Bland de offergåvor som israeliterna frambar åt Jehova fanns också bakverk. (3Mo 2:4–13) I det som användes som brännoffer fick det inte finnas någon surdeg, men det kunde vara surdeg i offer som inte brändes på altaret. (3Mo 7:13; 23:17) Under påsken och under det osyrade brödets högtid, som hade anknytning till påsken, var det inte tillåtet att äta något syrat bröd, utan endast osyrat bröd. (2Mo 12:8, 15, 17–20; 13:3–7; 23:15; 34:18; 5Mo 16:3, 8, 16; se SKÅDEBRÖD.)

Att bröd hade en framträdande plats i den dagliga kosten på Bibelns tid framgår av att bröd nämns så ofta i Bibeln. Melkisedek ”kom ut med bröd och vin” innan han välsignade Abraham. (1Mo 14:18) När Abraham sände bort Hagar och Ismael tog han ”bröd och en skinnlägel med vatten och gav det åt Hagar”. (1Mo 21:14) Den fängslade Jeremia fick dagligen ”ett runt bröd”. (Jer 37:21) Vid två tillfällen mättade Jesus mirakulöst stora folkskaror med bland annat bröd. (Mt 14:14–21; 15:32–37) Jesus lärde sina efterföljare att be om ”bröd för dagen efter dagens behov”. (Lu 11:3) Och psalmisten sade med rätta att Jehova Gud ”ger bröd som styrker den dödliga människans hjärta”. (Ps 104:15)

Bildspråk. Ordet ”bröd” används också bildligt i Bibeln. Josua och Kaleb sade följande till de församlade israeliterna om kanaanéerna: ”De är som bröd för oss.” De menade tydligtvis att det skulle bli lätt att besegra dem och att detta skulle styrka Israel. (4Mo 14:9) I Psalm 80:5 sägs det om Jehova, Israels Herde: ”Du har låtit dem äta tårars bröd.” Detta verkar syfta på den stora sorg som är förbunden med att man ådrar sig Guds misshag. Det sägs också om Jehova att han skulle ge sitt folk ”bröd i form av trångmål och vatten i form av förtryck”, något som tydligtvis anspelar på de förhållanden som israeliterna skulle få känna på under belägring och som skulle bli lika vanliga för dem som bröd och vatten. (Jes 30:20)

Om dem som är så gudlösa att de inte kan ”sova om de inte får göra något ont” sägs det i Ordspråksboken: ”De har ätit ondskans bröd.” (Ord 4:14–17) Det verkar nästan som om de livnär sig på onda handlingar. Angående den som skaffar sig livsförnödenheter genom lögn eller bedrägeri sägs det i Ordspråksboken 20:17: ”Bröd förvärvat genom svek är ljuvligt för en man, men efteråt fylls hans mun med grus.” Men om den goda och flitiga hustrun sägs det: ”Lättjans bröd äter hon inte.” (Ord 31:27)

Ordet ”bröd” används också bildligt i positiv bemärkelse. I Jesaja 55:2 visas det att Jehovas andliga anordningar är mycket viktigare än det materiella, för det sägs: ”Varför betalar ni ut pengar för det som inte är bröd, och varför mödar ni er med sådant som inte kan mätta? Lyssna uppmärksamt till mig, och ät det som är gott, och låt er själ njuta av feta rätter.”

När Jesus instiftade den nya måltid som skulle högtidlighållas till minne av hans död (den 14 nisan år 33) tog han ”ett bröd, och sedan han hade uttalat en välsignelse bröt han det och gav det åt lärjungarna och sade: ’Ta det, ät. Detta betyder min kropp.’” (Mt 26:26) Brödet representerade Jesu egen köttsliga kropp som skulle ges ut till förmån för dem. (Lu 22:19; 1Kor 11:23, 24)

Omkring ett år tidigare framhävde Jesus skillnaden mellan ”det bröd som kommer ner från himlen” och det manna som israeliterna åt i vildmarken, och han sade rent ut: ”Jag är livets bröd.” Han visade att han var ”det levande brödet” som hade kommit ner från himlen, och han tillade: ”Om någon äter av det brödet, skall han leva för evigt; och det bröd jag ger, ja, det är mitt kött till förmån för världens liv.” (Joh 6:48–51) Man skulle ”äta” det i bildlig bemärkelse genom att utöva tro på värdet av Jesu fullkomliga offer. (Joh 6:40) Jesus frambar värdet av sitt lösenoffer till sin Fader, Jehova Gud, när han for upp till himlen. På grundval av detta kan Jesus Kristus ge liv åt alla lydiga människor. Som det var förutsagt under inspiration från Gud föddes Jesus i Betlehem, som betyder ”brödhus” (Mik 5:2; Lu 2:11), och genom honom ges livgivande ”bröd” till alla troende människor. (Joh 6:31–35)

Bröstet avser främre övre delen av bålen; ordet kan också avse en kvinnas mjölkkörtlar med omgivande fettvävnad. Två av de hebreiska ord som betecknar en människas bröst är shadh och shodh. (HV 8:1; Job 24:9) Det hebreiska ordet chēq återges vanligtvis med ”famn”, men det återges också med ”bröst” och ”barm”. (Ps 35:13; 74:11) Ordet dadh återges också med ”barm” och används i dualis (tvåtalsform) om en kvinnas bröst. (Ord 5:19; Hes 23:3, 8, 21) De grekiska ord som återges med ”bröst” är mastọs (Lu 11:27) och stẹ̄thos (Upp 15:6) samt kọlpos (Joh 13:23). I Bibeln används en människas bröst för att beteckna närhet, förtrolighet och ynnest (HV 1:13; Joh 13:25; 21:20),

Se ÄKTENSKAP.