Pånyttfödelse – vägen till räddning?

HUR skulle du svara på frågan: Är du född på nytt? Miljontals troende runt om på jorden skulle svara med ett eftertryckligt ”Ja!” De tror att pånyttfödelse är ett kännetecken på alla sanna kristna och den enda vägen till räddning. De är av samma uppfattning som en del religiösa ledare, till exempel teologen Robert C. Sproul, som skrev: ”Om någon inte föds på nytt, ... då är han inte kristen.”

Tillhör du dem som tror att pånyttfödelse är den enda vägen till räddning? I så fall vill du utan tvivel hjälpa dina släktingar och vänner att finna den vägen och att börja vandra på den. Men för att de ska kunna göra det behöver de förstå skillnaden mellan att vara född på nytt och att inte vara det. Hur skulle du förklara för dem vad det innebär att vara född på nytt?

Många tror att uttrycket ”födas på nytt” är detsamma som att avge ett högtidligt löfte om att tjäna Gud och Kristus och att den som föds på nytt omvandlas från att vara andligt död till att bli andligt levande. Enligt ett uppslagsverk är pånyttfödelse en ”beteckning för begynnelsen till det kristna livet, genom vilket människan ’föds’ till ett högre liv”. (Bonniers Lexikon)

Skulle du bli förvånad om du fick reda på att det här inte stämmer överens med Bibeln? Skulle du vilja veta vad den egentligen lär om pånyttfödelse? Du kommer att få stor nytta av att undersöka det här ämnet närmare. Varför det? Därför att när du förstår vad det innebär att födas på nytt kan det påverka ditt liv och dina förväntningar inför framtiden.

Vad lär Bibeln?

Det enda stället i Bibeln där uttrycket ”födas på nytt” förekommer är Johannes 3:1–12. Där återges ett intressant samtal mellan Jesus och en religiös ledare i Jerusalem. Hela avsnittet finns återgivet i rutan på nästa sida. Vi vill uppmuntra dig att läsa det noggrant.

I samtalet tar Jesus fram olika sidor av den ”nya födelsen”.a Det hjälper oss att få svar på fem viktiga frågor:

◼ Hur viktig är pånyttfödelsen?

◼ Kan vi själva bestämma om vi ska bli pånyttfödda?

◼ Vad är syftet med pånyttfödelsen?

◼ Hur går den till?

◼ Hur förändrar den personens förhållande till Gud?

Vi ska nu undersöka de här frågorna en i taget.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 4]

”Ni måste födas på nytt”

”Nu fanns det bland fariséerna en man vars namn var Nikodemos, en av judarnas styresmän. Denne kom till honom om natten och sade till honom: ’Rabbi, vi vet att du har kommit som lärare från Gud; för ingen kan utföra dessa tecken som du utför, om inte Gud är med honom.’ Till svar sade Jesus till honom: ’Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds kungarike.’ Nikodemos sade till honom: ’Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl för andra gången gå in i moderlivet och födas?’ Jesus svarade: ’Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds kungarike. Det som har fötts av köttet är kött, och det som har fötts av anden är ande. Förundra dig inte över att jag sade till dig: Ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör ljudet av den, men du vet inte varifrån den kommer och vart den är på väg. Så är var och en som har fötts av anden.’ Nikodemos svarade och sade till honom: ’Hur kan detta ske?’ Till svar sade Jesus till honom: ’Är du lärare för Israel och vet ändå inte detta? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vi talar om vad vi känner till, och vad vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om jag har talat till er om jordiska ting och ni ändå inte tror, hur skall ni tro om jag talar till er om himmelska ting?’” (Johannes 3:1–12)

Pånyttfödelsen — Hur viktig är den?

UNDER sitt samtal med Nikodemos betonade Jesus hur viktigt det var att få en ny födelse, att födas på nytt. Hur gjorde han det?

