Jesus och lärjungarna har sovit tre nätter i Betania sedan de kom från Jeriko. Det är nu tidigt på morgonen, måndagen den 10 nisan, och de är på väg till Jerusalem. Men Jesus är hungrig, så när han ser ett fikonträd går han fram till det. Finns det några fikon på det?

Det är i slutet av mars, och fikonsäsongen börjar inte förrän i juni. Men det har redan spruckit fram löv på trädet. Jesus tänker därför att det troligen finns tidiga fikon på det. Men skenet bedrar, det finns ingen frukt på trädet. Jesus säger då: ”Aldrig någonsin ska man äta frukt från dig igen.” (Markus 11:14) Trädet börjar omedelbart att dö. Och följden av vad Jesus har sagt ses tydligt morgonen därpå.

Lärjungarna och Jesus går in i Jerusalem. Jesus styr stegen mot templet som han synade i går eftermiddag. I dag gör han mer än att bara inspektera det. Han vidtar bestämda åtgärder. Och det han gör påminner mycket om vad han gjorde vid påsken år 30, tre år tidigare. (Johannes 2:14–16) Den här gången kör Jesus ut alla som bedriver handel där. Han välter borden för dem som växlar pengar, och han knuffar omkull bänkarna för dem som säljer duvor. (Markus 11:15) Han tillåter inte ens att någon som bär något från en del av staden till en annan genar över templets förgård.

Jesus tar verkligen i med hårdhandskarna. Han säger: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus för alla nationer.’ Men ni har gjort det till ett tjuvnäste.” (Markus 11:17) Jesus kallar dem tjuvar, eftersom de kräver hutlösa priser av dem som behöver köpa djur att offra. Han tycker att det kan likställas med utpressning eller stöld.

De religiösa ledarna och andra framstående män bland folket får såklart reda på det här. Och det eldar på deras mordiska planer. Men de vet inte hur de ska döda Jesus, eftersom han alltid är omgiven av nyfikna åhörare.

Det är inte bara de som fötts som judar som kommit till påskhögtiden, även proselyter som konverterat till judendomen är där. Bland dem finns några greker. De kommer till Filippus, kanske för att han har ett grekiskt namn, och ber om att få träffa Jesus. Filippus känner sig nog lite osäker, så han tar upp saken med Andreas. De två går då för att fråga Jesus, som fortfarande är kvar i templet.

Jesus vet att han ska dö om bara några dagar. Så nu är det inte tid att stilla folks nyfikenhet eller vinna popularitet. Han svarar sina två apostlar med en liknelse: ”Tiden är inne för Människosonen att bli upphöjd. Jag säger er sanningen: Om ett vetekorn inte faller i jorden och dör förblir det bara ett enda korn, men om det dör, då ger det stor avkastning.” (Johannes 12:23, 24)

Ett enda vetekorn kan verka näst intill värdelöst. Men om man sätter det i jorden, och så att säga låter det ”dö”, så kan det spira upp till ett moget ax med många fler vetekorn. Jesus är en enda man. Han är fullkomlig, och genom att vara trogen till sin död kommer han att göra evigt liv möjligt för alla som efterliknar hans osjälviskhet. Därför säger Jesus: ”Den som älskar sitt liv mister det, men den som hatar sitt liv i den här världen bevarar det och ska få evigt liv.” (Johannes 12:25)

Men Jesus har inte bara sig själv i tankarna. Han säger: ”Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska min tjänare också vara. Om någon vill tjäna mig kommer min Far att ära honom.” (Johannes 12:26) Vilken belöning! De som Jesus Far vill ära kommer att bli Jesus medregenter i riket.

Jesus vill helt och fullt stödja allt som Gud bestämt, även om det innebär att han måste offra sitt liv. Med sin smärtsamma och ångestfyllda död i tankarna säger Jesus: ”Nu känner jag mig orolig. Vad ska jag säga? Far, rädda mig från denna prövning.” Trots det vill Jesus ändå att Guds vilja ska ske. Så han tillägger: ”Men det är ändå därför jag har kommit.” (Johannes 12:27)

Det är måndagen den 10 nisan. Jesus är i templet och pratar om sin kommande död. Han är orolig över att Guds namn ska dras ner i smutsen. Därför ber han: ”Far, förhärliga ditt namn.” Då svarar en mäktig röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och ska förhärliga det igen.” (Johannes 12:27, 28)

De som är i närheten förstår inte vad som händer. En del tror att det var åskan som hördes. Andra säger: ”Det var en ängel som talade till honom.” (Johannes 12:29) Det är i själva verket Jehova de precis har hört! Men det är inte första gången som människor hör Guds röst i förbindelse med Jesus.

