönade med att få äta ”av det livets träd, som är i Guds paradis”? Det kan inte åsyfta det återupprättade paradiset på jorden, eftersom de 144.000 smorda kristna, däribland de som hörde till församlingen i Efesus, är köpta från människorna för att härska tillsammans med Lammet, Kristus Jesus, på det himmelska Sions berg som andliga söner. (Efesierna 1:5–12; Uppenbarelseboken 14:1, 4) De här orden måste därför åsyfta de himmelska trädgårdsliknande domäner som dessa segerrika kristna får ta i arv. Där, ”i Guds paradis”, ja, i Jehovas själva närvaro, kommer dessa segervinnare, som har förlänats odödlighet, att fortsätta att leva för alltid, såsom det här symboliseras av att de får äta av livets träd.

15. Varför är Jesu uppmuntran att segra av livsviktigt intresse för den stora skaran i vår tid?

¹⁵ Hur blir det då för de 144.000 smorda kristnas lojala jordiska understödjare? En stor skara av dessa medvittnen kommer också att segra. Men de sätter sitt hopp till att få träda in i ett jordiskt paradis, där de kommer att få dricka från ”en flod med livets vatten” och få läkedom från ”löv” av ”träd” som står planterade längs floden. (Uppenbarelseboken 7:4, 9, 17; 22:1, 2) Om du tillhör denna grupp, må du då också ge uttryck åt din innerliga kärlek till Jehova och segra i trons kamp. På så vis kan du vinna det eviga livets lycka på en paradisisk jord. – Jämför 1 Johannes 2:13, 14.

1. a) Vilken församling får därpå ett budskap från den förhärligade Jesus? b) Vad påminde Jesus de kristna i den församlingen om genom att kalla sig ”den förste och den siste”?

VÅRA dagar ligger det forntida Efesus i ruiner. Men den plats som Jesu andra budskap i ordningen riktades till är alltjämt en stad som sjuder av liv. Omkring 55 kilometer norr om Efesus’ ruiner ligger den turkiska staden Izmir, där man i vår tid kan finna fyra nitiska församlingar av Jehovas vittnen. Här låg Smyrna under det första århundradet. Lägg nu märke till följande ord av Jesus: ”Och skriv till Smyrnaförsamlingens ängel: Detta säger ’den förste och den siste’, som blev död och fick liv igen.” (Uppenbarelseboken 2:8) Genom att säga så till de kristna i Smyrna påminner Jesus dem om att han var den första ostraffliga person som Jehova utan mellanhand uppväckte till odödligt andligt liv och samtidigt den siste som uppväcktes på det sättet. Jesus skulle själv uppväcka alla övriga smorda kristna. Han är således väl kvalificerad att ge råd åt sina bröder, de som hoppas få del av odödligt himmelskt liv tillsammans med honom.

2. Varför blir alla kristna tröstade av orden från den som ”blev död och fick liv igen”?

² Jesus gick före i att uthärda förföljelse för rättfärdighetens skull, och han fick sin välförtjänta lön. Hans trofasthet intill döden och efterföljande uppståndelse är grundvalen för hopp för alla kristna. (Apostlagärningarna 17:31) Det faktum att Jesus ”blev död och fick liv igen” visar att vad som än måste uthärdas för sanningens skull inte är förgäves. Jesu uppståndelse är en djup källa till uppmuntran för alla kristna, i synnerhet när de blir tvungna att lida för sin tro. Stämmer det in på dig? I så fall kan du hämta styrka även ur Jesu därpå följande ord till församlingen i Smyrna:

3. a) Vilken uppmuntran gav Jesus de kristna i Smyrna? b) Varför sade Jesus att de kristna i Smyrna var ”rika”, fastän de var fattiga?

³ ”Jag känner din vedermöda och fattigdom – men du är rik – och hädelsen från dem som säger att de själva är judar, och ändå är de det inte utan är en Satans synagoga.” (Uppenbarelseboken 2:9) Jesus har ingen kritik att ge sina bröder i Smyrna, bara innerligt beröm. De har lidit mycket vedermöda på grund av sin tro. Materiellt sett är de fattiga, antagligen på grund av sin trofasthet. (Hebréerna 10:34) Deras huvudsakliga intressen har dock med andliga ting att göra, och de har samlat skatter i himmelen, alldeles som Jesus gav råd om. (Matteus 6:19, 20) Följaktligen betraktar Överherden dem som ”rika”. – Jämför Jakob 2:5.

4. Från vilkas sida fick de kristna i Smyrna utstå mycket motstånd, och hur betraktade Jesus motståndarna?

⁴ Jesus framhåller i synnerhet att de kristna i Smyrna har stått ut med mycket motstånd från de köttsliga judarnas sida. Längre tillbaka var det många av den religionen som målmedvetet motstod spridandet av kristendomen. (Apostlagärningarna 13:44, 45; 14:19) Nu, bara några årtionden efter Jerusalems fall, visar sig judarna i Smyrna ha samma sataniska ande. Inte undra på att Jesus betraktar dem som ”en Satans synagoga”!a

5. Vilka provsättningar låg framför de kristna i Smyrna?

⁵ De kristna i Smyrna, som utsätts för detta hat, blir tröstade av Jesus: ”Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av ER i fängelse, för att NI må bli fullständigt provsatta och för att NI må ha vedermöda i tio dagar. Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” (Uppenbarelseboken 2:10) Här använder Jesus tre gånger pluralformen av det grekiska ordet för ”ni”, i det han visar att hans ord omfattar församlingen som helhet. Jesus kan inte lova att prövningarna för de kristna i Smyrna snart kommer att upphöra. Några av dem kommer även i fortsättningen att bli förföljda och kastade i fängelse. De kommer att ha vedermöda i ”tio dagar”. Tio är ett tal som symboliserar jordisk fullständighet eller helhet. Även dessa andligt rika kristna som är ostraffliga kommer att få undergå grundlig provsättning medan de befinner sig i köttet.

6. a) Varför behövde de kristna i Smyrna inte vara rädda? b) Hur avslutade Jesus sitt budskap till församlingen i Smyrna?

⁶ Trots detta bör de kristna i Smyrna inte bli rädda eller kompromissa. Om de förblir trogna till slutet, finns ”livets krona” förvarad åt dem som belöning – i deras fall odödligt liv i himlarna. (1 Korintierna 9:25; 2 Timoteus 4:6–8) Aposteln Paulus betraktade detta dyrbara pris som värt att offra allt annat för, till och med sitt jordiska liv. (Filipperna 3:8) Tydligtvis hade de trogna i Smyrna samma inställning. Jesus avslutar sitt budskap med att säga: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna: Den som segrar skall alls inte skadas av den andra döden.” (Uppenbarelseboken 2:11) De som segrar blir garanterade odödligt himmelskt liv, utom räckhåll för döden. – 1 Korintierna 15:53, 54.