Jesus betonade detta när han sade: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds kungarike.” (Johannes 3:3) Orden ”om ... inte” och ”kan ... inte” visar att det är nödvändigt att födas på nytt. Vi kan ta en illustration. Tänk dig att någon säger: ”Om solen inte skiner, kan det inte bli ljust.” Med det menar han att det är absolut nödvändigt att solen skiner för att det ska bli dagsljus. På liknande sätt sade Jesus att det är absolut nödvändigt att födas på nytt för att få ”se Guds kungarike”.

Sedan sade Jesus, som för att undanröja allt tvivel i frågan: ”Ni måste födas på nytt.” (Johannes 3:7) Enligt Jesus var pånyttfödelse ett krav – ett måste – för att få ”komma in i Guds kungarike”. (Johannes 3:5)

Eftersom Jesus ansåg att det var så viktigt att födas på nytt, bör de kristna se till att de förstår det här ämnet rätt. Tror du till exempel att en kristen kan välja att bli född på nytt?

[Infälld text på sidan 5]

”Om solen inte skiner, kan det inte bli ljust.”

Pånyttfödelsen – ett personligt beslut?

VEM bestämmer om någon ska bli pånyttfödd? När somliga predikanter uppmanar sina åhörare att bli pånyttfödda kristna citerar de Jesu ord: ”Ni måste födas på nytt.” (Johannes 3:7) De återger de här orden som om de var en befallning och säger i själva verket: ”Bli pånyttfödda!” De säger alltså att det är upp till varje troende att lyda Jesus och göra det som behövs för att födas på nytt. Ett sådant resonemang leder till slutsatsen att människor kan välja om de ska bli pånyttfödda eller inte. Men stämmer det överens med det som Jesus sade till Nikodemos?

En närmare granskning av Jesu ord visar att Jesus inte lärde att människor själva kan välja om de ska bli pånyttfödda eller inte. Hur kan vi säga det? Det grekiska uttryck som i Johannes 3:3 översatts med ”föds på nytt” kan också återges med ”föds från ovan”.a Enligt denna alternativa återgivning kommer den nya födelsen ”från ovan” – dvs. ”från himlen” eller ”från ... Fadern”. (Johannes 19:11, fotnoten; Jakob 1:17) Ja, pånyttfödelsen kommer från Gud. (1 Johannes 3:9)

Med tanke på att grundspråkets uttryck också kan återges med födas ”från ovan” är det inte så svårt att förstå varför någon inte själv kan bestämma om han ska bli pånyttfödd. Tänk till exempel på din bokstavliga födelse. Var det du som fattade beslutet som ledde fram till att du föddes? Naturligtvis inte! På liknande sätt är det inte den troende själv som fattar beslutet som leder fram till att han blir född på nytt. Det är bara Gud, vår himmelske Fader, som kan ge oss en ny födelse. (Johannes 1:13) Aposteln Petrus framhåller med rätta: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader; i överensstämmelse med sin stora barmhärtighet har han nämligen gett oss en ny födelse.” (1 Petrus 1:3)

Är det en befallning?

Men någon kanske undrar: Om det är sant att ingen själv kan bestämma om han ska bli pånyttfödd, varför gav då Jesus befallningen: ”Ni måste födas på nytt”? Det är en välgrundad fråga. Om Jesu ord verkligen är en befallning, uppmanar han oss ju att göra något som ligger utanför vår kontroll. Det låter inte rimligt. Hur ska vi då förstå orden: ”Ni måste födas på nytt”?

