Frågor från läsekretsen

I Hebréerna 9:16 läser vi att en förbundsslutare måste dö för att ett förbund skall bli giltigt. Men det var Gud som slöt eller ingick det nya förbundet, och han dog ju inte. Så hur skall man förstå den här versen?

I Hebréerna 9:15—17 läser vi: ”Och det är därför han [Kristus] är medlare för ett nytt förbund, så att de som har blivit kallade kan få löftet om det eviga arvet, eftersom en död har inträffat till deras frigörelse genom lösen från överträdelserna under det förra förbundet. Ty där det finns ett förbund, där är det nödvändigt att den [mänsklige] förbundsslutarensa död förs fram. Ett förbund är nämligen giltigt över döda [offer], eftersom det inte är i kraft vid någon tid så länge den [mänsklige] förbundsslutaren lever.”b

Jehova är den som i verkligheten ingår eller sluter det nya förbundet. I Jeremia 31:31—34 förutsade Gud uttryckligen att han själv skulle sluta detta nya förbund med sitt folk. Aposteln Paulus citerar detta skriftställe i Hebréerna 8:8—13, vilket visar att Paulus insåg att det i strikt mening var Gud som var upphovsmannen till detta gudomliga förbund.

Men i Hebréerna, kapitel 9, fortsätter Paulus med att behandla de olika roller Jesus spelade i samband med det nya förbundet. Kristus kom som detta förbunds överstepräst. Och ur en annan synvinkel var Jesus offret för det nya förbundet; det är endast ”blodet av den Smorde” som kan ”rena våra samveten från döda gärningar”. Kristus var också detta förbunds medlare, precis som Mose hade varit lagförbundets medlare. — Hebréerna 9:11—15.

Paulus nämnde att det krävdes att någon dog för att ett förbund mellan Gud och människor skulle bli giltigt. Lagförbundet är ett exempel. Mose var dess medlare, den som skulle få detta avtal mellan Gud och det köttsliga Israel till stånd. Mose spelade således en central roll, och han var den människa som hade med israeliterna att göra när de kom in i det förbundet. Mose kunde således betraktas som den mänsklige förbundsslutaren till det lagförbund som hade sitt ursprung hos Jehova. Men var det nödvändigt för Mose att utgjuta sitt livsblod för att lagförbundet skulle träda i kraft? Nej. I stället offrade man djur, och deras livsblod ersatte Mose blod. — Hebréerna 9:18—22.

Hur är det då med det nya förbundet mellan Jehova och det andliga Israels nation? Jesus Kristus hade den ärofulla uppgiften att vara mellanhand, medlaren, mellan Jehova och det andliga Israel. Även om Jehova var upphovet till detta förbund, vilade det på Jesus Kristus. Förutom att Jesus var detta förbunds medlare, hade han, när han var i köttet, direkt med dem att göra som först skulle komma att föras in i det. (Lukas 22:20, 28, 29) Dessutom uppfyllde han kraven för att tillhandahålla det offer som behövdes för att göra det förbundet giltigt. Detta offer utgjordes inte av blott och bart djur, utan av ett fullkomligt människoliv. Paulus kunde därför tala om Kristus som det nya förbundets mänsklige förbundsslutare. Efter det att Kristus hade gått ”in i själva himmelen för att nu träda inför Guds person för oss” blev det nya förbundet giltigt. — Hebréerna 9:12—14, 24.

När Paulus talade om Mose och Jesus som mänskliga förbundsslutare, gjorde han inte gällande att någon av dem hade gett upphov åt de respektive förbunden, något som i själva verket Gud hade gjort. Som medlare var dessa båda människor i stället mycket involverade i att få till stånd de respektive förbunden. Och i båda fallen krävdes det att någon dog — djur som ersatte Mose och att Jesus offrade sitt eget livsblod för dem som ingår i det nya förbundet.

[Fotnoter]