Sång 111
Tröstens löfte
1. Just som ett dis, som skuggans korta dag,
är livet som försvinner.
Allt som vi är förbleknar i ett slag
när döden upp oss hinner.
Om en mänska dör, kan hon då få liv?
Tröstens löfte är från Gud:
(REFRÄNG)
Vid hans rop de döda svarar,
för de hör sitt eget namn.
Vår Gud har en sån längtan
att få se dem i vår famn.
Så ha tro, bli ej förundrad,
han gör fri från dödens band.
Och vi får liv för evigt
som ett verk av Faderns hand.
2. Vänner till Gud kan döden ej rå på,
de lugnt och tryggt kan sova.
De glöms ej bort i gravens tysta vrå,
han ger dem livets gåva.
Om en kär vän dör, finns det hopp om liv,
liv i all oändlighet.
(REFRÄNG)
Vid hans rop de döda svarar,
för de hör sitt eget namn.
Vår Gud har en sån längtan
att få se dem i vår famn.
Så ha tro, bli ej förundrad,
han gör fri från dödens band.
Och vi får liv för evigt
som ett verk av Faderns hand.
(Se också Joh. 6:40; 11:11, 43; Jak. 4:14.)