En granskning av hur den här frasen återges på grundspråket visar att den inte är en uppmaning, utan ett påstående. Jesus gav alltså ingen befallning när han sade: ”Ni måste födas på nytt.” Han konstaterade helt enkelt faktum. Han sade: ”Det är nödvändigt att ni föds från ovan.” (Johannes 3:7, Modern Young’s Literal Translation)

För att belysa skillnaden mellan en uppmaning och ett påstående kan vi ta en illustration. Tänk dig en stad där det finns flera skolor. En av dem är reserverad för elever som tillhör en infödd befolkningsgrupp som bor i ett område långt från staden. En dag kommer en ung man som inte tillhör den befolkningsgruppen och säger till rektorn att han vill skriva in sig i skolan. Rektorn svarar och säger: ”Du måste vara infödd för att få skriva in dig i den här skolan.” Rektorns ord är naturligtvis ingen uppmaning. Han befaller inte eleven: ”Bli en infödd!” Han framhåller helt enkelt faktum och talar om vad kravet är för att få gå i skolan. När Jesus sade: ”Ni måste födas på nytt”, framhöll han på liknande sätt fakta och talade om vad kravet var för att få ”komma in i Guds kungarike”.

Det Jesus sade om Guds kungarike har samband med en annan sida av pånyttfödelsen. Det har att göra med frågan: Vad är syftet med den? Svaret på den frågan är en nyckel till att förstå vad det innebär att födas på nytt.

[Fotnot]

[Bild på sidan 6]

Vilken likhet finns det mellan pånyttfödelsen och en bokstavlig födelse?

Pånyttfödelsen – Vad är syftet med den?

MÅNGA tror att man måste födas på nytt för att få evig räddning. Men lägg märke till vad Jesus själv sade om syftet med den nya födelsen. Han förklarade: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds kungarike.” (Johannes 3:3) Man måste alltså födas på nytt för att få komma in i Guds kungarike, inte för att få räddning. Men någon kanske undrar: Avser inte de här båda uttrycken – att komma in i Guds kungarike och att få räddning – samma belöning? Nej, det gör de inte. För att förstå skillnaden ska vi först ta reda på vad ”Guds kungarike” är.

Ett kungarike är en form av styre. Så uttrycket ”Guds kungarike” betyder ”Guds styre”. Bibeln lär att Jesus Kristus, ”människosonen”, är kungen i Guds rike och att han har medregenter. (Daniel 7:1, 13, 14; Matteus 26:63, 64) I en syn som aposteln Johannes fick uppenbarades det att Kristi medregenter är människor som utvalts från ”varje stam och språk och folk och nation” och att de ska ”härska som kungar över jorden”. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:6) Guds ord visar också att de som ska härska som kungar är en ”liten hjord” på 144 000 ”som har blivit köpta från jorden”. (Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 14:1, 3)

Var har Guds kungarike sitt säte? ”Guds kungarike” kallas också ”himlarnas kungarike”, och det visar att Jesus och hans medkungar regerar från himlen. (Lukas 8:10; Matteus 13:11) Guds kungarike är alltså en himmelsk regering som består av Jesus Kristus och en skara medregenter som utvalts bland människorna.

Vad menade då Jesus när han sade att man måste födas på nytt för att få ”komma in i Guds kungarike”? Han menade att man måste födas på nytt för att få regera tillsammans med Kristus i himlen. Enkelt uttryckt är syftet med den nya födelsen att förbereda en liten skara människor för att ingå i en himmelsk regering.

Vi har nu sett att pånyttfödelsen är mycket viktig, att det är Gud som ger upphov till den och att den förbereder en skara människor för att bli kungar i himlen. Men hur går pånyttfödelsen egentligen till?

[Infälld text på sidan 7]

Syftet med pånyttfödelsen är att förbereda en liten skara människor för att ingå i en himmelsk regering.

[Bild på sidan 7]

Guds kungarike är en regering som består av Jesus Kristus och en skara medregenter som utvalts bland människorna.

Pånyttfödelsen – Hur går den till?

JESUS talade med Nikodemos om hur viktig pånyttfödelsen är, vem som ger upphov till den och vad syftet med den är, men han berättade också hur den går till. Han sade: ”Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds kungarike.” (Johannes 3:5) En människa föds alltså på nytt med hjälp av vatten och ande. Men vad menade Jesus med uttrycket ”vatten och ande”?

Vad menas med ”vatten och ande”?

