SÅNG 44
Den förtvivlades bön
1. Jag vänder mig till dig, min Gud,
jag känner mig så trängd.
Mitt inre är i uppror,
och min tanke är förvrängd.
Förtvivlans avgrund öppnar sig,
och all min kraft är slut.
Min Gud, jag ber dig, hör min bön
och hjälp mig härda ut.
(REFRÄNG)
När jag är svag, gör mig då hel.
Och ge mig hjälp när jag tänkt fel.
Från tvivlens djup du räddar mig.
Mitt enda hopp, det står till dig.
2. När sömnen flyr och orden
inte längre räcker till,
kan Bibeln ge mig tröst
och sätta ord på det jag vill.
Din kärlek sprider värme
när allt annat känns så kallt.
För du, min Gud, är större än
mitt hjärta och vet allt.
(REFRÄNG)
När jag är svag, gör mig då hel.
Och ge mig hjälp när jag tänkt fel.
Från tvivlens djup du räddar mig.
Mitt enda hopp, det står till dig.
(Se också Ps. 42:6; 119:28; Rom. 8:26; 2 Kor. 4:16; 1 Joh. 3:20.)