Tre och ett halvt år tidigare fick Johannes döparen höra Guds röst. När han döpte Jesus sa Gud: ”Det här är min son, som jag älskar och har godkänt.” Lite senare, vid påsken år 32, förvandlades Jesus framför ögonen på Jakob, Johannes och Petrus. Dessa tre hörde Gud bekräfta: ”Det här är min son, som jag älskar och har godkänt. Lyssna på honom.” (Matteus 3:17; 17:5) Men den här tredje gången är det många fler som hör Jehovas röst.

Jesus förklarar: ”Den här rösten hördes inte för min skull, utan för er skull.” (Johannes 12:30) Den bevisar att han är Guds son, den utlovade Messias.

Det Jesus lojalt har gjort under sitt liv visar både hur människor bör leva och att Satan Djävulen, världens härskare, förtjänar att dö. Jesus säger: ”Nu blir den här världen dömd. Nu ska den här världens härskare kastas ut.” Jesus kommande död är inget nederlag, utan snarare en seger. Varför då? Han förklarar: ”När jag lyfts upp från jorden kommer jag att dra alla slags människor till mig.” (Johannes 12:31, 32) Jesus kommer genom sin död på pålen att dra människor till sig och öppna dörren till evigt liv.

Jesus kommentar om att lyftas upp får folkskaran att säga: ”Vi har hört ur lagen att Messias blir kvar för evigt. Hur kan du då säga att Människosonen ska lyftas upp? Vem är den här Människosonen?” (Johannes 12:34) Trots alla bevis, inbegripet Guds egen röst, vill de flesta inte ta in att Jesus är den sanne Människosonen, den utlovade Messias.

Jesus har tidigare pratat om sig själv som ljuset. (Johannes 8:12; 9:5) Och nu uppmanar han folkskaran: ”Ljuset ska vara hos er en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte besegrar er. ... Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” (Johannes 12:35, 36) Sedan drar han sig tillbaka, eftersom den 10 nisan inte är dagen då han ska dö. Det är under påsken den 14 nisan som han ska lyftas upp – fastspikad på en påle. (Galaterna 3:13)

En tillbakablick på Jesus tjänst visar tydligt att judarnas vägran att tro på honom uppfyllde bibliska profetior. Jesaja förutsade att folkets blindhet och oemottagliga hjärtan skulle hindra dem från att vända om och bli läkta. (Jesaja 6:10; Johannes 12:40) De flesta judar avfärdar alltså bevisen för att Jesus är den utlovade befriaren och vägen till liv.

Många styresmän, däribland Nikodemos och Josef från Arimatea, tror faktiskt på Jesus. Men kommer de att omsätta sin tro i handling? Eller kommer de att rygga tillbaka för att de är rädda för att bli uteslutna från synagogan eller för att de hellre vill ”bli ärade av människor än av Gud”. (Johannes 12:42, 43)

Jesus förklarar själv vad det egentligen innebär att tro på honom: ”Den som tror på mig, han tror inte bara på mig, utan också på honom som har sänt mig. Och den som ser mig ser också honom som har sänt mig.” Sanningarna som Gud har gett Jesus uppdraget att förmedla är livsviktiga. De är så avgörande att Jesus säger: ”Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har ändå en domare. Det ord som jag har talat kommer att döma honom på den sista dagen.” (Johannes 12:44, 45, 48)

Sammanfattningsvis säger Jesus: ”Jag har inte talat på eget initiativ, utan min Far, som har sänt mig, har själv befallt vad jag ska säga och vad jag ska tala. Och jag vet att hans befallning leder till evigt liv.” (Johannes 12:49, 50) Jesus vet att han snart kommer att offra sitt liv för alla som tror på honom. (Romarna 5:8, 9)