Nikodemos var en lärd jude. Han kände utan tvivel till att uttrycket ”Guds ande” i de hebreiska skrifterna avser Guds verksamma kraft, som kan verka på människor så att de utför enastående bedrifter. (1 Moseboken 41:38; 2 Moseboken 31:3; 1 Samuelsboken 10:6) Så när Jesus använde ordet ”ande” förstod Nikodemos att han menade den heliga anden, Guds verksamma kraft.

Vad var det då för vatten Jesus talade om? Tänk på de händelser som är återgivna alldeles före och efter samtalet med Nikodemos. De visar att både Johannes döparen och Jesu lärjungar döpte människor i vatten. (Johannes 1:19, 31; 3:22; 4:1–3) Det här var något som var välkänt i Jerusalem. När Jesus talade om vatten förstod därför Nikodemos att Jesus inte talade om vatten i största allmänhet, utan om dopets vatten.

Döpt ”med helig ande”

Om uttrycket födas ”av vatten” syftar på att bli döpt i vatten, vad innebär det då att födas ”av anden”? Före Nikodemos samtal med Jesus hade Johannes döparen förklarat att det inte bara var vattnet som skulle ha betydelse vid dopet, utan också anden. Han sade: ”Jag har döpt er med vatten, men han [Jesus] skall döpa er med helig ande.” (Markus 1:7, 8) Evangelieskribenten Markus berättar om första gången ett sådant dop ägde rum. Han skriver: ”Under de dagarna kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. Och just som han steg upp ur vattnet såg han himlarna bli skilda åt och anden, lik en duva, komma ner över honom.” (Markus 1:9, 10) När Jesus sänktes ner i Jordan blev han döpt med vatten. I det ögonblick anden kom ner över honom från himlen blev han döpt med helig ande.

Omkring tre år efter sitt dop försäkrade Jesus sina lärjungar: ”Ni skall bli döpta i helig ande inte många dagar härefter.” (Apostlagärningarna 1:5) När hände det?

På pingstdagen år 33 var omkring 120 lärjungar till Jesus samlade i ett hem i Jerusalem. ”Plötsligt kom från himlen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en stark vind som drar fram, och det uppfyllde hela huset där de satt. Och tungor som av eld visade sig för dem ..., och de blev alla uppfyllda av helig ande.” (Apostlagärningarna 2:1–4) Samma dag uppmanades andra i Jerusalem att bli döpta i vatten. Aposteln Petrus sade till en folkskara: ”Ändra sinne, och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” Hur reagerade de? ”De som av hjärtat omfattade hans ord [blev] döpta, och på den dagen fogades omkring tre tusen själar till.” (Apostlagärningarna 2:38, 41)

En process i två steg

Vad visar dessa dop om pånyttfödelsen? De visar att den sker i två steg. Lägg märke till att Jesus först blev döpt i vatten. Sedan fick han den heliga anden. På liknande sätt hade Jesu lärjungar först blivit döpta i vatten (några av Johannes döparen), och sedan fick de den heliga anden. (Johannes 1:26–36) Även de 3 000 nya lärjungarna blev först döpta i vatten, och sedan fick de den heliga anden.

Hur bör vi, med tanke på de dop som ägde rum på pingstdagen år 33, förvänta att pånyttfödelsen ska gå till i dag? På samma sätt som för Jesu apostlar och hans första lärjungar. Först ångrar en person sina synder, vänder om från ett orätt handlingssätt, överlämnar sitt liv åt Jehova för att tillbe och tjäna honom och visar sitt överlämnande offentligt genom vattendop. Om Gud sedan utväljer honom som regent i sitt kungarike blir han smord med helig ande. Det första steget i den här processen (dop med vatten) sker på initiativ av den enskilda individen. Det andra steget (dop med ande) sker på initiativ av Gud. När någon genomgått båda dopen har han blivit pånyttfödd.

Men varför använde Jesus uttrycket ”föds av vatten och ande” i sitt samtal med Nikodemos? För att betona att de som döps med vatten och ande skulle genomgå en stor förändring. Vad den förändringen innebär tas upp i nästa artikel.

[Bild på sidan 9]

Johannes döpte ångerfulla israeliter i vatten.

Pånyttfödelsen – Vad leder den till?

VARFÖR använde Jesus uttrycket ”föds ... av ande” när han talade om dop med helig ande? (Johannes 3:5) När ordet ”födelse” används bildligt betyder det ”början”, som i frasen ”en nations födelse”. Så uttrycket ”ny födelse” ger en antydan om en ”ny början”. De bildliga uttrycken ”födas” och ”ny födelse” betonar alltså att det blir en ny början i förhållandet mellan Gud och den som blir döpt med helig ande. Hur sker den här förändringen i förhållandet till Gud?

För att förklara hur Gud förbereder människor för att bli regenter i himlen tog aposteln Paulus en illustration från familjelivet. Han skrev till de kristna på sin tid att de skulle bli adopterade ”som söner” och att Gud därför skulle kunna handla med dem ”som med söner”. (Galaterna 4:5; Hebréerna 12:7) Hur hjälper oss exemplet med adoption att förstå vilket slags förändring som äger rum när någon blir döpt med helig ande? Vi får klarhet i det genom att åter tänka på illustrationen med den unge mannen som vill skriva in sig i en skola där bara de som tillhör en viss infödd befolkningsgrupp får gå.

En förändring till följd av adoption

Den unge mannen i illustrationen får inte skriva in sig i skolan därför att han inte tillhör den infödda befolkningsgruppen. Men en dag inträffar en stor förändring. Han blir lagenligt adopterad av en pappa som tillhör den gruppen. Hur påverkar det den unge mannen? Eftersom han blivit adopterad som son har han nu samma rättigheter som andra infödda ungdomar – även rätten att få skriva in sig i skolan för de infödda. Adoptionen har helt ändrat hans förutsättningar.

Det här belyser vad som i ett mycket viktigare sammanhang händer med dem som blir pånyttfödda. Vi ska nu se på några likheter. Den unge mannen i illustrationen får gå i skolan bara om han uppfyller intagningskravet, nämligen att tillhöra den infödda befolkningsgruppen. Men han kan inte själv göra något för att uppfylla det kravet. På liknande sätt kommer några människor att få regera i Guds himmelska kungarike, men bara om de uppfyller kravet för det. De måste vara födda på nytt. Men de kan inte själva göra något för att uppfylla det kravet, för det är bara Gud som kan ge dem en ny födelse.

Vad var det som gjorde att den unge mannens förutsättningar ändrades? Han blev lagenligt adopterad. Det här förändrade naturligtvis inte honom som person. Efter adoptionen var han fortfarande densamme. Men när de rättsliga kraven för adoption hade uppfyllts hade han ändå fått en ny ställning. Han fick i själva verket en ny början – en ny födelse. Pappan upptog honom som son, och det gjorde att han fick gå i skolan och bli en del av sin adoptivpappas familj.

På liknande sätt ändrade Jehova förutsättningarna för en skara ofullkomliga människor genom att lagenligt adoptera dem som sina barn. Aposteln Paulus, som tillhörde den skaran, skrev till sina medtroende: ”Ni har fått en ande som hör adoption som söner till, och genom denna ande ropar vi: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn.” (Romarna 8:15, 16) Ja, genom adoptionen hade dessa kristna blivit ”Guds barn”, en del av Guds familj. (1 Johannes 3:1; 2 Korinthierna 6:18)

Att Gud hade adopterat dem förändrade dem inte som personer, för de var fortfarande ofullkomliga. (1 Johannes 1:8) Men som Paulus vidare förklarade fick de en ny ställning när de rättsliga kraven för adoption hade uppfyllts. Samtidigt gav Guds ande dem en stark övertygelse om att de skulle få leva tillsammans med Kristus i himlen. (1 Johannes 3:2) Denna övertygelse gav dem en helt ny syn på livet. (2 Korinthierna 1:21, 22) Ja, de fick en ny början – en ny födelse.

I Bibeln sägs det om Guds adopterade söner: ”De skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.” (Uppenbarelseboken 20:6) De som blir adopterade som Guds söner ska bli kungar tillsammans med Kristus i Guds himmelska rike. Aposteln Petrus talade om för sina medtroende att de skulle få ”ett oförgängligt och obefläckat och aldrig förbleknande arv” som är ”förvarat i himlarna” åt dem. (1 Petrus 1:3, 4) Vilket enastående arv!

Men det här väcker också en fråga. Om de som föds på nytt ska bli kungar i himlen, vilka ska de då regera över? Den frågan ska vi ta upp i nästa artikel.

[Bild på sidan 10]

Vad sade Paulus om adoption?

Kungamakt för några, välsignelser för många

ÄNDA sedan apostlarnas tid har Gud utvalt ett begränsat antal trogna kristna bland människorna och adopterat dem som söner. Det här leder till en så fullständig förändring för dessa adopterade söner att Guds ord beskriver det som en ny födelse. Syftet med den nya födelsen är att förbereda dessa pånyttfödda Guds tjänare för att bli kungar i himlen. (2 Timoteus 2:12) För att bli det uppväcks de till himmelskt liv efter döden. (Romarna 6:3–5) I himlen ska de ”härska som kungar över jorden” tillsammans med Kristus. (Uppenbarelseboken 5:10; 11:15)

Men i Bibeln sägs det att också andra än de som föds på nytt ska få evig räddning. Både i de hebreiska skrifterna och i de kristna grekiska skrifterna framkommer det att Gud ska rädda två skaror av människor – en relativt liten skara som ska regera i himlen och en stor skara undersåtar som ska leva på jorden. Lägg till exempel märke till vad aposteln Johannes skrev till medtroende som hade blivit pånyttfödda. Han skrev om Jesus: ”Han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra [dvs. den lilla skarans] utan också för hela världens [dvs. den stora skarans].” (1 Johannes 2:2)

Aposteln Paulus talade också om två skaror och skrev: ”Skapelsen [den stora skaran] väntar ... med spänd förväntan på att Guds söner [den lilla skaran] skall uppenbaras.” (Romarna 8:19–21) Hur ska vi förstå apostlarna Johannes och Paulus ord? Så här: De som föds på nytt ska ingå i en regering i himlen. Vad är deras uppgift? De ska förmedla eviga välsignelser till miljontals människor som är undersåtar till Guds regering och ska leva på jorden. Jesus lärde därför sina lärjungar att be: ”Låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske, så som i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10)

Även i de hebreiska skrifterna framkommer det att det är två grupper som ska bli räddade. Lägg till exempel märke till vad Jehova sade till Jesu förfader Abraham: ”Genom din avkomma [den lilla skaran] skall alla jordens nationer [den stora skaran] välsigna sig.” (1 Moseboken 22:18) Ja, alla nationer skulle kunna få välsignelser genom Abrahams ”avkomma”.

Vilka är ”avkomman”? Jesus Kristus och de som blivit pånyttfödda, Guds adopterade söner. Aposteln Paulus förklarar: ”Om ni tillhör Kristus, då är ni verkligen Abrahams avkomma.” (Galaterna 3:16, 29) Och vilka välsignelser får människor av alla nationer genom ”avkomman”? De får ett gott förhållande till Gud och får leva för evigt på en paradisisk jord. Psalmisten David förutsade: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.” (Psalm 37:29; Jesaja 45:18; Uppenbarelseboken 21:1–5)

Ja, några ska bli kungar i himlen, men många ska få del av välsignelserna under den himmelska regeringen – evigt liv på jorden med allt det underbara som det kommer att innebära. Vi hoppas att du och din familj kommer att vara bland dem som får del av de eviga välsignelser som Guds kungarike ska skänka.